Blodig vårdcentral och ett juligt Ica Maxi

Jag hann aldrig skriva i går kväll, för Näsapans ebola eskalerade under kvällen med ruggigt hög feber och hosta. Men jag tänkte skriva nu istället för han sover just nu.

Jag kan säga såhär. Ipren funkar. Ruskigt bra. Näsapan som var nästintill i ett zombie-aktigt tillstånd natten till igår, förvandlades plötsligt till en pigg, lycklig, rabiat tjack-apa precis lagom till vi skulle åka till vårdcentralen och träffa doktorn. Jag parkade bilen, och hade jag haft ett strypkoppel så hade jag nog behövt använda det. Tjack-apan for ut ur bilen som en katapult varpå han sprang fram till entrén och trängde sig emellan benen på diverse sjuklingar som var på väg ut. Började hojta och dreggla på ett komodo-aktigt sätt bakom nappen samtidigt som han vinkar frenetiskt "Hej då! hej då, hej då, hej då!" Till varenda människa han möter. Han betedde sig precis som en manodepressiv dvärg som befinner sig på toppen av sin maniska period.

Vi skulle sitta och vänta i väntrummet. Näsapan springer fram och tillbaka i korridorerna och fortsätter hojta hej då till alla han ser. Även alla bleka patienter med sten-ansikte som sitter och väntar på sin tur samtidigt som de i smyg (tror de) läser små gratisbroschyrer de smusslat åt sig vid entrén, som handlar om inkontinens, impotens och andra hemliga åkommor.

En misstänktsamt normal och rar sköterska ropar äntligen upp Näsapans namn. Det är alltså dags för stick i fingret. Yeeaah right! tänker jag och samlar ihop våra jackor och börjar jaga Näsapan som hysteriskt skrattande försöker fly. Jag fångar in mitt vilda husdjur och sköterskan och jag samarbetar som värsta kirurgteamet för att fort som fan sticka det lilla fingret och samla upp blodet i en lång sticka. Efteråt blöder det som satan och Näsapan blir rasande över att behöva ha plåster.

I väntrummet lyckas han dra loss plåstret och fingret vägrar sluta blöda. En gammal vithårig gubbe som pulat ner sin skrynkliga impotensbroschyr i sin rockficka, stirrar med underhållen min varje blodigt steg Näsapan tar. Han synar även mig länge och väl när jag desperat jagar och torkar blod på både mig och Näsapan. "Synd att jag inte har en påse popcorn med mig!" Tänkte jag. Då skulle jag hällt upp det i en skål och serverat alla bleka patienter som sitter och stirrar på oss. Ja, fan! Nästa gång ska jag ta med mig pop-corn.

Plötsligt dyker en sadist-liknande doktor upp som en demon bakom mig. Stressat ställer jag mig i givakt med alla blodiga servetter i högsta hugg. Om jag hade sett mig i spegeln då, så hade jag även noterat blodstrecket på kinden, men det upptäckte jag först när jag kom hem. Doktorn förstod redan på något vis att det var Näsapan som var Näsapan. Jag fick med mig min lille blodiga jack the ripper-liknande son utan protester. Ja, nu var han plötsligt extremt samarbetsvillig och klev med raska steg in i doktorns lilla rum och började diskutera om ditten och datten bakom sin dreggliga napp.

Jag vet inte om det var allt blod eller deras kala huvuden som sammanförde dem rent mentalt, men det var nästan som om han kände doktorn. Kanske de kände någon sorts blodig samhörighet, en gemenskap. Kanske doktorn också hade en liten svaghet i att hacka i folk med vassa bilnycklar. Vem vet. Men att de kom bra överens gick inte att misstolka. Hade de haft ett förflutet ihop? Ett tidigare liv som styckar-kumpaner? Jag fick plötsligt besynnerliga visioner i min hjärna samtidigt som doktorn skrev på datorn och frågade ut mig ang Näsapans vikt mm.

Ungefär såhär såg doktorn ut

Det var inget allvarligt med Näsapan. Inga bakterier som tur var så vi slapp penicillin. Men han fick hostmedicin! Och nu kommer akt 2 i denna berättelse om när vi skulle vidare till Ica Maxi för att hämta denna medicin.

Akt 2. Ica Maxi

Hinner kliva in på apoteket och ta en nummerlapp för att vänta ca 1 minut, så hör jag Näsapans gummistövelklampande ljud försvinna bort ifrån mig, ut, och bortåt alla hyllor med julpryttlar och grejor. Jag sprang efter, men det var precis som att försöka hitta en skygg blixtsnabb hare i en tät granskog. Jag stod mitt bland grytlappar och julförkläden och stirrade mig förvirrat omkring. Ica maxi är stort. Fingret hade slutat blöda, så jag kunde inte ens blodspåra upp honom. Annars hade det varit ganska praktiskt. Det fanns inget annat att göra än att gå till kundstjänsthörnan och efterlysa Näsapan.

Jag ställde mig vid entrén eftersom jag vet att Näsapan är en riktigt automatdörr-fetisch. Han dras till dessa dörrar och kan stå i evighet och stirra fascinerat samt springa ut och in. Men oftast så blir han inspärrad mellan de två dörrarna eftersom hans korta längd förvirrar "automat-öppnar- sensorn" en aning. Då står han bara där inspärrad som en förvånad apa med frågande min samtidigt som han suger frenetiskt på sin napp... Enda tills jag hämtar honom, alternativt dörrarna öppnas då en annan kund kommer in.

Precis när en mild dam med utländsk brytning ropar i högtalarna: "Ett personal och kundmeddelande! en pojke, två år, svarta byxor och grönrandig tröja har kommit bort från sin mamma..." Så skymtar jag plötsligt Näsapans randiga överkropp och hans fjuniga huvud bakom ett bord med pepparkaksfomer. Han stirrar storögt upp mot en typiskt farmor-aktig tant, som talar med honom. Jag ser att han svarar på tilltal, för nappen rör sig upp och ner på ett ryckigt vis. Jag springer twilight-fort fram och fångar in min har-aktiga unge, förklarar för honom att jag blev orolig och tackar damen som så snällt tagit sig an honom. Jag knäpper fast honom i vagnen och slutför mina köp. Hela handlingsstunden upprepar Näsapan mantrat "Mamma ojolig, mamma ojolig, mamma ojolig."

Tack och lov så hade jag dumpat in Hulliganen i den där barnhörnan. Tack GODE GUD för barnhörnan där man kan lämna in ungarna hela 1,5 timme! Numera ska man visa upp handlingskvittot när man hämtar ut sin unge. Jag anar nog varför. Det är nästan så jag tänkt tanken själv... Att dumpa in barnen en stund medan man sätter sig i bilen och tar sig en tupplur.

När jag hämtar ut Hulliganen så slingrar sig Näsapan ur selet och lyckas stänga in sig igen mellan de två entrédörrarna. Sedan rusar han runt, runt omkring oss i ca 98 snäva cirklar. En mullvadsliknande farbror med hela munnen täckt av buskig mustasch, pekar på Näsapan och frågar roat om det var han de ropade om i högtalarna. Då fiskar jag raskt upp en av micropop-påsarna jag köpt, klämde fast den i hans armhåla och slängde upp ungarna på ryggen på mitt twilight-vis och sprang sådär asfort till bilen och åkte hem. Snart ska vi käka blodpudding.

Gå gockån idag.

Jag förstår verkligen att störd sömn används som alternativ tortymetod. Herrejisses vilken natt. Näsapan har suttit sig upp i sängen och skrikit så fort jag somnat om. Hela natten igenom! Men det är ju såklart mest synd om honom som är sjuk. Men lite synd är det om mig också. Utan att överdriva ser jag ut som en crystal meth pundare idag. Näsapan har snorat och hostat hela natten. Nu har jag försökt förklara för honom att vi ska till doktorn idag. När en tvååring ber om "avvedåån" frivilligt, ja, då är det dags att åka till mitt andra hem, Vårdcentralen. Nu står han intrasslad i en mobil laddare och upprepar mantrat "gå gockån! gå gockån!" Jag undrar vad vi får för doktor idag. Jag återkommer om det senare idag.

Lite vabb funderingar

Varför tog de bort foliet på kexchokladen? Saknar när chokladen (små rutor) lossnade och smälte på foliet. Då stod man där i en snödriva i en förort söder om Stockholm med sina långa, tunga snöblöta lovikavantar och slickade foliehörnorna på insidan. Det var på den tiden man upptäckte att det känns märkligt att bita i folie. Hur ska nu dagens barn lära sig?

Varför är det för lite saffran i köpe-lusse-bullar? vad kommer den svagt gula färgen ifrån? Gurkmeja?

Underbara små elvaåringar

Blev väckt av Näsapan i gryningen. Runt fem snåret. Det blir så när han somnar runt nio på kvällen. Den ungen har nästan inget sömnbehov alls. Nu har han dock somnat om igen, och alla andra är på respektive plats. Jobb, skola och dagis. Hulliganen erbjöds vara hemma, men han älskar sitt dagis och ville dit. Lika bra det kanske. Tänk, jag hör bara kökskranen droppa, och Trotsmaskinens små skitdjur (marsvin) dricka ur en sån där vattenautomat. Jag kan inte begripa att det funnits en tid då man endast blev störd av en droppande kran... Vad gjorde man på den tiden egentligen? Varför passade man inte på att göra mer galna saker.

Trotsmaskinen fyller elva på på självaste julafton. Jag börjar verkligen komma ihåg min tid som elvaåring. Nästan solklart. Att se en dotter växa upp väcker verkligen minnen i en själv. Hon har precis upptäckt fritidsgården. Jag har märkt att ju äldre hon blir desto mindre har jag skrivit om henne i bloggen. Det känns inte längre ok att outa henne i bloggen. Småbarn är liksom likadana allihop, men elvaåringar har integritet. Jag tänker värna om den.

Jag stod och letade en bok till henne igår. Kanske en julklapp eller nåt. Stirrade säkert i 20 minuter och letade och letade. Det fanns fantsiböcker, hästböcker i överflöd. Små gulliga flickor som är oroliga över den där hopptävlingen! Hur ska det gå! Ska Ploppen våga hoppa eller ska han riva hindreeeet!!! AAAHHH!! Han rev! Jag tycker det mesta är lite för gulligt och naivt faktiskt. Och omordernt! Av en naturlig anledning så är de flesta författare uppvuxna runt 80-talet eller tidigare, så det är sällan facebook och mobiltelefoner nämns i böckerna. Fula, gamla namn har de också. (Typ "Sigrid går till stranden" eller "Svante cyklar vilse") Alltså tillvaron är inte rosenrosa för elvaåringar. Varken på 70-talet eller nu. Och det är inte alls solklart att elvaåringarna som bor i villa med swimmingpool är så där satans lyckliga som många tror. Jag saknar verkligen boken jag söker. Självklart ska barnsliga böcker finnas, för barn ska få vara barn! Barn ska inte behöva läsa om elände hela tiden.

Jag saknar en bok som handlar om en liten elvaåring med en orolig vardag, en liten tjej som alltid känner sig utanför och missförstådd. Där föräldrarna bråkar och skoltiden känns svår. Men också stunder med mycket humor, kärlek och värme. Helt enkelt en bok om de flesta elvaåringars verkliga fucking vardag. Utan krussiduller och övernaturliga sagofigurer och stegrande hästar som vägrar hoppa! Så i morse kom jag på att jag fan ska ta och skriva den själv. Jag vill att en eventuell vilsen och ledsen elvaåring ska kunna hitta en sådan bok och känna att "Fan, jag är inte ensam, jag är inte konstig. De flesta känner faktiskt likadant. Oavsett var och hur de bor"

Det finns ju säkert redan, om jag letar ordentligare. Men jag blev så inspirerad helt plötsligt. Det är ju helt fullkomligt omöjligt att ge ut en bok, det inser jag och jag kommer inte ens försöka ge ut den. Men man kan ju trycka den själv faktiskt. Men frågan är om jag kommer få arslet ur vagnen. Jag har en bok klar som jag skrev för 10 år sedan. Fantasibok såklart. Men jag har inte orkat redigerat den. Har även ett par halvskrivna som ligger och skräpar... Men så såg basisten till att jag blev på smällen. Så det är faktiskt HANS fel att jag inte blev författare. Också alla ungar som jagar och hackar på mig med en Orre gjord av porslin. Vingarna är vassast... Jag har gömt bilnyckeln nu.

P.s. Jag tänker skriva "Svante cyklar vilse" också!

(Jag tänker stå för illustrationerna också. Ja, ni skulle bara

veta hur fantastiskt fint jag ritar i paint.) :-/

Näsapan har kvicknat till

Nu börjar Näsapan må bättre. Man märker det för nu börjar han kräva en massa saker igen. Det är då det börjar bli jobbigt på riktigt att vabba. När han är för sjuk för att gå på dagis, men för pigg för att ligga still och ta det lugnt. Han vill ha röd klubba och efter tre slick en gul... sedan får han ett utbrott om han inte får en grön. Filmer ska också bytas ca tre ggr på en kvart. Helst filmer med titlar han inte kan uttala. Han sluddrar på sin arabiska så spottet sprutar som en sprinkler. Då får han en orange klubba så blir allt bra igen. Eller en piggelin.

Svt play är bra vabb-verktyg. Förutom de korta programmen. Som sandmaskar. Vad är det för pucko på svt som lägger ut så korta barnprogram. Ingen som har barn i alla fall. Det kortaste avsnittet är 0.57 och det längsta 1.01 Åh, 4 sekunder till godo! Vad braaa, då hinner jag ju ta en lite powernap emellan! Eller varför inte ett härligt skumbad!

Nä, då är drömmarnas trädgård en dröm för en vabbande förälder. Hela 28 minuter långt!!! Lycka! Då hinner man faktiskt t.o.m ta sig ett litet hand-spa i diskhon med härlig citrindoftande löddrande yes... Men jag tar och bloggar istället.

Jag är en twilight-morsa

Idag är basisten iväg och spelar bas. Då får jag sköta mig själv med alla elaka dvärgar. Trotsmaskinen var dock snäll och passade Näsapan så att jag kunde hämta Hulliganen. Han ville vara på dagis fast jag och Näsapan var hemma idag. När jag kom till dagis var han trött och ledsen och orkade inte gå. Då slängde jag upp honom på ryggen, och rusade iväg. Då slog det mig att jag är lite som vampyrerna i filmen twillight. Jag har blivit så van vid att kånka ungar hit och dit, så jag snart kan springa lika fort som Edward med nån stackars sate på ryggen. Från dagis till bilen (brant backe) från bilen och uppför alla tre helvetestrapporna till vårt örnnäste där vi bor. Ja, jag flåsar ju snart inte ens. I morgon ska jag testa att slänga upp hela familjen på ryggen (även basistens bas) och springa upp i det högsta träd jag hittar. Vi bor ju trots allt nära en nationalpark. Där ska vi sitta i trädkronan och stämningsfullt blicka ut över den orangeröda solnedgången samtidigt som Näsapan hackar på mig med bilnyckeln. Sedan ska Basisten spela en trudelutt för oss på basen. Gärna låten här nedan... Jag kan sjunga!.. falskt.

Jag tror man får se hur det springs fort som fan med någon på ryggen, någonstans i videon. Jag är inget stort twilight fan direkt, men jag och trotsmaskinen har precis sett den på bio. Och jag älskar denna låt.

Vab.. igen.

Vabbar.:-/ Både jag och Näsapan har drabbats av chock-akut halsont. Detta virus slog till tamejfan snabbare än en gris hinner blinka. Jag fattar ingenting. Hals-ebola och träningsvärk på samma gång. Det är synd om oss idag. Särskilt Näsapan som har feber... han är ju så liiiiiten och ynklig. Men det positiva i det hela är att han inte orkar jaga mig med bilnyckeln idag... Så nu sitter jag här och tvingas se på drömmarnas trädgård hela dagen. Om och om igen. Få se om jag orkar mig på lite vab-lekar senare idag.

Till vänster: Halsebolavirus (den småbarnsfamiljer oftast brukar ha)

Till höger: Ett helyllevirus (den småbarnsfamiljer sällan har)

Jesus var nog småbarnsfar

Myslördag. Jag har skyfflat undan lite av tvättberget på matsalsbordet, precis lagom så att laptopen får plats mellan långkalsonger och diverse noppiga och urtvättade plagg. Lite som när Jesus särade på havet. Jag känner mig åtminstone som Jesus när Näsapan hackar och karvar på min panna och mina handflator med en vass bilnyckel. Snart hänger han säkert upp mig på ett kors också.

Nu är jag inte religiös, men om jag måste tro så tror jag nog att sanningen kring Jesus är att han egentligen var en misshandlad småbarnsfar. Det var hans barn som såg till att han hängdes upp blödande på ett kors och instängd i en grotta. Och han splittade havet endast för att kunna fly från sina barn en lördagskväll. Men han tyckte såklart om dem också, därför såg han till att fixa så det regnade krubb till dem, också sprang de lite på vattenytan ibland. Mest för skojs skull.

Oj, jag måste jag sluta för Hulliganen och Näsapan har precis klättrat upp på TV,n. (Vi har tjock-tv, de sista i Sverige förmodligen.)

Jesus som barn?

Jungelhjul och drömmarnas trädgård

Seg-söndag här idag, men ändå får man inget vettigt gjort eftersom både Näsapan och Hulliganen kräver nonstop uppmärksamhet. I skrivande stund har jag gett upp att försöka städa och fixa och annat tråkigt. Det är rätt sjukt att man inte ens kan göra tråkiga saker som att städa när man har småbarn. De klänger och hänger och bajsar och ramlar och krockar och bråkar och kräver och kräver och kräver och vill ha äpple och sedan banan och vill gosa och ibland jagar och hackar näsapan på mig min bilnyckel. Den är vass som fan och han ser verkligen ut att njuta på ett satanistiskt sett när han får in en fullträff rakt i låret. Nu sitter jag bara och inväntar nästa krav eller övergrepp.

Ibland sitter de några minuter och tittar på barnprogram. Här nedan ska jag försöka beskriva deras favoritprogram.

Djungelhjul:

Små fula, färggranna, skumma djur som rullar omkring på asfalterade vägar i djungeln.

Väldigt realistiskt. Jag kommer stämma programskaparna om Näsapan och Hulliganen börjar gnida Trotsmaskinens marsvin fram och tillbaka som bilar över vår repiga parkett... tills de ser ut som nerfilade, blodiga köttfärslimpor... samtidigt som ungarna sjunger "Rulla på, rulla på, rulla på, sätt faaaaaart!!"

Djungelhjul

Och så har vi...

Drömmarnas trädgård: Herrejösses, jag vet inte vart jag ska börja. Först och främst kan vi konstatera att skaparna till detta program måste vara ena riktiga lsd-knaprare. Det handlar om ett gäng varelser som verkar vara bosatta i en liten flummig trädgård uppe bland stjärnorna.

I introt sjunger en kvinna med melankolisk sobril-stämma "I natten sprider sig stjärnor ljus, under jorden mörka rund" (typ) samtidigt som man får se ett stort fult finger med ännu fulare nagel massera handflatan på ett litet barn. Det ser rätt obehagligt ut och ungen ser inte ut att njuta en sekund. Snarare har han/hon uttrycket "Vad fan håller du på med! Det kittlas som fan. Är du klar snart? har du någonsin funderat på att fila ner vårtan? Den rivs!" Sedan mumlar nån gammal gubbe med slemmig pedofilröst något i stil med "Om någon du känner är trygg och varm, bla, bla" Man hör inte mer för han sluddrar så jävligt. Det är svårt att höra vad gubben säger överhuvudtaget i hela programmet. Man får gissa helt enkelt. Han svamlar osammanhängande som en riktig parkbänks-alkoholist.

Iggle Piggle åker dit i en liten eka i början av programmet. Iggle Piggle verkar ha huvudrollen, men det fattar jag inte för han är jävligt korkad, eller utvecklingstörd? Eller så har även han trippat en gång för mycket, för han dansar mest omkring förvirrat och piper som en hundleksak dagarna i ända. Iggle piggle släpar alltid omkring på en röd filt. Jag tror att han bor i ekan för han har inget hem i trädgården. Han verkar vara tänd på Upsy daisy, men det är tveksamt att det skulle funka pga hans bristande sociala kompetens.

Iggle Piggle med sin röda filt

Makka Packa är en stillsam beigefärgad snubbe som bor i en stenhåla och har en extrem fetisch för stenar. Han slaggar t.o.m på en stensäng. På sin fritid så drar han omkring på en rullator/städvagn och polerar varenda jävla sten han hittar med en tvättsvamp. Han gillar även att stapla stenar på hög. Makka Pakka är alltid naken och har inget könsorgan/pung. Jag antar att han råkat tappa en stenbumling och därmed krossat hela paketet, för tamejfan ALLT saknas därnere. Han är fullkomligt kastrerad den stackars saten. Förmodligen är det därför Makka pakka inte har nån tjej. :-/ Jag köpte en mjuk, stor Macka pakka som gosedjur till Hulliganen när han var runt ett år, men han har aldrig tyckt om den. Just nu ligger han intryckt i en garderob någonstans. Makka pakka alltså, inte hulliganen.

Makka Pakka med sin sten-fetisch-vagn,

och sitt könslösa skrev

Tombleboerna är en trio identiska figurer med prickiga sparkdräkter. Släkt/syskon? Jag vet inte, men förmodligen är de väldigt hårt inavlade. De bor i en väldigt kompakt, tät buske. Ungefär som en myrstack med några rum i. De brukar spela på sina xylofoner och fnittra mycket. Jag skulle bli galen om jag var tvungen att umgås med en tomblebo.

Tomleboerna. VM i inavel

Pontepinerna är liksom Tombleboerna en hårt inavlad familj bestående av tio personer. Hela familjen har likadana kläder i samma färg och bor i ett parhus fint beläget invid ett träd vars grannar ser precis likadan ut förutom att de har en annan färg på kläderna. Min gissning är att de två familjerna är medlemmar i någon sorts sekt där alla vuxna lever som polygamister. Deras vardag består mest av att kliva in och ut genom ytterdörren och räkna varandra. De verkar åtminstone kunna räkna till tio. Jag har dock aldrig någonsin hört någon av dem räkna till elva. Förmodligen en defekt orsakad av den hårda inaveln. Jag skulle gissa på att pontepinbarn går i särskola medan de vuxna på sin höjd har nån liten aktivering på samhall. Paketera bindor kanske... eller tamponger. Men endast 10-pack givetvis.

Pontepinfarsan med morsan.

Här har de precis räknat till 2.

Upsy Daisy är en självständig tjej som glider omkring i trädgården och är allmänt lyrisk över småsake

r. Som tex då hon ser en blomma i gräset. (droger alt, bipolär) Hon har en säng på hjul och sover lite här och där. (baglady) Hon har något som hänger på magen, (stomipåse?) och när hon drar i den så spelas en liten trudelutt. Skitskumt. Hon lever som singel men verkar lite småkär i Iggle Piggle. Upsy daisy har även muskelmassa i håret, hon kan nämligen vifta på sina dreads.

Upsy Daisy med sin baglady-säng.

Det finns två kollektiva färdmedel i deras bisarra värld. Ninkenonk som är ett tåg med fyra vagnar i olika former. Ofta missar Makka pakka den för han är så fruktansvärt sölig. Det KAN visserligen vara hans smärtande skrev som sinkar honom. Även de små Pontepinerna har svårt att hänga med i tidtabellen. Särskilt alla turer som går efter kl 10.00

Ninkenonk tåget

Ibland dyker även Pinkeponk (har tyvärr ingen bild) upp som är deras hellikopter/luftballong kan man säga. I pinkeponken serveras även ibland Pinkeponk-jos (förmodligen rejält spetsad) till Tombleboernas stora förstjusning. De får våldsamma skrattanfall och får spänna fast säkerhetsbältena eftersom de vinglar omkring och ramlar annars. Egentligen förstår jag inte riktigt varför de har dessa färdmedel eftersom de bara åker runt max 10 meter i omkrets runt, runt. Jag förmodar att de används un

gefär som människovärldens Viking Line fartyg. (Gonorella) En liten nöjeskryssning mest för att roa sig på liksom. Det KAN också vara där Makka Pakka miste sin penis. Vem vet.

Vissa kvällar samlas de allihop vid en karusell (plattan?) som spelar musik. Där dansar och sjunger de ett tag tillsammans. När de festat (trippat) klart, går de hem till sitt och lägger sig. De ser verkligen helt färdiga ut då.

De stora ballongerna kallas Ahooer (eller nåt)

och hänger alltid vid karusellen. (knarklangarna?)

En sista bild

Oj, vad långt det blev, jag orkar inte beskriva fler barnprogram just nu, men det kanske kommer mer senare. De har massor av favoriter.

WTF! Nu upptäckte jag ju att även Iggle piggles penis lyser med sin frånvaro. Jag har en teori. Iggle piggle extraknäcker som tjurfäktare. Att jag inte begrep det tidigare! Det är ju därför han släpar runt på den där röda filten! En dag då han viftade upphetsat med sin röda filt framför den rasande tjurens nylle, så missbedömde han olyckligt nog avståndet mellan tjuren, filten och sitt skrev... Och DÄR har vi även förklaringen till att han låter som en gäll pip-leksak. Äntligen! Nu börjar allt falla på plats.

Äg ett par ridstrumpor eller dö!

Jag vet inte varför jag finner det så roande att lura barn. Särskilt små naiva 10-åringar. Idag kom trotsmaskinen springandes med ett par grönrutiga gubbiga strumpor som hon funnit överst på det feta tvättberget i tvättstugan. Hon hojtade överraskat "Inte visste jag att Pappa har ridstrumpor!"

Eftersom Trotsmaskinen går på ridskola så har hon själv ett par liknande strumpor. Såklart. Det är stallmodet just nu och nåde den jävel som inte bär ett par långa rutiga strumpor i stallets sanna Stalin-anda. Stallungar påminner lite om filmen "Flugornas herre."

Det pågår en något bisarr, undermedveten hiriarki där de coola, är de som vågar ta för sig mest och bär rätt strumpor. Och nåde den jävel som inte spänner sadeljorden ordentligt! Nåde den jävel som inte begriper att Vallacken "Shaudouw" ska ha såna där sorts benskydd som de flesta ungar inte fattar varför han ska ha. Och har du inte en egen skötarlåda så är du riktigt jävla illa ute.

Så har det alltid varit och kommer formodligen alltid vara. Det var kanske därför jag aldrig trivdes i stallet som unge. Själv red jag i billiga gröna gummistövlar från Obs. Behöver jag tillägga att jag var längst ner på "flugornas-herre-skalan?"

När Trotsmaskinen viftade frenetiskt med Basistens illaluktande "ridstrumpor" framför mitt ansikte så fick jag ett abrubt uppvaknande till verkligheten igen.

"Visst, det är din fars ridstrumpor. När han var ihop med tanten innan mamma, för läänge sedan innan du ens var född, så red de mycket ihop. (I dubbel bemärkelse kanske) :-O De där ridstrumporna har bara pappa glömt att lägga undan... Jag tror pappa fick strumporna i julklapp av tanten." Blev min förklaring.

Trotsmaskinen sken upp som en sol och sprang kvittrande till sin hästintresserade fader och tyckte det var fantastiskt att han haft ett förflutet som sann hästkarl. Nu pågår en förvirrad diskussion därinne i sovrummet... och nu ska jag ta och värma mig en glögg.

Sengångare och halsmandlar

Vilken dag. Lämnade grabbarna hos deras stackars farfar. (händer inte så ofta eftersom jag vill att han ska leva så länge som möjligt) Stressade som en paranoid zombie (såklart) in till sös. Åkte buss för att slippa köerna. (smart val) hade tid 9.00 och kom i tid, men fick ändå sitta och vänta en hel timme. Personalbrist tydligen. Trots det såg jag hur min tantdoktor satt och sölade lääänge med sitt timecare och strosa runt lite planlöst i korridorerna. Till slut blev det min tur. Den gråhåriga lilla sengångar-doktorn ropade upp mitt namn. Vad som hände i rummet med tantdoktorn är kanske lite av en privatsak, men jag känner ändå att jag inte har några problem med att avslöja att det handlade om att inte skaffa fler barn. Ja, jag är numera stolt ägare av en spiral.

Hur som helst. Tillbaks med bussen för att hämta bilen först hemma och sedan hämta grabbarna... Men upptäcker väl framme att bilnyckarna är inlåsta i bilen. Knökade då ut den feta jävla bussvagnen (syskonvagn) ur det packade vagnrummet som gud glömde och stressade vidare till stackars farfar så att han inte skulle få en hjärtattack alternativt att ungarna mördat honom. Kom fram, farfar levde men såg lite blek ut. Då sket plötsligt Hulliganen. Han stod länge och väl bakom en bokhylla och sket... Länge. Tur för farfar, synd för mig. Bytte bajsblöja och drog vidare den feta bussen mot centrum för att hämta ett paket och handla lite. Näsapan sprang runt och gömde sig just när jag stod i kassakön. Sedan hängde och klängde han på sitt vanliga näsapsvis i allt han kunde. Tex de där grindarna som hindrar folk att ångra sig och gå ut ur affären igen.

Sedan tog det ungefär två timmar till att komma ända hem till porten. Väl i porten fick ungarna fått för sig att det är kul att baklänges på mage åla sig nedför trapporna som slappa, överdoserade ålar. (stesolid)

Efter det var det faktiskt läge att vara en riktigt dålig mamma, så jag gav dem faktiskt lussebullar precis innan lunch! Men det tänker jag INTE skriva på familjeliv!

Ungefär så här såg barnmorskan ut. Det är ett jävla under att inte spiralen sitter placerad i min högra halmandel.

Sushi

Jag vågar inte skriva hur många sushibitar jag orkar stoppa i mig... Då kommer jag missuppfattas som man. En fet sumo-man i stringtrosor. Hur som helst så blev det sushi idag. :-P Jag känner Sushikillarna på mitt lokala sushiställe nu. De är typ mina bästa killpolare. De vet också att jag vill ha en extra sojaburk och jag behöver inte betala för den. :-D Jag ska fan gå en kurs i Japanska också. Så vi kan bli ännu bättre polare! Sjysst att kunna stå där och babbla om ditten och datten på flytande japanska medan de rullar mina 42 laxrullar.

Vi skulle även kunna träna sumo ihop på fritiden, jag och mina sushipolare.

Jag skulle vara en bra förlorare och inte gnälla så mycket.

Fast jag har problem med ländryggen.

Vilken FB-typ irriterar dig mest och vilken typ är DU?

1. "Intresseklubbenantecknar-typen" De som uppdaterar med trist info typ "nu ska jag bajsa, nu ska jag handla mm" 100 ggr om dan!

2. De "osynliga" De som har en profil men aldrig loggar in.

3. De "nyfikna anonyma" som aldrig uppdaterar själva men gärna läser flitigt andras uppdateringar.

4. "FB-dramaqueens" De som skriver mycket personligt och tom tjafsar öppet med andra medlemmar.

5. "Skryt-månsarna" De som bara visar upp en massa bilder på sitt perfekta stylade hem mm.

6. "FB-clownerna" De som försöker vara roliga hela tiden

... Fast de inte är det.

7."Videoklipp-delarna" De som bara länkar en massa

trist musik/fimklipp, från Youtube mm.

8. "Gnällspikarna" De som bara klagar och skriver negativt hela tiden.

9. "Sär skrivarna" De som sär skriver heeela tiden.

10. Den "falske" De som är såååå lyckliga och har världens bästa

sambo/man/häst/barn/papegoja,,fast man i själva verket vet att det bara är skitsnack.

11. "Hurtbullarna" De som skriver hurtigt och aldrig är deppiga minsann.

12. "Kapp-vändaren" De som klagar på hurtbullarna när de är på dåligt humor, men skriver själva likadant när de själva är på bra humör.

12. "Mat och bull- fetisherna" De som bara postar bilder p

å deras middag, svamp och bullar och kommenterar bara o

m andra skriver om mat/bullar/svmp mm. Inget annat existerar.

13. "Politikerna" De som bara pratar politik.

14. "Barn-outarna" De som bara outar sina barn, lägger ut mängder av bilder på dem men inte en enda på sig själv.

15. "De hemliga" De som skriver små krypiska hemliga statusar och när någon frågar så vill de inte svara vad det är frågan om.

16. "De vidöppna" De som delar hela sitt liv på fb, allt från hur mycket dom har skitit på en vecka till vilken jobbig mens denna månad, hjärtesorg mm.

17. "Träningsfreaken" De som BARA skriver om sin tränin

g "cardio", hur många gram protein de käkar och lägger ut bilder på sina kroppar.

18. "Martyr-utpressarna" De som delar obehagliga hotfulla krav för att de vill få uppmärksamhet eller bekräftelse från andra. Exempel: "Äkta vänner gör allt för varandra! ...blabla.... Om du är min äkta vän, gilla. Annars vet jag att du inte är en ÄKTA vän.

19. "The gamer" De som bombarderar dig med en massa jobbiga spelförfrågningar. De skiter fullständigt om du spelar eller inte. De är besatta och behöver förmodligen proffessionell vård!

Hur många veckor är du!?

Ett mycket bra inlägg från en av mina blogg-polers.

http://nonameegoisten.blogspot.com/2011/09/hur-gammal-ar-du.html

Ämnet berör det här med ålder på barn räknat i veckor. Man kanske ska börja köra med det... Hej! Jag heter Britt-Marie och jag är 10783 veckor gammal.

Får det lov att vara en kanel-transvestit?

Jag läste en sån där pytteliten bok för Hulliganen i morse. Den handlar om en liten kille som heter Anders som ska baka vaniljkransar med sin mamma. Men det mesta går åt helvete när han ska knäcka äggen. Hur som helst, Hulliganen gillar att upprepa allt jag säger. Som en liten papegoja sitter han där i mitt knä och avbryter och bökar. Ibland får jag en dansk skalle, ett finger i ögat och ibland en kladdig puss på kinden. Och varje gång jag upprepar ordet "vaniljkransar" härmar han - "Kanel transar" varpå min vabbande understimulerade hjärna genast börjar grubbla över hur en kaneltransa skulle kunna tänkas se ut i verkligheten.

Min version av kaneltransa.

Plutten var är du??

Det har kläckts fler triopsbarn under morgonen...

Det blev plötsligt förbannat svårt att hitta plutten.

Jag har blivit mormor!

Wiiihii!!! Vi har gjort rätt! Trotsmaskinen har blivit mamma! Och jag mormor! Fem triopsbarn har just kommit till världen. Den förtskläckta heter tydligen Plutten.

Instängd och trött

Fy bövelen vad man sover illa när småbarna är sjuka. Det är precis som att vaka nyfödd spädgris igen. Näsapan sover illa på nätterna och springer omkring och gnäller och dregglar som en komodovaran dagarna i ända, och vill bli konstant buren. (ont i halsen) Hulliganen (som är frisk) är rastlös och hittar på sattyg hela tiden. Nu har han hällt ut en burk tandpetare i hela köket. Jag får väl sätta mig och spela plockepinn med han, för nu sover äntligen Näsapan. Hade jag ett småbarn kunde jag också lägga mig en stund, men med två går det ju inte. Jag får väl sova när jag dör. Aja, jag är i alla fall glad att jag har mina små pojkar. Det kunde varit värre såklart. Positivt: Känns bra att det regnar ute, då är det mysigare att sitta instängd dagarna i ända som en annan Elisabeth Fritzl.

Vill här visa en illusion om hur det kan kännas att vabba efter ca 2 dagar.
Varelsen i bakgrunden är det sjuka, extremt krävande barnet. Mamman (längst fram) visar tydligt sömnbrist, frustration och kraftiga ångest.

The rat whisperer

Trotsmaskinen vill ha hund, men får ingen... Nu tränar hon sina råttor istället. Inkallning. Med en sån där klicker. Herregud, snart kommer de väl tävla i agillity också. Alla andra kommer med sina schäfrar, tollare och border collies. Hon kommer med sina råttor. Jag har börjat kalla henne råttviskaren.

Råttviskarens framtida band?

Datorberoende?

Vi hade friskvårdsdag på jobbet idag och blev tvingade att göra en massa konstiga grejer som att spotta geléhallon, krånga oss igenom rockringar och lite annat skumt. Men nu sover ungarna, och jag kan äntligen bänka mitt feta arsle framför mitt knark. Dvs Datorn. Så. Nu har jag slutat skaka och kallsvettas av abstinens. Nu till nästa fråga. Kan man snorta hårddisk?

Dåliga mamman, 86 år.

Näsapan Vs Skinnskalle

Näsapan snubblar omkring i hallen och ser ut som en liten packad skinnskalle i miniatyr. Han har för stora skinnkängor och svart skinnjacka på sig. Han är naken under. Vad är det med småbarn och skor egentligen? Hoppas det gått över innan han fyller 16 åtminstone. Nu står han vid ytterdörren och vill ut på gården. Han sluddrar tjatigt bakom sin dregliga napp med ankmotiv. "gåå oooth! gåååå oooth" Det vore rätt kul att se de andra mammornas miner om jag tar med mig min lilla miniatyr-skinnskalle ut till sandlådan som om det var den naturligaste sak i världen. De andra ungarna skulle ge honom alla hinkar och spadar direkt om han krävde dem. Nä, jag får nog gå in och bryta det här beteendet nu.

Vabba på låtsas

Ibland brukar jag gå och grubbla över vad mina kollegor tänker när jag vabbar här mycket. Jag kan inte släppa den inre gnagande känslan över att de kanske tror att jag "skolkar" bara för att jag inte pallar jobba helt enkelt. Att barnen är hur friska som helst och själv ligger jag i soffan och käkar praliner hela dagarna. Det hela är som en idyll! Vi tar långa sovmorgnar för att sedan sticka iväg på diverse utflykter och mysiga äventyr hela familjen.

Vabbande familj i simhallen

Vabbande familj på nöjesfält

Vabbande familj på bilsemester

Vabbande familj på utlandssemester
Och...
Föreningen Friluftsliv för vabbande föräldrar (FVF) firar 20 års jubileum vid en trevlig sjö i en nationalpark söder om Stockholm. Det är jag och Näsapan som sitter på bänken närmast kameran, jag hade precis ringt försäkringskassan och begärt tillfällig föräldrarpenning. Det blev en påhittad akut bronkit denna gång. Fan vad trevligt vi hade. Minns det så väl.

Dagens sattyg - Klotter på gammal tjock-TV

Brottsplats = Vardagsrummet.
Sattygets art = Klotter på gammal tjock-tv.
Händelseförlopp = Dåliga mamman skulle knäppa på den extremt feta tjock-tvń för att eventuellt se något dåligt program som oftast visas dagtid då bara arbetslösa och vabbande föräldrar är hemma. Då plötsligt upptäcker hon märkliga vita streck över hela högtalaren. Strecken var ritade med krita. Mönstret var ogenomtänkt och slarvigt gjort, vilket bevisar att gärningsmannen inte är konstnärligt lagd. Gärningsmannen är förmodligen heller inte medlem i något speciellt gäng eftersom ingen "tag" har lämnats.
På sannolika skäl misstänkt för detta sattyg = Näsapan eller Hulliganen
Medbrottsling = Oklart i dagsläget.
Eventuella vittnen = Oklart
Bevis = Kritan som användes vid dådet är funnen. Gärningmannen har lämnat kritan slarvigt på en soffa i närheten av brottsplatsen, vilket betyder att han förmodligen var förvirrad vid tillfället och inte planerat brottet särskilt långt i förväg.
Straff = Oklart i väntan på vidare utredning.

Vabbar igen

Vad BRA att Hulliganen sover den här tiden. Not. Men han är sjuk, så han får hållas. Näsapan kladdar yoghurt i köket, hur nöjd som helst. Och själv försöker jag klura ut nya vabb-lekar.

Vart tog våren vägen?

Hulliganens spontana kommentar när jag drog upp persiennerna i morse.

"Titta! Solen skiner ute!"

Nej Hulliganen Solen skiner inte. För den är täckt av alla svarta moln på himlen och dessutom så snöar det och nu ska mamma ta en grogg.