Dåliga mamman´s blogg

Här serveras ingen kaffe latte

Min bilder
Namn:
Plats: Uppe i örn nästet, I en beige förort, Sweden

Om Dåliga mamman och pappa Basisten samt barnen Trotsmaskinen 11 år, Hulliganen 4 år och Näsapan 2 år. Om livet som trebarnsmamma utan förskönande gulligull och kaffe latte... Välkommen till det verkliga livet mitt bland spyor, bajs och allmän trebarnschock.

fredag 16 oktober 2009

Jag är en Ryss-morsa

Äntligen sover de små samtidigt för en gång skull. Men snart kommer trotsmaskinen hem från skolan, då är det slut på lugnet.

Det har varit en ganska kämpig dag. Jag kände att jag ville lämna mitt ryss-influerade kök och låta hulliganen vistas med en massa andra jobbiga skitungar på öppna förskolan. Han brukar tycka om det.

Jag själv tycker väl sådär... Nu är iofs ungarna där ok, men det fanns en tid då en speciell liten unge med klotansikte och ko-ögon brukade vara där och trakassera de andra barnen. Så fort han kom åt så rev, slet och bet han de andra. Är det inte underligt att oftast just sådana ungar är fula.

Hur som helst, efter ca 7 blöjbyten, vällingmeck, påklädning med lock och pock och diverse små olyckor med spill och kladd (som beror på 1,5 åringens just nu pågående anala fas.) så tar jag mina båda små gnälliga ryss-ungar som jag numera kallar Vladimir och Lill-Ivan (Olga var i skolan då) ner för alla satans tre trappor utan hiss och klämde ner dom båda i "skeppet" (som syrran kallar den) jag talar om syskonvagnen.

Kommer plötsligt på att jag glömt Vladimirs mössa, springer upp för helvetes-trapporna för att hämta den, kommer ner... nästan klar att gå, då jag upptäcker att jag inte har fått med någon jacka till mig själv. Jag vet att jag är fet och att späck skyddar mot kyla, men just idag var det jävligt kallt ute. Inte ens jag kan gå i kortärmat.

Jag springer alltså åter upp till ryss-lägenheten, Mina ryska barn ligger kvar i skeppet vars tidigare gnäll nu övergått till skarpa skrik. Det ekar i trapphuset. Jag svettas och funderar på alternativa preventivmedel i framtiden.

Kommer äntligen ut i den friska höstluften... tar ett stort djupt andetag och försöker göra mig kvitt alla stresshormoner som rusar runt i kroppen... Det börjar ösregna.

Väl framme på öppna förskolan upptäcker jag att "Vladde" har somnat, försöker få liv i honom, men av hans min att döma då jag ruskar hans huvud lite lätt, så vill han fan då inte leka med några andra skitungar på nån öppen förskola.... Inte just då, han vill sova. Så han får göra det.

Jag drar hem skeppet med små ryska barn i. I ösregnet... Tur det, för Ivan hade skitit ner sig igen.

Etiketter:

5 kommentarer:

OpenID madinsane sa...

din blogg är fan ta mig fantastisk. jag tänker länka till den från min, så att alla hittar hit och kan ta del av dina ljuva dagar. dessutom uttrycker du dig som en mästarinna. du borde författa en bokjävel. omedelbums!

16 oktober 2009 17:21  
OpenID madinsane sa...

din blogg är fan ta mig fantastisk. jag tänker länka till den från min, så att alla hittar hit och kan ta del av dina ljuva dagar. dessutom uttrycker du dig som en mästarinna. du borde författa en bokjävel. omedelbums!

16 oktober 2009 17:21  
Blogger Ina skrev... sa...

Oj, nu blir jag tamejfan generad. Tackar så ödmjukast.

16 oktober 2009 17:25  
Anonymous Anonym sa...

Du verkar lite...mmm... utsliten och uppstressad?

16 oktober 2009 18:02  
OpenID madinsane sa...

klart som fan att du får :D

16 oktober 2009 18:49  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida