Dåliga mamman´s blogg

Gott nytt år!

2011-12-31T14:57:00.012+01:00

I dag är det bråda tider. I dag är det ju nyårsafton! I kväll SKA jag fanemej bräcka Tyskan. Jag ska ha mer skumpa, snyggare outfit, fler raketer och en mycket coolare fest än henne. Som tur är så var Näsapan vaken till 3 i natt så mina ungar kommer vara mycket piggare och roligare än hennes trötta gnälliga ungar vid tolvslaget. Äntligen är alla friska också. Det ska vi fira.

Jag vet inte riktigt hur jag ska summera 2011. Det har varit ett ganska hektiskt och sömnlöst år tycker jag. Lite som kristina från duvemåla fast i en förort. Det har varit väldigt mycket sjukdom och spring till vårdcentralen i tid och otid. Egentid är något som jag sett långt fram i tiden. Jag ser fram emot ett 2012 med mer sömn och lite mer Dåliga mamman i fokus. Längtar efter lite mer egentid än när man står med händerna i en löddrande diskho. Helvetestrapporna får jag fortsätta leva med några år till. Men förhoppningsvis kommer grabbarna knata upp mer och mer självmant utan protester. Förhoppningsvis. Och förhoppningsvis kommer Näsapans Jackass-fasoner lägga sig en aning. Förhoppningsvis kommer Hulliganen bli lite med stabil i humöret och förhoppningsvis kommer Trotsmaskinen trotsa lite mindre.

Men det har också varit ett år med mycket kärlek, spänning och skratt. Det har varit "livet" som livet ska vara. Oro, motgångar, sorg, kärlek, kris och lycka i en blandad kompott. Min viktigaste önskan inför 2012 är att vi alla får vara friska.

Som sagt! 2011 var året då: Min morfar dog, Basiten började odla skägg, fjärrkontrollen försvann 43 gånger, jag aldrig kom i tid till jobbet, Hulliganen och Näsapan äntligen fick byta dagis (The house of terror) Trotsmaskinens undulat blev ihjälbiten av Tanthunden. 2011 var året då Trotsmaskinen fick tre marsvin och jag blev en anonym glöggalkoholist. Bland annat.

Nyårslöften? Nä, det är ingen idé att jag lovar något som jag ändå inte kommer kunna hålla. Men en sak är säkert, och det är att bloggande kommer fortsätta i samma anda som tidigare.

Önskar er alla därute ett riktigt gott nytt år!!!

Ett nytt vaccin mot influensa!

2011-12-28T19:52:00.008+01:00

Alla var sjuka under hela julen utom jag. t.o.m svärföräldrarna är nu smittade. Jag har gjort en egen vetenskaplig analys av fenomenet. Varför insjuknade inte jag? Jag har forskat i vad familjens offer intog för dryck och föda innan det våldsamma insjuknandet.

Basisten: Kaffe, julmust, normal dos pepparkakor, snus och vanlig mat: Blev sjuk. (fortfarande jättesjuk)

Trotsmaskinen: Ingen speciell föda, julmust, normal dos pepparkakor: Insjuknade hastigt.

Näsapan: Åt vanlig mat, lite julmust samt sög stadigt på olika nappar i olika färger: det hjälpte inte, blev sjuk.

Hulliganen: Åt väldigt varierad föda, lagom dos julmust: Smittades.

Svärföräldrarna: Gammalmodig husmansost och kaffe. Inte ens svärmors stickning hjälpte. Inte heller svärfars skytteklubb skyddade honom.

Dåliga mamman (jag, alltså) Intog extrema mängder glögg (Blossas starkvinsglögg) samt Nyåkers pepparkakor ca två månader innan ebolan slog till. Resultat: Forfarande frisk.

Fattar ni vad det betyder för vetenskapen! Jag har funnit ett vaccin mot influensa!

En liten påminnelse

2011-12-20T15:41:00.005+01:00

En viktig liten påminnelse i dessa sjukdomstider.

Jag är mycket stolt över att ha ritat denna håriga röv alldeles själv i paint.

Det eviga sökandet

2011-12-20T12:17:00.003+01:00

Sa jag att fjärrkontrollen fortfarande är borta...

Tänkte lägga till denna i min önskelista.

Sa jag att fjärrkontrollen fortfarande är borta...

Hur blir det nu med julen...

2011-12-20T11:22:00.009+01:00

Julafton närmar sig med stormsteg och dåliga mamman agerar familjens Florence Nightingale idag. Lägenheten är som ett militärsjukhus med sjuka människor lite här och där i olika rum. En ligger och sover med mössa på skallen, en lever i blind förnekelse och krälar envist hostande runt i soffan, den tredje vägrar "alvedon i rumpan" (supp) medan den fjärde KRÄVER alvedon i rumpan samtidigt som han trycker upp en 300 ml mollipect-glasflaska under min näsa. Funderar faktiskt på att lägga ner hela julen i år.

Fjärrkontrollen borta igen.

2011-12-11T22:46:00.006+01:00

Fjärrkontrollen är borta. Igen! Sedan i lördags morse. Varför kan det inte finnas en "söksignal" på

fjärrkontroller precis som det finns på trådlösa telefoner?? Vore inte det väldans bra! Jag har korsförhört ungarna likt en envis, fet munkätande snut i ett trångt förhörsrum, men jag får inget vettigt ur dom. De bara svamlar om ditten och datten. Helt oväsentliga saker. Verkligen goddag yxskaft-svar. De snackar bara om sina bilar, hur många hjul de har mm. De spelar totalt oskyldiga, men jag kan se i deras små falska blickar att de döljer något. De VET något. De döljer information. Jag VET att det är en av dom som är skyldig! Jag måste nog öka pressen lite.

Vill du vara som Kristen Stewart - Flåsa!

2011-12-07T23:15:00.007+01:00

Precis det här jag satt och tänkte på när jag såg den senaste Twillight filmen med Trotsmaskinen. (Även om jag tyckte den var bra) Kunde ändå inte sluta notera alla dessa flåsanden, stönanden, suckanden och viskningar, tusen blinkningar och i princip exakt samma minspel på Bella hela filmen igenom. Hon stänger aldrig sin mun helt. Jag tror inte hon kan det. :-D Är det bara jag som noterat detta fenomen?

Får jag seniorrabatt nu?

2011-12-07T17:39:00.004+01:00

Jag börjar se ett skrämmande mönster. Lätt-Glögg mitt i veckan, militant Touchskärm-motståndare, romrussinätare, Isdubbar på skorna samt läser hemmets journal. Med en brutal-akut självanalys har jag just kommit fram till att jag förvandlades till en tant i veckan. Jag tror det skedde i måndags. Förvandligen torde vara helt klar på söndag. Nä! Nu ska jag ta en svalkande dusch, fick såna brutala svallningar här.

Påslakanset från Ellos

2011-12-06T12:48:00.008+01:00

Så passande om man är både hårdrockare och sängvätare på samma gång.

Elaka dvärgar och Romrussin

2011-12-05T22:11:00.011+01:00

Ebolan sprider sig i hemmets lugna vrå. Idag har jag haft både Hulliganen och Näsapan hemma. Dagis ringde och frågade efter Näsapan fast vi meddelat läget. Jag tror att de misstänker att vi sålt Näsapan. Det känns så när de ringer. Visserligen känns det ibland som att man vill sälja sina barn rätt billigt på blocket, men bara en kort stund. Jag skulle faktiskt aldrig göra det. Blocketköpare är så jävla jobbiga, det ska alltid pruta och föreslå en massa skumma byten. Typ, din unge mot en varmvattenberedare, fast jag inte ens bor i hus. Eller, din unge mot mot 2 spinkiga getter plus en vecka i en sunkig sommarstuga i Azerbadjan. Förmodligen blir man även våldtagen av två håriga Azerbadjan-bor med flottiga skägg mitt i natten, eftersom det inte går att låsa den sönderruttna dörren ordentligt... Och ingen varmvattenberedare finns det heller för den blev bortbytt på blocket. FAN! Nä, jag behåller mina ungar.

Idag var dagens sattyg så många att jag inte ens orkat dokumenterat dem. Bara konstaterat dem. Hulliganen har nog varit värst. Det beror på att han fick vara hemma fast han inte ens är sjuk. Något jag ångrade ganska fort. Morgonen började med att jag hör hans satanist-vrål närma sig samtidigt som han tätt följd av Näsapan klättrar upp i min säng. De lyser i mina näsborrar med en varsin ficklampa. Näsapan gräver bestämt i mina igenmurade bihålor med en nerdreglad blockflöjt från 1978 och ger mig en fet käftsmäll så fort jag vänder bort huvudet. Han slår mig även i pannan med blockflöjten. Trotsmaskinen sitter bara bredvid och flinar åt övergreppet. Näsapan har bajsat och en oangenäm odör sprider sig i sovrummet. Men han ger mig bara fler smällar så fort jag föreslår att ta bort bajset. Det slutar med att Korven plattas till och förvandlas till en kaka då han hoppar på mig och landar flera gånger på ändan. En stund senare bajsar även Hulliganen. När han krystat klart vill även han hoppa. Jag får nog och går till köket och fixar ett par mackor som jag äter i en tät ridå av bajsångor.

Som den ordentliga ömma moder jag är så fick de pulvermos till lunch. Vände dem ryggen ca 4 minuter och när jag kom tillbaka så hade Hulliganen kladdat ner hela köket med mos. Hela fönstret var igenmurat. Det var extremt jobbigt att få bort. Det var när jag tvättade fönstret som jag upptäckte att tyskan julpyntat balkongen. FAN, jag trodde jag vann i år.

Jag var så nöjd när jag fixat min balkong så fint med all röd porr-belysning och sneglade ner på hennes beiget tomma balkongräcke. Men nu jävlar hade hon gjort det finare på sin balkong. Som hämnd tänkte jag hardcore-förföra basisten framför fönstret med alla lampor tända bara så hon skulle få se att jag har ett grymmare sexliv än henne. Men det blev aldrig av. Jag ville äta choklad istället. Alladin. Den gula asken. Jag fick då även käftsmäll nr 2, när jag upptäckte att jag gillar romrussin. Då är man verkligen kärring på riktigt. FAN!

Senare på dagen försökte jag roa dvärgarna med lite pyssel. De satt alla tre och pysslade. Vi har en stor låda med diverse Panduro-prylar. Väldigt användbart. En stund senare informerade Hulliganen mig om att Trotsmaskinen gjort honom julfin. Han hade lika många tomtestämplar på sin lilla nakna kropp som femton gamla förköpshäften från 1987 och lika mycket glitter på kroppen som en diskotönt från samma årtal som busshäftet. T.o.m i armhålan! Jag fick sanera dem i badkaret allihop. Där roade sig Näsapan med att spöa skiten ur Trotsmaskinen. Han vevar med sina små spinkiga armar som en sån där liten krigs-leksaksgubbe från 80-talet med en knapp i ryggen som styr höger arm. En stel rörelse svingar armen upp och ner i en märkligt hitler-rörelse. När han inte fick spöa Trotsmaskinen så började han kasta shampoflaskor och dyl. Det hela fick ett abrupt slut när han försökte hiva Trotsmaskinen över badkarskanten.

Nu sover dom äntligen allihop och jag har halsat lite ur Cocillana flaskan. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu... Kasta ägg på Tyskans balkong kanske. Eller äta upp den sista romrussin biten.

Hjärnskadad silverfisk

2011-12-04T00:30:00.007+01:00

Idag kom Trotsmaskinen springande och berättade med allvarlig och ivrig röst, att hon mött en hjärnskadad silverfisk på lill-toan. Aset hade tydligen vinglat runt i snäva cirklar och betett sig mycket besynnerligt. Strirrat i kors och dregglat och haft sig. "Det var den feta!!" fortsatte hon upphetsat.

"Den kanske har drabbats av en hjärnblödning... eller en förlossningsskada" Svarade jag ointresserat. Men sedan funderade jag vidare på fenomenet och kom på att det KAN ju också bero på allt klorin jag skvätte runt därinne igår. Jag minns nu hur en av de spinkiga farsorna klängde sig febrilt fast på väggen med en panikslaget uttryck i ansiktet.

Inte nog med att de är hopplösa whitetrash, nu kommer de börja kräva hjälpmedel också. Dra in LSS och kräva rullstolar, timstockar, färdstjänst och daglig verksamhet. Fan!

Jag brukar ju googla fram mina bilder, men denna gång lyckades jag faktiskt inte få någon träff på "Hjärnskadad silverfisk" Så jag antar att jag måste använda mig av paint igen. Men jag ritar i morgon, för nu haaar Cocillanan börjar verka. Jag ser ljuset! Jag ser ljuuset!

Cocillana is the shit

2011-12-03T23:38:00.004+01:00

Näsapan har smittat ner mig med sin hosta. Jag känner mig tämligen kass, men med tanke på alla våra besök på vårdcentralen så har ett fett städskåp proppfullt med alla möjliga skumma vätskor och piller. Jag skulle kunna bli storlangare och sälja prylarna på plattan. Salva för sönder-ammade bröstvårtor tex. Alla förpackningar som det står etylmorphin eller ephedrin behåller jag för mig själv. Sånt ska man inte sälja bort. Just ikväll valde jag flaskan med etylmorphin. Dumt att ta ephedrin när man ska sova tänkte jag. Om jag börjar skriva väldigt långsaaamt så veeet ni varfööör. I morse drack jag av flaskan som det stod ephedrin på, och jälar vad jag städade köket fort.

2011. Cocillana-Etyfin Oral lösning (ATC kod: R05FA02) Läkemedelsföretag MEDA

Cocillana-etyfin bör avnjutas i vinglas alternativt snapsglas. Smaken har en något jordig ton med en tydlig bitter bakrund. En angenäm touch av kemikalier ger en karaktäristisk halvtorr känsla. Sötman är väl integrerad i cocillanan. Och jag undrar om inte cocillana-fabriken ligger belägen i en brant sydsluttning. Det känns faktiskt så. Särskilt ca 20 minuter efter intag.

Handla sopor

2011-12-02T20:37:00.016+01:00

I en tvåårings värld gör vi vuxna väldigt besynnerliga saker när vi går hemifrån. Detta är vad Näsapan tror. (Oavsett vad klockan är på dygnet.)

1. "Ska du handla pizzaaa?" (Japp, mamma handlar alltid pizza kl 07.30 på morgonen.)

2. "Ska du handla sopor?" (Jaaaa! Andras sopor behöver ju verkligen eftersom vi har så lite egna. Särskilt då blöjsopor.)

Alltså. När vi är utanför lägenhetens fyra väggar så består våra liv endast av att skaffa pizza och sopor. Inget annat existerar.

Storshopping!

Porrig advent

2011-11-27T23:15:00.006+01:00

Nu är det adventspyntat och klart. Nu lyser en sån där härligt röd och skum porrbelysning upp hela vårt örnnäste. Även på balkongräcket. Vilken tur att vårt lilla preventivmedel (Näsapan) fortfarande är vaken, annars skulle jag inte få dricka min glögg ifred för basisten. Särskilt tänd blir han säkert av att jag fortfarande bär min säckiga svartvit randiga pyjamas sedan i morse.

Vi har marsvin... och silverfiskar.

2011-11-27T22:01:00.008+01:00

VARFÖR är silverfiskar så jävla tröga. Varför ska de prompt bo på just våran lill-toa när de slaktas metodiskt vareviga dag och natt. Ett mer obeboeligt område får man leta efter. Att bo på vår toalett är som att bygga ett hus på toppen av en vulkan där det sker mest jordbävningar, där det är brutalt krig och bebos av världens livsfarligaste folkslag. Mördare, psykopater. You name it. Vi sprayar med diverse läbbiga medel, skurar, mosar dem, krossar, överaskar dem nattetid och utför brutala folkmord så t.o.m Hitler skulle gråta blod. Ändå utvandrar de inte. De vägrar flytta.

Vår toalett är den mest ogästvänliga platsen på jorden. Ändå ska de små fanskapen bo just där. De bara blundar för problemen. Förökar sig och spelar happy family. Små barn springer omkring i kakelfogarna och larvar sig. Föräldrarna har ingen koll alls. De bara lämnar sina ungar helt utan uppsikt. Såg en fet morsa ligga innanför tröskeln mitt på ljusa dan och vräka ut sig på en papperstuss. Så jävla nonchalant! Skulle inte förvåna mig ett dugg om det var hennes unge som jag fann drunknad i toalettborsthållaren. Ni vet den där lilla äckliga skålen där det samlas en liten vattenpöl. Morsan makade på sig först när jag petade lite på henne för att kolla om hon var död. Hon blev skitsur när jag väckte henne. Stirrade stint på mig och kröp sakta iväg.

Men jag tror jag anar nu. Vår toalett är en sorts silverfisk-världens svar på ghetto område. De är trailertrash-firrar allihop. De har ingenstans att ta vägen. Så de stannar och förlikar sig med sitt öde. De har blivit så präglade på vår närvaro så många generationer tillbaka så de inte bryr sig om oss längre. Som kossor. Eller något annat kreatur. De är tamejfan framavlade husdjur. Det skulle inte förvåna mig om jag kunde tävla i agillity med dessa silverfiskar. Dock ej den feta, lata morsan på papperstussen, hon får bli knarkfisk... eller möjligtvis spårfisk.

Man kan också sätta små bjällror på dem och låta dem hoppa igenom små ringar till hurtig musik. Ibland kan ringen få brinna... ganska mycket. Då hoppar de fortare... Förutom morsan. Hon brinner upp.

Nä, i morgon är det jag som springer (twilight-fort) och tjackar en sån där klicker. Jag har planer...

Plötsligt händer det, och jag fick beröm för det också!

2011-11-27T14:03:00.008+01:00

Tänk vad man kan hitta under soffan när man möblerar om. Och tänk vad mycket roligare det känns när man möts av dessa uppmuntrande ord mitt i allt äckel och eländet. Av egoistiska skäl så inbillade jag mig att det var en gammal avlägsen, död släkting som ville sända mig ett litet kryptiskt budskap om att jag kanske inte är så tokig morsa ändå. Jag städade ju till slut i alla fall!

Ja, jag bytte en dag.

2011-11-26T18:33:00.005+01:00

Hulliganen 3 år kommer hem från dagis en höstdunkel dag i November. Skitig som en liten uteliggare från Bronx klampar han in med leriga stövlar på hallgolvet. Han strirrar förvånat in mot det dunkla vardagsrummet och utbrister fascinerat:

"MAMMA!! Har du BYTT!??"

Ibland får man lust att byta plats på möblemanget helt enkelt.

Royal Gala - nu med steroider!

2011-11-26T10:55:00.010+01:00

Fan vad småbarn är ostadiga i humöret. Frågade snällt om Hulliganen och Näsapan ville ha ett varsitt äpple. Näsapan tackade glatt ja, medan Hulliganen blev som en aggressiv steriodertryckare. Han vrålade så det ekade i hela huset. Jag vet inte vad hans problem är. Varför han måste svara så kraftigt på tilltal!

Hur som helst så skalade jag ett äpple och sträckte fram det till Näsapan varpå han också blev rabiat. Han sög tag i äpplet och slungade iväg det så saften stänkte över parketten. Hur kan ett litet royal gala äpple väcka dessa ursinniga känslor i så små barn. Jag vet inte.

Jag skällde ut dem en stund för deras heffa-behavior och gick sedan för att skala ett eget äpple, för jag blev sugen. Jag hinner ta tre och en halv tugga då Näsapan plötsligt ljudlöst dyker upp bakom min vänstra flank och hardcore-stjäl mitt äpple. Helt känslokallt rycker han mitt äpple ur handen och sätter sig i soffan och gnager förnöjt med sina små vassa vampyrtänder. Det blir långa skåror i äpplet. Han kan inte ta ordentliga tuggor. Han liksom rispar upp sitt äpple. Rätt åt honom!

Plötsligt i samma veva så bestämmer sig Hulliganen för att ta upp Näsapans förra ivägslungade äpple på golvet. Nu sitter jag här utan äpple medan mina små skitungar sitter nöjda i soffan och tuggar... och rispar. Jag tror jag tar mig en banan istället, den sista halvruttna i fruktskålen... Övermogna bananer väcker inte lika starka känslor.

Blodig vårdcentral och ett juligt Ica Maxi

2011-11-25T12:19:00.023+01:00

Jag hann aldrig skriva i går kväll, för Näsapans ebola eskalerade under kvällen med ruggigt hög feber och hosta. Men jag tänkte skriva nu istället för han sover just nu.

Jag kan säga såhär. Ipren funkar. Ruskigt bra. Näsapan som var nästintill i ett zombie-aktigt tillstånd natten till igår, förvandlades plötsligt till en pigg, lycklig, rabiat tjack-apa precis lagom till vi skulle åka till vårdcentralen och träffa doktorn. Jag parkade bilen, och hade jag haft ett strypkoppel så hade jag nog behövt använda det. Tjack-apan for ut ur bilen som en katapult varpå han sprang fram till entrén och trängde sig emellan benen på diverse sjuklingar som var på väg ut. Började hojta och dreggla på ett komodo-aktigt sätt bakom nappen samtidigt som han vinkar frenetiskt "Hej då! hej då, hej då, hej då!" Till varenda människa han möter. Han betedde sig precis som en manodepressiv dvärg som befinner sig på toppen av sin maniska period.

Vi skulle sitta och vänta i väntrummet. Näsapan springer fram och tillbaka i korridorerna och fortsätter hojta hej då till alla han ser. Även alla bleka patienter med sten-ansikte som sitter och väntar på sin tur samtidigt som de i smyg (tror de) läser små gratisbroschyrer de smusslat åt sig vid entrén, som handlar om inkontinens, impotens och andra hemliga åkommor.

En misstänktsamt normal och rar sköterska ropar äntligen upp Näsapans namn. Det är alltså dags för stick i fingret. Yeeaah right! tänker jag och samlar ihop våra jackor och börjar jaga Näsapan som hysteriskt skrattande försöker fly. Jag fångar in mitt vilda husdjur och sköterskan och jag samarbetar som värsta kirurgteamet för att fort som fan sticka det lilla fingret och samla upp blodet i en lång sticka. Efteråt blöder det som satan och Näsapan blir rasande över att behöva ha plåster.

I väntrummet lyckas han dra loss plåstret och fingret vägrar sluta blöda. En gammal vithårig gubbe som pulat ner sin skrynkliga impotensbroschyr i sin rockficka, stirrar med underhållen min varje blodigt steg Näsapan tar. Han synar även mig länge och väl när jag desperat jagar och torkar blod på både mig och Näsapan. "Synd att jag inte har en påse popcorn med mig!" Tänkte jag. Då skulle jag hällt upp det i en skål och serverat alla bleka patienter som sitter och stirrar på oss. Ja, fan! Nästa gång ska jag ta med mig pop-corn.

Plötsligt dyker en sadist-liknande doktor upp som en demon bakom mig. Stressat ställer jag mig i givakt med alla blodiga servetter i högsta hugg. Om jag hade sett mig i spegeln då, så hade jag även noterat blodstrecket på kinden, men det upptäckte jag först när jag kom hem. Doktorn förstod redan på något vis att det var Näsapan som var Näsapan. Jag fick med mig min lille blodiga jack the ripper-liknande son utan protester. Ja, nu var han plötsligt extremt samarbetsvillig och klev med raska steg in i doktorns lilla rum och började diskutera om ditten och datten bakom sin dreggliga napp.

Jag vet inte om det var allt blod eller deras kala huvuden som sammanförde dem rent mentalt, men det var nästan som om han kände doktorn. Kanske de kände någon sorts blodig samhörighet, en gemenskap. Kanske doktorn också hade en liten svaghet i att hacka i folk med vassa bilnycklar. Vem vet. Men att de kom bra överens gick inte att misstolka. Hade de haft ett förflutet ihop? Ett tidigare liv som styckar-kumpaner? Jag fick plötsligt besynnerliga visioner i min hjärna samtidigt som doktorn skrev på datorn och frågade ut mig ang Näsapans vikt mm.

Ungefär såhär såg doktorn ut

Det var inget allvarligt med Näsapan. Inga bakterier som tur var så vi slapp penicillin. Men han fick hostmedicin! Och nu kommer akt 2 i denna berättelse om när vi skulle vidare till Ica Maxi för att hämta denna medicin.

Akt 2. Ica Maxi

Hinner kliva in på apoteket och ta en nummerlapp för att vänta ca 1 minut, så hör jag Näsapans gummistövelklampande ljud försvinna bort ifrån mig, ut, och bortåt alla hyllor med julpryttlar och grejor. Jag sprang efter, men det var precis som att försöka hitta en skygg blixtsnabb hare i en tät granskog. Jag stod mitt bland grytlappar och julförkläden och stirrade mig förvirrat omkring. Ica maxi är stort. Fingret hade slutat blöda, så jag kunde inte ens blodspåra upp honom. Annars hade det varit ganska praktiskt. Det fanns inget annat att göra än att gå till kundstjänsthörnan och efterlysa Näsapan.

Jag ställde mig vid entrén eftersom jag vet att Näsapan är en riktigt automatdörr-fetisch. Han dras till dessa dörrar och kan stå i evighet och stirra fascinerat samt springa ut och in. Men oftast så blir han inspärrad mellan de två dörrarna eftersom hans korta längd förvirrar "automat-öppnar- sensorn" en aning. Då står han bara där inspärrad som en förvånad apa med frågande min samtidigt som han suger frenetiskt på sin napp... Enda tills jag hämtar honom, alternativt dörrarna öppnas då en annan kund kommer in.

Precis när en mild dam med utländsk brytning ropar i högtalarna: "Ett personal och kundmeddelande! en pojke, två år, svarta byxor och grönrandig tröja har kommit bort från sin mamma..." Så skymtar jag plötsligt Näsapans randiga överkropp och hans fjuniga huvud bakom ett bord med pepparkaksfomer. Han stirrar storögt upp mot en typiskt farmor-aktig tant, som talar med honom. Jag ser att han svarar på tilltal, för nappen rör sig upp och ner på ett ryckigt vis. Jag springer twilight-fort fram och fångar in min har-aktiga unge, förklarar för honom att jag blev orolig och tackar damen som så snällt tagit sig an honom. Jag knäpper fast honom i vagnen och slutför mina köp. Hela handlingsstunden upprepar Näsapan mantrat "Mamma ojolig, mamma ojolig, mamma ojolig."

Tack och lov så hade jag dumpat in Hulliganen i den där barnhörnan. Tack GODE GUD för barnhörnan där man kan lämna in ungarna hela 1,5 timme! Numera ska man visa upp handlingskvittot när man hämtar ut sin unge. Jag anar nog varför. Det är nästan så jag tänkt tanken själv... Att dumpa in barnen en stund medan man sätter sig i bilen och tar sig en tupplur.

När jag hämtar ut Hulliganen så slingrar sig Näsapan ur selet och lyckas stänga in sig igen mellan de två entrédörrarna. Sedan rusar han runt, runt omkring oss i ca 98 snäva cirklar. En mullvadsliknande farbror med hela munnen täckt av buskig mustasch, pekar på Näsapan och frågar roat om det var han de ropade om i högtalarna. Då fiskar jag raskt upp en av micropop-påsarna jag köpt, klämde fast den i hans armhåla och slängde upp ungarna på ryggen på mitt twilight-vis och sprang sådär asfort till bilen och åkte hem. Snart ska vi käka blodpudding.

Gå gockån idag.

2011-11-24T11:16:00.009+01:00

Jag förstår verkligen att störd sömn används som alternativ tortymetod. Herrejisses vilken natt. Näsapan har suttit sig upp i sängen och skrikit så fort jag somnat om. Hela natten igenom! Men det är ju såklart mest synd om honom som är sjuk. Men lite synd är det om mig också. Utan att överdriva ser jag ut som en crystal meth pundare idag. Näsapan har snorat och hostat hela natten. Nu har jag försökt förklara för honom att vi ska till doktorn idag. När en tvååring ber om "avvedåån" frivilligt, ja, då är det dags att åka till mitt andra hem, Vårdcentralen. Nu står han intrasslad i en mobil laddare och upprepar mantrat "gå gockån! gå gockån!" Jag undrar vad vi får för doktor idag. Jag återkommer om det senare idag.

Lite vabb funderingar

2011-11-23T12:39:00.007+01:00

Varför tog de bort foliet på kexchokladen? Saknar när chokladen (små rutor) lossnade och smälte på foliet. Då stod man där i en snödriva i en förort söder om Stockholm med sina långa, tunga snöblöta lovikavantar och slickade foliehörnorna på insidan. Det var på den tiden man upptäckte att det känns märkligt att bita i folie. Hur ska nu dagens barn lära sig?

Varför är det för lite saffran i köpe-lusse-bullar? vad kommer den svagt gula färgen ifrån? Gurkmeja?

Underbara små elvaåringar

2011-11-23T10:27:00.018+01:00

Blev väckt av Näsapan i gryningen. Runt fem snåret. Det blir så när han somnar runt nio på kvällen. Den ungen har nästan inget sömnbehov alls. Nu har han dock somnat om igen, och alla andra är på respektive plats. Jobb, skola och dagis. Hulliganen erbjöds vara hemma, men han älskar sitt dagis och ville dit. Lika bra det kanske. Tänk, jag hör bara kökskranen droppa, och Trotsmaskinens små skitdjur (marsvin) dricka ur en sån där vattenautomat. Jag kan inte begripa att det funnits en tid då man endast blev störd av en droppande kran... Vad gjorde man på den tiden egentligen? Varför passade man inte på att göra mer galna saker.

Trotsmaskinen fyller elva på på självaste julafton. Jag börjar verkligen komma ihåg min tid som elvaåring. Nästan solklart. Att se en dotter växa upp väcker verkligen minnen i en själv. Hon har precis upptäckt fritidsgården. Jag har märkt att ju äldre hon blir desto mindre har jag skrivit om henne i bloggen. Det känns inte längre ok att outa henne i bloggen. Småbarn är liksom likadana allihop, men elvaåringar har integritet. Jag tänker värna om den.

Jag stod och letade en bok till henne igår. Kanske en julklapp eller nåt. Stirrade säkert i 20 minuter och letade och letade. Det fanns fantsiböcker, hästböcker i överflöd. Små gulliga flickor som är oroliga över den där hopptävlingen! Hur ska det gå! Ska Ploppen våga hoppa eller ska han riva hindreeeet!!! AAAHHH!! Han rev! Jag tycker det mesta är lite för gulligt och naivt faktiskt. Och omordernt! Av en naturlig anledning så är de flesta författare uppvuxna runt 80-talet eller tidigare, så det är sällan facebook och mobiltelefoner nämns i böckerna. Fula, gamla namn har de också. (Typ "Sigrid går till stranden" eller "Svante cyklar vilse") Alltså tillvaron är inte rosenrosa för elvaåringar. Varken på 70-talet eller nu. Och det är inte alls solklart att elvaåringarna som bor i villa med swimmingpool är så där satans lyckliga som många tror. Jag saknar verkligen boken jag söker. Självklart ska barnsliga böcker finnas, för barn ska få vara barn! Barn ska inte behöva läsa om elände hela tiden.

Jag saknar en bok som handlar om en liten elvaåring med en orolig vardag, en liten tjej som alltid känner sig utanför och missförstådd. Där föräldrarna bråkar och skoltiden känns svår. Men också stunder med mycket humor, kärlek och värme. Helt enkelt en bok om de flesta elvaåringars verkliga fucking vardag. Utan krussiduller och övernaturliga sagofigurer och stegrande hästar som vägrar hoppa! Så i morse kom jag på att jag fan ska ta och skriva den själv. Jag vill att en eventuell vilsen och ledsen elvaåring ska kunna hitta en sådan bok och känna att "Fan, jag är inte ensam, jag är inte konstig. De flesta känner faktiskt likadant. Oavsett var och hur de bor"

Det finns ju säkert redan, om jag letar ordentligare. Men jag blev så inspirerad helt plötsligt. Det är ju helt fullkomligt omöjligt att ge ut en bok, det inser jag och jag kommer inte ens försöka ge ut den. Men man kan ju trycka den själv faktiskt. Men frågan är om jag kommer få arslet ur vagnen. Jag har en bok klar som jag skrev för 10 år sedan. Fantasibok såklart. Men jag har inte orkat redigerat den. Har även ett par halvskrivna som ligger och skräpar... Men så såg basisten till att jag blev på smällen. Så det är faktiskt HANS fel att jag inte blev författare. Också alla ungar som jagar och hackar på mig med en Orre gjord av porslin. Vingarna är vassast... Jag har gömt bilnyckeln nu.

P.s. Jag tänker skriva "Svante cyklar vilse" också!

(Jag tänker stå för illustrationerna också. Ja, ni skulle bara

veta hur fantastiskt fint jag ritar i paint.) :-/

Näsapan har kvicknat till

2011-11-22T09:44:00.007+01:00

Nu börjar Näsapan må bättre. Man märker det för nu börjar han kräva en massa saker igen. Det är då det börjar bli jobbigt på riktigt att vabba. När han är för sjuk för att gå på dagis, men för pigg för att ligga still och ta det lugnt. Han vill ha röd klubba och efter tre slick en gul... sedan får han ett utbrott om han inte får en grön. Filmer ska också bytas ca tre ggr på en kvart. Helst filmer med titlar han inte kan uttala. Han sluddrar på sin arabiska så spottet sprutar som en sprinkler. Då får han en orange klubba så blir allt bra igen. Eller en piggelin.

Svt play är bra vabb-verktyg. Förutom de korta programmen. Som sandmaskar. Vad är det för pucko på svt som lägger ut så korta barnprogram. Ingen som har barn i alla fall. Det kortaste avsnittet är 0.57 och det längsta 1.01 Åh, 4 sekunder till godo! Vad braaa, då hinner jag ju ta en lite powernap emellan! Eller varför inte ett härligt skumbad!

Nä, då är drömmarnas trädgård en dröm för en vabbande förälder. Hela 28 minuter långt!!! Lycka! Då hinner man faktiskt t.o.m ta sig ett litet hand-spa i diskhon med härlig citrindoftande löddrande yes... Men jag tar och bloggar istället.

Jag är en twilight-morsa

2011-11-21T16:28:00.015+01:00

Idag är basisten iväg och spelar bas. Då får jag sköta mig själv med alla elaka dvärgar. Trotsmaskinen var dock snäll och passade Näsapan så att jag kunde hämta Hulliganen. Han ville vara på dagis fast jag och Näsapan var hemma idag. När jag kom till dagis var han trött och ledsen och orkade inte gå. Då slängde jag upp honom på ryggen, och rusade iväg. Då slog det mig att jag är lite som vampyrerna i filmen twillight. Jag har blivit så van vid att kånka ungar hit och dit, så jag snart kan springa lika fort som Edward med nån stackars sate på ryggen. Från dagis till bilen (brant backe) från bilen och uppför alla tre helvetestrapporna till vårt örnnäste där vi bor. Ja, jag flåsar ju snart inte ens. I morgon ska jag testa att slänga upp hela familjen på ryggen (även basistens bas) och springa upp i det högsta träd jag hittar. Vi bor ju trots allt nära en nationalpark. Där ska vi sitta i trädkronan och stämningsfullt blicka ut över den orangeröda solnedgången samtidigt som Näsapan hackar på mig med bilnyckeln. Sedan ska Basisten spela en trudelutt för oss på basen. Gärna låten här nedan... Jag kan sjunga!.. falskt.

Jag tror man får se hur det springs fort som fan med någon på ryggen, någonstans i videon. Jag är inget stort twilight fan direkt, men jag och trotsmaskinen har precis sett den på bio. Och jag älskar denna låt.

Vab.. igen.

2011-11-21T10:23:00.008+01:00

Vabbar.:-/ Både jag och Näsapan har drabbats av chock-akut halsont. Detta virus slog till tamejfan snabbare än en gris hinner blinka. Jag fattar ingenting. Hals-ebola och träningsvärk på samma gång. Det är synd om oss idag. Särskilt Näsapan som har feber... han är ju så liiiiiten och ynklig. Men det positiva i det hela är att han inte orkar jaga mig med bilnyckeln idag... Så nu sitter jag här och tvingas se på drömmarnas trädgård hela dagen. Om och om igen. Få se om jag orkar mig på lite vab-lekar senare idag.

Till vänster: Halsebolavirus (den småbarnsfamiljer oftast brukar ha)

Till höger: Ett helyllevirus (den småbarnsfamiljer sällan har)

Jesus var nog småbarnsfar

2011-11-20T08:20:00.014+01:00

Myslördag. Jag har skyfflat undan lite av tvättberget på matsalsbordet, precis lagom så att laptopen får plats mellan långkalsonger och diverse noppiga och urtvättade plagg. Lite som när Jesus särade på havet. Jag känner mig åtminstone som Jesus när Näsapan hackar och karvar på min panna och mina handflator med en vass bilnyckel. Snart hänger han säkert upp mig på ett kors också.

Nu är jag inte religiös, men om jag måste tro så tror jag nog att sanningen kring Jesus är att han egentligen var en misshandlad småbarnsfar. Det var hans barn som såg till att han hängdes upp blödande på ett kors och instängd i en grotta. Och han splittade havet endast för att kunna fly från sina barn en lördagskväll. Men han tyckte såklart om dem också, därför såg han till att fixa så det regnade krubb till dem, också sprang de lite på vattenytan ibland. Mest för skojs skull.

Oj, jag måste jag sluta för Hulliganen och Näsapan har precis klättrat upp på TV,n. (Vi har tjock-tv, de sista i Sverige förmodligen.)

Jesus som barn?

Jungelhjul och drömmarnas trädgård

2011-11-13T11:43:00.053+01:00

Seg-söndag här idag, men ändå får man inget vettigt gjort eftersom både Näsapan och Hulliganen kräver nonstop uppmärksamhet. I skrivande stund har jag gett upp att försöka städa och fixa och annat tråkigt. Det är rätt sjukt att man inte ens kan göra tråkiga saker som att städa när man har småbarn. De klänger och hänger och bajsar och ramlar och krockar och bråkar och kräver och kräver och kräver och vill ha äpple och sedan banan och vill gosa och ibland jagar och hackar näsapan på mig min bilnyckel. Den är vass som fan och han ser verkligen ut att njuta på ett satanistiskt sett när han får in en fullträff rakt i låret. Nu sitter jag bara och inväntar nästa krav eller övergrepp.

Ibland sitter de några minuter och tittar på barnprogram. Här nedan ska jag försöka beskriva deras favoritprogram.

Djungelhjul:

Små fula, färggranna, skumma djur som rullar omkring på asfalterade vägar i djungeln.

Väldigt realistiskt. Jag kommer stämma programskaparna om Näsapan och Hulliganen börjar gnida Trotsmaskinens marsvin fram och tillbaka som bilar över vår repiga parkett... tills de ser ut som nerfilade, blodiga köttfärslimpor... samtidigt som ungarna sjunger "Rulla på, rulla på, rulla på, sätt faaaaaart!!"

Djungelhjul

Och så har vi...

Drömmarnas trädgård: Herrejösses, jag vet inte vart jag ska börja. Först och främst kan vi konstatera att skaparna till detta program måste vara ena riktiga lsd-knaprare. Det handlar om ett gäng varelser som verkar vara bosatta i en liten flummig trädgård uppe bland stjärnorna.

I introt sjunger en kvinna med melankolisk sobril-stämma "I natten sprider sig stjärnor ljus, under jorden mörka rund" (typ) samtidigt som man får se ett stort fult finger med ännu fulare nagel massera handflatan på ett litet barn. Det ser rätt obehagligt ut och ungen ser inte ut att njuta en sekund. Snarare har han/hon uttrycket "Vad fan håller du på med! Det kittlas som fan. Är du klar snart? har du någonsin funderat på att fila ner vårtan? Den rivs!" Sedan mumlar nån gammal gubbe med slemmig pedofilröst något i stil med "Om någon du känner är trygg och varm, bla, bla" Man hör inte mer för han sluddrar så jävligt. Det är svårt att höra vad gubben säger överhuvudtaget i hela programmet. Man får gissa helt enkelt. Han svamlar osammanhängande som en riktig parkbänks-alkoholist.

Iggle Piggle åker dit i en liten eka i början av programmet. Iggle Piggle verkar ha huvudrollen, men det fattar jag inte för han är jävligt korkad, eller utvecklingstörd? Eller så har även han trippat en gång för mycket, för han dansar mest omkring förvirrat och piper som en hundleksak dagarna i ända. Iggle piggle släpar alltid omkring på en röd filt. Jag tror att han bor i ekan för han har inget hem i trädgården. Han verkar vara tänd på Upsy daisy, men det är tveksamt att det skulle funka pga hans bristande sociala kompetens.

Iggle Piggle med sin röda filt

Makka Packa är en stillsam beigefärgad snubbe som bor i en stenhåla och har en extrem fetisch för stenar. Han slaggar t.o.m på en stensäng. På sin fritid så drar han omkring på en rullator/städvagn och polerar varenda jävla sten han hittar med en tvättsvamp. Han gillar även att stapla stenar på hög. Makka Pakka är alltid naken och har inget könsorgan/pung. Jag antar att han råkat tappa en stenbumling och därmed krossat hela paketet, för tamejfan ALLT saknas därnere. Han är fullkomligt kastrerad den stackars saten. Förmodligen är det därför Makka pakka inte har nån tjej. :-/ Jag köpte en mjuk, stor Macka pakka som gosedjur till Hulliganen när han var runt ett år, men han har aldrig tyckt om den. Just nu ligger han intryckt i en garderob någonstans. Makka pakka alltså, inte hulliganen.

Makka Pakka med sin sten-fetisch-vagn,

och sitt könslösa skrev

Tombleboerna är en trio identiska figurer med prickiga sparkdräkter. Släkt/syskon? Jag vet inte, men förmodligen är de väldigt hårt inavlade. De bor i en väldigt kompakt, tät buske. Ungefär som en myrstack med några rum i. De brukar spela på sina xylofoner och fnittra mycket. Jag skulle bli galen om jag var tvungen att umgås med en tomblebo.

Tomleboerna. VM i inavel

Pontepinerna är liksom Tombleboerna en hårt inavlad familj bestående av tio personer. Hela familjen har likadana kläder i samma färg och bor i ett parhus fint beläget invid ett träd vars grannar ser precis likadan ut förutom att de har en annan färg på kläderna. Min gissning är att de två familjerna är medlemmar i någon sorts sekt där alla vuxna lever som polygamister. Deras vardag består mest av att kliva in och ut genom ytterdörren och räkna varandra. De verkar åtminstone kunna räkna till tio. Jag har dock aldrig någonsin hört någon av dem räkna till elva. Förmodligen en defekt orsakad av den hårda inaveln. Jag skulle gissa på att pontepinbarn går i särskola medan de vuxna på sin höjd har nån liten aktivering på samhall. Paketera bindor kanske... eller tamponger. Men endast 10-pack givetvis.

Pontepinfarsan med morsan.
Här har de precis räknat till 2.

Upsy Daisy är en självständig tjej som glider omkring i trädgården och är allmänt lyrisk över småsake
r. Som tex då hon ser en blomma i gräset. (droger alt, bipolär) Hon har en säng på hjul och sover lite här och där. (baglady) Hon har något som hänger på magen, (stomipåse?) och när hon drar i den så spelas en liten trudelutt. Skitskumt. Hon lever som singel men verkar lite småkär i Iggle Piggle. Upsy daisy har även muskelmassa i håret, hon kan nämligen vifta på sina dreads.

Upsy Daisy med sin baglady-säng.

Det finns två kollektiva färdmedel i deras bisarra värld. Ninkenonk som är ett tåg med fyra vagnar i olika former. Ofta missar Makka pakka den för han är så fruktansvärt sölig. Det KAN visserligen vara hans smärtande skrev som sinkar honom. Även de små Pontepinerna har svårt att hänga med i tidtabellen. Särskilt alla turer som går efter kl 10.00

Ninkenonk tåget

Ibland dyker även Pinkeponk (har tyvärr ingen bild) upp som är deras hellikopter/luftballong kan man säga. I pinkeponken serveras även ibland Pinkeponk-jos (förmodligen rejält spetsad) till Tombleboernas stora förstjusning. De får våldsamma skrattanfall och får spänna fast säkerhetsbältena eftersom de vinglar omkring och ramlar annars. Egentligen förstår jag inte riktigt varför de har dessa färdmedel eftersom de bara åker runt max 10 meter i omkrets runt, runt. Jag förmodar att de används un
gefär som människovärldens Viking Line fartyg. (Gonorella) En liten nöjeskryssning mest för att roa sig på liksom. Det KAN också vara där Makka Pakka miste sin penis. Vem vet.

Vissa kvällar samlas de allihop vid en karusell (plattan?) som spelar musik. Där dansar och sjunger de ett tag tillsammans. När de festat (trippat) klart, går de hem till sitt och lägger sig. De ser verkligen helt färdiga ut då.

De stora ballongerna kallas Ahooer (eller nåt)

och hänger alltid vid karusellen. (knarklangarna?)

En sista bild

Oj, vad långt det blev, jag orkar inte beskriva fler barnprogram just nu, men det kanske kommer mer senare. De har massor av favoriter.

WTF! Nu upptäckte jag ju att även Iggle piggles penis lyser med sin frånvaro. Jag har en teori. Iggle piggle extraknäcker som tjurfäktare. Att jag inte begrep det tidigare! Det är ju därför han släpar runt på den där röda filten! En dag då han viftade upphetsat med sin röda filt framför den rasande tjurens nylle, så missbedömde han olyckligt nog avståndet mellan tjuren, filten och sitt skrev... Och DÄR har vi även förklaringen till att han låter som en gäll pip-leksak. Äntligen! Nu börjar allt falla på plats.

Äg ett par ridstrumpor eller dö!

2011-11-12T13:22:00.013+01:00

Jag vet inte varför jag finner det så roande att lura barn. Särskilt små naiva 10-åringar. Idag kom trotsmaskinen springandes med ett par grönrutiga gubbiga strumpor som hon funnit överst på det feta tvättberget i tvättstugan. Hon hojtade överraskat "Inte visste jag att Pappa har ridstrumpor!"

Eftersom Trotsmaskinen går på ridskola så har hon själv ett par liknande strumpor. Såklart. Det är stallmodet just nu och nåde den jävel som inte bär ett par långa rutiga strumpor i stallets sanna Stalin-anda. Stallungar påminner lite om filmen "Flugornas herre."

Det pågår en något bisarr, undermedveten hiriarki där de coola, är de som vågar ta för sig mest och bär rätt strumpor. Och nåde den jävel som inte spänner sadeljorden ordentligt! Nåde den jävel som inte begriper att Vallacken "Shaudouw" ska ha såna där sorts benskydd som de flesta ungar inte fattar varför han ska ha. Och har du inte en egen skötarlåda så är du riktigt jävla illa ute.

Så har det alltid varit och kommer formodligen alltid vara. Det var kanske därför jag aldrig trivdes i stallet som unge. Själv red jag i billiga gröna gummistövlar från Obs. Behöver jag tillägga att jag var längst ner på "flugornas-herre-skalan?"

När Trotsmaskinen viftade frenetiskt med Basistens illaluktande "ridstrumpor" framför mitt ansikte så fick jag ett abrubt uppvaknande till verkligheten igen.

"Visst, det är din fars ridstrumpor. När han var ihop med tanten innan mamma, för läänge sedan innan du ens var född, så red de mycket ihop. (I dubbel bemärkelse kanske) :-O De där ridstrumporna har bara pappa glömt att lägga undan... Jag tror pappa fick strumporna i julklapp av tanten." Blev min förklaring.

Trotsmaskinen sken upp som en sol och sprang kvittrande till sin hästintresserade fader och tyckte det var fantastiskt att han haft ett förflutet som sann hästkarl. Nu pågår en förvirrad diskussion därinne i sovrummet... och nu ska jag ta och värma mig en glögg.

Sengångare och halsmandlar

2011-11-07T15:13:00.006+01:00

Vilken dag. Lämnade grabbarna hos deras stackars farfar. (händer inte så ofta eftersom jag vill att han ska leva så länge som möjligt) Stressade som en paranoid zombie (såklart) in till sös. Åkte buss för att slippa köerna. (smart val) hade tid 9.00 och kom i tid, men fick ändå sitta och vänta en hel timme. Personalbrist tydligen. Trots det såg jag hur min tantdoktor satt och sölade lääänge med sitt timecare och strosa runt lite planlöst i korridorerna. Till slut blev det min tur. Den gråhåriga lilla sengångar-doktorn ropade upp mitt namn. Vad som hände i rummet med tantdoktorn är kanske lite av en privatsak, men jag känner ändå att jag inte har några problem med att avslöja att det handlade om att inte skaffa fler barn. Ja, jag är numera stolt ägare av en spiral.

Hur som helst. Tillbaks med bussen för att hämta bilen först hemma och sedan hämta grabbarna... Men upptäcker väl framme att bilnyckarna är inlåsta i bilen. Knökade då ut den feta jävla bussvagnen (syskonvagn) ur det packade vagnrummet som gud glömde och stressade vidare till stackars farfar så att han inte skulle få en hjärtattack alternativt att ungarna mördat honom. Kom fram, farfar levde men såg lite blek ut. Då sket plötsligt Hulliganen. Han stod länge och väl bakom en bokhylla och sket... Länge. Tur för farfar, synd för mig. Bytte bajsblöja och drog vidare den feta bussen mot centrum för att hämta ett paket och handla lite. Näsapan sprang runt och gömde sig just när jag stod i kassakön. Sedan hängde och klängde han på sitt vanliga näsapsvis i allt han kunde. Tex de där grindarna som hindrar folk att ångra sig och gå ut ur affären igen.

Sedan tog det ungefär två timmar till att komma ända hem till porten. Väl i porten fick ungarna fått för sig att det är kul att baklänges på mage åla sig nedför trapporna som slappa, överdoserade ålar. (stesolid)

Efter det var det faktiskt läge att vara en riktigt dålig mamma, så jag gav dem faktiskt lussebullar precis innan lunch! Men det tänker jag INTE skriva på familjeliv!

Ungefär så här såg barnmorskan ut. Det är ett jävla under att inte spiralen sitter placerad i min högra halmandel.

Sushi

2011-09-20T14:39:00.011+02:00

Jag vågar inte skriva hur många sushibitar jag orkar stoppa i mig... Då kommer jag missuppfattas som man. En fet sumo-man i stringtrosor. Hur som helst så blev det sushi idag. :-P Jag känner Sushikillarna på mitt lokala sushiställe nu. De är typ mina bästa killpolare. De vet också att jag vill ha en extra sojaburk och jag behöver inte betala för den. :-D Jag ska fan gå en kurs i Japanska också. Så vi kan bli ännu bättre polare! Sjysst att kunna stå där och babbla om ditten och datten på flytande japanska medan de rullar mina 42 laxrullar.

Vi skulle även kunna träna sumo ihop på fritiden, jag och mina sushipolare.

Jag skulle vara en bra förlorare och inte gnälla så mycket.

Fast jag har problem med ländryggen.

Vilken FB-typ irriterar dig mest och vilken typ är DU?

2011-09-20T14:22:00.005+02:00

1. "Intresseklubbenantecknar-typen" De som uppdaterar med trist info typ "nu ska jag bajsa, nu ska jag handla mm" 100 ggr om dan!

