Får det lov att vara en kanel-transvestit?

Jag läste en sån där pytteliten bok för Hulliganen i morse. Den handlar om en liten kille som heter Anders som ska baka vaniljkransar med sin mamma. Men det mesta går åt helvete när han ska knäcka äggen. Hur som helst, Hulliganen gillar att upprepa allt jag säger. Som en liten papegoja sitter han där i mitt knä och avbryter och bökar. Ibland får jag en dansk skalle, ett finger i ögat och ibland en kladdig puss på kinden. Och varje gång jag upprepar ordet "vaniljkransar" härmar han - "Kanel transar" varpå min vabbande understimulerade hjärna genast börjar grubbla över hur en kaneltransa skulle kunna tänkas se ut i verkligheten.

Min version av kaneltransa.