Dåliga mamman´s blogg

Här serveras ingen kaffe latte

Min bilder
Namn:
Plats: Uppe i örn nästet, I en beige förort, Sweden

Om Dåliga mamman och pappa Basisten samt barnen Trotsmaskinen 11 år, Hulliganen 4 år och Näsapan 2 år. Om livet som trebarnsmamma utan förskönande gulligull och kaffe latte... Välkommen till det verkliga livet mitt bland spyor, bajs och allmän trebarnschock.

onsdag 26 januari 2011

Facebook + Vab






Hulliganen och Näsapan hann bara gå en vecka på dagis innan de blev sjuka. Såklart. Så nu vabbar jag för första men absolut inte den sista gången detta år. Det känns lite trist att jag inte hinner skriva så mycket som jag vill, men så är det när man har småbarn. Dessutom har jag slarvat bort min kamerasladd så jag får inte upp ett gäng dagens sattyg bilder som ligger i kameran. Jag får väl rita i paint som jag gjorde i somras.

I brist på bloggfantasi så kopierar jag mina senaste Facebookinlägg här nedan.
Hittade en liten larv i aprikosmarmeladen i morse.
Positivt: Han dog förmodligen inte av besprutningsmedel.
Negativt: Han dog i alla fall.
Nu har jag precis satt Hulliganen och Näsapan i kö till gymnastik för jag VET att i synnerhet för Näsapan så väntar en strålande karriär med inriktning barr samt ringar.
Stoppar en tic tac i munnen... nej förresten, jag tar 5.
Jag kom på värsta hitlåten i sömnen inatt. Tyvärr så glömde jag bort allt när drömmen plötsligt ändrade riktning till att jag var en jagad bushkvinna i amazonas eller vad det var. Helt galen natt. :-(
blev stoppad av farbror polisen och fick blåsa i ett rör samt visa körkort. Tur att man är en sådan laglydig och skötsam kvinna.

mycket pytt i panna på golvet blev det

Dagens grubbel. Funderar på varför man har feta säkerhetsdörrar med låskjedjor mm när huset ändå ligger på markplan och har vanliga fönsterrutor...?
Också en dikt på det.
"Vabba"
Snoret rinner halt över kladdig barnakind.
Det låter dagen bli lång och krävande
ty sömnbristen kräver en kort nattstund åt gången.
Endast en liten slummer i gryningen.
Sakta ner i väster
Tidigt är den uppe igen,
mån om tiden är en vabbande förälder.

Etiketter:

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida