Dåliga mamman´s blogg

Här serveras ingen kaffe latte

Min bilder
Namn:
Plats: Uppe i örn nästet, I en beige förort, Sweden

Om Dåliga mamman och pappa Basisten samt barnen Trotsmaskinen 11 år, Hulliganen 4 år och Näsapan 2 år. Om livet som trebarnsmamma utan förskönande gulligull och kaffe latte... Välkommen till det verkliga livet mitt bland spyor, bajs och allmän trebarnschock.

måndag 5 december 2011

Elaka dvärgar och Romrussin


Ebolan sprider sig i hemmets lugna vrå. Idag har jag haft både Hulliganen och Näsapan hemma. Dagis ringde och frågade efter Näsapan fast vi meddelat läget. Jag tror att de misstänker att vi sålt Näsapan. Det känns så när de ringer. Visserligen känns det ibland som att man vill sälja sina barn rätt billigt på blocket, men bara en kort stund. Jag skulle faktiskt aldrig göra det. Blocketköpare är så jävla jobbiga, det ska alltid pruta och föreslå en massa skumma byten. Typ, din unge mot en varmvattenberedare, fast jag inte ens bor i hus. Eller, din unge mot mot 2 spinkiga getter plus en vecka i en sunkig sommarstuga i Azerbadjan. Förmodligen blir man även våldtagen av två håriga Azerbadjan-bor med flottiga skägg mitt i natten, eftersom det inte går att låsa den sönderruttna dörren ordentligt... Och ingen varmvattenberedare finns det heller för den blev bortbytt på blocket. FAN! Nä, jag behåller mina ungar.

Idag var dagens sattyg så många att jag inte ens orkat dokumenterat dem. Bara konstaterat dem. Hulliganen har nog varit värst. Det beror på att han fick vara hemma fast han inte ens är sjuk. Något jag ångrade ganska fort. Morgonen började med att jag hör hans satanist-vrål närma sig samtidigt som han tätt följd av Näsapan klättrar upp i min säng. De lyser i mina näsborrar med en varsin ficklampa. Näsapan gräver bestämt i mina igenmurade bihålor med en nerdreglad blockflöjt från 1978 och ger mig en fet käftsmäll så fort jag vänder bort huvudet. Han slår mig även i pannan med blockflöjten. Trotsmaskinen sitter bara bredvid och flinar åt övergreppet. Näsapan har bajsat och en oangenäm odör sprider sig i sovrummet. Men han ger mig bara fler smällar så fort jag föreslår att ta bort bajset. Det slutar med att Korven plattas till och förvandlas till en kaka då han hoppar på mig och landar flera gånger på ändan. En stund senare bajsar även Hulliganen. När han krystat klart vill även han hoppa. Jag får nog och går till köket och fixar ett par mackor som jag äter i en tät ridå av bajsångor.

Som den ordentliga ömma moder jag är så fick de pulvermos till lunch. Vände dem ryggen ca 4 minuter och när jag kom tillbaka så hade Hulliganen kladdat ner hela köket med mos. Hela fönstret var igenmurat. Det var extremt jobbigt att få bort. Det var när jag tvättade fönstret som jag upptäckte att tyskan julpyntat balkongen. FAN, jag trodde jag vann i år.

Jag var så nöjd när jag fixat min balkong så fint med all röd porr-belysning och sneglade ner på hennes beiget tomma balkongräcke. Men nu jävlar hade hon gjort det finare på sin balkong. Som hämnd tänkte jag hardcore-förföra basisten framför fönstret med alla lampor tända bara så hon skulle få se att jag har ett grymmare sexliv än henne. Men det blev aldrig av. Jag ville äta choklad istället. Alladin. Den gula asken. Jag fick då även käftsmäll nr 2, när jag upptäckte att jag gillar romrussin. Då är man verkligen kärring på riktigt. FAN!

Senare på dagen försökte jag roa dvärgarna med lite pyssel. De satt alla tre och pysslade. Vi har en stor låda med diverse Panduro-prylar. Väldigt användbart. En stund senare informerade Hulliganen mig om att Trotsmaskinen gjort honom julfin. Han hade lika många tomtestämplar på sin lilla nakna kropp som femton gamla förköpshäften från 1987 och lika mycket glitter på kroppen som en diskotönt från samma årtal som busshäftet. T.o.m i armhålan! Jag fick sanera dem i badkaret allihop. Där roade sig Näsapan med att spöa skiten ur Trotsmaskinen. Han vevar med sina små spinkiga armar som en sån där liten krigs-leksaksgubbe från 80-talet med en knapp i ryggen som styr höger arm. En stel rörelse svingar armen upp och ner i en märkligt hitler-rörelse. När han inte fick spöa Trotsmaskinen så började han kasta shampoflaskor och dyl. Det hela fick ett abrupt slut när han försökte hiva Trotsmaskinen över badkarskanten.

Nu sover dom äntligen allihop och jag har halsat lite ur Cocillana flaskan. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu... Kasta ägg på Tyskans balkong kanske. Eller äta upp den sista romrussin biten.



Etiketter:

2 kommentarer:

Blogger Frukost-Filosofen sa...

Jepp, den har jag gjort själv... eller ja dekorerat då, byggsats. Men jag önskar jag hade orkat baka nå't alls med dvärgen för han hade ju tyckt det var skoj, men jag orkar inte sölet så jag pysslar oftast när han är hos sin pappa.

Åh jag behöver ju uppenbarligen byta vänner!
De jag har skulle aldrig föreslå en skräckfilmskväll över ett glas cocillana liksom. Tråkjävlar! Nä då hade jag hellre hängt med dig & hostmedicinen då & kastat ägg på tyskans balkong. Vem fan tror hon att hon är egentligen?

6 december 2011 14:30  
Blogger Jess sa...

Hahaha, genialt :D

20 december 2011 21:49  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida