Chokladkalendern som gud glömde

Vaknade med ett ryck av att jag hörde Trotsmaskinen högljutt klaga framför filtkalendern i hallen. "NEJ, mamma har tagit femman!!!"

"Satan" mumlade jag tyst i kudden när jag förstod att jag missat att ersätta filtkalendern med ny choklad. När jag sedan hörde Skyggots bestämda steg närma sig fick jag bråttom upp. Måste ordna upp det här ty jag är en usel mamma. Jag är mindre värd än navelludd.

Jag räddade situationen genom att ta från tygficka nr sju. Men hon var inte riktigt nöjd, för sjuan var kexchoklad och inte lika gott som plopp.

Hon avslöjade även att de röda folieklädda tomtarna var borta från nr 24. Hon pekade bestämt på den gapande tygfickan och gnällde upprört i falsett. Det var ju självaste julafton! Hur kunde jag! Hittills har hon varit ganska förlåtande, men detta var droppen.

För första gången fick jag en riktig befogad utskällning av min delvis tandlösa åttaåring. Skyggots allvarliga blick gjorde inte saken bättre. Jag kände mig plötslig själv som en tandlös femåring som just begått dagens sattyg.

Jag måste gottgöra. Omedelbums idag! Jag kom på att vi kunde baka lussebullar! Ville hon det? Undrade jag hurtigt. Jo, det ville hon, och lugnade ner sig en smula.

Jag fortsatte min smörturné genom att lova Trotsmaskinen ränta på chokladtomtarna. För varje tomte som försvinner får hon två tillbaka. Då gnistrade affärskvinnan till i hennes blå små ögon. Hon såg faktiskt ganska nöjd ut.

Ser ni ett fetto med kundvagnen full med röda chokladtomtar på Ica Maxi idag, så är det jag.