Dåliga mamman´s blogg

Här serveras ingen kaffe latte

Min bilder
Namn:
Plats: Uppe i örn nästet, I en beige förort, Sweden

Om Dåliga mamman och pappa Basisten samt barnen Trotsmaskinen 11 år, Hulliganen 4 år och Näsapan 2 år. Om livet som trebarnsmamma utan förskönande gulligull och kaffe latte... Välkommen till det verkliga livet mitt bland spyor, bajs och allmän trebarnschock.

tisdag 27 oktober 2009

Grattis Bajsmaskinen 3 månader!

Jag kom på att Bajsmaskinen fyllde 3 månader igår. Tänk att det bara är tre månader sedan jag låg på tortyrbänken och klämde fram lilla bajsmaskinen. 4,155 kg vägde han och bajsade redan samma dag. Ibland när jag tittar på mina barn så brukar jag fundera över hur de kommer vara som vuxna.

Trotsmaskinen kommer göra något kaxigt, polis kanske. Men hon gillar djur... Djurpolis kanske. Ni har väl sett alla djurpolis serier! Djurpolisen i Houston Djurpolisen i Phoenix... Philadelphia. Ja, det finns massor. Djurpolis i Stockholm kommer hon bli. Eller veterinär.

Hulliganen kommer bli något som kräver demolering. Förstöra saker. Riva hus, rasera saker eller jobb där han får kladda... konstnär kanske... Eller elektriker. Han älskar maskiner, knappar och elektronik.

Vad Bajsmaskinen ska pyssla med är svårt att se ännu. Han är så stor och stark. Bara han inte blir en sådan där muskelbyggare med stora bölder på ryggen, som knaprar anabola och spöar sin fru. Nej, han är för snäll för det. Han blir något snällt. En stor snäll Idrottsman eller något annat som kräver styrka. Brandman kanske...

Nåväl, det visar sig i framtiden. Spännande är det hur som helst!

Grattis bajsmaskinen!!! Tack för att du finns!

Etiketter:

KAAIKKAAIN! betyder ankan

Vad jobbigt det måste vara att inte kunna prata, och ännu jobbigare är det när man inte förstår vad folk menar. Stackars ettåringar!

Tidigare i dag sprang Hulliganen efter mig som en liten ankunge och gnällde, kaikaaan! Jag sätter mig på Hulliganens nivå, dvs några centimeter från marken, ser honom rätt i ögonen och försöker förstå. Han stirrar frustrerat in i mina ögon med sina små melerade ögon med de madrasstjocka, långa ögonfransarna. Han upprepar.
Kaaiiikaaaaan!!! Han spänner sin lilla kropp och pekar mot datorn. KAAAIKAAIN, KAAAIKAN, KAAIIIIKKAAAIN!!!!!

VAD!??... Menar du kaka? Frågar jag försiktigt.
Hulliganen blir nu alldeles galen! KKKAAAAIIIKAAIINN!!! KKKAIIIKAN!!

Jag fortsätter. Vad vill du då!? Kakan, kam, kaktus, klaustrofobi, kampanj? Datakampanj?? Är det rea någonstans? På Siba?? Elgiganten!? Vad Hulliganen?

Även Trotsmaskinen som inte längre hör sitt barnprogram försöker tolka sin lilla arga lillebror.
-Han kanske vill fika, mamma? Föreslår hon. Hulliganen hör Trotsmaskinens förslag varpå han slänger sig på golvet och börjar gråta förtvivlat. Hulliganen vill då fan inte fika. Det märks.

Han fortsätter envist peka mot dataskärmen. KAAAIKAAIN, KAAAAIKAAAN, KAKKKKIIKAN!!!
Jag lyfter upp min frustrerade son, sätter honom framför datorn och ber honom peka.
Vad, Hulliganen!? Visa!
Hulkande och snörvlande pekar han med sitt lilla, lilla kladdiga finger på en liten ikon...
Han pekar på Ankie och pyttespelet.

Mäh Åhh! Varför säger du inte derrå, hör jag Trotsmaskinen sucka i bakgrunden.

Nu vet jag att kaaaikaaain betyder ankan.

Etiketter:

Dagens sattyg - Bita tutte

Brottsplats = Vardagsrumssoffan
Sattygets art = Den skyldige bet sin målsman i tutten vid en annars vanligen stillsam amningsstund.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Bajsmaskinen
Eventuella vittnen = Trotsmaskinen som bevittnade moderns klagande skrik.
Straff = Bajsmaskinen fick genast släppa tutten. Straffet blir dock något förmildrat pga gärningsmannens ringa ålder samt att han inte hade tänder vid gärningstillfället.

Etiketter:

Dagens sattyg - Krossa blomma

Brottsplats = Vardagsrummet
Sattygets art = Krossa blomma. Dvs, dråp, grov misshandel och vållande till annans död.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen
Eventuella vittnen = Modern
Straff = Inget, ty vittnet ändå inte gillar denna blomma/växt (eller vad tusan fanskapet ska föreställa)




(Hoppas inte skyggot läser detta)

Etiketter:

Dagens sattyg - Vaniljvisp

Brottsplats = Köket
Sattygets art = Vederbörande öppnar sopskåpet, gräver fram en gammal tetra vaniljvisp, häller ut slumpen på köksgolvet och kladdar runt sörjan med händerna.
Skyldig = Hulliganen
Eventuella vittnen = Ja, målsman (den anhållnes moder) som kom in i köket mitt under gärningen.
Straff = En lagom hård utskällning

Etiketter:

Sjukstuga

Jag kände på mig att en körig vecka väntade. Stackars Trotsmaskinen ligger sjuk och behöver extra vård. Bajsmaskinen är extra mammig så honom har jag på armen dygnet runt, samtidigt som Hulliganen hittat på diverse sattyg. I denna skrivande stund hänger han på soffryggstödet och river sönder blommorna i fönstret... och nu vaknade Bajsmaskinen. Jag återkommer.

Etiketter:

söndag 25 oktober 2009

Bajsmaskinen fick luddig röv

Nu väntar en spännande vecka. Trotsmaskinen har höstlov och Skyggot jobbar hela veckan som vanligt. Dessutom har Trotsmaskinen insjuknat i feber här ikväll. Vad som helst kan hända den kommande veckan, känner jag. En sjuk Trotsmaskin, en galen hulligan och en ständigt bajsande bajsmaskin.

Annars har helgen har varit ganska lugn. Hulliganens sattyg har inte varit värrre än vanligt. Lite ritande på tv,n och diverse utlopp för hans anala fas. Allt är alltså i sin ordning.

Var på en liten familjesammankomst på lördagen. Det var skoj ända tills Bajsmaskinens blöjor plötsligt visade sig vara slut i skötväskan. Dasspapper funkar inget vidare som alternativ blöja, men vad tusan gör man.

Men nu vet jag i alla fall vad som händer om man fyller hela underbrallan med lambi dasspapper, pinkar och låter det sedan dra, ca en timme... Man får luddig röv.

Tur att han inte sket, det hade blivit en riktig thriller.

Etiketter:

Det här med förlossning

Trotsmaskinen om varför det kan göra ont att föda barn.

"Det kanske beror på att rumpan töjer upp sig lite"





...Ja, det kan man ju lugnt säga.

Etiketter:

fredag 23 oktober 2009

Dagens sattyg - Hälla ut dyrt schampo

Brottsplats = Badrummet/badkar
Sattygets art = Den anhållna skruvade upp korken på målsmans svindyra nyinköpta schampo och hällde kallsinnigt ut hela innehållet i badkaret.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen
Eventuella vittnen = Ja, Trotsmaskinen, som var närvarande vid denna gärning
Straff = Inget i dagsläget med tanke på den anhållnes ringa ålder.

Etiketter:

torsdag 22 oktober 2009

Hulliganens första möte med satungar

Idag tyckte jag att det var dags att pallra mig ut i den friska höstvinden. Jag måste rasta Hulliganen varje dag, speciellt eftersom han bara är med mig hela dagarna. Jag har valt att inte sätta honom på dagis eftersom jag ändå är mammaledig med Bajsmaskinen. Det är på gott och ont. De flesta verkar lämna sina 1,5 åringar då de får en liten till, så det finns verkligen inga barn ute. Nästan alla är på dagis.

Det glada 70-talet verkar sedan länge vara förbi. Den tiden då många mammor var hemma med sina små. Då gårdarna kryllade av permanentade velourmammor och pappor och små barn med bruna promenadskor. Det fikades så in i norden. Bruna termosar med orangea blommor. Det mesta var brunt minns jag. Eller orange.

Så är det inte nu. Gårdarna är sedan länge tomma och ödsliga. Man ser endast barn på väg till dagis, och hem från dagis. Där i mellan är det tomt. Det enda jag ser från mitt köksfönster dagtid är en och annan skruttig tant med rullator, kanske några hundar med sina stressade hussar och mattar som är hemma en snabbis på lunchen. Ändå vet jag att det finns andra mammor hemma. Men bara med det yngsta barnet.

Men som tur är finns ju öppna förskolan. Och så har jag ju min kära syster som också är mammaledig. Tur det.

Jag har alltid tänkt att, visst sjutton måste det väl vara bäst för en 1,5 åring att vara hemma så länge han kan med tanke på dagens feta barngrupper och alla förkylningar som han då skulle dra hem till dig själv och Bajsmaskinen. Men i dag höll jag på att ändra mig när vi gick förbi ett dagis... Men bara HÖLL på ändra mig. Hulliganen fick syn på en liten barnklunga innanför ett dagisstängsel. Barnen som var i samma ungefärliga ålder upptäckte även de Hulliganen och rusade mot honom.

Det började bra. Hulliganen blev alldeles lycklig, skrattade och babblade på med sitt obegripliga språk. Barnen verkade rätt trevliga till en början. Men efter en stund blev de hotfulla. De små varelserna fick plötsligt något ondskefullt i sina små stirrande ögon. En satunge slog med en blöt pinne hårt mot stängslet, en annan sate tryckte sina små nariga, sönderslickade höstläppar genom ett hål och försökte spotta på Hulliganen. De andra ryckte och slet i stängslet samtidigt som de hånlog elakt mot Hulliganen.

Mina tankar for plötsligt till diverse filmer jag sett. Flugornas herre, I am legend, Terror på Elm street mm. Hulliganens tidigare förtjusta leende förbyttes mot ett tomt osäkert uttryck i hans ansikte. Han backade sakta. Detta var hans första möte med elaka satungar. Om detta vore en film så skulle jag kalla den Dagisbarn VS Hemmabarn del 3. (trean är alltid sämst)

Det gjorde så ont i mitt hjärta att beskåda det som alla barn någon gång får uppleva. Att bli blåst, lurad, Att alla människor inte är snälla. Att uppleva falskhet. Han såg så förvånad ut. Det var så oväntat. Hulliganen ville inte vara kvar längre, han kände att stämningen var hotfull. Vi gick därifrån.


Man kan inte skydda sina barn förevigt, det förstår jag givetvis, men när jag gick därifrån så kände jag hur himla rätt det kändes att låta Hulliganen vara hemma med oss lite extra, även om det kan vara jätte tufft ibland. Det kommer tids nog dagar då jag måste lämna bort både Hulliganen och Bajsmaskinen på dagis. Den här tiden vi kan vara tillsammans hela dagarna kommer aldrig tillbaka. Det är otroligt vad bra vi har det i Sverige!

Jag respekterar allas olika val, men jag får ganska ofta höra "Men HUUR orkar du ha Hulliganen hemma" och "VA! ska han inte gå på dagis!?" "Nä, Orvar ska börja direkt när lillen kommer för han måste stimuleras och träffa kompisar!

Nedanför sin höggravida mor sitter denna lille, lille Orvar, kan inte gå, inte prata. Han sitter och pillar med sin lilla kamel av plast, bryr sig inte om de andra barnen över huvud taget. Ser dom knappt. Han tappar balansen och gör sig illa, skriker efter mamma...

Denna lilla Orvar bör alltså stimuleras av pedagoger från kl 9 - 14 från måndag till fredag. Mamma är trist och tråkig! Och Orvars mamma vet redan nu, utan att ens provat, att det inte går att ta hand om två småbarn samtidigt.

I dagens Sverige "duger" inte ettåringars egna föräldrar.

Nåväl, alla gör som de vill och många har säkert goda skäl.

Hur som helst så blev Hulliganen på bättre humör när vi kom till öppna förskolan. Speciellt då jag fanns där när han ramlade och slog sig.



OBS Orvar är ett fingerat namn.

Etiketter:

onsdag 21 oktober 2009

Dagens sattyg - Ärtor över hela köket

Brottsplats = Köket
Sattygets art = Ärtor över hela köksgolvet
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen
Straff = Inget i nuläget då teknisk bevisning saknas

Etiketter:

Dagens Fråga Fettot - Hur får man tid att duscha när man har två små?

Även som småbarnsförälder måste man ju duscha ibland. Men hur hinner man det, undrar många småbarnsföräldrar. Så här gör jag.

Jag placerar bajsmaskinen i babysitter, ser dock till att han är nöjd innan. Ny blöja, är nyäten mm. Sedan tar jag med Hulliganen i duschen och låter honom vara med när jag duschar. Jag ger honom mycket att leka med, små burkar mm.

Försök inte raka benen eller andra diverse kroppsdelar, eftersom du oftast bara hinner klart halvvägs innan barnen tröttnat.... Och det ser jävligt konstigt ut.

När jag är klar (stressar) så låter jag Hulliganen plaska vidare en stund medan jag passar på att klä på dig.

Men töm vattnet först och låt en liten stråle rinna. OBS! Göm badkarsproppen högt någonstans eftersom barn är listiga små varelser och kan stoppa tillbaka den utan problem. Håll dig inom synhåll.

Ibland hinner man även sminka sig... Men räkna inte med det. Se det mer som en bonus i så fall. Barnen kan tröttna när du minst anar det.Var beredd på att du kanske bara hinner måla fransarna på ena ögat.

Etiketter:

tisdag 20 oktober 2009

Hulliganen har inget tålamod

I dag lekte Hulliganen en lek. Han ville lägga saker i soffan. En röd kloss, sedan en gul. Sedan hela backen. Han försvann en stund och kom tillbaka med en rockring. Även den skulle upp i soffan. Sedan bajsmaskinens skramlande babygym. Det börjar bli problematiskt, för trångt och otympligt, allt ramlar ner, hans tålamod tryter... Det hela får ett abrupt slut när han försöker lyfta fotöljen. Han spänner sin lilla kropp i vredesmod och skriker ilsket. Han slänger iväg babygymet så det tjongar i bordet, slänger sig ner på golvet i en liten arg hög.

Jag tänker att det där måste vara Skyggots temperament han ärvt, för så där håller inte jag på.

Etiketter:

Hulliganen bland hästar

Sitter här och äter upp Hulliganens sista bragopaket till mellis. Vi ska ändå inte ut något idag, och jag har inte ens haft tid att äta lunch... Och det är barnens fel... eller skyggot kanske som befruktade mig tre gånger... jag var i alla fall inte delaktig.

Trotsmaskinen ska dra till ridskolan med farfar. Tur att vi har en liten snäll farfar, för det är en plåga att springa runt bland alla livsfarliga hästar med Hulliganen. Det går bara inte. Sist skulle han springa in mellan deras skyhöga ben och stirra upp på deras kastrerade testiklar och slicka på saltstenen.

Etiketter:

måndag 19 oktober 2009

Hulliganens översättningsmanual

Ibland är det svårt att förstå vad Hulliganen säger, så här kommer en "översättningsmanual" som med fördel bör bifogas tillsammans med handlingsplanen.

käkänn = tandkräm

datton = datorn

famon, fafann = farmor och farfar

bibass = Tobias (lillebror)

fiff = Sniff "Trotsmaskinens skitdjur" (hamster)

PANN = pang (sägs ca 578 ggr per dag)

ko,oo,o = sko

vond = hund

kacka = anka

fant = elefant

tiiitado = titta då, din jävel!

Etiketter:

Handlingsplan samt mål gällande Hulliganen

Jag tänkte att det kunde vara bra med en liten handlingsplan om jag mot förmodan skulle behöva barnvakt åt Hulliganen någon gång. Mål är tydligen också bra att ha här i livet, så jag klämde in lite mål också.

Handlingsplan samt mål gällande Hulliganen

Morgonrutiner
Hulliganen är ibland ledsen och kinkig då han vaknar på morgonen. Trösta i famnen. Se till att inte lilla bajsmaskinen ligger någonstans och skräpar framför hans fötter, eftersom Hulliganen lätt snubblar när han är nyvaken. Skynda att göra välling och placera honom framför Teletubbies så lugnar han sig ganska snart.

När Hulliganen druckit upp vällingen så gör dig redo att invänta dagens första "stora A" som brukar ske under den närmsta kvarten. Gör inte frukost till dig själv innan dess eftersom du då lätt tappar aptiten.

När Hulliganen är klar med nummer två, försök fånga in honom för omgående blöjbyte. Han kommer göra motstånd och gnälla men det tillplattade bajset måste bort, annars får Hulliganen svidrumpa.

Om du absolut inte kan få upp Hulliganens tunga slingriga kropp på skötbordet, så sätt honom i badkaret istället. Spola honom ren. Göm dock tandborstarna och toalettborsten innan Hulliganen vistas i badrummet. Låt honom bada en stund. Vid behov kan diverse badleksaker vara till nytta.

Under dagen bör du stimulera Hulliganen ordentligt så han hittar på så lite sattyg som möjligt. Roliga aktiviteter är= Pilla med lera, bygga med klossar, spela datspel, se Teletubbies, sjunga, lägga pussel mm. Ibland vill Hulliganen gå till öppna försolan. (se avsnittet Allmän utevistelse samt Öppna förskolan)

Allmän utevistelse samt Öppna förskolan
Vid utevistelse bör du packat skötväskan med omsorg. Glöm inte blöjor. Var extra uppmärksam på att Hulliganen ibland tar av sig skorna, sätter sig i vattenpölar, jagar hundar och springer åt fel håll. Om du har en tid att passa kan en och annan bragokaka vara användbart. Han kan då sitta i vagnen tills kakan är slut. Ska ni långt... ta med ett helt paket brago. Ska ni till Fagersta... ta med 6 paket. En kaka motsvarar ca 3 minuter. En klubba ca 17 minuter.

Besök på Öppna förskolan brukar gå bra, men gå inte dit om Hulliganen är snorig eller om kakorna är slut. Hulliganen är inte utåtagerande mot andra barn och vuxna, men släcker gärna lamporna i lokalen, pillar i den offentliga toaletten, försöker dricka handdesinfektionsmedel, försöker låsa upp entrédörren mm. Passa alltså Hulliganen noga.

OBS! Försök INTE gå i stora köpcentrum med Hulliganen.

Hulliganen och mat
Äter det mesta, även oätbara ting. Tex blomblad, dammråttor, hamstermat, gammal pyttipanna mm. Varning passa noga.

Medicinering
AD-droppar, 5 droppar 1 gång om dagen. Alvedon vid hög feber.

Kvällsrutiner
Sätt på hopnom pyjamas och ge honom välling, borsta tänderna och placera honom sedan i sin säng. Ligg bredvid och sjung en stund. Förhoppningsvis slutar han hoppa i sängen till hojtandet "PANN" PANN" inom en timme. Skydda ditt huvud.

Övrig viktig info
Var uppmärksam på att Hulliganen ofta slänger saker som inte ska slängas i hushållssoporna. Tex mat från kylskåpet,skor, leksaker mm. Även från balkongen. Tex bollar, sminkväska, fjärrkontroller mm. Hulliganen kan även sätta på ugnen, välta hamsterburar, välta tv-apparater, klättra upp på köksbord, databord och öppna frysen och kylen. Han kan även radera viktiga saker på datorn, spara noga. Ha alltid badrumsdörren stängd eftersom Hulliganen tycker om att spola ner kläder samt dricka från toalettstolen.

Hulliganens primära mål
Se till att han är hel och ren. Stimulera hans utveckling positivt. Skydda honom själv samt små personer i hans närhet mot faror. Tex Bajsmaskinen.

OBS! Se till att han känner sig älskad!

Etiketter:

Trotsmaskinen beskriver en film

Trotsmaskinen svarar på frågan, vad filmen Patrik 1,5, handlar om?

"En massa bögsaker"

Etiketter:

söndag 18 oktober 2009

Sovmorgon i dag

Jag misstänker att Skyggot smygläser min blogg, för i dag har han varit lite extra smörig. Han gick upp med Hulliganen och lät mig sova lite extra... Eller så vill han bara helt enkelt ha sex.

Hur som helst. Min ljuvliga sovmorgon fick ett abrupt slut när jag hörde små klibbiga barnfötter kusligt närma sig sänggaveln. Jag piggnade till ytterligare då han tryckte in ett finger i ögat på mig och bankade sänglampan i huvudet på mig fem gånger. När han sedan skulle upp i sängen för att trycka på bajsmaskinens mjuka fontanell, bestämde jag mig för att det var dags att kliva upp.

