Dåliga mamman´s blogg

Här serveras ingen kaffe latte

Min bilder
Namn:
Plats: Uppe i örn nästet, I en beige förort, Sweden

Om Dåliga mamman och pappa Basisten samt barnen Trotsmaskinen 11 år, Hulliganen 4 år och Näsapan 2 år. Om livet som trebarnsmamma utan förskönande gulligull och kaffe latte... Välkommen till det verkliga livet mitt bland spyor, bajs och allmän trebarnschock.

fredag 11 december 2009

Dagens sattyg - klottra med tuschpennor

Brottsplats =Trotsmaskinens rum
Sattygets art = Nerklottrad skolbänk
Händelseförlopp = Modern ertappar Hulliganen med flera tuschpennor i olika kulörter klottrandes på en vit skolbänk tillhörande Trotsmaskinen.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen
Medbrottsling = Gärningsmannen var ensam vid dådet
Bevis = Vittne samt fotobevis.
Eventuella vittnen = Togs på bar gärning av avelskossan(modern)
Straff = Utskällning



Kameran fångade tack och lov det grova brottet.


Gärningsmannen fortsätter att vandalisera
möbeln genom att hoppa, bända...
...och hänga på den.

Gärningsmannen upptäcker plötsligt kameran
och försöker sabotera bildbevis




Etiketter:

onsdag 9 december 2009

Om jag var som ett barn

Det har varit svårt att skriva de senaste dagarna. Jag vill gärna, men så fort det blir en minut ledig, så händer det något. Hulliganen är jättegnällig och vill ständigt underhållas och Tutt-Malen lever sitt spädgrisliv med allt vad det innebär. Suga tutte, bajsa, dreggla, spy mm, mm. Svårt att fatta att man varit likadan själv en gång i tiden.

Jag och min syster Virro-Balrog snackade om det häromdan när vi satt och käkade mina otroligt fula lussebullar. Vad dumt det skulle bli om vuxna betedde sig som barn. Springa runt och snubbla, skrika för ingenting och härja och ha sig.

Om jag vore 1,5 år skulle jag inte ha mp3-spelare tex. Nä, jag skulle ha en sån där klumpig speldosa i tyg med dragsnöre och plingmusik. Nu i ro slumra in skulle det vara, för det går ju bara att ha en låt. Jag skulle sitta där på bussen och lyssna hela vägen till jobbet. Många gånger skulle det bli. Förmodligen runt 142 gånger om det är till Gullmarsplan jag ska.

Men ibland vill man ju läsa på bussen, och då skulle jag fiska fram min lilla bildbok i tyg. Jag skulle intresserat skåda den glada hunden på sista sidan (sid 4) läänge. Jag skulle peka och berätta för mina medresenärer om den glada hunden. Hela vägen till Gullmarsplan. Men de skulle även få veta att det finns en anka på sid 2 också... Och att den säger "kvack, kvack"

Jag skulle leka på bussen, springa fram och tillbaka ända tills jag tappar balansen i en kurva. Då skulle jag gråta häftigt och högt samtidigt som jag har en två meter lång dräggelsträng som aldrig tycks gå av.

Väl på jobbet skulle jag rita på väggarna med tusch och jag skulle bli rasande om jag inte får den största bullen på fikarasten. Då skulle jag skrika och sparka på kopiatorn ända tills den dumma tanten ger mig bullfan.

Etiketter:

Trotsmaskinen får prova på föräldrarskapet

Detta scenariot utspelade sig idag på en av våra två toaletter.

Trotsmaskinen sitter på toa och Huliganen står utanför och bankar.

Hulliganen - leeeli ghfuisj okjofjoasdjfh koommma

Trotsmaskinen - Nej, du får inte komma in, jag bajsar.

Det blir en dragkamp om dörren. Öppnas , stängs, öppnas, stängs.

Hulliganen skriker besviket - dhfi jfodioefjvoei jfjaoajj koommmmmaaaa!!!


-Han vill nog komma in, han vill bara säga något, säger jag eftersom jag tänker att Trotsmaskinen kan få känna på föräldrarskapet en kort sekund. Tanken roar mig en smula.

Trotsmaskinen ger sig - Jaja, men säg vad det är då!

Hulliganen lugnar sig genast och frågar nöjt - hushda jsdiujhfjs kjojiojvk!?

Trotsmaskinen lyssnar och svarar - Jaja, men stäng dörren nu.

Jag frågar försiktigt om Trotsmaskinen tänker skaffa barn när hon blir stor.
-NÄÄÄE,! Kan ni gå nu!

Etiketter:

lördag 5 december 2009

Chokladkalendern som gud glömde

Vaknade med ett ryck av att jag hörde Trotsmaskinen högljutt klaga framför filtkalendern i hallen. "NEJ, mamma har tagit femman!!!"

"Satan" mumlade jag tyst i kudden när jag förstod att jag missat att ersätta filtkalendern med ny choklad. När jag sedan hörde Skyggots bestämda steg närma sig fick jag bråttom upp. Måste ordna upp det här ty jag är en usel mamma. Jag är mindre värd än navelludd.

Jag räddade situationen genom att ta från tygficka nr sju. Men hon var inte riktigt nöjd, för sjuan var kexchoklad och inte lika gott som plopp.

Hon avslöjade även att de röda folieklädda tomtarna var borta från nr 24. Hon pekade bestämt på den gapande tygfickan och gnällde upprört i falsett. Det var ju självaste julafton! Hur kunde jag! Hittills har hon varit ganska förlåtande, men detta var droppen.

För första gången fick jag en riktig befogad utskällning av min delvis tandlösa åttaåring. Skyggots allvarliga blick gjorde inte saken bättre. Jag kände mig plötslig själv som en tandlös femåring som just begått dagens sattyg.

Jag måste gottgöra. Omedelbums idag! Jag kom på att vi kunde baka lussebullar! Ville hon det? Undrade jag hurtigt. Jo, det ville hon, och lugnade ner sig en smula.

Jag fortsatte min smörturné genom att lova Trotsmaskinen ränta på chokladtomtarna. För varje tomte som försvinner får hon två tillbaka. Då gnistrade affärskvinnan till i hennes blå små ögon. Hon såg faktiskt ganska nöjd ut.

Ser ni ett fetto med kundvagnen full med röda chokladtomtar på Ica Maxi idag, så är det jag.

Etiketter:

fredag 4 december 2009

Rumpelukt och skitsnack

Jag har precis tröstätit upp nr 24 i barnens chokladkalender som bestod av 2 folieklädda, röda små tomtar. Det fixar sig, för det är långt till julafton.

Jag känner mig helt knäckt på barnen idag, så jag hyser inga skuldkänslor i vilket fall som helst.Trotsmaskinen är hemma från skolan idag och de minsta 2 har kinkat och skrikit hela dan känns det som.

Och BAJSAT! De har bajsat kopiösa mängder idag. Har man bara ett litet blöjbarn så blir det inte så många blöjbyten att tala om direkt... men när två sätter igång är det inte nådigt. Jag blir lika förvånad varje dag över skillnaden mellan ett blöjbarn och två. De har varvat varandra hela dan. När jag precis är klar med Hulliganen som inte är en lek att byta på, så är det Tutt-Malens tur.

Hulliganen är hemsk att byta på ty han snurrar runt som en nilkrokodil med klaustrofobiska panikattacker på skötbordet så man får skit ända upp till armbågarna. Jag hatar det. Tung har han blivit också. Det börjar kännas som att byta blöja på en gammal stor fet gubbe. En senil gubbe med afasi samt den där sjukdomen som gör att man är hårlös. Utom på huvudet....

Därför brukar jag numera duscha hulliganen istället. Jag bryter snart ryggen av mig annars. Man ska inte lyfta upp stora gubbar på skötbord. Det blir bara jobbigt.

Jag hatar att få bajs på mig. Ibland är det svårt att få bort lukten. Rumpelukt kallar jag det. Det är ett fenomen som kan inträffa om bär otvättad, naken unge på armen. Det blir som en osynlig stämpel på underarmen som luktar rumpa. Är rumpan riktigt ofräsch kan det t.o.m bli en brun blomma. Som en ful tatuering. Som en gnuggis med bajslukt. Det är inte kul.

Då får man tvätta och gnugga som en galning. Ofta räcker inte handtvålen, den är för mild. Det enda som händer då är att det bildas en riktigt otäck blandning av bajslukt och tvållukt. Det är nästan värre än bara bajslukt. Men bara nästan. Man skrubbar och gnuggar förtvivlat med allt man kommer åt, duschkrämer, shampon med olika dofter, diskmedel, ajax, toalett-doft-sprayen mm. Jag avråder dock medel med rosdoft. Ros och bajs är en fruktansvärd blandning. Jag höll på spy.

Då är Tutt-Malen lättare att byta på, förutom att han brukar pissa på mig, och så sparkar han mig hårt på tuttarna med sina små knubbiga hjulben. Han är totalt respektlös.

När man ammar luktar inte bajset så mycket och det är positivt. Men det är väldigt smetigt och kletigt och rinner ofta genom body, bralla och allt. Då undrar man hur denna lilla, lilla kropp kan producera så mycket skit! Det är helt fantastiskt. Vid dessa situationer är det lika bra att ställa sig själv med ungen i duschen på en gång, för det är omöjligt att ta reda på skiten utan att se ut som bajsmannen själv.

Nu vaknar snart bajsmaskinerna så jag tänkte ta och äta något innan det är för sent. Jag blev inte mätt på två chokladtomtar.

Etiketter:

tisdag 1 december 2009

Vem ansvarar för pinnen?

Var och handlade idag. När jag stod där i kassan började jag fundera på olika "handlingsregler" Tex VEM bär ansvaret för att lägga upp den där "nästa kund-pinnen"?

Om jag lägger upp den framför mina varor så brukar personen framför säga tack. Om jag lägger upp pinnen bakom mina fint uppradade varor så brukar personen bakom också säga tack. Är inte det märkligt. Alla säger tack, ingen verkar veta "nästakundpinneregeln." VEM ska lägga pinnen på bandet!? Jag har inte en susning. Vet du?

Sedan har vi den där sträckkoden. Det brukar stå en liten hotfull lapp vid kassan. "Vänd sträckkoden mot dig, bla, bla, bla." Vad händer annars? Ibland får jag lust att lägga upp alla varor huller om buller och gömma sträckkoden för kassörskan riktigt ordentligt.

Vad skulle hända liksom...? Det värsta som skulle hända är väl att man får en utskällning. Eller är straffet att äta en hel påse Felix pulvermos utan att få dricka, medan de andra i kön tittar på...?

Nej, jag kan inte göra så. Jag är så patetiskt mesig när det gäller civil olydnad. Kanske därför jag får alla dessa tvångstankar ibland. Tänk om... tänk OM.

Som när man sitter på ett viktigt möte, tänk om man skulle resa sig upp för att plötsligt informera alla kollegor inklusive chefen om gårdagens rejäla jävla diarre! SAMTIDIGT som man drar ner brallorna för att visa sin ömma hemorojder. Tänk om...

Tur att det alltid slutar vid "tänk om." Annars vore jag nog arbetslös...

Etiketter:

Jag har hädat mitt under juletid

Jag har fått ett återfall i chokladträsket.

Vad tänkte jag på när jag ordnade choklad i de där små tygfacken till barnen. Nu har jag bara 4 dagar på mig att fylla den mjuka filt kalendern med all choklad jag ätit upp. Jag började lite försiktigt att smaka på nr 17... sedan 20, 21, nr 16 syns inte, den tar jag... jag bara lånar, smakar liiite, man kan ju köpa nytt!

"Äh, vad fan, spela roll, jag behöver choklad!" Plötsligt blev jag som besatt av amningsdemonen och tryckte i mig nästan hela kalendern. Allt medan Tutt-Malen och Hulliganen låg och sov, och Trotsmaskinen intet ont anande befinner sig i skolans korridorer.

Plopp var det. Plopp är gott. Ploppen försvann. Varför köpte jag just plopp!? Jag vet ju själv att det är kört när det gäller plopp. Nu har jag en timme på mig att gömma alla papper som ligger utspritt över hela lägenheten.

Jag skulle lagt i små leksaker eller något istället. Eller bett Skyggot gömma kalendern.

Jag kan inte handskas med choklad, så är det bara. Det är ungefär som om en heroinist ska försöka dela ut små påsar knark i 24 dagar till sina kompisar utan att nalla något själv. Ni hör ju själva. Det går ju inte.

Jag får försöka åka och handla nytt innan den 4:e annars har vi mycket ledsna barn här när det är dags att kika i påse nr 4. Vad ska jag säga, nä, ungar det blir inget idag för mamma har ätit upp er kalender!

Jag är en värdelös mamma.

Etiketter: