Visar inlägg med etikett betraktelser. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett betraktelser. Visa alla inlägg

lördag 31 december 2011

Gott nytt år!



I dag är det bråda tider. I dag är det ju nyårsafton! I kväll SKA jag fanemej bräcka Tyskan. Jag ska ha mer skumpa, snyggare outfit, fler raketer och en mycket coolare fest än henne. Som tur är så var Näsapan vaken till 3 i natt så mina ungar kommer vara mycket piggare och roligare än hennes trötta gnälliga ungar vid tolvslaget. Äntligen är alla friska också. Det ska vi fira.

Jag vet inte riktigt hur jag ska summera 2011. Det har varit ett ganska hektiskt och sömnlöst år tycker jag. Lite som kristina från duvemåla fast i en förort. Det har varit väldigt mycket sjukdom och spring till vårdcentralen i tid och otid. Egentid är något som jag sett långt fram i tiden. Jag ser fram emot ett 2012 med mer sömn och lite mer Dåliga mamman i fokus. Längtar efter lite mer egentid än när man står med händerna i en löddrande diskho. Helvetestrapporna får jag fortsätta leva med några år till. Men förhoppningsvis kommer grabbarna knata upp mer och mer självmant utan protester. Förhoppningsvis. Och förhoppningsvis kommer Näsapans Jackass-fasoner lägga sig en aning. Förhoppningsvis kommer Hulliganen bli lite med stabil i humöret och förhoppningsvis kommer Trotsmaskinen trotsa lite mindre.

Men det har också varit ett år med mycket kärlek, spänning och skratt. Det har varit "livet" som livet ska vara. Oro, motgångar, sorg, kärlek, kris och lycka i en blandad kompott. Min viktigaste önskan inför 2012 är att vi alla får vara friska.

Som sagt! 2011 var året då: Min morfar dog, Basiten började odla skägg, fjärrkontrollen försvann 43 gånger, jag aldrig kom i tid till jobbet, Hulliganen och Näsapan äntligen fick byta dagis (The house of terror) Trotsmaskinens undulat blev ihjälbiten av Tanthunden. 2011 var året då Trotsmaskinen fick tre marsvin och jag blev en anonym glöggalkoholist. Bland annat.


Nyårslöften? Nä, det är ingen idé att jag lovar något som jag ändå inte kommer kunna hålla. Men en sak är säkert, och det är att bloggande kommer fortsätta i samma anda som tidigare.

Önskar er alla därute ett riktigt gott nytt år!!!





onsdag 28 december 2011

Ett nytt vaccin mot influensa!

Alla var sjuka under hela julen utom jag. t.o.m svärföräldrarna är nu smittade. Jag har gjort en egen vetenskaplig analys av fenomenet. Varför insjuknade inte jag? Jag har forskat i vad familjens offer intog för dryck och föda innan det våldsamma insjuknandet.

Basisten: Kaffe, julmust, normal dos pepparkakor, snus och vanlig mat: Blev sjuk. (fortfarande jättesjuk)

Trotsmaskinen: Ingen speciell föda, julmust, normal dos pepparkakor: Insjuknade hastigt.

Näsapan: Åt vanlig mat, lite julmust samt sög stadigt på olika nappar i olika färger: det hjälpte inte, blev sjuk.

Hulliganen: Åt väldigt varierad föda, lagom dos julmust: Smittades.

Svärföräldrarna: Gammalmodig husmansost och kaffe. Inte ens svärmors stickning hjälpte. Inte heller svärfars skytteklubb skyddade honom.

Dåliga mamman (jag, alltså) Intog extrema mängder glögg (Blossas starkvinsglögg) samt Nyåkers pepparkakor ca två månader innan ebolan slog till. Resultat: Forfarande frisk.

Fattar ni vad det betyder för vetenskapen! Jag har funnit ett vaccin mot influensa!


onsdag 7 december 2011

Vill du vara som Kristen Stewart - Flåsa!


Precis det här jag satt och tänkte på när jag såg den senaste Twillight filmen med Trotsmaskinen. (Även om jag tyckte den var bra) Kunde ändå inte sluta notera alla dessa flåsanden, stönanden, suckanden och viskningar, tusen blinkningar och i princip exakt samma minspel på Bella hela filmen igenom. Hon stänger aldrig sin mun helt. Jag tror inte hon kan det. :-D Är det bara jag som noterat detta fenomen?


Får jag seniorrabatt nu?


Jag börjar se ett skrämmande mönster. Lätt-Glögg mitt i veckan, militant Touchskärm-motståndare, romrussinätare, Isdubbar på skorna samt läser hemmets journal. Med en brutal-akut självanalys har jag just kommit fram till att jag förvandlades till en tant i veckan. Jag tror det skedde i måndags. Förvandligen torde vara helt klar på söndag. Nä! Nu ska jag ta en svalkande dusch, fick såna brutala svallningar här.



onsdag 23 november 2011

Underbara små elvaåringar


Blev väckt av Näsapan i gryningen. Runt fem snåret. Det blir så när han somnar runt nio på kvällen. Den ungen har nästan inget sömnbehov alls. Nu har han dock somnat om igen, och alla andra är på respektive plats. Jobb, skola och dagis. Hulliganen erbjöds vara hemma, men han älskar sitt dagis och ville dit. Lika bra det kanske. Tänk, jag hör bara kökskranen droppa, och Trotsmaskinens små skitdjur (marsvin) dricka ur en sån där vattenautomat. Jag kan inte begripa att det funnits en tid då man endast blev störd av en droppande kran... Vad gjorde man på den tiden egentligen? Varför passade man inte på att göra mer galna saker.

Trotsmaskinen fyller elva på på självaste julafton. Jag börjar verkligen komma ihåg min tid som elvaåring. Nästan solklart. Att se en dotter växa upp väcker verkligen minnen i en själv. Hon har precis upptäckt fritidsgården. Jag har märkt att ju äldre hon blir desto mindre har jag skrivit om henne i bloggen. Det känns inte längre ok att outa henne i bloggen. Småbarn är liksom likadana allihop, men elvaåringar har integritet. Jag tänker värna om den.

Jag stod och letade en bok till henne igår. Kanske en julklapp eller nåt. Stirrade säkert i 20 minuter och letade och letade. Det fanns fantsiböcker, hästböcker i överflöd. Små gulliga flickor som är oroliga över den där hopptävlingen! Hur ska det gå! Ska Ploppen våga hoppa eller ska han riva hindreeeet!!! AAAHHH!! Han rev! Jag tycker det mesta är lite för gulligt och naivt faktiskt. Och omordernt! Av en naturlig anledning så är de flesta författare uppvuxna runt 80-talet eller tidigare, så det är sällan facebook och mobiltelefoner nämns i böckerna. Fula, gamla namn har de också. (Typ "Sigrid går till stranden" eller "Svante cyklar vilse") Alltså tillvaron är inte rosenrosa för elvaåringar. Varken på 70-talet eller nu. Och det är inte alls solklart att elvaåringarna som bor i villa med swimmingpool är så där satans lyckliga som många tror. Jag saknar verkligen boken jag söker. Självklart ska barnsliga böcker finnas, för barn ska få vara barn! Barn ska inte behöva läsa om elände hela tiden.

Jag saknar en bok som handlar om en liten elvaåring med en orolig vardag, en liten tjej som alltid känner sig utanför och missförstådd. Där föräldrarna bråkar och skoltiden känns svår. Men också stunder med mycket humor, kärlek och värme. Helt enkelt en bok om de flesta elvaåringars verkliga fucking vardag. Utan krussiduller och övernaturliga sagofigurer och stegrande hästar som vägrar hoppa! Så i morse kom jag på att jag fan ska ta och skriva den själv. Jag vill att en eventuell vilsen och ledsen elvaåring ska kunna hitta en sådan bok och känna att "Fan, jag är inte ensam, jag är inte konstig. De flesta känner faktiskt likadant. Oavsett var och hur de bor"

Det finns ju säkert redan, om jag letar ordentligare. Men jag blev så inspirerad helt plötsligt. Det är ju helt fullkomligt omöjligt att ge ut en bok, det inser jag och jag kommer inte ens försöka ge ut den. Men man kan ju trycka den själv faktiskt. Men frågan är om jag kommer få arslet ur vagnen. Jag har en bok klar som jag skrev för 10 år sedan. Fantasibok såklart. Men jag har inte orkat redigerat den. Har även ett par halvskrivna som ligger och skräpar... Men så såg basisten till att jag blev på smällen. Så det är faktiskt HANS fel att jag inte blev författare. Också alla ungar som jagar och hackar på mig med en Orre gjord av porslin. Vingarna är vassast... Jag har gömt bilnyckeln nu.















P.s. Jag tänker skriva "Svante cyklar vilse" också!
(Jag tänker stå för illustrationerna också. Ja, ni skulle bara
veta hur fantastiskt fint jag ritar i paint.) :-/


söndag 20 november 2011

Jesus var nog småbarnsfar


Myslördag. Jag har skyfflat undan lite av tvättberget på matsalsbordet, precis lagom så att laptopen får plats mellan långkalsonger och diverse noppiga och urtvättade plagg. Lite som när Jesus särade på havet. Jag känner mig åtminstone som Jesus när Näsapan hackar och karvar på min panna och mina handflator med en vass bilnyckel. Snart hänger han säkert upp mig på ett kors också.

Nu är jag inte religiös, men om jag måste tro så tror jag nog att sanningen kring Jesus är att han egentligen var en misshandlad småbarnsfar. Det var hans barn som såg till att han hängdes upp blödande på ett kors och instängd i en grotta. Och han splittade havet endast för att kunna fly från sina barn en lördagskväll. Men han tyckte såklart om dem också, därför såg han till att fixa så det regnade krubb till dem, också sprang de lite på vattenytan ibland. Mest för skojs skull.

Oj, jag måste jag sluta för Hulliganen och Näsapan har precis klättrat upp på TV,n. (Vi har tjock-tv, de sista i Sverige förmodligen.)


Jesus som barn?




måndag 7 november 2011

Sengångare och halsmandlar


Vilken dag. Lämnade grabbarna hos deras stackars farfar. (händer inte så ofta eftersom jag vill att han ska leva så länge som möjligt) Stressade som en paranoid zombie (såklart) in till sös. Åkte buss för att slippa köerna. (smart val) hade tid 9.00 och kom i tid, men fick ändå sitta och vänta en hel timme. Personalbrist tydligen. Trots det såg jag hur min tantdoktor satt och sölade lääänge med sitt timecare och strosa runt lite planlöst i korridorerna. Till slut blev det min tur. Den gråhåriga lilla sengångar-doktorn ropade upp mitt namn. Vad som hände i rummet med tantdoktorn är kanske lite av en privatsak, men jag känner ändå att jag inte har några problem med att avslöja att det handlade om att inte skaffa fler barn. Ja, jag är numera stolt ägare av en spiral.

Hur som helst. Tillbaks med bussen för att hämta bilen först hemma och sedan hämta grabbarna... Men upptäcker väl framme att bilnyckarna är inlåsta i bilen. Knökade då ut den feta jävla bussvagnen (syskonvagn) ur det packade vagnrummet som gud glömde och stressade vidare till stackars farfar så att han inte skulle få en hjärtattack alternativt att ungarna mördat honom. Kom fram, farfar levde men såg lite blek ut. Då sket plötsligt Hulliganen. Han stod länge och väl bakom en bokhylla och sket... Länge. Tur för farfar, synd för mig. Bytte bajsblöja och drog vidare den feta bussen mot centrum för att hämta ett paket och handla lite. Näsapan sprang runt och gömde sig just när jag stod i kassakön. Sedan hängde och klängde han på sitt vanliga näsapsvis i allt han kunde. Tex de där grindarna som hindrar folk att ångra sig och gå ut ur affären igen.

Sedan tog det ungefär två timmar till att komma ända hem till porten. Väl i porten fick ungarna fått för sig att det är kul att baklänges på mage åla sig nedför trapporna som slappa, överdoserade ålar. (stesolid)


Efter det var det faktiskt läge att vara en riktigt dålig mamma, så jag gav dem faktiskt lussebullar precis innan lunch! Men det tänker jag INTE skriva på familjeliv!





Ungefär så här såg barnmorskan ut. Det är ett jävla under att inte spiralen sitter placerad i min högra halmandel.

fredag 13 maj 2011

Datorberoende?

Vi hade friskvårdsdag på jobbet idag och blev tvingade att göra en massa konstiga grejer som att spotta geléhallon, krånga oss igenom rockringar och lite annat skumt. Men nu sover ungarna, och jag kan äntligen bänka mitt feta arsle framför mitt knark. Dvs Datorn. Så. Nu har jag slutat skaka och kallsvettas av abstinens. Nu till nästa fråga. Kan man snorta hårddisk?

Dåliga mamman, 86 år.

tisdag 10 maj 2011

Vabbar igen

Vad BRA att Hulliganen sover den här tiden. Not. Men han är sjuk, så han får hållas. Näsapan kladdar yoghurt i köket, hur nöjd som helst. Och själv försöker jag klura ut nya vabb-lekar.

tisdag 12 april 2011

Jag är en amöba helt enkelt

Jag bad om nåd på jobbet idag och slapp förmiddagspromenaden. Tur det, för eftermiddagspromenaden höll på ta kål på mig bara den. Jag är fortfarande inte riktigt frisk. Känner mig som en amöba så fort jag anstränger mig. Tur att vi har möte i morgon. Nu ser jag fram emot fredag då ca 12 förväntansfulla stortandade 10-åringar ska komma på filmkväll hos oss. Dom är ju helt underbara dom små liven. :-) Jag älskar 10-åringar, de är så behagligt självgående och säger så fantastiskt roliga saker. De ska få tacos och en jävla massa godis och kolla på The Goonies! Det ska bli så galet kul! :-) Basisten, Näsapan och Hulliganen får INTE vara med, dom slänger vi ut några timmar.


onsdag 30 mars 2011

Tipex


Det ringde en försäljare i dag som ville pracka på mig ett megapack tandblekningsmedel. Billigt! Hur sjutton visste hon att jag har gula tänder och är pank på samma gång!? Men jag sa nej. Bättre gula tänder och lite pengar kvar, än totalt ruinerad med vita tänder. Eller, jag vet inte... Kan testa snikmetoden annars. Pensla Tipex och hålla munnen konstant öppen så det inte dregglas bort.

fredag 4 februari 2011

Dåliga mamman ringer myndigheter

När man vabbar kan man passa på att ringa diverse myndigheter. Om ingen unge skriker just då. Det kan man aldrig veta. Man får chansa helt enkelt.

När den automatiska telefonrösten upprepat mantrat "Det är många som ringer just nu, men du behåller din plats i kön" 78564389 gånger, så liksom slappnar man av mer och mer, blir blassé, börja pyssla med annat samtidigt som man väntar på den där 983769932 platsen i kön...

Hulliganen har börjar med ett otyg. Han fyller snart tre och hans anusring har börjat koppla så smått med bajscentrat hjärnan. De tränar att komunicera, anusringen och hjärnan. När det är dags att göra nummer två så håller han emot, kämpar. Det är som en envis maktkamp. Ett krig. Tredje världskriget. Som en thriller-rulle. En riktig nagelbitare. Hulliganen VS bajskorven 2. Visas även i 3D. Har jag tur råkar det finnas pop corn till hands precis när det hela börjar.

Hur som helst, mitt i denna kamp var jag tvungen att rycka in. Som nummer 76492537:e plats i kön uppmanar jag förtvivlat min bajsstrejkande son som står i en spänd båge alldeles knallröd i ansiktet "Du måste släppa ut bajset! DU MÅSTE SLÄPPA UT BAJSET!!" Varpå plötsligt en kvinnoröst i luren svarar. "Eh, ja... Vad kan jag hjälpa dig med?"



onsdag 26 januari 2011

Sadist-apan

Äntligen lite egentid. Jag har t.o.m lyckats färga håret ikväll. Känns bra. Det var sannerligen dags att tona bort gråsugge-randen i hårbotten. (Ni vet den där randen som tydligen kallas mörkblond eller cendré eller liknande bull-shit) Näsapan är mer apa än någonsin. Det blir bara värre och värre. I kväll när jag skulle bädda hans säng klättrade han med lätthet upp på min rygg, samtidigt som han biter tag i tröjan och sitter stenhårt fast som en pittbull terrier. Det gick inte att skaka av mig honom hur mycket jag än försökte.

Om jag sitter och tittar på tv så klättrar han upp på axlarna, står raklång och sätter sig med ett skutt ner på nacken. Detta samtidigt som han rabblar någon kryptisk ramsa. Hojtar man "AJ! Det gör ont!" Så stirrar han bara nöjt tillbaka och upprepar "Ooont" samtidigt som han ser lyriskt lycklig ut. Han nästan dregglar av förtjusning. Sadist är vad han utvecklats till de senaste veckorna. Han njuter av att skada andra människor! Han blir djupt fascinerad av att se ett ansikte förvrängas av smärta. Fortsätter denna utveckling så kommer han med lätthet konkurera med Hannibal Lektor i framtiden. Inte nog med det. Han gör "räv-saxen" också. Rävsaxen innebär att när man intet ont anande håller skit-ungen i famnen så smäller han till med raka armar rakt över ansiktet från båda hållen. Hårt som fan! Precis som en rävsax i öronhöjd. Det tjongar till och ringer i öronen i en kvart efteråt.

Man förstår numera lite mer vad han säger, men oftast inte. Det är fortfarande mycket arabiska. Hulliganen däremot snackar fan bättre än min gamla svenskalärare på högstadiet. Han svamlar termer som: Byta inloggning, operativsystem, mm. En riktig datanörd har han blivit. Men Näsapan använder mest datorn som gymnastikredskap. Precis som allt annat i huset. Jag fattar inte hur de kan vara så himla olika.

Nu delar de i alla fall rum. Vi har vräkt Näsapan från vårt sovrum. Vi tog bort spjälsängen och skaffade honom en vanlig stor säng i samma rum som Hulliganen. Det känns bra och det går jättefint faktiskt. Ett litet steg för sadist-apan, ett stort steg för en rädd misshandlad förälder utan fritid. Det blir faktiskt bara bättre och bättre.


Eftersom kamerasladden fortfarande lyser med sin frånvaro så får jag illustrera i paint tills vidare.

Bilden föreställer Näsapans skoningslösa attack mot sin intet anande sängbäddande moder.


Facebook + Vab






Hulliganen och Näsapan hann bara gå en vecka på dagis innan de blev sjuka. Såklart. Så nu vabbar jag för första men absolut inte den sista gången detta år. Det känns lite trist att jag inte hinner skriva så mycket som jag vill, men så är det när man har småbarn. Dessutom har jag slarvat bort min kamerasladd så jag får inte upp ett gäng dagens sattyg bilder som ligger i kameran. Jag får väl rita i paint som jag gjorde i somras.

I brist på bloggfantasi så kopierar jag mina senaste Facebookinlägg här nedan.
Hittade en liten larv i aprikosmarmeladen i morse.
Positivt: Han dog förmodligen inte av besprutningsmedel.
Negativt: Han dog i alla fall.
Nu har jag precis satt Hulliganen och Näsapan i kö till gymnastik för jag VET att i synnerhet för Näsapan så väntar en strålande karriär med inriktning barr samt ringar.
Stoppar en tic tac i munnen... nej förresten, jag tar 5.
Jag kom på värsta hitlåten i sömnen inatt. Tyvärr så glömde jag bort allt när drömmen plötsligt ändrade riktning till att jag var en jagad bushkvinna i amazonas eller vad det var. Helt galen natt. :-(
blev stoppad av farbror polisen och fick blåsa i ett rör samt visa körkort. Tur att man är en sådan laglydig och skötsam kvinna.

mycket pytt i panna på golvet blev det

Dagens grubbel. Funderar på varför man har feta säkerhetsdörrar med låskjedjor mm när huset ändå ligger på markplan och har vanliga fönsterrutor...?
Också en dikt på det.
"Vabba"
Snoret rinner halt över kladdig barnakind.
Det låter dagen bli lång och krävande
ty sömnbristen kräver en kort nattstund åt gången.
Endast en liten slummer i gryningen.
Sakta ner i väster
Tidigt är den uppe igen,
mån om tiden är en vabbande förälder.

lördag 15 januari 2011

Ang hopp

Tillvaron i mitt liv känns väldigt trevlig just nu. Pappa, med familj och deras nästintill benlösa hund på trevligt besök. Nya köksmöbler, Plus ärvda matsalsmöbler i vardagsrummet av min ömma moder. Och den fina brödrosten som jag fick i födelsedagspresent av min älskade romantiska man. Och inte nog med det! Hulliganen och Näsapan somnade runt 21 vilket tyder på ett strimma ljus i den fasansfulla sömnbrist-tunnel-demonen som etsat sig fast de senaste 3 åren. Inte undra på att man huden börjar se lika härjad ut som Freddy Crueger en stillsam lördagsnatt i Januari. Det kanske finns hopp, det kanske finns lite hopp.

söndag 15 augusti 2010

Sonisphere - En framtidsvision.



Japp, vi var där.
Bilderna får tala för sig själva!

Apropå Sonispherefestivalen. En framtidsvision.

Aftonbladet 6 Maj År 500038.
"Arkeologer har hittat stort sällsynt fynd i ett begränsat område i där neandertalare levde ända fram till 7:e August År 1010. Vad som sedan hände är oklart. Ett antal kroppar samt tillbehör i form av mycket nitar och diverse kroppsutsmyckningar har grävts upp i detta begränsade område.Varför neandertalarna överlevde i just detta område så länge kan inte forskarna förklara. En analys visar att mängder av plastflaskor på området innehöll öl. En stor naturkatastof blev slutet för dessa sista håriga urmänniskor. "Det verkar som de överraskades av en våldsam, plötslig översvämning. Förklarar Per-Ove Bengtsson, Leg Arkeolog Gyttjeinstitutet i Mottala." Utgrävningen beräknas vara klar År 500041. Det arkeologiska fynden skickas till Historiska museet i Stockholm där en utställning planeras nästa år.

tisdag 27 juli 2010

Gröna lund är inget för ångestkärringar



Oj, det var länge sedan jag skrev i bloggen ser jag. Det blir så semestertider. Bloggen måste ju också få semester. För några dagar sedan var jag och Trotsmaskinen på Gröna lund. Det var kul för vi var smarta och åkte in när det var mulet väder. Då slipper man de hysteriska köerna. Dessutom är det för jobbigt att springa runt på grönan när det är för varmt.

För att överhuvud taget våga åka något alls så måste jag alltid värma upp med de där långsamma kaffekopparna för småbarn, och sedan nyckelpigan osv. Jag ville helst åka elefanterna också, men där satte Trotsmaskinen stopp för barnsligheterna. Jag vill så gärna åka allt, men jag är så fruktansvärt skräckslagen i början.

Trotsmaskinen tyckte att jag var som ett småbarn när jag ångrade mig i sista sekunden i kön till Kvasten. Vi var precis framme då jag plötsligt drabbades av en inre kris. En stark ångestkänsla spred sig i hela kroppen. Tåget for in och tvärnitade framför oss i galet hög fart. När min blick mötte en skräckslagen resenärs stirriga pupiller var panikågesten ett faktum. "Nej, nej, nej... jag vill inte. Nej" Jag ångrar mig! Jag vill inte!" Väste jag med darrande röst i Trotsmasinens öra. När hon började försöka övertala mig så tog jag kvidande ett krampaktigt tag i staketet och bönade och bad som om jag skulle avrättas i en giljotin. Trotsmaskinen åkte djupt besviket ensam denna tur. Själv satte jag mig utanför och andades i en papperspåse vid hamburgerståndet.