Lyckas faktiskt nästan äta upp hela frukosten innan det är dags att spola av bajsmaskinen lilla knubbiga kropp eftersom det läckt igenom boddyn och allt. Trots att han bar blöja vid olycksögonblicket.

Hulliganen har varit på strålande humör och kunnat roa sig själv rätt bra, så jag kunde till och med titta på tv denna soliga höstmorgon. Jag älskar alla dessa dokumentärer på Tv4 Fakta. Jag kan stirra förtrollat på dessa program en hel dag om jag finge. Ljuvliga blodiga operationer, svåra förlossningar, kusliga mordgåtor mm. I love it!

Men Trotsmaskinen hade även hon hittat ut ur sitt rum denna morgon och jag konstaterade ganska omgående att det inte går att se otextade faktadokumentärer när man har en åttaåring bredvid sig i soffan. Jag vill inte låta otrevlig och be henne knipa, fastän jag missar hela spännande dokumentären om Berlinmurens fall.

Men när även Hulliganen kladdfot, kommer rultande, naken med sopborsten i högsta hugg, som han bankar i bordet, samtidigt som han hojtar "PANN" PANN" ...så ger jag ger upp, jag stirrar på den gamla Hollandaisepåsen som fortfarande ligger kvar under bordet sedan en vecka tillbaka, och bara håller med.

Jag håller med om allt hon säger och jag försöker svara på alla frågor. Allt nödvändigt man som åttaåring måste dela med sig till sina tv-tittande föräldrar.

Tex, Att den tecknade hjältehunden Bolt har en blixt på rumpan, att giraffer kanske har långa halsar för att kunna pussa myrorna på marken, att bajsmaskinen bara är söt på den ena sidan av ansiktet, eftersom det sitter en kladdig snorbobba utsmetad på den andra, samt en massa andra nödvändiga kommentarer.

Kanske, kanske, om jag har tur, så går det en repris på dokumentären om några år.

Etiketter:

lördag 17 oktober 2009

Hela ryssfamiljen sover utom jag...

Så var det kväller igen. Hela Ryssfamiljen sover utom jag. Så himla skönt. Tyvärr är all choklad slut.

Jag har inte orkat göra så mycket idag, men fick faktiskt lite barnledigt en stund under dagen. Dvs, Ryss-pappan höll i bajsmaskinen så jag kunde diska i lugn och ro i vårt ryska kök. Det var skönt, kändes nästan som ett litet spa-bad.

Sedan upptäckte vi att Hulliganen kommit över min mobiltelefon och ringt runt till diverse släkt och vänner. Bla, Hulliganens farmor hade blivit uppringd av någon hon trodde var en pervers flåsare... Det lät, "Flämt, flämt, flås, stööön, med de avslutade orden, "Oj, oj oj." Jag skulle också få snuskiga tankar om någon ringde mig på det där viset.

Småbarn gör ju så. De vägrar svara på tilltal när man försöker konversera med dem i telefon. Man hör bara ett snorigt väsande och flåsande. På sin höjd kan man få höra en liten kass sång. Barn sjunger ju ofta väldigt falskt.

Jag brukar tänka på det då jag ibland tvingas se bollibompas "dagens visa" ni vet, då olika ungar sjunger riktigt illa till gitarrackompangemang. Barnet och gitarristen synkar liksom aldrig varandra.

Man kan höra hur barnet plötsligt börjar sjunga skitfort och hur den stackars gitarristen febrilt försöker plinka i kapp, medan i nästa andetag sjunger ungen så sakta och otydligt så att gitarristen nästan spelat klart hela låten innan ungen är klar.

Snubben bakom strängarna ser helt jävla förvirrad ut, medan ungen ser helt galet lycklig ut. Hur kan de vara så glada!? Hör de inte själva hur illa det låter!?

Men ibland är ungarna så sjukligt blyga att de stirrar apatiskt ner i marken samtidigt som de stötvis väser fram sången så tyst att man inte ens hör att de sjunger över huvud taget!

"Men ställ inte upp dårå om det är så satans jobbigt!!!" ser det ut som gitarristen tänker bakom sitt ansträngda leende.


Etiketter:

En skitkladdig morgon

Medan säkert de flesta av er därute fått sova så där äckligt extra länge denna lördagsmorgon så började min glamorösa morgon ca kl 06.30. (efter att ha ammat bajsmaskinen från och till hela natten.)

Eftersom bajsmaskinen ändå bara låg klarvaken och gjorde det han gör bäst.. bajsar, samtidigt som jag hör Hulliganen ropa med sin lilla ängsliga röst i mörkret "paappaa, pappa" till ljudet av Skyggos högljudda snarkningar, så kände jag att jag lika gärna kunde skita i att försöka sova vidare.

Med kraftig självömkan fixar jag välling i Ryss-köket och byter ca 4 bajsblöjor. Sätter Hulliganen framför hans favoritprogram som jag hatar. Teletubbies...

Vad är det för något egentligen? Barnaliens från yttre rymden? homosexuella nallar? utvecklingsstörda djur? Jag förstår inte. Ett helt jävla avsnitt tjatar de "va e bollen" "va e bollen" va bollen" "va bollen" Till slut får jag lust att ta tag i den där jävla gula varelsen, trycka in en fet boll i käften på han (eller vad det är för kön på fanskapet) och skrika, "Här har du din bolljävel! ser du den! håll reda på den nu!"

När allt verkar relativt stillsamt får jag för mig att äta frukost. Ska precis sätta tänderna i min efterlängtade frukost bestående av te och macka, när Hulliganen plötsligt stöter ifrån sig ett märkligt harklande ljud och spyr över hela sig och soffan. Det är helt fantastiskt vad mycket 300 ml ser ut att vara när hela sörjan ligger utspritt i soffan!

När jag klär av honom upptäcker jag EFTER att jag fått av blöjan att han skitit också. Han är gnällig och försöker klättra upp i famnen... utan blöja och med bajs upp till armhålorna. Jag vill inte det. Det luktar. Han luktar bajs och kräk.

När jag slutligen får kräk på kinden får jag nog. Jag trycker sonika ner Hulliganen i badkaret och spolar av honom som om han vore en lerig volvo på biltvätten. Han blir omedelbart nöjdare och skvätter förtjust ner hela badrummet samtidigt som han sjunger något som påminner om blinka lilla stjärna.... fast på arabiska.

Te´t kallnade, mackan lockade inte längre.

Nu sitter jag framför datorn och tröstäter en 230 grammare marabou till ljudet av "vae bollen!?" "va ebollen?" "vabollen?"

Etiketter:

fredag 16 oktober 2009

Jag är en Ryss-morsa

Äntligen sover de små samtidigt för en gång skull. Men snart kommer trotsmaskinen hem från skolan, då är det slut på lugnet.

Det har varit en ganska kämpig dag. Jag kände att jag ville lämna mitt ryss-influerade kök och låta hulliganen vistas med en massa andra jobbiga skitungar på öppna förskolan. Han brukar tycka om det.

Jag själv tycker väl sådär... Nu är iofs ungarna där ok, men det fanns en tid då en speciell liten unge med klotansikte och ko-ögon brukade vara där och trakassera de andra barnen. Så fort han kom åt så rev, slet och bet han de andra. Är det inte underligt att oftast just sådana ungar är fula.

Hur som helst, efter ca 7 blöjbyten, vällingmeck, påklädning med lock och pock och diverse små olyckor med spill och kladd (som beror på 1,5 åringens just nu pågående anala fas.) så tar jag mina båda små gnälliga ryss-ungar som jag numera kallar Vladimir och Lill-Ivan (Olga var i skolan då) ner för alla satans tre trappor utan hiss och klämde ner dom båda i "skeppet" (som syrran kallar den) jag talar om syskonvagnen.

Kommer plötsligt på att jag glömt Vladimirs mössa, springer upp för helvetes-trapporna för att hämta den, kommer ner... nästan klar att gå, då jag upptäcker att jag inte har fått med någon jacka till mig själv. Jag vet att jag är fet och att späck skyddar mot kyla, men just idag var det jävligt kallt ute. Inte ens jag kan gå i kortärmat.

Jag springer alltså åter upp till ryss-lägenheten, Mina ryska barn ligger kvar i skeppet vars tidigare gnäll nu övergått till skarpa skrik. Det ekar i trapphuset. Jag svettas och funderar på alternativa preventivmedel i framtiden.

Kommer äntligen ut i den friska höstluften... tar ett stort djupt andetag och försöker göra mig kvitt alla stresshormoner som rusar runt i kroppen... Det börjar ösregna.

Väl framme på öppna förskolan upptäcker jag att "Vladde" har somnat, försöker få liv i honom, men av hans min att döma då jag ruskar hans huvud lite lätt, så vill han fan då inte leka med några andra skitungar på nån öppen förskola.... Inte just då, han vill sova. Så han får göra det.

Jag drar hem skeppet med små ryska barn i. I ösregnet... Tur det, för Ivan hade skitit ner sig igen.

Etiketter:

En helt vanlig morgon

Stirrar apatiskt på en uppriven Hollandaise-påse under vardagsrumsbordet. Pulvret har läckt. Tänker, vad fan gör den där. Slänger en trött blick på Hulliganen som är i full färd med att klättra upp för köksbordet med en diskborste i handen. Han sjunger. Dåligt tänker jag.

I bakgrunden hör jag hur bajsmaskinen krystar ut nummer två så det ekar i hela grannskapet. Det finns en blöja kvar och jag vet att det kommer fler lass de närmsta 2 timmarna. Det är ingen slump att bajsmaskinens smeknamn är just bajsmaskin. Tvättmaskinen är trasig.

När jag synar köket känns det plötsligt som jag befinner mig i Ryssland. Ett fattigt Ryssland... Under Stalintiden.

Etiketter:

torsdag 15 oktober 2009

Det här med att handla på postorder när man är kort och fet

Då och då dimper det ner diverse klädkataloger i min brevlåda. Ellos, HM, Josefssons mm. Men postorder är inget alternativ för mig. Det funkar inte när man har missbildad kropp som jag. katalogerna används mest som toalettlektyr. Jag är Ellos förmodligen sämsta kund. jag handlade en gång i tiden, men eftersom min premie lös med sin frånvaro så blev jag skitsur och opstinat. Jag kände mig blåst och bestämde mig för att aldrig gynna dem. Jag har hållit mitt löfte.

Men det är inte svårt val, för jag kan ändå som sagt inte handla på postorder. Deras kläder ser väldigt snygga ut... På modellerna i katalogen! Jag var naiv en gång i tiden, ville se ut som tjejen i katalogen, beställde de kläder hon bar upp så snyggt. Ivrigt sprang man till posten och hämtade ut sitt efterlängtade paket.

Haha! Vilken blåsning! Där stod man framför spegeln vars skepnad liknade en fet liten hobbit med Gandalfs trolldräkt på sig. Allt är för långt på mig.

Jag är så jävla kort så knickers fungerar utmärkt som långbyxor på mig. Magtröjor blir tunikor. Tunikor långklänningar. Som om inte det vore nog så kan man parkera en familjebuss i skuggan av min röv, Så det är väldigt naivt att tro att jag kommer i postorder-byxor.

Jag har lärt mig nu. Jag går aldrig igenom denna förnedring igen.

Etiketter:

Roa dina blivande pensionärsvänner - tatuera dig!

Funderade på det här med tatueringar. Jag har själv två. När folk ser det händer det jag får höra detta välkända argument:

-"Men Ina... Tänk sen när du sitter på hemmet och är gammal och rynkig." (Ofta har dessa människor ett sorgset uttryck i ansiktet när de säger detta.)

Jag tänker så här:

Vem sjutton bryr sig om mina tatueringar när jag är 90? Jag skulle tro att min granne på avdelningen är minst lika gaddad han. Hela hemmets gamlingar kommer sitta och jämföra våra gamla tattoos över en slät kopp kaffe. Säkert kommer vi håna Steffe, 93 från Mellerud på rum 7 som inte har en enda liten gadd. Dessutom kommer jag i alla fall inte springa runt med korta fjortistoppar som slutar ovanför naveln. Så desperat är jag inte.

Våra sladdriga gaddade hudkostymer kommer fylla massor av användbara funktioner. Med tanke på den bristande kvaliten inom åldringsvården, kommer vi kunna roa oss sjävla galant då vi aldrig får komma ut på promenader.

Vi kommer kunna spela diverse spel med hjälp av varandras tattos. Pussel, finn fem fel, memory, gissa motiv och gissa tatueraren... mm.

Tack vare oss gaddade pensionärer kommer framtidens ålderdomshem vara en fröjd att vistas på. Så otroligt underhållande!

Bidra du också till framtidens lyckliga åldringsvård! Tatuera dig!

Etiketter:

Man kan dö av dumhet

I dag har jag inte gjort många knop. När man är på slöhumör så känns det lite jobbigt att det är fint väder. Det känns mer legalt att skita i allt när det är mulet ute. Speciellt äldre människor ska tjata om att man ska ut i det fina vädret, och vill man inte är man inte riktigt klok. Helst ska man sitta och fika i solen också. Man ska sitta på en stekhet altan tills man blir medvetslös av värmeslag, och nåde den som klagar över det fina vädret.

Har ni tänkt på det. Det är lite fult att klaga över sommarvärme. Speciellt äldre kan säga - "Oj, puh vad varmt, men jag ska inte klaga nu när sommaren är här" samtidigt som värmeslaget är ett faktum. Det skulle inte spela någon roll om de låg på intensiven med dropp. De skulle iallafall säga -"men jag ska inte klaga" Klaga är bannlys!

Nä, Ibland pallar jag inte helt enkelt, det spelar ingen roll hur mycket solen skiner upp den knallblåa himlen.

Många äldre har svårt att acceptera sjukdom också. -"Jag ska inte klaga-fenomenet" Ofta fattar de inte att det tar några dagar att bli frisk. Får de feber och insjuknar i en ilsken influensa på en lördag så tror de på största allvar att de är friska på söndagen. De vägrar även besöka doktorn. Spelar ingen roll om så hela armen hänger på en skinnslamsa och dinglar, eller de har tuppat av 15 gånger i stugan på landet. Äh, det går över. Många äldre är riktigt korkade. Kan det vara därför man titt som tätt läser om tex, "Astrid 89 i Gnosjö" som legat död över en månad i sin lägenhet. Grannarna tyckte det började lukta i trapphuset.

Kan det vara så att den där Astrid och alla andra gamlingarna helt enkelt dött av ren dumhet.Varför tror de att de är så jävla duktiga som inte ringer doktorn? Tror de vi ska ge dem en tapperhetsmedalj när de dött. Hurra! Tage 84 från Mellerud avstod från att störa vårdcentralen trots hans 16.e venrtrikelattack i rad! Hurra! Årets hjälte! Eller tror de verkligen på största allvar att hjärtinfarkt botas med en "enomdan"?

Varje sommar läggs massor av gamlingar in på intensiven pga vätsebrist. När läkaren frågar varför de inte dricker, vet ni vad många svarar? Det är inte gott. Vet ni vad det kostar oss skattebetalare när en gamling vägrar dricka vatten! En jävla massa pengar. Totalt onödiga utgifter som läggas på bättre saker. Jop, man kan faktiskt dö av dumhet.

Etiketter:

Jag minns Trefiderna, jag minns mitt 70-tal

Jag minns mitt gamla 70/80-tal i betongförorten. Jag och min bästis Vivi i porten brevid. Glada solbrända, barfota 6-åringar. Ibland fick vi vara med i den coola indianstammen. Jag kallades "snabba foten." Jag var en snabb 6-åring. Ibland smög vi oss ner i källaren och lekte i hennes gallerförråd. Hemligt! Där fick vi inte vara. Gamla gossedjur i säckar. Askul! Vi fick inte heller ränna i det kolossalt stora betonggaraget. Gömde oss bakom en bil när det kom folk. Jag har alltid älskat doften av betong/bil/bensin/smuts.

Ibland gick jag till närkiosken för att handla choklad till mamma. Hon skulle alltid ha sådan där besvärlig "Schweizernöt." Jag hatade att handla saker jag inte kunde uttala namnet på... Jag protesterade till slut. Då fick jag tillåtelse att handla vanlig mjölkchoklad istället. Tack mamma för det.

På den tiden låg allt gott BAKOM disken. Även plockgodis. Vi handlade ofta ETT gelehallon, EN seg napp, EN av varje sak... -"räcker pengarna?" man visste aldrig riktigt säkert. Tanten plockade tålmodigt ihop alla färgglada små karamelleren, en och en i en liten vit papperspåse. 3.50 tack! Puckstång ville man också ha ibland, ibland lakritspuck.

Jag och Vivi ville ha långt hår.... Speciellt jag tror jag. Men det hade vi inte. Strumpbyxor funkade då. Bara att klippa benen till många fransar, sen dra på huvudet. Då var vi "tuffa tjejer" Mammas tomma gula Blend paket och några pinnar gjorde leken otroligt realistisk. Vi var coolast Vivi och jag.

Ibland lekte vi tivoli. Bladen var biljetter, en bortslängd kundvagn "virvelvinden" En lek som ibland kunde göra ont. Men vi var odödliga Vivi och jag.

Jag var avundsjuk för att Vivi fick gå på dagis. Jag hade dagmamma. En liten galet pigg dagmamma som tog oss dagbarn på långa promenader tills vi nästan stupade. -"Lyft på fötterna!" Uppmanade hon alltid när vi skrapade våra bruna promenadskor mot asfalten. Jag ville gå på dagis. Det verkade så roligt. Dockvrån och allt...

Vi lekte hund också Vivi och jag. Släpade våra gossedjur i långa koppel. De blev alldeles svarta av smuts på magen. Jag kom på det strålande idén att simulera bajsplockning för att göra leken verkligare. Vi satte hunden nära en riktig hundbajs för att sedan ta upp den lilla kringlan i medhavd påse. Väldigt realistisk känsla över det hela.

Vi badade i svarta vattenpölar i skogsdungen. Vi samlade mygglarver. Jag skrev en beteendebok om dem. "När larven står uppochner så är de trötta," upplyste jag i min bok. Fodret bestod av vetemjöl. Men alla mygglarver dog plötsligt, och min bok såldes aldrig i några större mängder... ingen såldes närmare bestämt. Jag samlade fler djur. Kopparormar, igelkottar, björktrastar, grodyngel och skator.

Jag minns flera tillfällen då jag var taskig mot dig Vivi. Förlåt... När jag var elak var du snäll. Minns när min bror förstörde din igelott av lera, i tron att det var min. Min mamma bestämde att du skulle få min igelkott. Dagen därpå fick jag en present av dig. Det var min igelkott. Jag tror inte jag ens tackade dig... Tack.

Vi lekte Trefiderna som gick som tv-serie. Vi fick inte se på Trefiderna. Men gömd bakom vår brun/orangeblommiga hörnsoffa kunde man se mycket man inte fick. ( även poltergist såg vi på detta sätt.)

När man leker trefiderna så behövs en stor gräsmatta full med maskrosor. Och det hade vi! Sedan är utrotningen ett faktum!

Jag minns Trefiderna, jag minns mitt 70-tal... Jag minns allt.

Etiketter:

Barn har ingen känsla för kvalitet

Om man köper två limpor på Ica så får man en kass frisbee. Trotsmaskinen såg den, och av hennes hungriga blick att döma, förstod jag att hon så innerligt ville ha den.

Jag förstod att den skulle vara kass. Men, men, jag är ju en sådan snäll mamma så jag fixade frisbeen åt henne. Dessutom älskar jag just det brödet man var tvungen att handla. (vilken utpressning de kör med egentligen)

På vägen hem testade hon den runda svarta plastbiten. Svingade iväg den upp i luften varpå den fjuttade iväg likt en packad gråsparv, gjorde en lustig piruett och landade ca två dec från hennes fötter.

Nu är det kört tänkte jag, nu blir det aggressionsutbrott hela vägen hem.

Men man upphör aldrig att förvånas när man har en sjuåring i sin närvaro. För helt oväntat utbrast hon. -"VAD BRA DEN VAR MAMMA!!!"

Vad skulle jag säga? Det var ju bara att hålla med. Den var ju JÄTTEBRA! Väck aldrig den björn som sover.

Barn har verkligen ingen känsla för kvalitet.

Etiketter:

Kan fiskar vara kvinnohatare?

Vi har skaffat en tjej till vår stackars ensamma kampisk-hane vid namn blåbär. Trotsmaskinen har döpt henne till det passande namnet Lingon. Jättesöt liten tjej.

Vi trodde Blåbär skulle bli dödsförälskad och uppvakta söta Lingon som vanliga vettiga karlar brukar göra, för jag antar att han är oskuld och förmodligen vill bli av med den innan dödsbädden.

Så fel jag hade! Blåbär är inte ett smack intresserad av brudar. Tvärtom! Han är brutal! Burrar upp sig och jagar stackars lingon, hugger efter henne så hon måste gömma sig bakom växterna.

Vad fan är det med snubben!? Jag funderade på lite alternativ...

Jag har gjort en psykoanalys.

1. Han tycker Lingon ser ut som stryk. Vi människor har ju ingen aning om vad fiskhanar tänder på. Hon kanske tex har för liten stjärtfena eller skitfult fjäll. Vi vänder på steken. Tänk dig själv att du sitter i en bur i 30 år, husdjur åt en fiskfamilj. Plötsligt slänger de in en man till dig och tar för givet att ni ska börja idka sexliv första kvällen. Problemet är bara att snubben de gett dig är det fulaste du någonsin sett. Klart som fan man blir sur och jagar iväg fanskapet.

2. Blåbär kanske är homosexuell. Han kanske helt enkelt är en man som föredrar att umgås med andra män. Men bara för att man är bög så behöver man ju inte vara elak.

3. Han är en riktig kvinnohatare. Kanske han har upplevt något traumatiskt i barndomen. En hona kanske gjort honom illa. En mamma som misshandlat honom. Då blir man ju lite som Norman Bates kan jag tänka mig.

4. Han kanske lider av en psykisk åkomma som gör att han har taskig självbild. Han vet inte hur man ska tolka sociala koder. Han kanske vill men vet inte hur man gör. Möjliga diagnoser kan vara adhd, damp, autism, shitzofreni.

5. Han har en sadomasochistisk sida. Tänder på på lite hårdare tag helt enkelt.

6. Han är våldtäksman. Försöker ta henne mot hennes vilja.

Jag vet inte. Jag ska nog fråga på något fiskforum tror jag. Hur som helst så tycker jag fruktansvärt synd om Lingon som får dela akvarium med denna skitstövel.

Trotsmaskinen blev så arg på honom så hon föreslog att vi skulle straffa honom. Men hur? Lite svårt att fya en firre. Katter kan man spruta vatten på... men hur straffar man en fisk? En knäpp på nosen? Elhalsband?

Trotsmaskinen ville dammsuga hårt på akvarierutan. Det borde skrämma honom trodde hon. Jag var mer tveksam till den straffmetoden.

Nä! Jag antar att Lingon får ringa kvinnojouren i morgon bitti.

Etiketter:

Trotsmaskinen gör en Karlsson på taket

Trotsmaskinen ang delandet av en kaka. Hon är ju precis som Karlsson på taket!

-"Jag tar den största halvan, eftersom du vill ha den minsta"




Jasså!? Ville jag? Haha.

Etiketter:

Han märker revir

Om när knorrhane försöker snutta på trotsmaskinens arm.

"Han försöker nog markera revir!"

Etiketter:

Han är som en ängel

Snuttjullen om Knorris.


-"Han är som en ängel utan vingar och krulligt hår!"

Etiketter:

Farmor är så glad så...

Snuttjullen om skrattande farmor...
-"Farmor är så glad så hennes extrahaka skakar"

Etiketter:

Hulliganen är född i snigelns tecken

Citat av snuttjullen idag: "Niklas borde vara född i snigelns tecken, mamma. Han lämnar dregelspår efter sig överallt"

Etiketter:

Jag har en bebistutte på ryggen

Snuttjullen om en finne på ryggen.
-"Mamma! Varför har du en bebistutte på ryggen?"

Etiketter:

Han är inte rumpsren

Snuttjullen om när Knorrhane bajsade på skötbordet.
-"Mamma, Niklas är inte rumpsren!"

Etiketter:

Hurra!!! Jag är precis som en ko

Snuttjullen om mig.

-"Mamma, du är precis som en ko! Du är tjock, låter som en ko och har stora tuttar med mjölk i"


Ok, jag är fet och jag ammar. Där är jag helt med. Men LÅTER som en ko? Det kände jag inte till.

Etiketter:

Jag ser ännu fetare ut när jag springer

Trotsmaskinen om mig när vi lubba till bussen en morgon.

-Mamma! Du ser ÄNNU fetare ut när du springer!"

Tack älskling, det var precis vad mamma vill höra.

Etiketter:

Slösa inte på toalettbesöken

Snuttjullen om bajsande pappa.


-"Man kan bajsa ungefär 10 gånger om dagen, om man sparar lite till senare."

Etiketter:

Trotsmaskinen sa...

Trotsmaskinen om en mosad skalbagge på asfalten.

-"han ser förvånad ut"

Etiketter:

Hur fan skulle du känna dig om du var lam

Tänk dig in i detta scenarium:
Du är totalt förlamad, du är helt utelämnad i andras vård. Du kan inte prata. De som sköter sig, förstår inte alltid vad du vill.

Ibland lägger de dig på mage fast du inte kan lyfta på huvudet. "För att träna nacken" hör du din skötare mumla. Där ligger du med ansiktet mot en luddig filt som killar i näsan, du får kämpa som ett as för att inte näsan ska pressas mot golvet och orsaka andningsnöd. Nacken lyder inte. Du får panik, skriker. Hoppas att någon ska ta dig från helvetet.

Du kan inte gå på toa utan måste skita i brallan, det svider mellan skinkorna. Du läggs på ett bord. Din skötare blaskar och torkar. Det känns obehagligt att bli blöt. Du fryser, vill inte! Du skriker, men ingen bryr sig. Din skötare står bara och sjunger. Precis som om det känns bättre.

Ibland är du så hungrig att du inte står ut. Magen känns som ett tomt radhus i Vällingby. Det svider ock knorrar. Men inte en jävel fattar, istället tar de dig till det där helvetesbordet och börjar slita av dig brallorna igen. Du blir vansinnig och skriker ännu mer. Slutligen får du din mat. Efter 30 minuter!

Ibland när du sitter så skaver brallan i röven eller i ljumsken, du skriker, ingen fattar, istället vill din skötare att du ska äta trots att du inte alls är hungrig.

Veckorna går. Slutligen verkar det som din skötare börjar förstå dig, livet blir lättare, du kan plötsligt röra dig! Flytta din kropp, ta i saker. En känsla av harmoni infinner sig.

Med andra ord så är det inte så jävla märkligt att barn inte skrattar så många gånger det första halvåret. De ler inte ens de första 6 veckorna. Undrar varför!

Tänk på det nästa gång du suckar och stönar då ditt spädbarn skriker.

Etiketter:

Tack trotsmaskinen

Tack trotsmaskinen för att du gjorde mig till åtlöje idag, TACK för att alla i hela centrum tagit mig för en psyksjuk galning. Tack för att du smög ner två skabbiga skatfjädrar i min tofs utan att säga något förrän EFTER vi gått fram och tillbaka till centrum. Tack...

Etiketter:

Min första och sista inlinesfärd

Jag har jävligt många dåliga sidor. Den ena är att jag är extremt impulsiv, och har för höga krav på mig själv. De andra kan vi ta en annan gång.

Skyggot är helt tvärtom. Det blir skitjobbigt när vi ska göra något särskilt. Åka till Ikea och handla en möbel tex. Han vill vänta och plaaneeeraaa... titta runt på oooliiikaaa ställen, jämföra priser och sånt larv. Det tar fan 3 månader för den karln att skita! han ska väl planera färden ut för bajskorven. Jag kan bli galen på det där velandet.

Jag själv vill agera snabbare än en gris hinner blinka. Jag gör snabba val . Ibland himla bra val. Ibland jävligt dåliga. Om sanningen ska fram, ganska många dåliga... och ofta.

Som när jag skulle börja åka inlines tex. Skyggot skulle köpa nya. Jag var med honom i sportaffären.

Jag: -"Japp! klart jag också ska ha, Skitbra sport. Man kommer ut och rör på sig, tar sig fram snabbt och smidigt på vägarna. JA! Jag kan börja åka till jobbet varje morgon! Japp, jag tar dom här! Dom ser sjyssta ut"

Skyggot: - "Men älskling, ska du inte testa att åka inlines ett par gånger först, så du vet om det är din grej?"

Jag blir skitirriterad på hans bristande förtroende över mina kommande proffsiga inlineskunskaper.

-"Nä!, SKA HA!!" surar jag som en obstinat treåring. Själv visste jag ju att jag skulle börja åka på elitnivå.

Skyggot som vet hur jag funkar, vädjar med tålmodig blick att jag åtminstone ska prova ett par innan jag köper, de är ju trots allt rätt dyra.

Visst! Det ställde jag upp på. Krängde på mig ett par vita fina varpå jag med ryckande stil tog mig fram och tillbaks ett par meter likt en parningsdansande trana.

Personalen måste trott att vi idkade älskog där bakom kartonghögen. Endast mitt ryckande huvud stack upp bakom alla kartonger. Jag är ju jävligt kort och det var jävligt vingligt.

-"Dom blir skitbra, dom tar jag!"


Ett par dagar senare bestämde jag mig för att åka inlines till jobbet. Skyggot tyckte jag skulle träna lite mer först. Jag vägrade lyssna på hans förmaningar.

Sagt och gjort. Kl 07.30 en tisdagsmorgon tar jag förväntansfullt mina vita fina dyra nya inlines under armen och går en bit först innan jag kränger på mig dom. Väl på, vinglar jag fram en bit. Fan en uppförsbacke! Jag klampar mig uppåt på snedden som en packad krabba så det ekar i hela radhusområdet.

Men backen är brant... Jag glider sakta baklänges, greppar tag i ett staket i ren panik varpå en hundägare dyker upp. Helvete, jag hade hoppats på att inte möta någon där... jag försöker spela så oberörd jag bara kan. Lotsas rätta till hjälmen lite förstrött.

När hundekipaget slutat stirra och försvunnit släpper jag försiktigt det krampaktiga taget om staketet. Jag glider... bakåt. Jag kan inte göra annat än att låta gravitationen ta mig ner för hela backen igen. Baklänges.

Där låg jag. I början av en backe jag aldrig lyckades bestiga. Så jävla förbannad! Jag slet av mig den svettiga hjälmen och drämde den i asfalten i ren ilska.

Jag skulle tro att min inlinesfärd slutade vid ca 150 m.


Jag tog inlinesen under armen och återvände hem i strumplästen. Slängde in dem i hallen och cyklade till jobbet istället. Sedan dess har de stått orörda i förrådet.

Det här hände för ca fyra år sedan. Jag försökte kränga dem på blocket, men ingen nappade. Jag kommer förmodligen aldrig försöka åka igen.

Skyggot däremot är en hejjare på inlines! Ja, han har ju väntat med köp, tränat, tränat och tränat. Han inser att man inte kan allt på ett försök. Han är ju en "planerare!" En sådan där tråkig jävel!

Etiketter:

Shoppa aldrig med småbarn

Jag ska aldrig aldrig mer åka till köpcentrumet med hulliganen förrän han åtminstone nått målbrottet. Varför lär jag mig aldrig. Det GÅR inte att handla med honom. Hemma är han världen lugnaste kille, nästan apatiskt lugn emellanåt. Men så fort vi närmar oss ett köpcetrum så brakar helvetet lös. Jag vet inte varför han gör såhär. Jag försöker tyda hans kryptiska meddelande "gallskriket", men det är svårt. Jag är dålig på "gallskrikiska" Men jag har mina aningar...

hulliganen är en "uppekille!"

Uppekillar tycker INTE om att ligga ner längre stunder. Uppekillar vill vara "uppe!" De vill i synnerhet inte ligga i LIGGvagn, för då måste man ju ligga, och ligga är äckligt enligt uppekillar. Trotsmaskinen var precis likadan. Fast "uppetjej" då. Den ungen bar jag omkring på som en jävla väska dygnet runt i minst ett års tid. Faktum är att hon var 7 resor värre än hulliganen.

Jag tror det är därför min kropp har varit steril i 6 år. Den vägrade syskon inom en 7-årsperiod. Förmodligen av ren självbevarelsedrift. Vi försökte, men min kropp sa NEJ. En skrikande extremt krävande hockytrunk räcker, du behöver inte två just nu, sa kroppen. Nu är snuttjullen relativt självgående så därför sa min kropp ok, du får väl en till då. Antar att jag inte får fler bäsar av min kropp nu. Jag vill gärna, men inte papputen och min kropp. Det länns lite vemodigt. Jag kan berätta om fertilitetsbestyren en annan gång för det är en lång historia. Jag kan säga att Knorris kom utan specialisthjälp i allafall till slut.

Hur som helst. Jag skulle handla en hel del kläder trodde jag. Jag trodde på största allvar att jag skulle få ihop både det ena och andra i klädväg. Kjol, linnen, skor, och lite annat. Jag trodde att jag skulle få fika wienerbröd på det svindyra cafét i lugn och ro som alla andra mammalediga, mammor. Jag hade en vision framför mig hur jag satt där, knorris sovande i vagnen och med alla shoppingkassar fulla med frächa nya inhandlade sommarplagg i fina plastpåsar under vagnen. Endast lite blank på näsan. Inte svettig minsann. Haha! Det kan ni tro! Jag ska berätta hur det egentligen urartade sig.

Närmade mig centrum. Hulliganens "anti-centrum-radar" väcks till liv. Han börjar värma upp stämbanden lite försiktigt med några klagande gnällningar.

Låter honom hållas dock och går till Gina Trikå. Upptäcker ganska omgående att jag både är för fet och för gammal för deras sommarkollektion och traskar surt till nästa affär. Inne ca tre meter in på kappahl vänder jag på klacken av två orsaker. Den första är att jag ser direkt att det bara hänger tantkläder på galgarna , men mest för att Knorris värmt upp stämbandet klart och sätter igång sitt riktiga skrik. Då hörs han ganska rejält, och det är skitjobbigt när ALLA i en butik stirrar på en.

Misstänker kissad blöja samt hunger, så jag skyndar till skötrummet där jag möts av en stor ful skylt på dörren. AVSTÄNGT FÖR REPERATION, VI BEKLAGAR EVENTUELLA PROBLEM DETTA MEDFÖLJER.

JO TACK! DET MEDFÖLJDE EN JÄVLA MASSA PROBLEM! Precis om om de brydde sig egentligen. Jag går till entrén, ser mig paranoit omkring och byter på honom där. Ja, vad fan skulle jag göra. Det fanns inget skötrum. Hulliganen fortsätter skrika. Jag brukar amma där de renoverar, så nu blev jag tvungen att amma någon annanstans. Jag hatar att amma offentligt men jag hade inget val.

Sprang runt och letade lämplig diskret hörna. Fanns ingen. Antingen var bänken belamrad av skräniga, finniga tonårskillar och fyllgubbar alternativt tjackpundare vid namn Jimmy, Jonny, eller Conny av någon jävla märklig anledning. På ett ställe hade en gubbe med rullator brett ut sig så djävligt så inte ens en anorektiker skulle få plats med sin lilla beniga rumpa.

Till slut hittade jag en plats brevid en annan mamma. Det känns alltid bäst att amma brevid andra mammor. Man vill helst inte sitta brevid män och flasha bröstet. Jag har börjat upptäcka att det bor en liten muslim i mig när det gäller vissa saker. Jag avskyr även griskött. Jag tycker fläsk smakar människokött. Inte för att jag har ätit människa någon gång, men jag kan tänka mig att det smakar så. Värst är fläskkarré. Det smakar kadaver. Jag har bergis varit muslim i tidigare liv. Skit samma, vi skulle inte snacka religion här. Hulliganen fick sin tutte efter mycket om och men och lugnade sig en smula. (En medtagen filt gjorde amningstunden diskret, så det gick bra tyckte jag.)

Men smulan var liten. Strax var vrålet ett faktum återigen, så jag bestämde mig för att placera råttan i babybjörnselet som är så fruktansvärt smärtsam för mina stackars trapezius.
Men god mor som man försöker vara så fick han hänga där till alla tanters stora förstjusning. Vad ÄR det med tanter och bebisar? De blir helt galna när de ser en bebis. Är det för att de är så nära döden så de påminns om eventuell kommande reinkarnation, eller vad?

Det hela fortsatte i ca tre timmar. Bara bök och stök. Till slut drabbades jag av inre kris! Det hela gick fort. Jag slank hastigt in på Stadium med en skrikande råtta hängandes i trapeziuskrossaren , trykte ner foten i ett par svarta tygskor som såg rätt ok ut. Bra dom funkar! Greppa dojorna och flydde till kassan, försökte betala med bibliotekskortet pga stressnivåerna i hjärnan vilket roade kassörskan.

Sedan rusade jag in på Vivo för att handla 4 tröstwienerbröd, sprang till bussen där jag fick hjälp av ett skitlyckligt fyllo på med vagnen. Jag vet att han inte gick på tjack, för fyllpolaren ropade hans namn som INTE slutade på Y.

I väg och hämta Trotsmaskinen som inte ville hem trots allt tjat på morgonen att jag skulle hämta tidigare än vanligt. MER GNÄLL! På en ny buss hem med TVÅ skrikande råttor! Hela vägen hem. Två missnöjda barn kan verkligen föra tankarna till brandbil-sirener. Fan vad högt det låter!

Nu sitter jag här med ett par ganska halvbeiga dojor på hallgolvet och fyra wienerbröd i köket. Det var det enda jag fick ut av denna dag, och jag är inte lite blank om näsan. Jag är SVETTIG!

Men hulliganen sitter här i babysittern och jollrar förnöjt. Lugn och glad som vanligt när vi är hemma. Givetvis!. Han är ju en uppekille!

Etiketter:

Män och barn är värdelösa på att leta

Vad är det med män och leta reda på saker. Barn också för den delen. Skyggot och Trotsmaskinen är totalt värdelösa på hitta saker de letar efter. Det kan gälla tex en par skor i garderoben. De öppnar dörren, synar den stökiga högen i ca 2 sekunder och säger, "-Näee, de är inte här" Varpå JAG blir irriterad, sticker in armen i högen och fiskar upp dojorna på 1 sekund. VARFÖR är det alltid såhär!

Barn är ju trots allt barn, måste lära sig. De är inte fullfjädrade sakhittare ännu. Men vuxna karlar. Varför detta handikapp?



Häromdagen skulle skyggot ha något i min väska. Min väska består av ett enda stort hål och är lätt att hitta i. ÄNDÅ rotar han frustrerat i väskans enda hålighet som om han letade efter sin allra sista borttappade kondom i Australiens djungler.

"-VAR i väskan!?" ropar han desperat som ett gnälligt litet barn.

Vad i helvete ska man svara på det?
"- Den ligger exakt 3 cm nordväst om läppstiftet, eftersom jag gick i en snett lutande vänsternedförsbacke i går kl 17.32 Men den KAN ha rullat bakåt en smula eftersom jag ramlade i trappan, isåfall ligger den snett bakom plånboken, som i sin tur vridit sig 180 grader åt höger pga knuffen jag fick på Ica maxi när en gammal gubbe trängde sig före i kön.

Etiketter:

Kvinnan från Kaskadien

Så var det dags igen.

I min dröm var det så att toaletten låg brevid garaget. Ute alltså, med fri insyn. Men vad gör man? Jag var nödig och det var dags att att göra "det stora."

Där satt jag och klämde, folk spatserade förbi. Lite skämmigt kändes det, men inte utan att det gick. Jag tror alla hade det så, för ingen reagerade nämnvärt över att jag satt på dass mitt ute bland allt folk.

Hursomhelst, då jag satt där fick jag syn på en liten upptejpad lapp på lyktstolpen framför mig. Det stod:

"Flykting från Kaskadien söker lägenhet i detta område.
Vilken mat tycker vi Kaskadier mest om?

1. Pannkaka 2. Gröt 3. Sill"

Jag satt och funderade på frågan en stund då plötsligt kvinnan från Kaskadien dyker upp framför mig. Vi börjar samtala. Jag berättar att vår lägenhet snart är till salu. Kvinnan blir jätteglad. Det känns som vi skulle kunna bli väldigt goda vänner. Jag får även reda på vilket svarsalternativ som var det rätta i annonsen. Sill såklart. Sill åt man i Kaskadien. Sill i mängder. Jag får plötsligt en strålande idé.

Jag berättar för henne att Abbas löksill är väldigt god och föreslår att vi ska äta sill-lunch tillsammans. Kvinnan från Kaskadien blir alldeles salig av lycka. Sagt och gjort, jag hade ju dessutom bajsat fördigt, så jag torkade mig varpå det bar av till Ica för att handla den efterlängtade löksillen.

Etiketter:

Skäggigt barn

I natt drömde jag att Bajsmaskinen var prydd med både skägg och mustasch. Det såg jävligt konstigt ut. Men ingen i min omgivning höjde ens ögonbrynen. Det var bara jag som reagerade.

Helt plötsligt blev han en hund. En sådan där liten jobbig skällande yorkshireterrier. Inte ens då reagerade min omgivning. De tyckte bara han var söt. Jag tyckte det var skumt, men köpte läget. Det var ju min son, vad skulle jag göra! Min kärlek till mina barn är villkorslös.

Etiketter:

Fast på hylla med våldtäktsman

I natt hamnade jag på kåken. Jag har ingen aning om hur jag hamnade där. Det hela började med att jag var på en lägenhetsvisning. Jag kan ju ha stulit något... ?

Hur som helst, det här fängelset var lite annorlunda. En hylla på väggen. Jag vet, det var extremt konstigt. Kanske berodde det på nedskärningar inom kriminalvården. Vem vet.

Min hyllkamrat satt inne för våldtäkt och antastade mig ideligen och envist. Det var fruktansvärt irriterande, för ni ska veta att det är jävligt jobbigt att försöka värja sig på en 60 cm hylla.

Jag vet inte hur jag kom därifrån. Jag tror drömmen byttes ut till en annan jag inte minns...

Etiketter:

Fågeln Theodor

I natt drömde jag lite med sansat faktiskt.

Jag skulle hem efter en lång arbetsdag. knatade till busshållplatsen men kunde inte kliva på eftersom hela fordonet var fullproppad med hårdpackad snö. Innuti bussen alltså! Alla resenärer var jättebesvikna. Chauffören var förbannad för att alla gnällde så förbaskat och bad alla dra åt helvete.

Jag gick iväg mot något som liknade ett industriområde. Till min stora förtjusning skymtade en liten djuraffär mitt bland bildäck och annat skräp. Jag stegade in i butiken där en liten rund mörklockig dam stor bakom kassa-aparaten. Bakom hennes rygg flög en massa småfåglar kors och tvärs.

Eftersom jag visade visst intresse greppade damen tag i en förbifarande brun fågel vid namn Theodor, höll fram honom och förklarade hur otroligt unika just hennes fåglar var. De kunde tala. Och det gjorde de verkligen! Jag satte mitt öra intill Theodor som började föreläsa om både ditten och datten. Han beskrev bla, ingående och noga hur jag skulle sköta honom, i fall att jag mot förmodan hade lust att tjacka honom.

Och det ville jag! Vem tusan vill inte ha en fågel som Theodor! Haha!

Den runda damen tyckte jag valt rätt fågel. Hon förklarade att de bruna är minst sönderavlade samtidigt som hon tryckte in Theodor i en liten ask.
Theodors tidigare lektion i hur man hanskas med fåglar på bästa sätt tycktes inte röra henne i ryggen.

Jag tog vänligt och förväntansfullt emot asken och kände ivern att skynda hem och släppa ut Theodor. Väl hemma slog det mig att jag inte hade ordnat bur åt honom. Men det ordnade sig. På gården stod en övergiven kundvagn slängd i en buske. Jag släpade in vagnen och vände den uppochner. Voila! En fågelbur.

Alla ville komma och se på Theodor. Han var ju så unik! Men Theodor pratade aldrig mer.
Jag tror han kände sig ignorerad.

Etiketter:

Två drömmar i en smäll

Jag har två psykopatdrömmar att leverera. Den ena från i natt och den andra när jag tog en tuppis med hulliganen mitt på dan.

Nattdrömmen först.
Jag och min sambo var utomlands någonstans och hulliganen var med. Vi skulle äta på hotellet tillsammans, men den sinnesslöa kyparen placerade oss vid varsitt bord lååångt ifrån varandra. Jag fick panik och klagade snyftande i receptionen, men den spydiga tjejen bakom disken bara ignorerade mig totalt.

Jag sprang runt och letade efter min spårlöst försvunna man med en spritt språngande naken och nerkissad bebis på armen. Samtidigt sprang en ful liten skitjobbig unge efter oss och skulle dra i hulliganen ben hela tiden. Jag fick panik och bröt nästan ihop. Helt plötsligt satt jag på flyget hem. Men fortfarande ingen man i sikte.

Nu VET jag att han är på jobbet iallafall. ;-)


Tupplurdrömmen
Jag bodde i ett höghus. Det var nog mitt barndomshem skulle jag tro. Hulliganen var med i vanlig ordning. Plösligt lös köksfönstret upp och ett enorm UFO kom svävande ner från himlen. Det stannade precis utanför köksfönstret, släckte sin ufobelysning för att spana in oss människor i huset. Det var så fruktansvärt läskigt. Man kunde blotta deras äckliga alienansikten. Jag tog hulliganen och försökte fly.

Vi försökte gömma oss i en liten skrubb. Vi satt där i mörkret och bara väntade på att UFOT skulle flyga iväg. Där vaknade jag tack och lov.

Jag har drömt denna psykodröm förrut, ibland kommer de in i lägenheten också. Små äckliga ET-liknande varelser med långa smala äckliga fingrar som vill utforska oss människor. PANIK! Jag hatar Aliens. Hoppas de inte finns!

Etiketter:

Leta barn i skåphall

Inatt var det alltså dags igen! Psykopat-dröm igen. Inatt sprang jag runt i en stor skola och letade efter trotsmaskinen. Det märkliga var att hon var bebis i drömmen, men ändå gick i typ sjuan! Jag sprang runt i en stor skåphall med blå nerklottrade skåp. Snacka om att vara tidig i utvecklingen!

Hursomhelst, där sprang jag och letade efter mitt barn. Borttappad bebis i plugget, så fruktansvärt otäckt. Jag begriper inte varför jag alltid ska slarva bort mina barn i drömmarna. Jag är ett solklart fall för socialen!

Jag är dum i huvet helt enkelt.

Etiketter:

Nakenråttan

Inatt drömde jag att hulliganen var en liten, liten råttunge. Ni vet en sån där naken rosa liten rackare på 3 cm. Han var så ynklig och bräcklig. Jag matade honom med en liten pipett av något slag. Jag fick liksom pumpa ur, och sen ge mjölken via pipetten. Samtidigt som jag oroligt försökte vårda denna lilla rosa råtta, så blev vi förföljda av nåt äckligt skumt väsen. Det var fruktansvärt läskigt och frustrerande. Jag vet inte riktigt hur det slutade... jag hoppas han växte till sig till slut.

Vad lider jag av egentligen?

Etiketter:

Fenomenet bantningshäxan

Känner ni till fenomenet bantninghäxor? Låt mig förklara vad det innebär och varför jag avskyr bantninghäxor.

Det är när du äntligen bestämt dig för att banta ner dig några kilo, och när det äntligen går bra, du är verkligen på G osv, ja då möter du ständigt alla dessa kvinnor, tjejer, tanter, kärringar som envisas med att just du ska smaka på deras bullar, kakor, tårtor.

Ofta bakar dessa bantinghäxor som värst när just DU bantar, och givetvis i din närvaro. Observera att bantningshäxor själva inte äter en enda smula sv sina bakverk. De vill endast bjuda. Deras primära mål är att göda sin omgivning. Skoningslöst!

Tackar du snällt och artigt nej, envisas de med "Jamen EN kaka kan du väl ta!"
"EN liten bulle skadar väl inte!"

JO!!!! En enda jävla bulljävel skadar så in i helvete kan jag säga. En enda jävla bulle får mig att tappa fokus totalt! EN enda jävla bulle sabbar allting. Ok, en bulle kanske inte är hela världen, men betänk då att du är hos fem OLIKA bantningshäxor på en vecka, då är fan "en enda liten bulle" en jävla massa kalorier! Varför FATTAR de inte det!

Därför avskyr jag bantningshäxor. Bantninghäxor VILL nämligen att du ska vara fet, deras största mardröm är att du ska bli smal och fin. Bantningshäxor njuter av att förstöra din diet helt enkelt.

Undvik dessa häxor när du går på diet, det är mitt råd, ty de är listiga och onda som jävulen själv.

Nu ska jag äta lite godis framför tv,n innan jag går och lägger mig.

Etiketter:

Släng aldrig barr som du fått av ditt barn

Det är lätt hänt att man som vuxen inte värderar ett barr eller en halvkrossad tallkotte så högt på gåvolistan. Det är lättare med blommor. Blommor brukar man få. Blommor har människor givit varandra i alla tider. Det hör till.

Därför är det lätt hänt att när min lilla dotter glad i hågen skänker mig ett litet barr, har jag det inte kvar när vi kommer hem. Jag har kastat det på vägen någonstans.

Detta svek är inget man visar öppet. Ofta kan jag hålla detta lilla, lilla, barr i flera kilometer tills det rätta ögonblicket är inne. Hon tittar bort, verkar ha glömt, hittat något annat intressant... kanske en sten. Stunden är inne! DÅ "svisch" *host,* och där flög barret ner i gräset.

Man tror att allt är frid och fröjd, barret är sedan länge bortglömt. Hon har ju en rolig sten nu!

Tills man är hemma vid porten 7 timmar senare.
-"var är barret mamma?" kläcker ungen ur sig plötsligt!

Vaddå barr? Man försöker låta så oskyldig man bara kan. Men sveket är ett faktum. Barnet blir hysteriskt och man har sabbat 3 timmars frid och fröjd. Man får så dåligt samvete och försöker trösta, förgäves.

Nu har jag lärt mig. Kasta ALDRIG ett barr som du fått av ditt barn. Hur litet eller fult barret, stenen eller kotten är, så är det faktiskt lika mycket värt som 100 röda rosor. 100 röda rosor som du fått av ditt barn... för att hon älskar dig.

Barr betyder ju kärlek! Att jag inte begrep det!

Etiketter:

Jag har förlikat mig med springan i dubbelsängen

En lustig sak slog mig i morse då jag vaknade mitt i springan pga alla barn omkring mig. Det var nästan behagligt. Det hade varit en otänkbar tanke innan jag fick barn. Jag var faktiskt ruskigt bekväm tidigare.
När man haft barn några år så upphör diverse bekvämlighetsbehov.

Sängspringan är ju helt ok. Man är mest glad att fått sova tre timmar i sträck. Toppen! Man längtar faktiskt efter att lägga sig i springan på kvällarna! Man lär sig dessutom att sova längst ut på sängkanten utan att ramla ner. Man får helt gratis balansträning. Kanon!

Bära barn gör man en hel del. Man får jävligt ont i ryggen, axlar mm, men finner sig på något vis i det. När jag ser gamla tanter som går extremt framåtböjt så tänker jag, att de måste haft barn. För precis som de ser ut, känner man sig. Ofta bär man på en speciell arm vilket resulterar i en högerbiceps som får Arnold Schwarzenegger att bli avundsjuk. Medan den vänstra är förtvinad pga bristande träning.

Man blir konstant skallad! Jag vet inte hur många smällar jag fått av trotsmaskinen. Speciellt under åldrarna 6 mån-5 år känner man sig som en levande sandsäck för proffsboxning. Deras stora stenhårda, flintiga skallar utan självkontroll far hit och dit som bowlingklot. Jag bävar lite för bajsmaskinens kommande skallperiod. Av honom blir jag endast riven än så länge.

Man blir även misshandlad av övriga tentakler. Armar, ben mm. Det finns alltid någon liten vass lem som fyller sin funktion som grov misshandlare.

En klassiker är när man står böjd över barnet och hjälper med något varpå barnet tjångar upp huvudet under din haka. Oftast har du dessutom din tunga mellan tänderna då detta sker. Resultatet: Den fruktade tungsaxen. Tungsaxen är ytterst smärtsam, blodig och jävligt irriterande. Jag råkade ut för tungsaxen senast igår. Kanske därför jag kände för att håna hennes bristande musiköra. Man blir hämndlysten efter en tungsaxning. Det är TUR att man har spärrar.

Äta i lugn och ro är också något man finner sig i att INTE göra. När man väl får tid att äta så skyfflar man i sig som en galen Tyrannosaurus rex ty man vet aldrig när man får äta nästa gång. Ofta kommer man på sig själv när man är borta på middag. De andra stirrar så konstigt.

Man lär sig springa omkring på nätterna för att byta lakan pga kräk, läckande blöjor mm. Du lär dig även att en spya på axeln är en världslig sak...

Det finns så mycket men jag sätter stop där för man hinner inte sitta vid datorn heller...

Hur som helst! Om man inte är beredd på detta så tycker jag inte att man ska skaffa barn.

Etiketter:

Så gick det till när jag födde trotsmaskinen

Jag tänkte berätta om när trotsmaskinen föddes.

Det hela började en strålande fin decemberdag. Närmare bestämt 23:e December 2000. Jag var rund och trind som en valross. Skyggot och jag hade precis köpt vår fina lägenhet. Vi hade även köpt en fin bil, men hade inte hämtat den ännu. Denna vackra decemberdag tänkte vi utöka vårt julgranspynt med lite extra kulor eftersom det såg så katastrofalt glest ut i granen.

Sagt och gjort. Skyggot älgade iväg till sina föräldrar för att låna deras bil. Jag hade precis duschat och stod och sminkade mig lite.

Plötsligt börjar det rinna... kändes som jag kissade på mig en smula... det fortsatte mer och mer. Det var likssom ingen tvekan. Vattet gick. Mina byxor var genomblöta, jag stod i en stor rund pöl. Jag blev lite skakis, ringde skyggot som fick panik. Därefter ringde jag sös och berättade vad som hänt.

-"Är du säker på att det är vattnet som gått" Undrade den luttrade barnmorskan i andra änden.

Vad svarar man när man sitter på hallgolvet, men det känns som man befinner sig på en jävla vattenfestival!?

-JA, Jag är säker, såvida det inte är normalt att pissar ca 2 liter genomskilnigt vatten med livmodertappen varje gång man målar ögonfransarna?"

-"ok, kom in ni..."

De kunde inte neka mig, jag var bara i V 34. Sagt och gjort. Skyggot och jag åkte in till sös. Vi var där runt 12 mitt på dagen. En annan luttrad barnmorska konstaterade att det var vattnet som gått. De vill hela tiden ha bevis. Tror att man ljuger om allt! Man funderar ju lite över hur vissa kvinnor är.... Åker de in om det råkat läcka tre droppar kiss i trosorna? Tror vissa kvinnor att de är gravida fast de egentligen bara väntar en stor hård bajskorv? Var de två blå sträcken på graviditestest-stickan bara spilld blåbärsoppa? I så fall fattar jag varför alla dessa barnmorskor har denna speciella "jag-tror-dig-inte-utryck" i ansiktet.

Jag antar att de får vara med om ett och annat. Men en sak visste jag, och det var att jag inte bluffade. Här skulle födas barn!

En av de luttrade barnmorskorna tyckte jag skulle prova akupunktur. Vilket skämt! Ok, om man har lite huvudvärk eller nåt, men under en förlossning! Det enda som hände var att jag vred mig i svåra förlossningssmärtor SAMTIDIGT som min hand liknade en nåldyna. Inget annat. Varken mer eller mindre.

Jag och skyggot får ett rum och en TENS-apparat som jag numera hyser starka fobikänslor för...
De som inte vet vad en TENS-makapär är, så kan jag informera att det är en liten manick som man ska fästa vid det smärtande området varpå det vibrerar såinihelvete, Vibrationerna ska tydligen lindra smärtan. Det gjorde det inte på mig. Skyggot fick den att öka min smärta.

Skyggot är en data & teknik-nörd. Så denna TENS-apparat fångade hans intresse som en knarkare lockas till sitt knark. Därför roade det honom att pilla med den lilla ratten som styrde intensiteten på vibrerandet. Min TENS-apparat slutade fungera plötsligt. Skyggot var genast framme och skulle reparera, han skruva och fixa. När den plötsligt gick igång igen var den på MAX. Jag kan tala om för er att maxnivån är jävligt jobbig. I synnerhet när man redan ligger och kvider av värkarbete. Känslan påminner om elekriska stolen. Åtminstone tror jag det. Det är inte skönt att sitta i elekriska stolen och föda barn samtidigt. Jag lovar.

Flera gånger kom han åt den där jävla apparaten. Till sist slet jag av mig den i ett vansinnesutbrott. Undrar om jag inte skrek något könsord också... Skyggot backade som en strykrädd hund och satte sig lydigt längst bort i ett hörn och förblev tyst. Mer minns jag inte av honom det dygnet. Äntligen var han ur vägen och jag kunde koncentrera mig på mig själv!

Jag skulle få ryggbedövning också... Vi väntade på narkosläkaren. Det dröjde. Vi såg bara en städare, snubben som liknade en riktig haschtomte. Det visade sig att vara narkosläkaren. Då blev jag rädd. Men han satte bedövningen perfekt. Alla smärtor försvann plötsligt. Helt otroligt!

Klockan började närma sig 10.00 och det var julafton, även denna morgon sken solen, snön låg som ett tjockt täcke på marken och glittrade vackert. Men själv var jag inte på vidare poetiskt humör... snarare ångestladdad. krystvärkarna började ta fart...

10.08 En jävligt märklig känsla av att försöka skita fram en soffgrupp infann sig plötsligt i den nedre regionen. Jag tror att jag skrek. Jag minns inte... soffgruppen i dämpade säkert allt ljud i rummet. Det jobbigaste var att när soffgruppen satt halvvägs ut så fick jag inte krysta ut hela. Den var tvungen att sitta fast där ett tag. Då kändes det som hela södersjukhusets personal satte sig i soffguppen och fikade. De luttrade barnmorskorna sa att det var för att jag inte skulle spricka så mycket. Men det gjorde jag iallafall. Till slut kom nästa värk och jag fick tillåtelse krysta ut resten av soffgruppen, bokhyllan och chiffonjen också...

Men den luttrade barnmorskan lade inte någon soffgrupp på min mage, inte heller en chiffonje... Det var en hal liten varm klump. En människa. En dotter.

Där låg trotsmaskinen i min famn så fin... Men så fasansfullt liten. Alldeles för liten. 6 veckor för tidigt. De tog henne och gick iväg, hon var slö... gnydde lite bara. De ska skrika, inte pipa som små möss. Jag blev livrädd! Skyggot var med och frotterade den slöa lilla kroppen på de luttra barnmorskornas order. -"Hjälp till då!" hade de uppmanat honom strängt. Han var svimfärdig av oro stackarn.

Men det gick bra tack och lov. De lade henne i ett terrarium. Ett dygn fick hon ligga där. Men sedan räckte det , hon var i fin form. Vi var kvar på neontalen 1 vecka, men fick sedan åka hem. En luttrad barnsköterska gjorde regelbundna hembesök. Trotsmaskinen fick ju sondmatas den första tiden. Det var en jobbig tid. Jag mådde inte alls bra. Vilket inte var så konstigt. Inget blev som jag tänkt, men hon lever och är det finaste jag har min lilla trotsmaskin... Vilken julklapp jag fick! Hon är allt jag kan begära.

Och nu har jag en liten röjmaskin och en bajsmaskin också. Två mirakel till. Men det ska jag berätta om en annan gång...

Etiketter:

Såg en dokumentär om mördare

Såg en dokumentär om mördare. En snubbe dräpte hela sin familj varpå han matade fiskarna innan han försvann. Varför matar man sina fiskar efter man mördat sin familj!? Borde man inte göra det före!?

Hur som helst. Motivet bakom morden var att han inte ville avslöja att han mist jobbet.

Skyggot, älskling, om du läser detta. Om du har fått sparken, snälla det är ok. Vi kan bo i tält, det gör mig inget. Och våra fiskar har jag redan matat idag.

Etiketter:

Lättlurade barn

Jag har börjat smyga med mitt sjukliga chokladbegär. Jag vill inte att trotsmaskinen ska ta efter mina dåliga ovanor, så idag har jag smusslat som en heroinmissbrukare med min chokladkaka. I affären fintade jag henne så att den kunde slinka ner i korgen obemärkt. Men det var inte särskilt svårt faktiskt.

Barn är så otroligt lättlurade, har ni tänkt på det” Man kan peka åt vilket håll som helst och hojta -”Kolla en elefant!” och ungen får ett totalt nollställt uttryck i ansiktet och börjar cirkulera runt, runt och flackar med sin lilla naiva blick i hela affären, ”var då, var då mamma! Jag ser inte”

Medan de snurrar runt så där förvirrat kan man i stort sett utföra vilka handlingar som helst så länge de letar, ty de befinner sig i någon sorts trans. Helt borta i kolan! När de fått tillbaka sinnesnärvaron har man hunnit packa en hel kundvagn full med choklad. Skitbra!

Nu sover den lilla lättlurade ungen medan jag kan äta choklad hela natten om jag vill.

Etiketter:

Nyinflyttad blogg

Så där ja. Nu har jag skaffat ett nytt "bloggrum" Jag behövde en nystart, och en ny titel på bloggen, den förra kändes lite inaktuell. Det har hänt så mycket på sistone.

Jag kommer föra över lite gamla inlägg och fortsätta skriva nya. Det har inte funnits varken tid eller ork att skriva eftersom jag nyligen fått barn igen, men nu tycker jag att livet börjar falla på plats, och skrivlusten börjar komma tillbaka. Det känns mycket bra.

Jag kommer även att använda bloggen på min facebooksida eftersom det inte får plats så mycket text där... och jag har ju en tendens att vilja skriva lite längre inlägg.

Etiketter: