fredag 13 maj 2011

Datorberoende?

Vi hade friskvårdsdag på jobbet idag och blev tvingade att göra en massa konstiga grejer som att spotta geléhallon, krånga oss igenom rockringar och lite annat skumt. Men nu sover ungarna, och jag kan äntligen bänka mitt feta arsle framför mitt knark. Dvs Datorn. Så. Nu har jag slutat skaka och kallsvettas av abstinens. Nu till nästa fråga. Kan man snorta hårddisk?

Dåliga mamman, 86 år.

onsdag 11 maj 2011

Näsapan Vs Skinnskalle

Näsapan snubblar omkring i hallen och ser ut som en liten packad skinnskalle i miniatyr. Han har för stora skinnkängor och svart skinnjacka på sig. Han är naken under. Vad är det med småbarn och skor egentligen? Hoppas det gått över innan han fyller 16 åtminstone. Nu står han vid ytterdörren och vill ut på gården. Han sluddrar tjatigt bakom sin dregliga napp med ankmotiv. "gåå oooth! gåååå oooth" Det vore rätt kul att se de andra mammornas miner om jag tar med mig min lilla miniatyr-skinnskalle ut till sandlådan som om det var den naturligaste sak i världen. De andra ungarna skulle ge honom alla hinkar och spadar direkt om han krävde dem. Nä, jag får nog gå in och bryta det här beteendet nu.

Vabba på låtsas

Ibland brukar jag gå och grubbla över vad mina kollegor tänker när jag vabbar här mycket. Jag kan inte släppa den inre gnagande känslan över att de kanske tror att jag "skolkar" bara för att jag inte pallar jobba helt enkelt. Att barnen är hur friska som helst och själv ligger jag i soffan och käkar praliner hela dagarna. Det hela är som en idyll! Vi tar långa sovmorgnar för att sedan sticka iväg på diverse utflykter och mysiga äventyr hela familjen.



Vabbande familj i simhallen

Vabbande familj på nöjesfält

Vabbande familj på bilsemester

Vabbande familj på utlandssemester
Och...
Föreningen Friluftsliv för vabbande föräldrar (FVF) firar 20 års jubileum vid en trevlig sjö i en nationalpark söder om Stockholm. Det är jag och Näsapan som sitter på bänken närmast kameran, jag hade precis ringt försäkringskassan och begärt tillfällig föräldrarpenning. Det blev en påhittad akut bronkit denna gång. Fan vad trevligt vi hade. Minns det så väl.

tisdag 10 maj 2011

Dagens sattyg - Klotter på gammal tjock-TV




Brottsplats = Vardagsrummet.
Sattygets art = Klotter på gammal tjock-tv.
Händelseförlopp = Dåliga mamman skulle knäppa på den extremt feta tjock-tvń för att eventuellt se något dåligt program som oftast visas dagtid då bara arbetslösa och vabbande föräldrar är hemma. Då plötsligt upptäcker hon märkliga vita streck över hela högtalaren. Strecken var ritade med krita. Mönstret var ogenomtänkt och slarvigt gjort, vilket bevisar att gärningsmannen inte är konstnärligt lagd. Gärningsmannen är förmodligen heller inte medlem i något speciellt gäng eftersom ingen "tag" har lämnats.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Näsapan eller Hulliganen
Medbrottsling = Oklart i dagsläget.
Eventuella vittnen = Oklart
Bevis = Kritan som användes vid dådet är funnen. Gärningmannen har lämnat kritan slarvigt på en soffa i närheten av brottsplatsen, vilket betyder att han förmodligen var förvirrad vid tillfället och inte planerat brottet särskilt långt i förväg.
Straff = Oklart i väntan på vidare utredning.


Vabbar igen

Vad BRA att Hulliganen sover den här tiden. Not. Men han är sjuk, så han får hållas. Näsapan kladdar yoghurt i köket, hur nöjd som helst. Och själv försöker jag klura ut nya vabb-lekar.

tisdag 3 maj 2011

Vart tog våren vägen?


Hulliganens spontana kommentar när jag drog upp persiennerna i morse.

"Titta! Solen skiner ute!"

Nej Hulliganen Solen skiner inte. För den är täckt av alla svarta moln på himlen och dessutom så snöar det och nu ska mamma ta en grogg.

tisdag 19 april 2011

Att chockvakna



Jag hatar att chockvakna! Det händer OFTA i vår familj. Att chockvakna innebär när ens unge (oftast mellan 1-4 år) sätter sig upp i sängen på 1 sekund efter att ha sovit hur lunt och stillsamt som helst, och fullkomligen vrålar till synes helt utan anledning. Näsapan chockväckte mig idag. Varför gör de så!!? Jag har försökt fråga, men han skriker bara ännu högre när jag försöker få kontakt. Känslan i kroppen vid en brutal chockvakning är svår att beskriva, men jag ska försöka.

Känslan är kusligt nära känslan när man snubblar och ramlar i en dröm, det går likssom som en elstöt genom hela kroppen. Hjärnan som väckts från djup, harmonisk REM-sömn till krigslarm på en sekund hinner inte anpassa sig på så kort tid, så den bara vibrerar chockat innanför skallbenet och fattar ingenting. Den registrerar bara extremt obehag. Kroppen har inte heller hunnit vakna. Det känns som man ligger i gelé samtidigt som tre klonade Bert karlsson sitter och fikar på ens bröstkorg. De sitter och flinar och äter wienerbröd. En massa smulor trillar ner och täpper till mina näsborrar. Andnöden är ett faktum! Händerna blir darriga och den lilla hammaren i örat darrar oregelbundet pga svår chock.

Jag hatar att chockvakna.

Kanin = Blottare???

Jag har tydligen närt en liten blottare vid min barm. Det brukar komma små jobbiga småungar och plinga på dörren eftersom Trotsmaskinen har ...