Fredagsmys

Försöker ha fredagsmys framför en bra film, men en liten naken dvärg med nerklottrad mage blåser frenetiskt i en dregglig gammal blockflöjt från 80-talet ca 1 mm från vänsteröra, medan en annan flintig dvärg envist stänger av tv,n gång på gång. Plötsligt kommer dessutom en tredje halvdvärg ut från sin fängelsehåla (vanligen låst inifrån) och åker rullskridskor runt runt lägenheten med följd av att de andra dvärgarna börjar jaga runt runt halvdvärgen samtidigt som de skriker. Då slår det mig plötsligt att tjock-teven lika gärna kan hänga kvar ytterligare 10 år till.

Det är tänt ute!

Hulliganen om den strålande morgonsolen som skiner genom det extremt skitiga vardagsrumsfönstret.

-Titta Mamma! Det är tänt ute!

Besoar = hårresande fakta.

Detta är kvällens resultat av onödigt vetande genom surfning på internet. Denna information fick mig dock att omedelbart spotta ut peruken som jag förnöjt satt och tuggade på. Även min egen fläta som fastnat mellan bakre kindtänderna drog jag hastigt bort med hovtången.

Besoar En klump av osmältbart innehåll i magsäcken, kan någon gång också förekomma i tarmen. En besoar kan bestå av olika substanser. En trikobesoar består av patientens eget hår som svalts, ofta under en lång tid. Denna sjukdom är vanligast hos unga kvinnor. En fytobesoar består av växtfibrer och en farmakobesoar består av mediciner. En jästbesoar består av en klump jästsvamp och är en sällsynt komplikation efter kirurgiska åtgärder beträffande magsäcken. Orsakerna till uppkomsten av besoar är antingen intag av stora mängder osmältbara substanser och/eller en försämrad motilitet i magsäcken, ofta orsakad av operationer på detta område. Behandlingen är medicinsk (enxymer för att lösa upp besoaren, metoclopramid för att förbätta motiliteten). Ibland behövs kirurgiskt avlägsnande av besoaren, detta gäller speciellt trikobesoaren, som inte kan lösas upp enzymatiskt.

Bifogar även en bild på elendet.
Besoar

Ang hopp

Tillvaron i mitt liv känns väldigt trevlig just nu. Pappa, med familj och deras nästintill benlösa hund på trevligt besök. Nya köksmöbler, Plus ärvda matsalsmöbler i vardagsrummet av min ömma moder. Och den fina brödrosten som jag fick i födelsedagspresent av min älskade romantiska man. Och inte nog med det! Hulliganen och Näsapan somnade runt 21 vilket tyder på ett strimma ljus i den fasansfulla sömnbrist-tunnel-demonen som etsat sig fast de senaste 3 åren. Inte undra på att man huden börjar se lika härjad ut som Freddy Crueger en stillsam lördagsnatt i Januari. Det kanske finns hopp, det kanske finns lite hopp.

Dagisstart på allvar

Har lämnat pojkarna på dagis idag för första gången. Extremt vemodigt. Inskolningen har dock gått bra och fröknarna är jättegulliga med barnen, så jag känner mig rätt trygg. Men ändå. :´-( Näsapan blev såklart extremt förkrossad när jag gick. Hulliganen var dock lite mer kavat och upprädde mycket samlat.
Nu ska man sitta här och stirra som en apatisk orolig curlingmorsa och undra hur det går. Kommer någon annan ful unge bita Näsapan? Kommer Hulliganen misshandla en fröken? Tankarna maler i huvudet.
Känns skumt att vara ensam. Städa? Fan heller. Film, julmust och min gömda centerrulle? Ja, för tusan! Det är trots allt min födelsedag idag och jag tänker tröstäta!

Sonisphere - En framtidsvision.

Japp, vi var där.
Bilderna får tala för sig själva!

Apropå Sonispherefestivalen. En framtidsvision.

Aftonbladet 6 Maj År 500038.
"Arkeologer har hittat stort sällsynt fynd i ett begränsat område i där neandertalare levde ända fram till 7:e August År 1010. Vad som sedan hände är oklart. Ett antal kroppar samt tillbehör i form av mycket nitar och diverse kroppsutsmyckningar har grävts upp i detta begränsade område.Varför neandertalarna överlevde i just detta område så länge kan inte forskarna förklara. En analys visar att mängder av plastflaskor på området innehöll öl. En stor naturkatastof blev slutet för dessa sista håriga urmänniskor. "Det verkar som de överraskades av en våldsam, plötslig översvämning. Förklarar Per-Ove Bengtsson, Leg Arkeolog Gyttjeinstitutet i Mottala." Utgrävningen beräknas vara klar År 500041. Det arkeologiska fynden skickas till Historiska museet i Stockholm där en utställning planeras nästa år.

Gröna lund är inget för ångestkärringar

Oj, det var länge sedan jag skrev i bloggen ser jag. Det blir så semestertider. Bloggen måste ju också få semester. För några dagar sedan var jag och Trotsmaskinen på Gröna lund. Det var kul för vi var smarta och åkte in när det var mulet väder. Då slipper man de hysteriska köerna. Dessutom är det för jobbigt att springa runt på grönan när det är för varmt.

För att överhuvud taget våga åka något alls så måste jag alltid värma upp med de där långsamma kaffekopparna för småbarn, och sedan nyckelpigan osv. Jag ville helst åka elefanterna också, men där satte Trotsmaskinen stopp för barnsligheterna. Jag vill så gärna åka allt, men jag är så fruktansvärt skräckslagen i början.

Trotsmaskinen tyckte att jag var som ett småbarn när jag ångrade mig i sista sekunden i kön till Kvasten. Vi var precis framme då jag plötsligt drabbades av en inre kris. En stark ångestkänsla spred sig i hela kroppen. Tåget for in och tvärnitade framför oss i galet hög fart. När min blick mötte en skräckslagen resenärs stirriga pupiller var panikågesten ett faktum. "Nej, nej, nej... jag vill inte. Nej" Jag ångrar mig! Jag vill inte!" Väste jag med darrande röst i Trotsmasinens öra. När hon började försöka övertala mig så tog jag kvidande ett krampaktigt tag i staketet och bönade och bad som om jag skulle avrättas i en giljotin. Trotsmaskinen åkte djupt besviket ensam denna tur. Själv satte jag mig utanför och andades i en papperspåse vid hamburgerståndet.

Fan, jag var så besviken över mig själv. Jag var ju där för min dotters skull och jag gav mig fan på att övervinna min skräck. Jag har inte alltid varit skraj för attraktionerna på Gröna lund. Tvärtom! Jag har alltid varit väldigt modig och åkt ALLT. Det hela började för många år sedan. Det var en solig sommardag då jag var på Gröna med Basisten. Jag var naiv och lyckligt ovetande om ångestdemonens mäktiga krafter.

Denna sommar stod vi och blickade imponerat upp i den höga skyn. Vi stirrade på Fritt fall, den nya häftiga attraktionen. "Klart jag vågar" svarade jag Basistens utmaning och kastade mig in i den täta kön. Att Basisten vågar visste jag. Basisten har ett sjukt förhållande till karuseller. Basisten saknar de där instinkt-cellerna i hjärnan som gör att man håller sig borta från farligheter. Han skulle lätt ta en tupplur under en hängglidarfärd, han skulle kunna hjula 9 gånger i rad, 2 mm från ett stup, och han blir uttråkad i nordens värsta bergochdalbana. Klart som fan att han vågar åka fritt fall. Fritt fall är som att åka hiss två våningar i kommunhuset en mulen ondagsmorgon.

Hur som helst, vi åkte sakta upp till toppen. Då såg jag hur galet högt det var. Jag tittade ner. Ångesten slog till som ett brev på posten. Kroppens naturliga reaktion är ju att fly, men det var ju lite svårt när man satt där man satt. Fastkilad uppe skyn med utsikt över hela Stockholm. Om det ändå vore över fort. Men nej, det blir stilla och tyst en lång stund när man väl är uppe. Man ska skrämmas ihjäl, påminnas länge att "kolla nu hur högt som fan du ska falla!" Men plötsligt när jag precis på allvar planerade att åla mig ur dödsfällan och hasa mig ner på egen hand så släpper plötsligt ångestsoffan sitt fäste och faller ner, ner, ner. FORT. Jag försökte andas men hörde bara ett långt stönaktigt väsande. Och plötsligt var färden slut. Jag skakade som ett asplöv. Efter den turen utvecklades min ångest för höjder och karuseller.

Men denna dag skulle inte bli förstörd bara för att jag är en patetisk ångestkärring, så till slut så vågade jag åka kvasten med Trotsmaskinen. Sedan flygande mattan och vilda musen. Yes! Jag besegrade min skräck och blev så kaxig att jag tom åkte stora bergochdalbanan. Själv! För Trotsmaskinen var för kort. Det blev en riktigt kul dag på Grönan med Trotsmaskinen. men jag kommer aldrig mer åka fritt fall. Där går gränsen för vad en ångestkärring klarar av.