Dåliga mamman´s blogg

Här serveras ingen kaffe latte

Min bilder
Namn:
Plats: Uppe i örn nästet, I en beige förort, Sweden

Om Dåliga mamman och pappa Basisten samt barnen Trotsmaskinen 11 år, Hulliganen 4 år och Näsapan 2 år. Om livet som trebarnsmamma utan förskönande gulligull och kaffe latte... Välkommen till det verkliga livet mitt bland spyor, bajs och allmän trebarnschock.

söndag 1 november 2009

Har vi fått fläskpesten eller bara en släng av Ebola?

Det blir inte så mycket skrivande eftersom hela familjen drabbats av någon sorts sjukdom. Läste på Aftonbladet att man kunde höra av sig om man drabbats av den berömda svininfluensan.

Nu undrar jag, hur vet man att man drabbats av just svininfluensan? Hur vet Aftonbladet att 800 000 svenskar har fått denna fasansfulla influensa? Med tanke på att vi var på vårdcentralen med Trotsmaskinen och läkaren mest ryckte på axlarna och sa att det kan vara vad som helst. Inga prover tagna. Ingen uppföljning. Hur kan de då räkna ihop siffror på hela svenska folket, undrar jag. Jag är inte orolig, men undrar bara. Jag antar att Aftonbladet vill ha lite gottiga rubriker att smaska i.

Hur som helst så drabbas vi en efter en. Först Trotsmaskinen vars hemska insjuknande började med falsk krupp mitt i natten, som hon inte haft sedan hon var fem. När barn får falsk krupp så låter de som en kombination av skällande hund och Dart Vader. Det är riktigt läskigt och man blir fruktansvärt orolig som förälder. Då ska man ut i kylan, med barnet alltså. Det hjälper.

Sedan var det Skyggots tur. Och alla ni kvinnor vet ju hur män beter sig vid en förkylning. Ebola, hade Skyggot, ebola. Inget annat.

Och nu i natt insjuknade Hulliganen, även han fick krupp.

Detta innebär att Skyggot som själv har Ebola har fått tillbringa två nätter på balkongen, varvat med två små skällande barn. Även jag ryckte in ett tag. Det känns ganska märkligt att stå nästan naken och barfota på en balkong i november månad med ett hostande 15 kilosbarn i famnen. Länge, mitt i natten.

Men man bryr sig inte just då... Inte när ens barn mår dåligt. Man får superkrafter. Man skiter fullständigt i sig själv.

Nu är det bara jag och Bajsmaskinen kvar... Kommer vi klara oss? Jag vet inte. Jag struntar i om jag blir sjuk, bara Bajsmaskinen klarar sig. Han är så liten. Det är total puss och gos förbud här nu ett tag.

Det är lite samma känsla som i skräckfilmen The thing. Man går liksom omkring och väntar på symtom, vakar varandra, är på helspänn. Rycker till om någon hostar till. Man blir nästan paranoid... Tänker, "Han nös, men försökte dölja det! Han är smittad! Nu måste vi döda honom så vi andra klarar oss!"

Etiketter:

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida