Skulle egentligen vilja vara ensam

Äntligen sitter jag här med en fet 200 grammare marabou. Jag klarade hela 6 dagar utan choklad. Fantastiskt!

Egentligen vill jag vara ensam. Det är ett fasligt liv här. Trotsmaskinen springer runt och tjatar om en massa ointressanta saker, jag vill bara skrika, KAN DU VARA TYST NÅGON GÅNG! Men det gör jag inte för jag är bara en dålig mor inombords. Inte utvärtes.

Hulliganen väsnas, springer runt och hojtar "PANN" som vanligt och hasar runt på en sån där liten blå bob car som gör fina repor i parketten.

Tuttbitaren ligger och slumrar max 5 minuter åt gången. Så fort han upptäcker att han inte har en tutte inom räckhåll så vaknar han med ett ryck och beter sig som om han vore döende. Det är tydligen väldigt traumatiskt att vakna utan en bröstvårta intryckt mot ögat.
Jag har börjat förstå varför vissa män är så tuttfixerade.

Skyggot sitter vid datorn som vanligt. Visserligen glad och nöjd. Lite vin, snus (ibland whiskey) och lite musik i sitt lilla databås så är han nöjd. Han är lite som ett husdjur. Ett lättskött husdjur som man inte behöver sköta om så mycket, man vet bara att det finns där och har det bra, och man kan klappa den när man känner för det.

Han påminner lite om ett gammalt marsvin jag hade en gång i tiden. Han klagade bara om man klappade honom över ögonen. Precis som Skyggot.