Hulliganen spelar xbox

Hulliganen tjatar: "Pela, mamma, pela, pela, pela pann-pelet, pela pann-pelet! Pela pann-pelet!! Peeeeeeeelaaaaaaa!!!!!"

"Nej Hulliganen, du kan inte spela call of duty 2... Den är inte bra för småbarn."

"Vi tar DOOM 3 i stället, den är mycket lättare."

Alien vs Fästingen

Teckenlådan

Teckenlådan. Vilket skitprogram. Döva barn har det säkert redan tufft i livet. Måste de då göra ett så fruktansvärt uselt barnprogram till dem också. Tänker då på den där förvuxna mannen som är intryckt i en brun hundkostym och krälar och ålar omkring på golvet och flämtar och lipar som en sinnessjuk pervers galning. Snacka om att ge den döva världen taskigt rykte. Nu vet ju jag att döva människor är fullt normala människor, men vad ska folk tro som inte har bättre förstånd. Jag protesterar. Gör bättre barnprogram till döva barn!

Han kallar sig tydligen Busan.
Hunden som förnedrar döva.

Dagens sattyg - pissa på pussel

Brottsplats =Hulliganen och Fästingens gemensamma rum.
Sattygets art = Pissa på pussel
Händelseförlopp = Fästingen satt naken på ett löjligt enkelt pussel med nalle puh motiv, då han plötsligt började urinera kraftigt mitt på pusslet. De flesta pusselbitar blev nerpissade. Även den minsta biten en halvmeter ifrån som föreställer den lilla töntiga figuren Nasse.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Fästingen
Medbrottsling = Gärningsmannen pissade helt självständigt.
Eventuella vittnen = Hulliganen som skvallrade besviket och högljutt för modern.
Bevis = Moderns uppgifter samt vittnesuppgifterna från den kränkta brodern räcker som bevis.
Straff = Brottet preskriberas pga gärningsmannens ringa ålder.

Rockstjärnor med migrän och marsvinsbarn med sömnbesvär

Vilken värdelös natt. Det är märkligt hur alla familjemedlemmar flyttar runt på nätterna. Ingen vaknar där de somnar. I natt var en sådan natt.

Det började med att Trotsmaskinen somnade bredvid Hulliganen. Men Hulliganen somnade sist av alla eftersom han hatar att sova. Jag tror han har kommit in i en känslig mardrömsperiod. Han piper, gnäller och gnyr på nätterna. Det gjorde han även denna natt. Jag fick springa in till honom minst 5 ggr för att lugna honom.

I vanliga fall brukar Basisten (fd Skyggot) sova bredvid honom eftersom det är enklast för alla just nu. Men just denna natt låg Basisten och kved i huvudsmärtor. Förmodligen berodde det på att han drack rödvin och lekte rockstjärna i går kväll. För att ge honom den rätta realistiska känslan hjälpte jag honom på traven och kastade ett gäng stringtrosor på honom. Jag skippade att kasta bh,ar eftersom jag tvivlade på att mina gamla amningkassar skulle ge den där äkta groupiekänslan.

Slänger in en bild på basisten här...

Så, nu fortsätter vi.

Givetvis är fästingen en sådan person som kräver konstant hudkontakt på nätterna, annars vaknar han och viftar och gnäller ca 168 ggr. Så för att minimera alla abrupta uppvaknanden så slutar det alltid med att han får sova bredvid mig. Jag är nämligen en stor anhängare av tvärtemot metoder då det gäller barnuppfostran. Mitt motto i livet är KISS (keep it simple stupid)

Någon gång mitt i natten fick jag även hämta Trotsmaskinen eftersom hon hade lagt sig tvärsöver Hulliganens säng så att han höll på att ramla över kanten. Det var då jag upptäckte att Basisten låg i Hulliganens säng, så jag vände vid Trotsmaskinen sängkant och ledde bort en vinglig Trotsmaskin till Basistens lediga säng. Allt detta måste göras jävligt fort eftersom Fästingen lätt vaknar om han inte har min svettiga tutte i ögonhöjd.

I mittspringan måste jag ligga. Som ett skyddande staket mellan barnen så att de inte sparkar, knuffar eller i värsta fall lägger sig tvärsöver och krossar varandra. I detta fall är Fästingen mest sårbar eftersom han är så liten. Trotsmaskinen är livsfarlig på nätterna och jag undviker i största möjliga mån att dela säng med den ungen. Man bör åtminstone tecknat en bra försäkring först.

Jag känner mig precis som Fästingens livvakt dygnet runt. Det är märkligt vad sårbara dessa små varelser är. De skulle inte överleva ett dygn utan sina föräldrar. Marsvin däremot springer runt och käkar gräs två timmar efter födseln. Tänk om mina barn vore lite mer som marsvin ibland. Vad skönt det skulle vara.

Från vänster. Fästingen, Trotsmaskinen, Hulliganen

Pappa blåser Marlboro

Hulliganen om rökande pappa på balkong.

"Oj, titta pappa blåser."

Halsfluss och Doktor ögonbryn

Vet inte riktigt hur jag ska börja, men nu sitter jag här lagom sliten och med hela truten full med automattuggumin från Willys. Jag och Trotsmaskinen brukar vrida ut ett gäng färggranna kulor när vi ändå är där och handlar mat. Jag försöker låta bli choklad för jag orkar inte vara ett fetto hela livet bara för att jag klämt fram två ungar under kort tid. Jag tror i alla fall att 5 automattuggummin är bättre än en 200 grammare Marabou om dagen...

Skit samma. Idag fick jag slänga in Hulliganen och Fästingen i baksätet på vår skitiga Opel med vinterdäck för att träffa ytterligare en läkare på vårdcentralen. Jag kände på mig att något var riktigt, riktigt fuffens.

Den här gången var Hulliganen på sitt värsta skithumör. Ni vet som sådana där skitungar man brukar se i affären. Jag talar om de som ligger på golvet vid godishyllan och skriker. De skriker och gormar så högt att alla i hela affären stirrar och tittar medlidsamt på den stackars morsan som står där och försöker tysta ungen... Förgäves. Precis så var han, och inget hjälpte. Hade det varit i en affär så hade jag tagit honom under armen och gått därifrån... Men nu skulle vi ju till doktorn.

Ett gammalt pensionärpar försökte gulla lite med honom. Höll upp hans Mc donalds drake och mumlade något hurtigt mellan lösgaddarna varpå Hulliganen grabbade tag i draken, vrålade som sångaren i Slayer varpå han slängde den tvärs över hela väntrummet. Han betedde sig precis som en pubertal 16 åring med allvarliga sociala störningar. Pensionärparet försvann.

Sedan ville han att jag skulle ta upp fiskarna ur akvariet. När jag förklarade att fiskarna dör då så skrek han som sångaren i Slayer igen. Och igen, och igen.

Plötsligt hörde jag en liten försiktig röst försöka uttala mitt efternamn. Förgäves. Det var dagens doktor. Denna gång var det en liten, liten man som såg ut som en liten stenåldersman eller nåt. Han hade liksom väldigt långa ögonbryn. Han var extremt försynt och tystlåten. Jag kunde inte låta bli att undra om han verkligen jobbade där på riktigt, eller om det var en sådan där som smusslat in sig själv som läkare. (Som jag själv hade planer på förra gången jag var på vårdcentralen.) När han frågade mig om Fästingen var bra i örat så blev jag orolig på riktigt. Men jag borde kanske grabbat tag i hans instrument och börja undersöka mina barn... nu när han ändå frågade liksom.

Efter att ha lekt läkare en stund så fick jag Dr ögonbryn att skicka oss på lite provtagning i labbet. En tant i vit rock stack ner långa pinnar i halsen på både mig, Hulliganen och Fästingen. Vi höll på spy allihop. Fast inte samtidigt. Men det gick bra. Hulliganen fick ett klistermärke som föreställde Bamse. Bamsemärket åkte i backen med ett Slayervrål även den. I helvete att han tänkte vara polare med en kärring i vit rock som stack långa pinnar i halsen på honom. Fästingen däremot förlät vitrocken för övergreppet, tog emot klistermärket varpå han försökte svälja det.

Efter topsövergreppet fick jag vänta ytterligare i väntrummet på provsvar från Dr ögonbryn. Pensinärsparet satt fortfarande kvar i väntrummet. Gubben som satt på sin rollator backade flera meter när jag kom in med Hulliganen. Jag kom plötsligt på att man skulle kunna använda Hulliganen som vapen. Alla ryggar liksom när vi kommer in i ett rum med honom. Tanten log bara mot Fästingen denna gång.

Dr ögonbryn kallade åter igen in oss i hans trånga läkarrum. Han informerade mig att jag och Hulliganen hade halsfluss. En månads ebolakänsla och tre satans läkarbesök tog det att få den diagnosen.

Medan han saaaakta plitade ner recept och dyl med ett pekfinger i taget så ruttnade även Fästingen på att sitta snällt i mitt knä. Han ålade och krånglade tills jag inte kunde hålla honom längre. Han hasade ner på golvet och började pilla på bordsbenet.

Hulliganen pep och gnällde som en nervös rottweiler och tjatade om att "Åka hem, åka, hem, åka hem, åka hem. Samtidigt viskade ögonbrynen försynt en massa frågor om barnens vikt mm, lååångsamt. Och mitt i allt hör jag ett krystande ljud underifrån skrivbordet. Fästingen skiter. Det låter exakt som någon föder barn. Han kvider, gnäller, stånkar, frustar och pressar i bakgrunden till Hulliganens gnälliga "Åka hem, åkaaaaaa heeeeeem. Heeeeeeem.

KAN DETTA SATANS LÄKARBESÖK VARA ÖVER SNART! Tänkte jag otåligt. Jag fick plötsligt lust att HÅRT rulla iväg den lilla mannen från tangentbordet och skriva själv. Plötsligt fick jag ett skrattanfall över elendet och Dr ögonbryn såg mer och mer nervös ut... Men plötsligt var han klar.

Det hela var över och vi kunde lämna vårdcentralen för denna gång. Vi får väl se när det är dags nästa gång. Jag vågar inte hoppas längre. Kanske det verkligen ÄR ebola vi har på riktigt.

Doktor ögonbryn