Fan, jag var så besviken över mig själv. Jag var ju där för min dotters skull och jag gav mig fan på att övervinna min skräck. Jag har inte alltid varit skraj för attraktionerna på Gröna lund. Tvärtom! Jag har alltid varit väldigt modig och åkt ALLT. Det hela började för många år sedan. Det var en solig sommardag då jag var på Gröna med Basisten. Jag var naiv och lyckligt ovetande om ångestdemonens mäktiga krafter.

Denna sommar stod vi och blickade imponerat upp i den höga skyn. Vi stirrade på Fritt fall, den nya häftiga attraktionen. "Klart jag vågar" svarade jag Basistens utmaning och kastade mig in i den täta kön. Att Basisten vågar visste jag. Basisten har ett sjukt förhållande till karuseller. Basisten saknar de där instinkt-cellerna i hjärnan som gör att man håller sig borta från farligheter. Han skulle lätt ta en tupplur under en hängglidarfärd, han skulle kunna hjula 9 gånger i rad, 2 mm från ett stup, och han blir uttråkad i nordens värsta bergochdalbana. Klart som fan att han vågar åka fritt fall. Fritt fall är som att åka hiss två våningar i kommunhuset en mulen ondagsmorgon.

Hur som helst, vi åkte sakta upp till toppen. Då såg jag hur galet högt det var. Jag tittade ner. Ångesten slog till som ett brev på posten. Kroppens naturliga reaktion är ju att fly, men det var ju lite svårt när man satt där man satt. Fastkilad uppe skyn med utsikt över hela Stockholm. Om det ändå vore över fort. Men nej, det blir stilla och tyst en lång stund när man väl är uppe. Man ska skrämmas ihjäl, påminnas länge att "kolla nu hur högt som fan du ska falla!" Men plötsligt när jag precis på allvar planerade att åla mig ur dödsfällan och hasa mig ner på egen hand så släpper plötsligt ångestsoffan sitt fäste och faller ner, ner, ner. FORT. Jag försökte andas men hörde bara ett långt stönaktigt väsande. Och plötsligt var färden slut. Jag skakade som ett asplöv. Efter den turen utvecklades min ångest för höjder och karuseller.

Men denna dag skulle inte bli förstörd bara för att jag är en patetisk ångestkärring, så till slut så vågade jag åka kvasten med Trotsmaskinen. Sedan flygande mattan och vilda musen. Yes! Jag besegrade min skräck och blev så kaxig att jag tom åkte stora bergochdalbanan. Själv! För Trotsmaskinen var för kort. Det blev en riktigt kul dag på Grönan med Trotsmaskinen. men jag kommer aldrig mer åka fritt fall. Där går gränsen för vad en ångestkärring klarar av.

lördag 10 juli 2010

God jul i förskott!

Jag orkar inte skriva så mycket ikväll. I stället skickar jag en liten julhälsning. För jag tänkte att, om jag gör det nu så gör det ju inget om jag glömmer det sen.

Jingle Farts?! -- powered by flowgo.com

torsdag 8 juli 2010

Slaget är över

Nu är kriget över. Striden var hård. Men jag segrade till slut. Maskerad ålade jag mig fram över den gröna balkongmattan, anföll strategiskt genom att närma mig på den vänstra flanken. Överraskade dem rejält med min superdödiga radarspray. Nu ligger de där, likstela och besegrade. Dom ser extremt förvånade ut. Jag såg dock en sårad som flydde i panik och en chockad krigsskadad individ som vinglade planlöst omkring i cirklar på mattan. Vi få se nu om de överlevande hämtar förstärkning... Men jag tror att slaget är över. Jag hoppas det.

Bejaka din inre bödel

När ett getingbo på balkongen upptäcktes en solig torsdagsmorgon, vaknade plötsligt den inre bödeln till liv i den annars så mjäkiga modern.

Kanin = Blottare???

Jag har tydligen närt en liten blottare vid min barm. Det brukar komma små jobbiga småungar och plinga på dörren eftersom Trotsmaskinen har ...