Förra veckan var vi på vårdcentralen för att jag misstänkte att Hulliganen var allergisk mot pollen. Det var han också. Björkpollen. Han gnäller, brölar, kliar sig i frenetiskt ögonen (som rinner) och snorar precis som en brunstig vattenbuffelhane. (Se animal planet.)
Efter att som vanligt jagat Hulliganen i korridorerna på vårdcentralen samt mellan apotekets ostadiga hyllor, tänkte jag "Men NU måste det ändå vara över med allt spring till vårdcentralen."
Men nej då. I dag var det dags igen. Åter till vårdcentralen. Basisten och Hulliganen for i väg till landet men hann bara vara där en dag då Hulliganen plötsligt insjuknade i hosta, feber och kräkningar. Och eftersom det inte är så bra för små barn att vara sjuka mitt i Hälsinglands djupa skogar in the middle of fucking nowhere... Så åkte de hem igen. Sjysst biltur. 5 tim dit för att sedan åka hem några timmar senare. 5 timmar till. (ca) De kom hem mitt i natten.
I morse tyckte jag att han andades konstigt. Andfådd och dessutom pep det konstigt i ryggtrakten. Så 1,5 tim senare sitter jag i det underbara väntrummet på vårdcentralen.
I dag fick vi den lilla indiska kvinnan. Hon är bra. Det vet jag nu för vi har träffat henne många gånger. Om hon dör så tänker jag nog gå på hennes begravning.
Hulliganen fick andas i "en trumpet" som han själv kallade den. Trumpeten sprutade ut en rykande gas. (ventolin) Det var ett väldans spring mellan olika rum för olika provtagningar.
Hulliganen är rätt ok nu. Akut bronkit kallas det. Men vi håller ett öga på honom så det inte blir värre.
Jag orkar inte skriva ingående om hans sattyg på vårdcentralen, men det rörde sig om: släcka lampor i hela byggnaden, smita in i hemligt rum med fet "varning-smitta-symbol" på dörren, försöka välta akvarium, blaska vatten på en offentlig toalett, rymma, smita, stirra på och terrorisera gamla gubbar med inkontinensbesvär mm, mm. Näsapan försökte som vanligt svälja klistermärken med Bamsemotiv.