2. De "osynliga" De som har en profil men aldrig loggar in.

3. De "nyfikna anonyma" som aldrig uppdaterar själva men gärna läser flitigt andras uppdateringar.

4. "FB-dramaqueens" De som skriver mycket personligt och tom tjafsar öppet med andra medlemmar.

5. "Skryt-månsarna" De som bara visar upp en massa bilder på sitt perfekta stylade hem mm.

6. "FB-clownerna" De som försöker vara roliga hela tiden

... Fast de inte är det.

7."Videoklipp-delarna" De som bara länkar en massa

trist musik/fimklipp, från Youtube mm.

8. "Gnällspikarna" De som bara klagar och skriver negativt hela tiden.

9. "Sär skrivarna" De som sär skriver heeela tiden.

10. Den "falske" De som är såååå lyckliga och har världens bästa

sambo/man/häst/barn/papegoja,,fast man i själva verket vet att det bara är skitsnack.

11. "Hurtbullarna" De som skriver hurtigt och aldrig är deppiga minsann.

12. "Kapp-vändaren" De som klagar på hurtbullarna när de är på dåligt humor, men skriver själva likadant när de själva är på bra humör.

12. "Mat och bull- fetisherna" De som bara postar bilder p

å deras middag, svamp och bullar och kommenterar bara o

m andra skriver om mat/bullar/svmp mm. Inget annat existerar.

13. "Politikerna" De som bara pratar politik.

14. "Barn-outarna" De som bara outar sina barn, lägger ut mängder av bilder på dem men inte en enda på sig själv.

15. "De hemliga" De som skriver små krypiska hemliga statusar och när någon frågar så vill de inte svara vad det är frågan om.

16. "De vidöppna" De som delar hela sitt liv på fb, allt från hur mycket dom har skitit på en vecka till vilken jobbig mens denna månad, hjärtesorg mm.

17. "Träningsfreaken" De som BARA skriver om sin tränin

g "cardio", hur många gram protein de käkar och lägger ut bilder på sina kroppar.

18. "Martyr-utpressarna" De som delar obehagliga hotfulla krav för att de vill få uppmärksamhet eller bekräftelse från andra. Exempel: "Äkta vänner gör allt för varandra! ...blabla.... Om du är min äkta vän, gilla. Annars vet jag att du inte är en ÄKTA vän.

19. "The gamer" De som bombarderar dig med en massa jobbiga spelförfrågningar. De skiter fullständigt om du spelar eller inte. De är besatta och behöver förmodligen proffessionell vård!

Hur många veckor är du!?

2011-09-20T14:17:00.007+02:00

Ett mycket bra inlägg från en av mina blogg-polers.

http://nonameegoisten.blogspot.com/2011/09/hur-gammal-ar-du.html

Ämnet berör det här med ålder på barn räknat i veckor. Man kanske ska börja köra med det... Hej! Jag heter Britt-Marie och jag är 10783 veckor gammal.

Får det lov att vara en kanel-transvestit?

2011-06-01T14:00:00.015+02:00

Jag läste en sån där pytteliten bok för Hulliganen i morse. Den handlar om en liten kille som heter Anders som ska baka vaniljkransar med sin mamma. Men det mesta går åt helvete när han ska knäcka äggen. Hur som helst, Hulliganen gillar att upprepa allt jag säger. Som en liten papegoja sitter han där i mitt knä och avbryter och bökar. Ibland får jag en dansk skalle, ett finger i ögat och ibland en kladdig puss på kinden. Och varje gång jag upprepar ordet "vaniljkransar" härmar han - "Kanel transar" varpå min vabbande understimulerade hjärna genast börjar grubbla över hur en kaneltransa skulle kunna tänkas se ut i verkligheten.

Min version av kaneltransa.

Plutten var är du??

2011-06-01T12:25:00.003+02:00

Det har kläckts fler triopsbarn under morgonen...

Det blev plötsligt förbannat svårt att hitta plutten.

Jag har blivit mormor!

2011-06-01T11:17:00.002+02:00

Wiiihii!!! Vi har gjort rätt! Trotsmaskinen har blivit mamma! Och jag mormor! Fem triopsbarn har just kommit till världen. Den förtskläckta heter tydligen Plutten.

Instängd och trött

2011-06-01T10:59:00.002+02:00

Fy bövelen vad man sover illa när småbarna är sjuka. Det är precis som att vaka nyfödd spädgris igen. Näsapan sover illa på nätterna och springer omkring och gnäller och dregglar som en komodovaran dagarna i ända, och vill bli konstant buren. (ont i halsen) Hulliganen (som är frisk) är rastlös och hittar på sattyg hela tiden. Nu har han hällt ut en burk tandpetare i hela köket. Jag får väl sätta mig och spela plockepinn med han, för nu sover äntligen Näsapan. Hade jag ett småbarn kunde jag också lägga mig en stund, men med två går det ju inte. Jag får väl sova när jag dör. Aja, jag är i alla fall glad att jag har mina små pojkar. Det kunde varit värre såklart. Positivt: Känns bra att det regnar ute, då är det mysigare att sitta instängd dagarna i ända som en annan Elisabeth Fritzl.

Vill här visa en illusion om hur det kan kännas att vabba efter ca 2 dagar.
Varelsen i bakgrunden är det sjuka, extremt krävande barnet. Mamman (längst fram) visar tydligt sömnbrist, frustration och kraftiga ångest.

The rat whisperer

2011-05-13T22:43:00.005+02:00

Trotsmaskinen vill ha hund, men får ingen... Nu tränar hon sina råttor istället. Inkallning. Med en sån där klicker. Herregud, snart kommer de väl tävla i agillity också. Alla andra kommer med sina schäfrar, tollare och border collies. Hon kommer med sina råttor. Jag har börjat kalla henne råttviskaren.

Råttviskarens framtida band?

Datorberoende?

2011-05-13T21:57:00.008+02:00

Vi hade friskvårdsdag på jobbet idag och blev tvingade att göra en massa konstiga grejer som att spotta geléhallon, krånga oss igenom rockringar och lite annat skumt. Men nu sover ungarna, och jag kan äntligen bänka mitt feta arsle framför mitt knark. Dvs Datorn. Så. Nu har jag slutat skaka och kallsvettas av abstinens. Nu till nästa fråga. Kan man snorta hårddisk?

Dåliga mamman, 86 år.

Näsapan Vs Skinnskalle

2011-05-11T17:01:00.002+02:00

Näsapan snubblar omkring i hallen och ser ut som en liten packad skinnskalle i miniatyr. Han har för stora skinnkängor och svart skinnjacka på sig. Han är naken under. Vad är det med småbarn och skor egentligen? Hoppas det gått över innan han fyller 16 åtminstone. Nu står han vid ytterdörren och vill ut på gården. Han sluddrar tjatigt bakom sin dregliga napp med ankmotiv. "gåå oooth! gåååå oooth" Det vore rätt kul att se de andra mammornas miner om jag tar med mig min lilla miniatyr-skinnskalle ut till sandlådan som om det var den naturligaste sak i världen. De andra ungarna skulle ge honom alla hinkar och spadar direkt om han krävde dem. Nä, jag får nog gå in och bryta det här beteendet nu.

Vabba på låtsas

2011-05-11T09:31:00.016+02:00

Ibland brukar jag gå och grubbla över vad mina kollegor tänker när jag vabbar här mycket. Jag kan inte släppa den inre gnagande känslan över att de kanske tror att jag "skolkar" bara för att jag inte pallar jobba helt enkelt. Att barnen är hur friska som helst och själv ligger jag i soffan och käkar praliner hela dagarna. Det hela är som en idyll! Vi tar långa sovmorgnar för att sedan sticka iväg på diverse utflykter och mysiga äventyr hela familjen.

Vabbande familj i simhallen

Vabbande familj på nöjesfält

Vabbande familj på bilsemester

Vabbande familj på utlandssemester
Och...
Föreningen Friluftsliv för vabbande föräldrar (FVF) firar 20 års jubileum vid en trevlig sjö i en nationalpark söder om Stockholm. Det är jag och Näsapan som sitter på bänken närmast kameran, jag hade precis ringt försäkringskassan och begärt tillfällig föräldrarpenning. Det blev en påhittad akut bronkit denna gång. Fan vad trevligt vi hade. Minns det så väl.

Dagens sattyg - Klotter på gammal tjock-TV

2011-05-10T19:51:00.006+02:00

Brottsplats = Vardagsrummet.
Sattygets art = Klotter på gammal tjock-tv.
Händelseförlopp = Dåliga mamman skulle knäppa på den extremt feta tjock-tvń för att eventuellt se något dåligt program som oftast visas dagtid då bara arbetslösa och vabbande föräldrar är hemma. Då plötsligt upptäcker hon märkliga vita streck över hela högtalaren. Strecken var ritade med krita. Mönstret var ogenomtänkt och slarvigt gjort, vilket bevisar att gärningsmannen inte är konstnärligt lagd. Gärningsmannen är förmodligen heller inte medlem i något speciellt gäng eftersom ingen "tag" har lämnats.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Näsapan eller Hulliganen
Medbrottsling = Oklart i dagsläget.
Eventuella vittnen = Oklart
Bevis = Kritan som användes vid dådet är funnen. Gärningmannen har lämnat kritan slarvigt på en soffa i närheten av brottsplatsen, vilket betyder att han förmodligen var förvirrad vid tillfället och inte planerat brottet särskilt långt i förväg.
Straff = Oklart i väntan på vidare utredning.

Vabbar igen

2011-05-10T19:49:00.002+02:00

Vad BRA att Hulliganen sover den här tiden. Not. Men han är sjuk, så han får hållas. Näsapan kladdar yoghurt i köket, hur nöjd som helst. Och själv försöker jag klura ut nya vabb-lekar.

Vart tog våren vägen?

2011-05-03T10:06:00.005+02:00

Hulliganens spontana kommentar när jag drog upp persiennerna i morse.

"Titta! Solen skiner ute!"

Nej Hulliganen Solen skiner inte. För den är täckt av alla svarta moln på himlen och dessutom så snöar det och nu ska mamma ta en grogg.

Att chockvakna

2011-04-19T10:59:00.010+02:00

Jag hatar att chockvakna! Det händer OFTA i vår familj. Att chockvakna innebär när ens unge (oftast mellan 1-4 år) sätter sig upp i sängen på 1 sekund efter att ha sovit hur lunt och stillsamt som helst, och fullkomligen vrålar till synes helt utan anledning. Näsapan chockväckte mig idag. Varför gör de så!!? Jag har försökt fråga, men han skriker bara ännu högre när jag försöker få kontakt. Känslan i kroppen vid en brutal chockvakning är svår att beskriva, men jag ska försöka.

Känslan är kusligt nära känslan när man snubblar och ramlar i en dröm, det går likssom som en elstöt genom hela kroppen. Hjärnan som väckts från djup, harmonisk REM-sömn till krigslarm på en sekund hinner inte anpassa sig på så kort tid, så den bara vibrerar chockat innanför skallbenet och fattar ingenting. Den registrerar bara extremt obehag. Kroppen har inte heller hunnit vakna. Det känns som man ligger i gelé samtidigt som tre klonade Bert karlsson sitter och fikar på ens bröstkorg. De sitter och flinar och äter wienerbröd. En massa smulor trillar ner och täpper till mina näsborrar. Andnöden är ett faktum! Händerna blir darriga och den lilla hammaren i örat darrar oregelbundet pga svår chock.

Jag hatar att chockvakna.

Marsvin eller hund? Marsvin eller hund? Nej! det är en tanthund.

2011-04-18T23:20:00.024+02:00

Trotsmaskinen passar en hund just nu. Om man nu ska kalla varelsen hund. Han ser snarare ut som ett sönderavlat marsvin med stans underbett. Det är så illa så att jag inte vågade duscha närmre nosen än hans nacke idag. (Jag var tvungen att tvätta honom för han hade ålat sig i lera.) Trots att han är ganska ful så vill jag ju inte dränka honom.

Han verkar dessutom gått lydnadskursen som gud glömde. Han är en obotlig rymmare och en hovnarr på samma gång. Han ser väldigt skum ut i kroppen också. Han har lång kropp samtidigt som han är kortbent. Pälsen är smutsgul, lång och lurvig och han har tantfrisyr på huvudet. Jag vet inte vilka raser han har i sig, men jag antar att det är en blandning av raserna på sid: 3, 67, 167, 893, 57, 84, 9256, 842, 847, 53, och 21 i Bonniers stora hund lexikon. Men jag kallar honom bara tanthunden. Inte för att tanter absolut äger denna typ av hund, utan för att han faktiskt liknar en tant.

Men Trotsmaskinen är glad. Hon älskar hundar. Jösses vad hon har tjatat om att få hund i alla år. Och när jag studerade dem idag så såg jag vilken glädje de tillför varandra. Vilket radarpar de blivit så fort. Tanthunden följer efter Trotsmaskinen var hon än går. De busar, leker och gosar hela dagarna... Det kommer bli sorgligt att lämna tillbaka tanthunden. Vi tycker verkligen om honom.

OBS! Det är inte tanthunden på bilden, men ganska lik. I synnerhet frisyren.

Nr 1 på Dåliga mammans önskelista

2011-04-14T22:13:00.004+02:00

I dag när jag skulle hämta Hulliganen och Näsapan på dagis så stirrade jag fascinerat så ett par skräpplockargubbar (ni vet sådana där avdankade a-lagare som oftast sjukskriver sig på måndagar men ändå fått ett jobb i kommunen.) Det jag blev avundsjuk på var deras fantastiska långa "skräp-plockar-tångar." Fan, en sådan skulle man ju ha hemma. Jag skulle spatsera omkring i lägenheten med en baileys (inte ful-öl som skräpplockargubbarna dricker) i ena handen och den långa fina tången i andra. Det skulle verkligen underlätta upp-plockningen av Hulliganen och Näsapans leksaker som alltid ligger spridda över hela lägenheten. Det skulle bli lite roligare att städa då. Hur får man tag i en sådan där avdankad kommun-a-lagare-tång? Man kanske kan tjacka en utanför systembolaget av en "måndagsledig" gubbe.

Fejsbok

2011-04-14T20:28:00.005+02:00

Om det är någon därute som mot förmodan vill ha en dålig mamma som vän på fejsbok så går det typ att ordna nu. Länk finns nu på sidan.

Jag är en amöba helt enkelt

2011-04-12T19:16:00.007+02:00

Jag bad om nåd på jobbet idag och slapp förmiddagspromenaden. Tur det, för eftermiddagspromenaden höll på ta kål på mig bara den. Jag är fortfarande inte riktigt frisk. Känner mig som en amöba så fort jag anstränger mig. Tur att vi har möte i morgon. Nu ser jag fram emot fredag då ca 12 förväntansfulla stortandade 10-åringar ska komma på filmkväll hos oss. Dom är ju helt underbara dom små liven. :-) Jag älskar 10-åringar, de är så behagligt självgående och säger så fantastiskt roliga saker. De ska få tacos och en jävla massa godis och kolla på The Goonies! Det ska bli så galet kul! :-) Basisten, Näsapan och Hulliganen får INTE vara med, dom slänger vi ut några timmar.

Hulliganen och Näsapan har börjat på gymnastik

2011-04-11T12:29:00.006+02:00

Huliganen och Näsapan har börjat på Gymnastik på söndagar. Jag måste varit bakfull när jag anmälde dem. Hulliganen springer mest omkring och är som en allmänt treårsförvirrad Hulligan. Han kan inte ta direktiv och regler över huvudtaget, trots att de är väldigt få. Det finns i princip EN viktig regel.

Alltså, de kan bara inte springa huller om buller i en hög, utan de måste åtminstone fladdra omkring åt samma håll. Det blir en himla massa krockar annars. Krockade barn är jobbiga för de blir på så satans dåligt humör. Länge! Men nej, bara för att treårsjävlas så SKA han springa MOT strömmen. Och krocka. Om jag helt enkelt hardcore-flyttar honom så får han ett hysteriskt aggressionsutbrott och skriker så det ekar i hela gympahallen. Då strirrar alla andra föräldrar. Speciellt de med små timida små döttrar med gris-rosa volangdräkter. Jag får lust att sätta honom i de där ringarna och hissa upp honom och gå och fika en timme eller tre. Så jobbig är han. Jag funderar på att anmäla honom till en harpakurs istället. Eller någonstans där jag slipper vara med.

Näsapan däremot är i sitt rätta element. Jag fick panik när han rappt klättrade upp så långt det går uppför ribbstolarna på väggen. Jag höll ett stadigt tag i hans brallor, men det hjälpte inte. Han klättrade vidare ur brallorna samtidigt som han gnällde irriterat. Hade ungen kunnat prata rent svenska och inte arabiska så hade han hojtat: "Släpp brallorna för faaan.. din jävel!!"
Men han gnäller bara argt något jag inte förstod. Jag skriker efter basisten som tålmodigt och förgäves försöker roa den rosenkindade, upprörda Hulliganen på andra sidan hallen. Men han hör inte.

Det hela slutar med att en annan förstående mamma hjälper mig att klättra upp och hämta ner Näsapan samtidigt som jag fångar upp honom. En annan mamma med en liten flintig, dregglig unge i bärsele står bakom oss och skrattar roat. Skratta du, tänkte jag. Vänta tills din lilla apatiska skallepär förvandlas till rabiat tjackapa. Men jag sa inget, ty hon hade en liten snäll rosa volangflicka med sig också. Dessa föräldrar förstår ändå inte.

I slutet av terminen är det meningen att de ska ha uppvisning inför publik! De ska representera Januari och då även hålla i små vita garnbollar. Herregud säger jag bara. Jag vågar inte ens fantisera hur det ska gå. Jag är nästan helt säker på att det blir ett långt blogginlägg dagen efter den uppvisningen.

Bilden visar hur Näsapan hardcore-rullar nedför en röd tjock madrass. Detta helt utan några som helst hämningar. Ribbstol-scenariet kunde dock inte dokumenteras eftersom jag vid detta tillfälle höll krampaktigt i Näsapans byxor.

Kan hamstrar kräkas?

2011-04-11T12:08:00.008+02:00

En magsjuk 10-årings primära fundering: "Kan hamstrar kräkas?"

Som den ömma, omtänksamma moder jag är, så kastade jag raskt in en spyhink i det ebola-drabbade rummet, innan jag slängde mig på mobilen.

"Hamstrar kan absolut kräkas, när de ätit något olämpligt eller mår dåligt utav någon annan anledning. Ha en fortsatt trevlig kväll, och hälsa eventuella hamstrar som bor hos er från oss!"

Piff och Puff

2011-04-11T12:02:00.005+02:00

Frågade 118 800 om Piff och Puff är homosexuella eftersom de lever ihop och aldrig träffar tjejer. Jag har absolut inget emot homosexuella, utan var mest nyfiken hur det ligger till eftersom det är det enda jag grubblar när Hulliganen tvingar mig se skiten varenda dag.

Deras svar kom väldigt fort: Piff och Puff är bröder, de är alltså inte ett par. Vi vet dock inte om de är homo, hetero eller asexuella.

Nja, jag undrar jag...

Tipex

2011-03-30T10:58:00.008+02:00

Det ringde en försäljare i dag som ville pracka på mig ett megapack tandblekningsmedel. Billigt! Hur sjutton visste hon att jag har gula tänder och är pank på samma gång!? Men jag sa nej. Bättre gula tänder och lite pengar kvar, än totalt ruinerad med vita tänder. Eller, jag vet inte... Kan testa snikmetoden annars. Pensla Tipex och hålla munnen konstant öppen så det inte dregglas bort.

CHOCKEPIDEMI SÖDER OM STOCKHOLM!

2011-03-30T10:53:00.002+02:00

Den fasansfulla Dagisbarn-ebolan sprider sig häftigt hemma hos en familj söder om Stockholm. Liten, trotsig tioårig flicka insjuknade hastigt i måndags natt i kraftig kräk-kaskad. Nu har alla insjuknat utom den 41 åringe trebarnspappan som förtvivlat kämpar för familjens omsorg. Trebarnsmodern orkar inte ge oss några kommentarer i dagsläget men yrade förvirrat något som lät som "förbannade jävla dagis" samt "skjut mig någon." Fadern är tom i blicken och upprepar ynkligt ordet "tvättberg" gång på gång. Nu till vädret. Helvete, nu snöar det igen!

Kan man snorta ostbågar?

2011-02-18T20:10:00.004+01:00

Jag behövde bara vända ryggen om 1 minut så hade Hulliganen och Näsapan hällt ut en hel skål ostbågar som de frenetiskt traskade runt på som om de vore två slovenska vintrampare som jobbar på ackord. Det är bara smulor kvar. Ostpulver... Jag kanske kan snorta upp mitt fredagsmys istället.

Det var en gång en högtalare och en liten hålfetisch.

2011-02-11T21:42:00.010+01:00

Det var en gång en kortväxt snorig hålfetisch som mötte en högtalare med ett hål i.
Den ivriga hålfetischen mötte även 3 pennor, 1 sudd, 25 kolor, 1 hörselpropp och 5 småmynt varav en av norsk valuta. Hur sagan slutar får bilderna vittna om.

Mer Vab-lekar

2011-02-10T11:54:00.003+01:00

När du nått den yttersta gränsen "psykbryt" orsakad av en hel veckas vabbande, så kan man helt enkelt leka lekar som "skicka barnen på lång utlandsresa"

Eller varför inte den stimulerande leken "karantän"

Barn fattar inte när det är nog

2011-02-10T11:42:00.005+01:00

Idén kändes perfekt när jag lät hulliganen och Näsapan mata våra undulater så jag kunde ängna mig roligare saker som tex skrämma brevbäraren och blogga mm. Men det blev bara jobbigt att städa efter dem. Varför fattar inte ungar när det är nog? De bara häller och häller.

Vabb-lekar

2011-02-08T16:53:00.006+01:00

Nu kommer reklamutdelarsnubben... Jag hör hur det smäller i grannarnas brevlådor. Han närmar sig. Undrar om jag ska ta och skrämma honom när han når min brevlåda. Jag ska blåsa i en sån där utrullningsbar kalastuta rakt upp i brevlådan upp i nyllet på honom, i precis rätt tillfälle.

Ja, jag är mentalt understimulerad. Jag vabbar fortfarande.

Dåliga mamman ringer myndigheter

2011-02-04T18:46:00.010+01:00

När man vabbar kan man passa på att ringa diverse myndigheter. Om ingen unge skriker just då. Det kan man aldrig veta. Man får chansa helt enkelt.

När den automatiska telefonrösten upprepat mantrat "Det är många som ringer just nu, men du behåller din plats i kön" 78564389 gånger, så liksom slappnar man av mer och mer, blir blassé, börja pyssla med annat samtidigt som man väntar på den där 983769932 platsen i kön...

Hulliganen har börjar med ett otyg. Han fyller snart tre och hans anusring har börjat koppla så smått med bajscentrat hjärnan. De tränar att komunicera, anusringen och hjärnan. När det är dags att göra nummer två så håller han emot, kämpar. Det är som en envis maktkamp. Ett krig. Tredje världskriget. Som en thriller-rulle. En riktig nagelbitare. Hulliganen VS bajskorven 2. Visas även i 3D. Har jag tur råkar det finnas pop corn till hands precis när det hela börjar.

Hur som helst, mitt i denna kamp var jag tvungen att rycka in. Som nummer 76492537:e plats i kön uppmanar jag förtvivlat min bajsstrejkande son som står i en spänd båge alldeles knallröd i ansiktet "Du måste släppa ut bajset! DU MÅSTE SLÄPPA UT BAJSET!!" Varpå plötsligt en kvinnoröst i luren svarar. "Eh, ja... Vad kan jag hjälpa dig med?"

Farliga småbrorsor och hånfulla handukar

2011-02-04T16:25:00.008+01:00

Jag vabbar. Snoret flödar i både Näsapans och Hulliganens små näsor. Men det är mest snor i Hulliganens näsa. Hulliganen är rädd för Näsapan. I normala fall skulle man ju kunna tro att det är storebror som är brodern med pondus och respekt. Men inte den här familjen. Näsapan, spinkig och skallig jagar han ljulbent sin storebror runt runt med en röd (eller blå) kloss i handen och ser allmänt livsfarlig ut. Hulliganen gnäller ynkligt och flyr i panik. Där brukar jag rycka in som den ömma moder jag är. Så dålig är jag inte trots allt. "Är du rädd för storebror?" brukar jag fråga. "Ja,a,a" snyftar han ynkligt.

Det enda positiva med att vabba är att diskbänken ser någorlunda sjysst ut. Man hinner diska lite i omgångar mellan snortorkandet. Man hinner även hänga upp nya handukar i badrummet. Det har nämligen blivit en sport att finna handukar som fortfarande har hel hängögla. De flesta har gått av, och man syr ju inte fast dem igen. Det är ett sådant typiskt twillight zone göremål man aldrig tar sig tid att göra. Därför ligger de där. De 26 vikta handukarna i udda färger med ett slappt hängande snöre. De riktigt hånar medvetet. "Ta mig, ta mig.... HAHA! april april, din dumme fan, jag är inte heller hel! Hur ska du hänga mig nu då din dumme f.." Då tar jag den där fula öglelöse handuken och torkar Näsapans röv med den istället.

Monday bloody mondayś

2011-01-31T22:10:00.007+01:00

På måndagar är basisten iväg och spelar fiol. Förlåt, bas skulle det vara. Då är jag ensam med hans barn hela kvällen. Ja, då är det mest hans barn anser jag. I skrivande stund så vinglar Näsapan omkring som ett litet dregglande fyllo och drar en liten hund på hjul. Och han ser INTE djurvänlig ut. Trotsmaskinen har jag äntligen fått att duscha efter mycket tjat och gnat. Ungen såg ju för tusan ut som Dregen i Backyard Babies i håret. Inte ens när påpekade det, ville hon duscha. Jag vet inte vilken ålder ungar bryr sig om sin egen hygien. Inte vissa 10 åringar i alla fall. Men till slut så. Det är som med triss. Plötsligt händer det!

Hulliganen sover i alla fall. Efter ca tre bajsblöjebyten, vellingmeck och vild jakt runt lägenheten en timme. Skrikande lade han motvilligt sitt lilla kladdiga huvud på sin blåa blommiga kudde och somnade till slut. Då tänkte jag. Vilken satans tur att inte Basisten skriker så där innan han somnar. Det skulle se så... sjukt ut.

Nu sitter jag och samlar ny kraft för att försöka få Näsapan att somna. Jag vet inte vad det är för fel på den ungen, men han tycks inte ha något som helst sömnbehov. Om han somnar som de flesta normala barn runt 20.00, så vaknar han ca 23 och beter sig som en speedad tjackpundare i fem timmar. Den som hävdar att vi fostrar fel önskar jag att de får ett exakt likadant tjackbarn. Då kan vi diskutera uppfostran. Gärna en som klättrar också.

Jag tror jag måste avsluta här, för nu släpar han iväg med Basistens förstärkare. Det känns som vad som helst kan hända nu.

Larvigt frussen

2011-01-29T19:01:00.009+01:00

Samtal vid frukostbordet i morse.

Jag: "Vet du vad! Jag hittade en larv i aprikosmarmeladen igår! "
Trotsmaskinen: "UUUEEUUHH! Vad äckligt! Hur såg den ut...!?"
Jag: "Svårt att säga... lite brunaktig.. Den hade ju varit död ett tag."
Trotsmaskinen: "Ah, just det... Han frös ju ihjäl."

Intressant. Den lilla larven överlevde:
1. Aprikosplockarprocessen.
2 aprikostvätten.
3. Aprikos-mosar-maskinen.
4. Tillsats-meckandet.
5. Ytterligare snurr och mos och press ner i små lufttäta burkar.
6. Transport till butiken.
7. Färden från ICA maxi i Dåliga mammans stökiga baklucka för att slutligen ställas i kylskåpet. DÅ plötsligt dog den!

Larver är inte särskilt köldtåliga varelser helt enkelt.

Navelbråck är ett viktigt ord att kunna när man är 1,5 år

2011-01-27T14:16:00.014+01:00

Nu har äntligen Näsapan lärt sig det användbara ordet navelbråck!
Det är Trotsmaskinen som är den pedagogiska läraren.

Var är navelbråcket!? Var är navelbråcket!? har hon upprepat likt ett mantra i veckor, samtidigt som hon pekat envist på Näsapans praktfulla utåtstickande navelbråck.

Och Härom dagen hände det! Poletten ramlade ner. Han tittade allvarligt på Trotsmaskinen, flåsade lite, en dreggelsträng dinglade sakta ner på parketten. Han pekade fundersamt och sakta på den lilla knappen på magen och utbrast plötsligt,

"Däh äh navebockee..."

Sadist-apan

2011-01-26T22:46:00.010+01:00

Äntligen lite egentid. Jag har t.o.m lyckats färga håret ikväll. Känns bra. Det var sannerligen dags att tona bort gråsugge-randen i hårbotten. (Ni vet den där randen som tydligen kallas mörkblond eller cendré eller liknande bull-shit) Näsapan är mer apa än någonsin. Det blir bara värre och värre. I kväll när jag skulle bädda hans säng klättrade han med lätthet upp på min rygg, samtidigt som han biter tag i tröjan och sitter stenhårt fast som en pittbull terrier. Det gick inte att skaka av mig honom hur mycket jag än försökte.

Om jag sitter och tittar på tv så klättrar han upp på axlarna, står raklång och sätter sig med ett skutt ner på nacken. Detta samtidigt som han rabblar någon kryptisk ramsa. Hojtar man "AJ! Det gör ont!" Så stirrar han bara nöjt tillbaka och upprepar "Ooont" samtidigt som han ser lyriskt lycklig ut. Han nästan dregglar av förtjusning. Sadist är vad han utvecklats till de senaste veckorna. Han njuter av att skada andra människor! Han blir djupt fascinerad av att se ett ansikte förvrängas av smärta. Fortsätter denna utveckling så kommer han med lätthet konkurera med Hannibal Lektor i framtiden. Inte nog med det. Han gör "räv-saxen" också. Rävsaxen innebär att när man intet ont anande håller skit-ungen i famnen så smäller han till med raka armar rakt över ansiktet från båda hållen. Hårt som fan! Precis som en rävsax i öronhöjd. Det tjongar till och ringer i öronen i en kvart efteråt.

Man förstår numera lite mer vad han säger, men oftast inte. Det är fortfarande mycket arabiska. Hulliganen däremot snackar fan bättre än min gamla svenskalärare på högstadiet. Han svamlar termer som: Byta inloggning, operativsystem, mm. En riktig datanörd har han blivit. Men Näsapan använder mest datorn som gymnastikredskap. Precis som allt annat i huset. Jag fattar inte hur de kan vara så himla olika.

Nu delar de i alla fall rum. Vi har vräkt Näsapan från vårt sovrum. Vi tog bort spjälsängen och skaffade honom en vanlig stor säng i samma rum som Hulliganen. Det känns bra och det går jättefint faktiskt. Ett litet steg för sadist-apan, ett stort steg för en rädd misshandlad förälder utan fritid. Det blir faktiskt bara bättre och bättre.

Eftersom kamerasladden fortfarande lyser med sin frånvaro så får jag illustrera i paint tills vidare.

Bilden föreställer Näsapans skoningslösa attack mot sin intet anande sängbäddande moder.

Facebook + Vab

2011-01-26T14:29:00.012+01:00

Hulliganen och Näsapan hann bara gå en vecka på dagis innan de blev sjuka. Såklart. Så nu vabbar jag för första men absolut inte den sista gången detta år. Det känns lite trist att jag inte hinner skriva så mycket som jag vill, men så är det när man har småbarn. Dessutom har jag slarvat bort min kamerasladd så jag får inte upp ett gäng dagens sattyg bilder som ligger i kameran. Jag får väl rita i paint som jag gjorde i somras.

I brist på bloggfantasi så kopierar jag mina senaste Facebookinlägg här nedan.

Hittade en liten larv i aprikosmarmeladen i morse.
Positivt: Han dog förmodligen inte av besprutningsmedel.
Negativt: Han dog i alla fall.

Nu har jag precis satt Hulliganen och Näsapan i kö till gymnastik för jag VET att i synnerhet för Näsapan så väntar en strålande karriär med inriktning barr samt ringar.

Stoppar en tic tac i munnen... nej förresten, jag tar 5.

Jag kom på värsta hitlåten i sömnen inatt. Tyvärr så glömde jag bort allt när drömmen plötsligt ändrade riktning till att jag var en jagad bushkvinna i amazonas eller vad det var. Helt galen natt. :-(

blev stoppad av farbror polisen och fick blåsa i ett rör samt visa körkort. Tur att man är en sådan laglydig och skötsam kvinna.

mycket pytt i panna på golvet blev det

Dagens grubbel. Funderar på varför man har feta säkerhetsdörrar med låskjedjor mm när huset ändå ligger på markplan och har vanliga fönsterrutor...?

Också en dikt på det.
"Vabba"
Snoret rinner halt över kladdig barnakind.
Det låter dagen bli lång och krävande
ty sömnbristen kräver en kort nattstund åt gången.
Endast en liten slummer i gryningen.
Sakta ner i väster
Tidigt är den uppe igen,
mån om tiden är en vabbande förälder.

Fredagsmys

2011-01-21T19:32:00.006+01:00

Försöker ha fredagsmys framför en bra film, men en liten naken dvärg med nerklottrad mage blåser frenetiskt i en dregglig gammal blockflöjt från 80-talet ca 1 mm från vänsteröra, medan en annan flintig dvärg envist stänger av tv,n gång på gång. Plötsligt kommer dessutom en tredje halvdvärg ut från sin fängelsehåla (vanligen låst inifrån) och åker rullskridskor runt runt lägenheten med följd av att de andra dvärgarna börjar jaga runt runt halvdvärgen samtidigt som de skriker. Då slår det mig plötsligt att tjock-teven lika gärna kan hänga kvar ytterligare 10 år till.

Det är tänt ute!

2011-01-16T12:25:00.005+01:00

Hulliganen om den strålande morgonsolen som skiner genom det extremt skitiga vardagsrumsfönstret.

-Titta Mamma! Det är tänt ute!

Besoar = hårresande fakta.

2011-01-15T23:57:00.005+01:00

Detta är kvällens resultat av onödigt vetande genom surfning på internet. Denna information fick mig dock att omedelbart spotta ut peruken som jag förnöjt satt och tuggade på. Även min egen fläta som fastnat mellan bakre kindtänderna drog jag hastigt bort med hovtången.

Besoar En klump av osmältbart innehåll i magsäcken, kan någon gång också förekomma i tarmen. En besoar kan bestå av olika substanser. En trikobesoar består av patientens eget hår som svalts, ofta under en lång tid. Denna sjukdom är vanligast hos unga kvinnor. En fytobesoar består av växtfibrer och en farmakobesoar består av mediciner. En jästbesoar består av en klump jästsvamp och är en sällsynt komplikation efter kirurgiska åtgärder beträffande magsäcken. Orsakerna till uppkomsten av besoar är antingen intag av stora mängder osmältbara substanser och/eller en försämrad motilitet i magsäcken, ofta orsakad av operationer på detta område. Behandlingen är medicinsk (enxymer för att lösa upp besoaren, metoclopramid för att förbätta motiliteten). Ibland behövs kirurgiskt avlägsnande av besoaren, detta gäller speciellt trikobesoaren, som inte kan lösas upp enzymatiskt.

Bifogar även en bild på elendet.
Besoar

Ang hopp

2011-01-15T21:46:00.001+01:00

Tillvaron i mitt liv känns väldigt trevlig just nu. Pappa, med familj och deras nästintill benlösa hund på trevligt besök. Nya köksmöbler, Plus ärvda matsalsmöbler i vardagsrummet av min ömma moder. Och den fina brödrosten som jag fick i födelsedagspresent av min älskade romantiska man. Och inte nog med det! Hulliganen och Näsapan somnade runt 21 vilket tyder på ett strimma ljus i den fasansfulla sömnbrist-tunnel-demonen som etsat sig fast de senaste 3 åren. Inte undra på att man huden börjar se lika härjad ut som Freddy Crueger en stillsam lördagsnatt i Januari. Det kanske finns hopp, det kanske finns lite hopp.

Dagisstart på allvar

2011-01-13T10:30:00.003+01:00

Har lämnat pojkarna på dagis idag för första gången. Extremt vemodigt. Inskolningen har dock gått bra och fröknarna är jättegulliga med barnen, så jag känner mig rätt trygg. Men ändå. :´-( Näsapan blev såklart extremt förkrossad när jag gick. Hulliganen var dock lite mer kavat och upprädde mycket samlat.

Nu ska man sitta här och stirra som en apatisk orolig curlingmorsa och undra hur det går. Kommer någon annan ful unge bita Näsapan? Kommer Hulliganen misshandla en fröken? Tankarna maler i huvudet.

Känns skumt att vara ensam. Städa? Fan heller. Film, julmust och min gömda centerrulle? Ja, för tusan! Det är trots allt min födelsedag idag och jag tänker tröstäta!

Sonisphere - En framtidsvision.

2010-08-15T16:24:00.009+02:00

Japp, vi var där.
Bilderna får tala för sig själva!

Apropå Sonispherefestivalen. En framtidsvision.

Aftonbladet 6 Maj År 500038.
"Arkeologer har hittat stort sällsynt fynd i ett begränsat område i där neandertalare levde ända fram till 7:e August År 1010. Vad som sedan hände är oklart. Ett antal kroppar samt tillbehör i form av mycket nitar och diverse kroppsutsmyckningar har grävts upp i detta begränsade område.Varför neandertalarna överlevde i just detta område så länge kan inte forskarna förklara. En analys visar att mängder av plastflaskor på området innehöll öl. En stor naturkatastof blev slutet för dessa sista håriga urmänniskor. "Det verkar som de överraskades av en våldsam, plötslig översvämning. Förklarar Per-Ove Bengtsson, Leg Arkeolog Gyttjeinstitutet i Mottala." Utgrävningen beräknas vara klar År 500041. Det arkeologiska fynden skickas till Historiska museet i Stockholm där en utställning planeras nästa år.

Gröna lund är inget för ångestkärringar

2010-07-27T11:43:00.012+02:00

Oj, det var länge sedan jag skrev i bloggen ser jag. Det blir så semestertider. Bloggen måste ju också få semester. För några dagar sedan var jag och Trotsmaskinen på Gröna lund. Det var kul för vi var smarta och åkte in när det var mulet väder. Då slipper man de hysteriska köerna. Dessutom är det för jobbigt att springa runt på grönan när det är för varmt.

För att överhuvud taget våga åka något alls så måste jag alltid värma upp med de där långsamma kaffekopparna för småbarn, och sedan nyckelpigan osv. Jag ville helst åka elefanterna också, men där satte Trotsmaskinen stopp för barnsligheterna. Jag vill så gärna åka allt, men jag är så fruktansvärt skräckslagen i början.

Trotsmaskinen tyckte att jag var som ett småbarn när jag ångrade mig i sista sekunden i kön till Kvasten. Vi var precis framme då jag plötsligt drabbades av en inre kris. En stark ångestkänsla spred sig i hela kroppen. Tåget for in och tvärnitade framför oss i galet hög fart. När min blick mötte en skräckslagen resenärs stirriga pupiller var panikågesten ett faktum. "Nej, nej, nej... jag vill inte. Nej" Jag ångrar mig! Jag vill inte!" Väste jag med darrande röst i Trotsmasinens öra. När hon började försöka övertala mig så tog jag kvidande ett krampaktigt tag i staketet och bönade och bad som om jag skulle avrättas i en giljotin. Trotsmaskinen åkte djupt besviket ensam denna tur. Själv satte jag mig utanför och andades i en papperspåse vid hamburgerståndet.

Fan, jag var så besviken över mig själv. Jag var ju där för min dotters skull och jag gav mig fan på att övervinna min skräck. Jag har inte alltid varit skraj för attraktionerna på Gröna lund. Tvärtom! Jag har alltid varit väldigt modig och åkt ALLT. Det hela började för många år sedan. Det var en solig sommardag då jag var på Gröna med Basisten. Jag var naiv och lyckligt ovetande om ångestdemonens mäktiga krafter.

Denna sommar stod vi och blickade imponerat upp i den höga skyn. Vi stirrade på Fritt fall, den nya häftiga attraktionen. "Klart jag vågar" svarade jag Basistens utmaning och kastade mig in i den täta kön. Att Basisten vågar visste jag. Basisten har ett sjukt förhållande till karuseller. Basisten saknar de där instinkt-cellerna i hjärnan som gör att man håller sig borta från farligheter. Han skulle lätt ta en tupplur under en hängglidarfärd, han skulle kunna hjula 9 gånger i rad, 2 mm från ett stup, och han blir uttråkad i nordens värsta bergochdalbana. Klart som fan att han vågar åka fritt fall. Fritt fall är som att åka hiss två våningar i kommunhuset en mulen ondagsmorgon.

Hur som helst, vi åkte sakta upp till toppen. Då såg jag hur galet högt det var. Jag tittade ner. Ångesten slog till som ett brev på posten. Kroppens naturliga reaktion är ju att fly, men det var ju lite svårt när man satt där man satt. Fastkilad uppe skyn med utsikt över hela Stockholm. Om det ändå vore över fort. Men nej, det blir stilla och tyst en lång stund när man väl är uppe. Man ska skrämmas ihjäl, påminnas länge att "kolla nu hur högt som fan du ska falla!" Men plötsligt när jag precis på allvar planerade att åla mig ur dödsfällan och hasa mig ner på egen hand så släpper plötsligt ångestsoffan sitt fäste och faller ner, ner, ner. FORT. Jag försökte andas men hörde bara ett långt stönaktigt väsande. Och plötsligt var färden slut. Jag skakade som ett asplöv. Efter den turen utvecklades min ångest för höjder och karuseller.

Men denna dag skulle inte bli förstörd bara för att jag är en patetisk ångestkärring, så till slut så vågade jag åka kvasten med Trotsmaskinen. Sedan flygande mattan och vilda musen. Yes! Jag besegrade min skräck och blev så kaxig att jag tom åkte stora bergochdalbanan. Själv! För Trotsmaskinen var för kort. Det blev en riktigt kul dag på Grönan med Trotsmaskinen. men jag kommer aldrig mer åka fritt fall. Där går gränsen för vad en ångestkärring klarar av.

God jul i förskott!

2010-07-10T01:00:00.004+02:00

Jag orkar inte skriva så mycket ikväll. I stället skickar jag en liten julhälsning. För jag tänkte att, om jag gör det nu så gör det ju inget om jag glömmer det sen.

Jingle Farts?! -- powered by flowgo.com

Slaget är över

2010-07-08T17:53:00.004+02:00

Nu är kriget över. Striden var hård. Men jag segrade till slut. Maskerad ålade jag mig fram över den gröna balkongmattan, anföll strategiskt genom att närma mig på den vänstra flanken. Överraskade dem rejält med min superdödiga radarspray. Nu ligger de där, likstela och besegrade. Dom ser extremt förvånade ut. Jag såg dock en sårad som flydde i panik och en chockad krigsskadad individ som vinglade planlöst omkring i cirklar på mattan. Vi få se nu om de överlevande hämtar förstärkning... Men jag tror att slaget är över. Jag hoppas det.

Bejaka din inre bödel

2010-07-08T14:21:00.005+02:00

När ett getingbo på balkongen upptäcktes en solig torsdagsmorgon, vaknade plötsligt den inre bödeln till liv i den annars så mjäkiga modern.

Nattapor och sandiga fötter.

2010-07-07T23:42:00.009+02:00

Ibland har jag lite svårt att bestämma mig för vad jag ska göra med min pyttelilla egentid jag får om dagen. Ni vet, den där lilla stunden man har när barnen äntligen somnat. I går fick vi Näsapan att somna redan kl 21! Fantastiskt tyckte jag och Basisten. Det var nästan så det var fest! Fram med varsin vinpava och ett paket cigaretter och ösa på tung rock på stereon. Mindre festligt blev det när Näsapan någon gång runt 03.26 slog upp sina små stirriga, pigga ap-ögon och bestämde sig för att LEKA. Leka mitt i natten. Det är sanslöst att den råttan måste somna runt midnatt för att han ska sova lugnt hela natten.

Han låg och stirrade på mig en stund. Själv försökte jag spela teater, lotsades sova djupt. Jag snarkade extra högt för att han skulle fatta vinken. Vinken att "din morsa sover djupt som fan, och det borde du också göra." Men Näsapan fattar inte vinkar. Han fattar inte mycket över huvud taget. Det är just därför han ställer sig upp i sängen, greppar tag i trägaveln och börjar dansa helt hysteriskt. Dansa utan musik. Kl 03.28 i ett mörkt rum. Med en sur morsa bredvid sig. Han headbangar! Jag överdriver inte. Näsapan headbangar till all musik. (Och nu även till tysta mörka rum.) Även löjliga barnvisor som jag brukar spela för dem på deras lilla billiga bandspelare med kassa högtalare som hänger på trekvart.

När en snart ettåring headbangar mitt i natten i ett mörkt rum så kan de lätt tappa balansen och tappa taget mm. Ettåringar är extremt vingliga och klumpiga och då ramlar de på sin trötta mor. Modern får då en fet dansk skalle. Inte bara en utan fler oftast. När Näsapan tröttnat på att studsa upp och ner och ge modern danska skallar samt upptäcker att hon bara simulerar min djupa sömn så ska det pillas och petas i ögon, öron samt näsborrar. Djupt ska det pillas.

En stark känsla av att ligga på en lobotomi bänk infinner sig plötsligt. Eller arkiv X. Jag är Scully som ligger i sitt sitt mörka sovrum, plötsligt sprider sig ett sken i rummet, en liten kort varelse vaggar fram till sängkanten, stirrar nära ansiktet och tar plötsligt fram en verktygslåda och börjar operera Scullys alla håligheter i ansiktet, Scully skriker, hon skriker högt. Varelsen böjer sig då fram och börjar suga och dreggla ner hennes näsa. "Göh" "GÖ" "ghööh" kontrar varelsen på ett mycket ointelligent vis.

Varför kan han inte sova som alla andra barn! Jag hoppas det går över snart för jag orkar inte fler Arkiv x nätter. Kanske, kanske...."The truth is out there!"

Vi var och badade vid sjön i dag också. Det gick ganska bra förutom när jag försökte lära Hulliganen lite strandvett. Tex så försökte jag lära honom att man inte går på filten med blöta, sandiga fötter. Man sitter på filten men har fötterna på fothandduken. Lektionen slutade med att han stirrade på mig med frågande min varpå han satte sig på fothanduken och lade sina blöta, sandiga fötterna på filten. Han såg mycket nöjd ut. Jag gav upp, satte mig på den extremt blöta, smutsiga filten och tröståt fem kanelsnäckor och sju bragokex.

Att bada i Svenska svarta sjöar

2010-07-04T23:53:00.021+02:00

Just nu hör jag Hulliganens vrål. Han är ilsken över att han måste sova. Våra avkommor är nämligen den sortens barn som behöver minimalt med sömn. Så har det alltid varit. Med alla tre. Att jag och basisten ens håller ihop är faktiskt ett jävla mysterium, för egentid existerar knappt i våra liv. Klarar vi att hålla ihop till Näsapans 18 årsdag så klarar vi tamejfan allt.

Det är galet hett ute just nu och vi har ägnat ett par av dessa dagar vid en sjö i närheten. Näsapan fick dock stanna hemma eftersom han tror att strandbesök innebär att äta upp all sand, äta skräp, kravla runt i äckliga pölar, jaga änder osv. Han har fått stanna hemma med basisten helt enkelt. Jag var först lite orolig över hur det skulle vara att vistas på en strand med Hulliganen eftersom det är en typisk situation för total kaos. Därför blev jag extremt förvånad över att det kändes precis som att ha med sig en liten pensionär!

Hulliganen ville INTE bada, utan satt stilla på den gröna fleecefilten och tjatade efter kaffe. Han vill "jöja koppen" Och han rör och rör med den lilla plastskeden i mitt neskaffe så det skvimper och skvätter över filten. Länge rör han. Han får bara smaka lite grand. Efter fikastunden reser han sig, slickar frenetiskt sin kaffebruna mun samtidigt som han vaggar runt på filten och ojar sig och skrockar precis som en gammal gubbe. Plötsligt ställer han sig på alla fyra och börjar kräla runt som en ödla med svår reumatism. Med ändan rakt upp i luften. Hulliganen har vid detta tillfälle endast ett rött linne med Bamsemotiv på sig. Badgästerna bakom oss hade väldigt roligt åt denna syn. Och så höll det på under strandbesöket. Jag satt mest och fikade med en moonande pensionären i solhatt, medan Trotsmaskinen badade för fullt.

Men jag har faktiskt också badat i denna svarta sjö, och trots att jag vet att det är en sjö... i Sverige, samt att det inte finns sjöodjur, så KAN jag bara inte låta bli att få totalmegapanik när en liten pinne eller någon växt av något slag snuddar lätt vid mitt ben. För vem fan vet! Det KAN vara ett dumpat lik från 1985 som plötsligt flyter upp just precis under mig. Det KAN vara den där hästen som alla säger gick igenom isen, i just denna sjö, någon gång på 80-talet. Det KAN naturligtvis även vara Sveriges största gädda! För visst fan har man läst att de kan bitas riktigt rejält, att de är aggressiva! Och det KAN faktiskt också finnas mysko djur som inte forskarna upptäckt ännu! Vem fan vet! Det finns säkert någon läskig hybrid med sylvassa tänder, sugkoppar på fötterna samt könsorganet i pannan, som utvecklats genom utsläpp av sköljmedel med äppeldoft, handdesinfektionsmedel, p-piller och uppblötta Bragokex. Och självklart dyker dessa monster upp just när jag badar.

Det röda på min kropp föreställer min årliga, obligatoriska extrema solbränna. Fläckarna brukar uppkomma fläckvis liksom. Och när det röda äntligen försvunnit så är jag i stort sett lika blekfet som innan. Det blev liksom aldrig någon fin brun nyans. "Ljushyad" brukar fenomenet kallas med ett finare ord på diverse solskyddstuber, i tidningar mm. Varför kan de bara inte skriva som det är. "Du har tyvärr fötts med patetisk, ful grishud som inte kan bli brun. Fatta det och sitt i skuggan samt smörj in dig med solskyddsfaktor 278 i 7 lager. Ta sedan en långärmad tröja och keps på dig.

P.s. Och nej, det ändras INTE sommaren du fyllt 36!"

Hulliganen. Den lilla Potatisplockaren.

2010-07-01T22:35:00.005+02:00

Jag brukar åka till Willys och handla mat. Ibland tar jag med mig Hulliganen för att underlätta för Basisten där hemma. Han brukar också ta med en unge när han handlar. Det brukar faktiskt gå bra för det mesta. Ibland är han faktiskt otroligt duktig, mysig och snäll. Sitter snällt i den feta tremetersvagnen och babblar på om ditten och datten på sin oförklarliga serbokroatiska. Då kan man passa på att pussa och gosa lite på hans lilla ulliga huvud som doftar sol, svett och sand. Ibland överaskas man av en blöt ketchupsmakande puss tillbaka. Det är kul att kittla honom tills han skrattar så där som barn gör. På ett gurglande sätt. Då gapar han och kiknar så hela tandraden blottas. "Oj, vad många tänder han fått!" tänker man, för man får aldrig se i en tvåårings mun. Även det svajande gomseglet bak i halsen syns tydligt. Nästa gång ska jag ta och kolla om man inte kan se magsäcken också.

Han gillar att hjälpa till Hulliganen. "Älpa Mamma" "älpa mamma!"upprepar han tjatigt tills han får som han vill. Lägga i potatis i plastpåse är en populär uppgift som tas på störst allvar. Han tar alltid de fulaste och nästintill ruttna potatisar. Då får man plocka ut dom lite i smyg, annars blir han alldeles galen. Han plockar en potatis i taget. Spaden är är för tung, men han SKA "jöja sälv." Han SKA försöka och ca 18 potatisar dråsar ned och rullar flera meter utmed det lortiga golvet. Alla stirrar.
Han gillar självscanning också. Vill trycka själv. En påse royal gala äpplen fick plötsligt etiketten "vattenmelon." Jag ändrar igen. I smyg förstås.

I dag var han dock galen nästan hela handlingsstunden, skrek och gapade ända från strax efter frukten vid ingången, till kassorna en halvtimme senare. Det spelade ingen roll vad jag lockade med. Han var trött. Då blir han så. På vägen hem somnade han i bilen. Med en glass i handen. Den smältande vaniljen rann sakta nedför hans slappa hand, och vidare på den röda bilstolen. Väl hemma på parkeringen torkade jag bilstolen hans kladdiga mun, lyfte upp honom i famnen och bar honom upp för alla trappor. Det är underligt hur tung och lealös ett sovande barn kan kännas. Så varm och mjuk. Så svettig!

Nu ligger han där i sin säng, min lilla Hulligan. Från speedad, lortig potatisplockare till ett stilla sovande barn under loppet av en kvart.

Nu sitter jag bara här. Basisten hade fullt ös med Näsapan så ingen av oss orkar ta tag i disken nu. Äh, det får vara. Ibland måste man bara få vara. Släppa alla krav och måsten.

Jag kämpar på med mina egna illustrationer i paint.

Hör jag namnet Schulman en gång till!

2010-07-01T16:27:00.008+02:00

Allt om barn har lagts ner. Trist, för där fanns ett par av bloggarna jag läser. Men dessa bloggar finns nog någon annan stans nu. Ska leta reda på dem.

Hit kommer man nu om man följer Karin Ketchupmammans länk...
http://www.viforaldrar.se/artiklar/2010/06/30/alltombarn-se-har-upphort/

De är väldigt noga dock att skriva hur man hamnar hos "Ninni Schulmans" blogg. Jag ska ärligt säga att jag inte vet vem det är, men det måste vara någon sorts kändis, för det är bara kändisar som kan ha en sådan totalt ointressant, trist blogg och ändå få väldigt många träffar. Är hon släkt med Den där andra Schulman? Han vad heter han... Alex. Är de gifta? Syskon? Kusiner, Pysslingar, klonade eller vad? Shulman hit och Shulman dit. Ibland får jag för mig att media eliten skapar namn som de lyfter fram till varje pris... Kanske för att Aftonbladets chef har en liten bortskämd brat-unge med bakåtslickat hår som vill bli känd.
Jag tycker bara att det är förjävligt att de väljer att länka till Ninni Schulman framför Karin Ketchupmamman. Schulman sucks, Ketchupmorsan rules.

Alex Schulman med sin unge.

Om Näsapan själv får välja

2010-06-30T10:10:00.004+02:00

Om Näsapan själv får välja sysselsättningsprodukter.

1. Trumma från Indien.
2. Grön hårborste från okänd butik.
2. Grå Fjärrkontroll tillhörande en TV med märket Thomson.
3. En flaska martini från systembolaget.
4. En flaska rött vin (Inycon shiraz) från systembolaget.
5. Kavel.

Sockerexport

2010-06-25T23:25:00.009+02:00

Tack kära Hulliganen, för att du leker sockerexport med sista strösockret.

En basic midsommarafton hos dåliga mamman

2010-06-25T22:15:00.010+02:00

Jag hinner ju aldrig blogga ju. Hade jag inte småbarn så skulle jag lätt slänga in minst 4 inlägg per dag. Och minst 7 om dagen på min andra blogg. Inga problem. Men nu jag har ju småbarn, så det är omöjligt. Men, men. Det är som det är. En sketen blogg är inte allt här i världen. Barnen går ju faktiskt först, så dålig mamma är jag inte.

Det har varit en perfekt midsommarafton. Vi sket i det mesta. Endast min ömma moder och hennes snälla man var här och åt lite midsommarlunch. Väldigt basic med buckliga sneda ägg och överkokt potatis. Lite Abbas sill och en laxbit. Vi sket även i att åka och trängas med en miljon människor för att stirra på en midsommarstång och dansa små grodorna. Jag orkade bara inte. Och varför skulle vi!? Hulliganen skulle förmodligen bara springa bort och hitta på sattyg och Näsapan fattar ändå inte ett skit. Jag kan se mig framför mig hur han sliter och drar i spelemannens fiol samtidigt som han vrålar med djup sataniströst "Pela, peeela, PEELA!!" och hur Näsapan samtidigt hänger i hans byxben och suger frenetiskt på knätoffsarna. Vägrar släppa taget. Hela bandet får hjälpas åt att försöka bända loss dem. Förgäves. Det slutar med att killen med knätoffsarna skriker desperat efter "föräldrarna till satungarna" i sin mikrofon. Sedan packar bandet raskt ihop sina fioler och startar ett hårdrocksband i Munkedal i stället.

Så vi stannade hemma. Trotsmaskinen är ju inte ens hemma. Hon är på i de djupa skogarna i Hälsingland och fiskar abborrar. Det är bra för hennes allmänt labila, förvirrade nioårings-psyke. Hoppas att hon är riktigt harmonisk när hon kommer hem igen.

Jag har själv fina minnen från min mormor och morfars gamla landställe som numera är sålt för länge sedan. Som tex när Min syster filade bort en vårta med hjälp av mormors potatisskalarmaskin. Den gamla modellen som man vevar runt, runt. Tack kära syster Balrog, men vårtfan kom tillbaka någon månad senare. Jag ska skriva mer om landet en annan gång, för det finns så mycket att jag inte vet var jag ska börja.

Här har jag försökt illustrera i paint, hur Hulliganen och Näsapan anfaller spelemannen. Jag kommer nog aldrig bli bokillustratör i alla fall.

Visparna bör inte ligga i hallen.

2010-06-23T15:46:00.003+02:00

Och där låg visparna. Äntligen kan vi göra efterätt!

Äntligen

2010-06-23T15:34:00.001+02:00

Där är den ju! Nu kan jag äntligen gå på dass ifred!

En dag på skansen. Igen.

2010-06-23T13:19:00.020+02:00

Jag skäms lite över att jag fogade mig för Trotsmaskinens begäran att åka till skansen. Jag som skrev att jag inte skulle återvända dit i år. Men igår var vi där igen, och det var precis lika värdelöst som vanligt. I år var det dessutom mycket jobbigare eftersom Hulliganen och Näsapan var med. Det var de ju inte sist jag var där. De fanns inte ens. I dag vet man att det är rena semestern att bara ha ett barn. Att ens fundera på att åka dit ensam med alla tre är helt galet. Men som tur var så kunde Basisten möta upp mig där.

Redan på färjan över till Djurgården möttes vi av märkliga människor. Ni som vistades i Stockholm i går vet kanske att det fruktansvärt varmt. Men det hindrade inte en familj från England, vars farsa såg precis ut som mannen med den gula hatten i Nicke nyfiken, att pälsa på sina stackars barn i tjocka stickade tröjor. I den vääääldigt gamla antika vagnen låg dessutom ett till påpälsat barn. I en fårskinnsåkpåse!! Jag vet att jag kanske är en ganska halvkass mamma, men jag försöker i alla fall inte utsätta mina barn för värmeslag. Jag vill att de ska leva, trots att de är lite jobbiga ibland. Nicke Nyfiken-familjen dök upp lite här och där under hela vår vistelse på Skansen.

Vi började med att fika, för jag var helt slut redan vid ingången.

Och som vanligt lös djuren med sin frånvaro.

Vi såg dock en liten vit Hitler-kanin.

Några översexuella marsvin.

En andfamilj som Huliganen ville hämta.

Jag var lite osäker på om jag verkligen vågade släppa in Hulliganen till getterna. Jag är ju trots allt en stor djurvän. Men det gick faktiskt väldigt bra. Jag tror han har ärvt mina djurvänsgener.

Lill-Turtle var där! Jag såg inte Balrog, men hon virrade väl omkring i någon skoaffär någonstans och letade efter Turtle.

Som vanligt möts man av lockande skyltar, löften om att leka och gosa med en massa söta kattungar mm.

Men som vanligt är det bara skitsnack. Såvida man inte tycker att det är en fantastisk upplevelse att leka men en fet stock och några stenar.

Tydligen fick jag även chansen att agera lite paparatzzi fotograf. Jag hörde nämligen en kvinna som väste till sin väninna att tjejen i rosa keps var någon sorts kändis, jag hörde inte så noga. Men ni läsare kanske kan identifiera henne.

Här dyker plötsligt kändisen upp bakom Näsapan. Så passande!

Näsapan ville mest hänga med grismorsan och pilla på hennes spenar.

Tänk att det är så fascinerande med tuttar.

Det var stundvis ganska trevligt faktiskt, men lite för mycket stök och bök. Hulliganen rymde några gånger, slog sig m.m och Näsapan vill gå själv fast han inte kan. Men det fattar han inte. Till slut var de små så slut att de somnade utmattade i vagnen båda två. Så då åkte vi hem. Och hel vägen hem surade och gnällde Trotsmaskinen över att det var tråkigt och att hon inte fick göra det hon ville mm. Precis som förra gången. Det känns så givande att åka till Skansen!

Ovanligt lugnt här idag

2010-06-21T17:31:00.008+02:00

I dag är det ovanligt lugnt här hemma. Just nu sover Hulliganen och Näsapan. Samtidigt! Det händer väldigt sällan. T.o.m Trotsmaskinen har hållit sig ovanligt lugn. Inget tjat, inget trots och inga tårar trots sitt lååånga tråååkiga sommarlov.

Tur det, för jag kommer vara ensam med barnen till sent ikväll eftersom Basisten är iväg på roligheter. Ibland får jag panik när jag måste vara ensam extremt många timmar med alla barnen samtidigt. Men idag känns det rätt lugnt tack vare att de varit så snälla.

Hulliganens enda sattyg idag är:
1. Hälla ut flingor över köksbordet.
2. Spraya vaniljparfym i Trotsmaskinens rum. (Stinker fortfarande)
3. Leka wrestling med Näsapan.
4. Köra en liten röd leksaksbil upprepade gånger genom lasagneplattorna på sin lunchtallrik.
Ja, det var nog faktiskt allt. Det var ju inte så farligt.

Jag har t.o.m diskat! Och tittat lite på en film. Inte en hel, men i alla fall! Nu fattas bara en fet 200 grammare marabou, och lyckan är gjord.

Nu vaknar Näsapan, måste kila.

P.s.
Jag måste avstyra det där wrestlingbeteendet hos mina söner innan de fastnar för sporten.

Hulliganen och Näsapan 27 och 28 år.

Låg humor

2010-06-18T18:49:00.001+02:00

Är man skruvad om man skrattar åt detta inlägg en hel dag? Aja, det gjorde i alla fall jag. Denna blogg måste jag följa.

http://mentackskaruha.blogg.se/2010/march/en-liten-stjart-i-stjarten.html

Lill-Turtle är en liten kusin

2010-06-16T16:00:00.020+02:00

I dag har vi varit ute på gården en sväng. Det tog typ 3 timmar att ta sig ut. När man fixat lunch och bytt bajsblöja på den ena ungen så skiter alltid den andra. Allra helst när man står påklädd och klar i hallen. Fast hellre det än att någon av dem skiter när man precis gått ner alla de tre helvetestrapporna. Tre trappor kanske inte låter så mycket, men dessa trappor är twillight zonetrappor. De är branta, svänger kraftigt och tar aldrig slut.

Hur som helst, ute på gården mötte vi min syster Balrog och hennes Lill-Turtle. Lill-Turtle är fem dagar yngre än Näsapan och fick sitt smeknamn just för att han ser ut som en turtle helt enkelt. Han har lite flyende haka i vissa vinklar och kan ibland se lite förskräckt ut. Helt utan anledning. Ungefär så här ser han ut då.

De föddes på samma sjukhus och både jag och Ballrog vankade runt på samma BB avdelning. Det kändes lite konstigt att återvända dit för att hälsa på dem när man precis åkt hem därifrån. Man var livrädd att allt bara var en dröm, att jag hade inte fött, jag skulle föda igen. Jag vill inte föda igen. Inte som jag känner nu i alla fall.

Lill- Turtle och Näsapan kommer ganska bra överens. De har ungefär samma intressen.

1. Krypa omkring utan mål.
2 krypa vilse.

3. Försöka göra saker som de egentligen inte kan. Tex stå och hänga i ett byxben. Det slutar alltid med att de gör en hastig piruette med en extremt förvånad min till följd.

4. Suga. Att det är så fantastisk underbart att suga på allt när man är 10 månader. Fast Lill-Turtle är snäppet värre än Näsapan. Han tror att han kan få in en hel gunga i munnen. Han påminner lite om en snigel när han drar fram. Det blir spår likssom. Dreggelspår.
Han ger sig inte heller, har han väl bestämt sig för att suga på något så blir han helt rabiat. En gång fick han för sig att suga på mitt ansikte, han är så tjock och stark så jag knappt kunde värja mig. Lustigt hår har han också. Hans lugg står rakt ut som ett tak över pannan och när han gungar så lyfter taket i vinden och blir mer som en vägg. Vägg, tak, vägg tak, vägg, tak. Bra mot solen. Åh, vad jag älskar Lill-Turtle, ibland vill jag bara äta upp honom!

Balrog

(Jag vågar inte skriva varför hon kallas så.)

Jag åker inte till Skansen i sommar

2010-06-15T10:37:00.011+02:00

Det hann gå en halv dag av Trotsmaskinens efterlängtade sommarlov när hon började klaga över tristess. I dag klampar hon planlöst omkring på parketten på sina hårda små hälar och suckar och stönar. "Det finns inget att gööööraaa, jag har tråååååkiiigt!"

Varför kan inte nioåringar bara njuta av att inte göra ett skit. Jag skulle kunna göra inte ett skit hela dagarna om jag fick. Men det går ju inte. I morse var det som Stockholms vattenfestival på dass. Alla ungar skulle promt göra mig sällskap. Näsapan snor allt dasspapper som han sedan sitter och smular till mikroorganismer, Hulliganen står och gnäller frustrerat samtidigt som han försöker stänga och öppna dörren. Kranen vrids på och av med sådan kraft så det stänker vatten över hela badrummet. Och givetvis står Trotsmaskinen utanför och kommenterar huruvida det hörs att jag är hård i magen eller inte. "Det hörs att du har hårda bajskorvar mamma, det blir bajsplask!"

Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på för att roa Trotsmaskinen. På klassfesten var Limbo en eftertraktad lek. Jag kanske kan spänna upp en limbopinne på balkongen så kan hon köra limbo hela sommaren. För skansen kan hon glömma. Jag är så trött på att åka dit år efter år.
Detta är anledningen.
1. Det är skitdyrt om man inte tar med sig eget fika.
2. Man ser aldrig några djur. En ko eller get på sin höjd. De ljuger! De säger bara att det finns djur i inhägnaderna, men egentligen finns det inte ett skit förutom en och annan daggmask därinne.
3. Man går alltid vilse. Spelar ingen roll hur många gånger man varit där. Man går i alla fall vilse. Och långt är det. Fötterna ser ut som på elefantmannen efter en dag på skansen.

4. Folket. Jag är allvarligt bekymrad över Sveriges framtid. Den nya generationen som ska ta över. Sist jag stod i våffelkön för att köpa en svindyr våffla, stod det en fjollig stekartyp framför mig och klagade högljutt över alla tjuvaktiga fåglar vid matborden. Han hade stora guccisolglasögon på sitt bakåtslickade hår, och på hans lilla taniga arm hängde en liten louise vuitton väska och dinglade uppnosigt. Våffeltjejerna skulle minsann hålla reda på fågeljävlarna!

När vi ätit klart och kastat tillräckligt många våffelbitar nära guccibögens bord för att locka fiskmåsarna, så gick vi vidare. Vid en damm med konstant bajsande kanadagäss stod det två familjer som gapade och skrek på varandra. VAD blir man osams med släkten om en solig dag på skansen?? Vem som ska betala våfflorna? Vem som ska rida först på den stora dalahästen i trä vid lill skansen? Vem fasen tog den sista polkagrisen ur farmors godisstrut?? De kanske hade åkt fel? Egentligen skulle de till Liseberg i Göteborg, men farmor (som glömde glasögonen hemma på nattduksbordet i Mellerud) körde så att de andra kunde ta en tupplur. Jag stod och stirrade ett tag för det såg så sjukt roligt ut när den minsta tanten i släkten buffade en av de större männen med magen.

Nej, Skansen kan hon glömma. Det där dårhuset åker jag inte till i år igen.

Hulliganen åker kommunalt till sina brottsplatser

2010-06-14T23:16:00.010+02:00

Skönt att det var Basistens sida av sängen.

Han kan ju åtminstone gömma fordonet han använder, när han kör omkring till sina brottsplatser. Fast iofs, han kanske åkte kommunalt.

Smart förvaring

2010-06-13T17:35:00.005+02:00

Vill du ha ordning och reda i ditt hem? Är du trött på att dina barn aldrig stannar kvar där du lämnade dem. Köp hyllan "stuva baby" som ingår i serien "knöka barn" som ligger i kategorin "Sortera familjen" på vår fina hemsida. I samma serie hittar du även hängkroken "hänga make" bland kategorin "lycka" Där finner du även kroken "hemlis" om det är diverse älskare du vill förvara.

Stuva baby finns även i antikbets.

Dåliga mamman VS baglady

2010-06-13T09:41:00.005+02:00

Jag tänkte att jag skulle visa Skeppet. Jag kallar den det. Vagnen. Oftast är den så packad med grejer att jag känner mig som en baglady när jag drar den. Speciellt när Hulliganen och näsapan måste äta och jag inte orkar gå upp för helvetestrapporna. Då händer det att jag skramlar ihop lite småmynt som jag hittar i botten på väskan och diverse fack och gömslen i vagnen. Sedan går jag och handlar något ätbart åt barnen. Sedan letar jag upp ett bra matställe. En parkbänk eller liknande. Ibland finns det ingen parkbänk. Då sitter vi på den kalla asfalten. Men då rotar jag reda på en stor kartong från grovsoporna som barnen får sitta på. Ibland börjar det regna. Då riggar jag upp en pressenning över några buskar. Sedan sitter vi där och äter den kalla maten. En platt pinne får duga som sked. Huttrande och blöt av regnet matar mina smutsiga barn under pressenningen. Regnet smattrar hårt över våra huvuden. Medan barnen slåss om den sista tuggan så funderar jag bekymrat över hur jag ska få tag i nästa mål mat, och hur jag ska ha råd att ta Näsapan till doktorn med sin öroninflammation. Det är kallt. Jag har bara två tändstickor kvar... Där borta ligger en pantburk...

Mamma! Mamma! Äta köttbulle! Köttbulle mamma! Äta! ÄTA! Beordrar Hulliganen strängt samtidigt som han trycker in en blöt, jordig kotte i min mun. Jag kvicknar hastigt från mitt dagdrömmande tillstånd, spottar ut den jordiga kotten och konstaterar plötsligt att de där trapporna inte är så himla farliga trots allt.

Dagens sattyg - Oboy

2010-06-09T23:21:00.005+02:00

Brottsplats = Vardagsrummet.
Sattygets art = Hälla ut oboy över hela vardagsrummet.
Händelseförlopp = Dåliga mamman satt vid datorn då hon plötsligt hörde konstiga ljud i vardagsrummet. Det blev misstänkt tyst. En svag doft av choklad började sprida sig i lägenheten. Modern tittar efter och hittar då gärningsmannen sittandes på vardagsrumsbordet mitt i en hög oboy pulver. Han passar även på att äta av det spridda pulvret.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Hulliganen.
Medbrottsling = Hulliganen var ensam vid dådet. Näsapan har alibi eftersom han låg och sov vid tiden då brottet utfördes.
Eventuella vittnen = Dåliga mamman.
Bevis = Vittne, bildbevis samt teknisk bevisning i form av fotspår i parketten som väldigt tydligt visar gärningsmannens fotavtryck. Den misstänkta hade även vid gripandet, spår av chokladpulvret runt munnen.
Straff = Gärningsmannen är skyldig modern en påse oboy.

Barntofflor vs Hollänsk vithätta.

2010-06-08T03:16:00.011+02:00

Jag tycker att det är roligt att spana in lite olika bloggar. I dag (i natt, kan inte sova) fann jag denna http://babyboots.blogg.se/
Det är en sida med små söta barntofflor som man tydligen kan beställa. Jag fick plötsligt som vanligt en av alla mina sjuka bilder i mitt huvud.

Jag ser framför mig en massa småbarn på öppna förskolan med extremt silvertejpade fötter. Upp till jumskarna. Hur de ligger på rygg och skriker, rullar, drar och kämpar för att dra av sig tofflorna. Och hur mammorna nöjt sitter runt ett bord med varsin kaffe latte och är SÅ nöjda med tofflorna de precis beställt. Plötsligt får en bebis av sig toffeln. Han lyckas gnaga av tejpen i smyg under ett bord, och hela byxbenet är dyngsurt av saliv. En fet nyförlöst morsa ser detta och skvallrar, varpå gnagarens mamma skyndar fram och tejpar ända upp till armhålorna på ungen.

Alltså, jag har tre barn med sammanlagt 6 fötter om jag inte räknat fel. Och ingen, INGEN av dem har någonsin kunnat bära en barntoffel i mer än 2 minuter. Jag fick lust att fråga toffeltjejen om hon säljer silvertejp med tofflorna, men jag ska inte vara elak. Små tofflor på en bebis stöts nämligen bort likt människokroppen skulle stöta bort en nytransplanterad lunga från en Hollänsk vithätta. Det går bara inte. Om man inte tejpar förståss.

Barntoffel

Hollänsk vithätta

Att handla med barn. En dramadokumentär.

2010-06-06T11:27:00.011+02:00

Detta är manuset till Dåliga mammans kommande dramadokumentär "Att handla med barn."

Scen 1. Parkeringen.
En skitig, blå Opel glider ryckigt in på Ica Maxis extra breda familjeparkering, lyckas precis pressa sig före en annan röd volvo som vill åt samma plats. Volvon kör irriterat vidare. En mörkhårig kvinna med solglasögon på huvudet kliver nöjt ur Opeln. Låten "Crazy train" med Ozzy Osbourne dunkar i bilen på hög volym. Hon öppnar den ena bakdörren och ut far en svettig nioårig stortandad flicka med yviga rörelser. Tätt bakom far en liten speedad tvåårig pojke ut som en katapult ur Opeln.

Mamman - Vänta nu, nej vänta. Inte ut på parkeringen, det kan komma bilar. Håll mamma i handen. NEJ, NEJ, Vänta! Stanna här. Stå still. NEJ. Så. Bra kom nu. Nej vänta nu. Kom nu. Tvååringen skriker envist.

Nioåringen får plötsligt syn på Mc Donalds skylten och rutschkanan utanför.
- Mamma, Jag är törstig.
Mamman som också är hungrig bestämmer sig för att äta på Mc Donalds med barnen.

Scen 2. Mc Donalds
Mamman står i kassan och försöker beställa tre hamburgermenyer då tvååringen ålar sig ur mamman grepp och springer iväg. Han springer runt, runt, Han ramlar gång på gång och skrattar högt. Nioåringen springer efter och försöker fånga sin lillebror.

Nioåringen - Stanna! Kom! Nej, stanna. Kom nu, kom nu.
Nioåringen ramlar också och får något kladd på knät och blir arg.

De jagar runt tills den stressade mamman slutligen är klar i kassan. De sätter sig vid ett bord. Tvååringen är andfådd och sätter saliv i halsen av allt spring. Tvååringen kräks. Bordsgrannarna stirrar. Tvååringen kräks igen. Nioåringen frågar efter sugrör. Mamman blir förvirrad och handlingsförlamad. Tvååringen kräks igen. Nioåringen vill ha ketchup. Nioåringen vill inte ha saltgurkan i cheesburgaren.

Mamman - Jag tror vi måste åka hem...
Nioåringen - Neeeeej!

Tvååringen lugnar sig och slutar kräkas. Han vill ha hamburgare. Mamman säger till i kassan att det finns barnkräk på golvet. Personalen kommer inte. Mamman torkar bort kräket på stolen och sätter sig. De äter. Mamman äter fort. Väldigt fort. Fan, vad alla stirrar, tänker hon och fäller ner solglasögonen.

Tvååringen tar plötsligt av sig skorna och vill springa iväg igen.
Mamman - Nu går vi!

Scen 3. Ica Maxi
Mamman - Nej rör inte där, sluta, nej! Nej titta vad du gjorde nu!
Mamman staplar tillbaka toalettpappersrullarna på hyllan igen.

Nioåringen - Jag är kissnödig.
Mamman - Kunde du inte sagt det innan vi gick in!
Nioåringen - Men jag kände inte det då!

Mamman jagar tvååringen.
- Kom nu, nej stanna här, vart tog han vägen nu då!?
Tvååringen är borta.

Nioåringen - DÄR! under tröjorna!
Hon pekar på ett par små skor skymtar under en ställning med kläder. Det rör sig.
Mamman drar fram tvååringen som skrattar högt och ålar sig ner på golvet.

Nioåringen upptäcker en ställning med flicktröjor med rosa motiv.
- Åhh, en sån har jag alltid velat ha.
Mamman ger med sig.
- Ok, du får en då.
Nioåringen lägger en tröja i strl 74 i vagnen.
- Men gumman det här är ju småbarnsstorlek!
Nioåringen - Men det fanns bara den!

Nioåringen får uppgiften att prova en annan tröja i provhytten. Tvååringen springer ut och in och sparkar på provhyttsväggarna och drar i draperiet. Mamman blir arg. Nioåringen tycker att hon har hittat en tröja i rätt storlek. Ytterligare en småbarnströja fast i strl 98. Nioåringens rätta strl är 140.

Mamman - Är den inte lite tight tycker du?
Nioåringen - Jag älskar den. Jag vill ha den!
Mamman väljer en annan tröja med rätt storlek åt nioåringen som blir sur.
Nioåringen - Den är för stor!!!
Mamman - Nej den är lagom! Den ska sitta så!
Nioåringen - Mamma, jag är bajsnödig nu också.

Samtidigt springer tvååringen iväg igen. Mamman hittar honom vid solglasögonen för barn. De provar ut ett par, men när tvååringen vill riva ut alla glasögonen ur ställningen så tar mamman honom i armen och går.

En stund senare vid elektronikavdelningen.
- NEJ INTE böja antennen! NEJ! FY!

Vid bokavdelningen.
- INTE riva i boken. Kom nu.

Vid frukten.
- Inte hoppa på bananen!

Vid brödet.
- Vill du hjälpa mamma? Vad duktig du är ! Bra. Så! Ta EN limpa, det räcker.. så, det räcker gubben. Nej, nej, inte så många. Nej inte 7 limpor... Nu går vi.

Vid köttet.
- Lägg genast tillbaka flintasteken!

Vid godiset.
- Lägg genast tillbaka chokladkakorna! Nej, inte röra godiset! Vi måste betala först.

Nioåringen upptäcker läskhyllan.
- Jag är törstig.
- Vi är snart hemma, du kan dricka då.
- Men jag vill dricka NUUU! Jag kommer döööööö!!

Plötsligt blir tvååringen alldeles stel i hela kroppen. Han greppar tag i en ställning med diskborstar och frustar och krystar. En blandning av sköljmedel och bajslukt sprider sig mellan hyllorna.

Mamman kastar sin panikslagna blick mot kassan, placerar ungarna i kundvagnen och springer mot rullbandet, hon slänger upp alla varorna på bandet med alla kodstrecken åt fel håll. Hon skiter i att lägga upp "nästa kund pinnen" Svarar nej på frågan om hon har Ica kort fast hon har det endast för att slippa ägna mer tid i kassan. Hon betalar och tackar även nej till kvittot. Hon packar fort som fan och rusar ut mot parkeringen.
Nioåringen - Varför har du så brottom mamma!? Jag är törstig...
Tvååringen sjunger - Stiiila naat, heliga naatt, Allt ä fint stjäna blitt.

Hon slänger in tvååringen i barnstolen och beordrar nioåringen att vara tyst och sätta sig.
Väl i bilen brölar den fastspända tvååringen "rosa, lila" med märklig mörk satanist-röst.
Nioåringen hjälper till "Blååå, grööön" och hostar av halsansträngningen.
Mamman skrattar och tittar kärleksfullt i backspegeln på sina barn i baksätet och fyller i "Bruun, Bruuuun, Bruuuuuun!" Och sätter på Crazy train låten igen på högsta volym.

I kommande uppföljning "Att handla med barn del 2" Som kommer vara en thriller, är även tiomånaders barnet med. Men kanske då i en annan affär. Vem vet.

Det är bara dåliga mammor som bloggar kl 17.22

2010-06-05T17:22:00.006+02:00

Jag har tänkt på en sak angående bloggvärlden därute. Föräldrarbloggarna bloggar inte middagstid. Helt dött. Det kommer nästan aldrig nya inlägg mellan 17-20. Bara här hos Dåliga mamman förstås, för jag är så usel att jag låter mina ungar sova middag alldeles för länge endast för att jag inte orkar ha dom springandes runt mig när jag äter ostbågar till middag.

Klassfesten

2010-06-05T08:37:00.012+02:00

Jag var inte Steve Perry i går. Jag var en hund. Trotsmaskinen var katt. Precis som i verkligheten med nioåringar ibland. Jag hund och hon katt. Nioåringar kan vara alldeles, alldeles underbara, härliga , underbara... och fruktansvärt jobbiga. Och i går var jag på maskerad med 23 stortandade nioåringar. Jag fattar inte de som frivilligt väljer att vara lärare på lågstadiet. Men tur att de finns. Jag hade inte orkat en lektion ens. Det var blandade kostymer. En scout, Harry potter, punkare, en fjortis bla.

Varför är alltid grabbar värst? Inte alla grabbar, men de som röjer värst är alltid grabbar. Så är det bara. De var så speedade så jag trodde att klassfarsan i baren hade spetsat Fantan med LSD. De sprang, hoppade, krälare, rullade på golvet som höga 70-tals flummare med snedtändning på en woostock festival. Svetten rann och pupillerna var stora som tefat. Tjejerna röjde också, men inte alls på samma knarkpåverkade sätt.

Nioåriga grabbar är dessutom sådana fantastiska gentlemän! De fick uppgiften att bjuda upp varsin tjej till en dans. Det gjorde dom till slut efter höga protester och kräktecken. Väl på dansgolvet med varsin tjej i handen, snurrade, vevade, kastade de runt de små tjejerna så ögonen höll på att ploppa ut ur ögonhålorna. Plötsligt låg alla flickor utspridda i små högar över det gröna jumpasal golvet. Tjejerna reste sig vant och ville leka en lek i stället. Limbo.

Alltså, jag skulle kunna skriva en bok om den här festen, men tiden rinner ifrån mig. Jag, Trotsmaskinen och Hulliganen måste sticka till ridskolan nu. Det är också ett bloggämne bara det. Den där ridskolan...

Mormor sitter i vasken

2010-06-03T19:26:00.006+02:00

Trotsmaskinen om min profilbild på bloggen.

- Vem är det som sitter i vasken?"
- Jag.
- VA!!
- Nä, jag bara skoja... Det är mormor.

(Mormor kan man outa, för hon surfar ändå aldrig på nätet.)

Dåliga mamman vs Steve Perry

2010-06-03T16:44:00.008+02:00

Tänka sig. Jag. Dåliga mamman är en av vårterminens klassförälder. Det innebär att jag är med och fixar inför klassfesten i morgon. Maskeraden närmare bestämt. Jag vet dock inte vad jag ska klä ut mig till. Jag mottager gärna tips och idéer.

En idé är att jag klär ut mig till Steve Perry i Journey. Basisten satt nämligen en dag och tittade på en youtube video med just Journey, då Hulliganen plötsligt pekade på skärmen med sitt lilla flottiga finger och utbrast upphetsat "Mamma!"

Tanken är att jag inte behöver anstränga mig så mycket då, eftersom jag tydligen redan är galet likt Steve. Man kan ju fixa lite med detaljer iofs. Jag kan ju låna en vit skjorta av Basisten och tjacka ett par tighta brallor som sitter högt i midjan, och hålla i en mic med lång sladd.

Men jag struntar nog i att ha skjortan öppen med bart bröst. Det blir så jobbigt med alla klassfarsor som ska hålla på stirra och dreggla hela kvällen. Då kommer dom ju skita i barnen... Och det är ju mitt jobb. Jag går bara dit för chokladens skull.

Gissa vilken av bilderna som föreställer mig, och vilken som är Steve. Bild 1 eller 2. Den som gissar rätt vinner en mullbärslimpa.

Att måla med barn

2010-06-02T20:09:00.009+02:00

En sak som är lite jobbigt med småbarn är att de aldrig kan hålla målarpaletten ren och fin. De kladdar alltid ihop alla färger i paletten. Svart rinnig färg på den vita... Eller röda. Det ser förjävligt ut. Det blir ofta en daskig, brunsvart nyans och det går inte att måla harmoniskt under sådana omständigheter! Fattar de inte att det bara ser smutsigt och fult ut!

För mycket vatten använder de också. Deras nerkladdade pappersark blir så genomdränkt av bajsbrunt vatten så den fastnar i bordet och löses upp till något som liknar en näve använt dasspapper i en skitig toalett.

Och inte kan de hålla sig på sitt eget ritpapper heller. Nej, de ska alltid kladda ner alla andras fina verk. Jag vet inte vad det beror på. Avundsjuka kanske. Bara för att de själva bara kan rita en några streck eller en huvudfoting på sin höjd. Det ska väl inte vi föräldrar behöva lida för.

Här sabbar Hulliganen både mitt lejon OCH min häst.