Idag är basisten iväg och spelar bas. Då får jag sköta mig själv med alla elaka dvärgar. Trotsmaskinen var dock snäll och passade Näsapan så att jag kunde hämta Hulliganen. Han ville vara på dagis fast jag och Näsapan var hemma idag. När jag kom till dagis var han trött och ledsen och orkade inte gå. Då slängde jag upp honom på ryggen, och rusade iväg. Då slog det mig att jag är lite som vampyrerna i filmen twillight. Jag har blivit så van vid att kånka ungar hit och dit, så jag snart kan springa lika fort som Edward med nån stackars sate på ryggen. Från dagis till bilen (brant backe) från bilen och uppför alla tre helvetestrapporna till vårt örnnäste där vi bor. Ja, jag flåsar ju snart inte ens. I morgon ska jag testa att slänga upp hela familjen på ryggen (även basistens bas) och springa upp i det högsta träd jag hittar. Vi bor ju trots allt nära en nationalpark. Där ska vi sitta i trädkronan och stämningsfullt blicka ut över den orangeröda solnedgången samtidigt som Näsapan hackar på mig med bilnyckeln. Sedan ska Basisten spela en trudelutt för oss på basen. Gärna låten här nedan... Jag kan sjunga!.. falskt.
Jag tror man får se hur det springs fort som fan med någon på ryggen, någonstans i videon. Jag är inget stort twilight fan direkt, men jag och trotsmaskinen har precis sett den på bio. Och jag älskar denna låt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar