Det här med att handla på postorder när man är kort och fet

Då och då dimper det ner diverse klädkataloger i min brevlåda. Ellos, HM, Josefssons mm. Men postorder är inget alternativ för mig. Det funkar inte när man har missbildad kropp som jag. katalogerna används mest som toalettlektyr. Jag är Ellos förmodligen sämsta kund. jag handlade en gång i tiden, men eftersom min premie lös med sin frånvaro så blev jag skitsur och opstinat. Jag kände mig blåst och bestämde mig för att aldrig gynna dem. Jag har hållit mitt löfte.

Men det är inte svårt val, för jag kan ändå som sagt inte handla på postorder. Deras kläder ser väldigt snygga ut... På modellerna i katalogen! Jag var naiv en gång i tiden, ville se ut som tjejen i katalogen, beställde de kläder hon bar upp så snyggt. Ivrigt sprang man till posten och hämtade ut sitt efterlängtade paket.

Haha! Vilken blåsning! Där stod man framför spegeln vars skepnad liknade en fet liten hobbit med Gandalfs trolldräkt på sig. Allt är för långt på mig.

Jag är så jävla kort så knickers fungerar utmärkt som långbyxor på mig. Magtröjor blir tunikor. Tunikor långklänningar. Som om inte det vore nog så kan man parkera en familjebuss i skuggan av min röv, Så det är väldigt naivt att tro att jag kommer i postorder-byxor.

Jag har lärt mig nu. Jag går aldrig igenom denna förnedring igen.

Roa dina blivande pensionärsvänner - tatuera dig!

Funderade på det här med tatueringar. Jag har själv två. När folk ser det händer det jag får höra detta välkända argument:

-"Men Ina... Tänk sen när du sitter på hemmet och är gammal och rynkig." (Ofta har dessa människor ett sorgset uttryck i ansiktet när de säger detta.)

Jag tänker så här:

Vem sjutton bryr sig om mina tatueringar när jag är 90? Jag skulle tro att min granne på avdelningen är minst lika gaddad han. Hela hemmets gamlingar kommer sitta och jämföra våra gamla tattoos över en slät kopp kaffe. Säkert kommer vi håna Steffe, 93 från Mellerud på rum 7 som inte har en enda liten gadd. Dessutom kommer jag i alla fall inte springa runt med korta fjortistoppar som slutar ovanför naveln. Så desperat är jag inte.

Våra sladdriga gaddade hudkostymer kommer fylla massor av användbara funktioner. Med tanke på den bristande kvaliten inom åldringsvården, kommer vi kunna roa oss sjävla galant då vi aldrig får komma ut på promenader.

Vi kommer kunna spela diverse spel med hjälp av varandras tattos. Pussel, finn fem fel, memory, gissa motiv och gissa tatueraren... mm.

Tack vare oss gaddade pensionärer kommer framtidens ålderdomshem vara en fröjd att vistas på. Så otroligt underhållande!

Bidra du också till framtidens lyckliga åldringsvård! Tatuera dig!

Man kan dö av dumhet

I dag har jag inte gjort många knop. När man är på slöhumör så känns det lite jobbigt att det är fint väder. Det känns mer legalt att skita i allt när det är mulet ute. Speciellt äldre människor ska tjata om att man ska ut i det fina vädret, och vill man inte är man inte riktigt klok. Helst ska man sitta och fika i solen också. Man ska sitta på en stekhet altan tills man blir medvetslös av värmeslag, och nåde den som klagar över det fina vädret.

Har ni tänkt på det. Det är lite fult att klaga över sommarvärme. Speciellt äldre kan säga - "Oj, puh vad varmt, men jag ska inte klaga nu när sommaren är här" samtidigt som värmeslaget är ett faktum. Det skulle inte spela någon roll om de låg på intensiven med dropp. De skulle iallafall säga -"men jag ska inte klaga" Klaga är bannlys!

Nä, Ibland pallar jag inte helt enkelt, det spelar ingen roll hur mycket solen skiner upp den knallblåa himlen.

Många äldre har svårt att acceptera sjukdom också. -"Jag ska inte klaga-fenomenet" Ofta fattar de inte att det tar några dagar att bli frisk. Får de feber och insjuknar i en ilsken influensa på en lördag så tror de på största allvar att de är friska på söndagen. De vägrar även besöka doktorn. Spelar ingen roll om så hela armen hänger på en skinnslamsa och dinglar, eller de har tuppat av 15 gånger i stugan på landet. Äh, det går över. Många äldre är riktigt korkade. Kan det vara därför man titt som tätt läser om tex, "Astrid 89 i Gnosjö" som legat död över en månad i sin lägenhet. Grannarna tyckte det började lukta i trapphuset.

Kan det vara så att den där Astrid och alla andra gamlingarna helt enkelt dött av ren dumhet.Varför tror de att de är så jävla duktiga som inte ringer doktorn? Tror de vi ska ge dem en tapperhetsmedalj när de dött. Hurra! Tage 84 från Mellerud avstod från att störa vårdcentralen trots hans 16.e venrtrikelattack i rad! Hurra! Årets hjälte! Eller tror de verkligen på största allvar att hjärtinfarkt botas med en "enomdan"?

Varje sommar läggs massor av gamlingar in på intensiven pga vätsebrist. När läkaren frågar varför de inte dricker, vet ni vad många svarar? Det är inte gott. Vet ni vad det kostar oss skattebetalare när en gamling vägrar dricka vatten! En jävla massa pengar. Totalt onödiga utgifter som läggas på bättre saker. Jop, man kan faktiskt dö av dumhet.

Jag minns Trefiderna, jag minns mitt 70-tal

Jag minns mitt gamla 70/80-tal i betongförorten. Jag och min bästis Vivi i porten brevid. Glada solbrända, barfota 6-åringar. Ibland fick vi vara med i den coola indianstammen. Jag kallades "snabba foten." Jag var en snabb 6-åring. Ibland smög vi oss ner i källaren och lekte i hennes gallerförråd. Hemligt! Där fick vi inte vara. Gamla gossedjur i säckar. Askul! Vi fick inte heller ränna i det kolossalt stora betonggaraget. Gömde oss bakom en bil när det kom folk. Jag har alltid älskat doften av betong/bil/bensin/smuts.

Ibland gick jag till närkiosken för att handla choklad till mamma. Hon skulle alltid ha sådan där besvärlig "Schweizernöt." Jag hatade att handla saker jag inte kunde uttala namnet på... Jag protesterade till slut. Då fick jag tillåtelse att handla vanlig mjölkchoklad istället. Tack mamma för det.

På den tiden låg allt gott BAKOM disken. Även plockgodis. Vi handlade ofta ETT gelehallon, EN seg napp, EN av varje sak... -"räcker pengarna?" man visste aldrig riktigt säkert. Tanten plockade tålmodigt ihop alla färgglada små karamelleren, en och en i en liten vit papperspåse. 3.50 tack! Puckstång ville man också ha ibland, ibland lakritspuck.

Jag och Vivi ville ha långt hår.... Speciellt jag tror jag. Men det hade vi inte. Strumpbyxor funkade då. Bara att klippa benen till många fransar, sen dra på huvudet. Då var vi "tuffa tjejer" Mammas tomma gula Blend paket och några pinnar gjorde leken otroligt realistisk. Vi var coolast Vivi och jag.

Ibland lekte vi tivoli. Bladen var biljetter, en bortslängd kundvagn "virvelvinden" En lek som ibland kunde göra ont. Men vi var odödliga Vivi och jag.

Jag var avundsjuk för att Vivi fick gå på dagis. Jag hade dagmamma. En liten galet pigg dagmamma som tog oss dagbarn på långa promenader tills vi nästan stupade. -"Lyft på fötterna!" Uppmanade hon alltid när vi skrapade våra bruna promenadskor mot asfalten. Jag ville gå på dagis. Det verkade så roligt. Dockvrån och allt...

Vi lekte hund också Vivi och jag. Släpade våra gossedjur i långa koppel. De blev alldeles svarta av smuts på magen. Jag kom på det strålande idén att simulera bajsplockning för att göra leken verkligare. Vi satte hunden nära en riktig hundbajs för att sedan ta upp den lilla kringlan i medhavd påse. Väldigt realistisk känsla över det hela.

Vi badade i svarta vattenpölar i skogsdungen. Vi samlade mygglarver. Jag skrev en beteendebok om dem. "När larven står uppochner så är de trötta," upplyste jag i min bok. Fodret bestod av vetemjöl. Men alla mygglarver dog plötsligt, och min bok såldes aldrig i några större mängder... ingen såldes närmare bestämt. Jag samlade fler djur. Kopparormar, igelkottar, björktrastar, grodyngel och skator.

Jag minns flera tillfällen då jag var taskig mot dig Vivi. Förlåt... När jag var elak var du snäll. Minns när min bror förstörde din igelott av lera, i tron att det var min. Min mamma bestämde att du skulle få min igelkott. Dagen därpå fick jag en present av dig. Det var min igelkott. Jag tror inte jag ens tackade dig... Tack.

Vi lekte Trefiderna som gick som tv-serie. Vi fick inte se på Trefiderna. Men gömd bakom vår brun/orangeblommiga hörnsoffa kunde man se mycket man inte fick. ( även poltergist såg vi på detta sätt.)

När man leker trefiderna så behövs en stor gräsmatta full med maskrosor. Och det hade vi! Sedan är utrotningen ett faktum!

Jag minns Trefiderna, jag minns mitt 70-tal... Jag minns allt.

Barn har ingen känsla för kvalitet

Om man köper två limpor på Ica så får man en kass frisbee. Trotsmaskinen såg den, och av hennes hungriga blick att döma, förstod jag att hon så innerligt ville ha den.

Jag förstod att den skulle vara kass. Men, men, jag är ju en sådan snäll mamma så jag fixade frisbeen åt henne. Dessutom älskar jag just det brödet man var tvungen att handla. (vilken utpressning de kör med egentligen)

På vägen hem testade hon den runda svarta plastbiten. Svingade iväg den upp i luften varpå den fjuttade iväg likt en packad gråsparv, gjorde en lustig piruett och landade ca två dec från hennes fötter.

Nu är det kört tänkte jag, nu blir det aggressionsutbrott hela vägen hem.

Men man upphör aldrig att förvånas när man har en sjuåring i sin närvaro. För helt oväntat utbrast hon. -"VAD BRA DEN VAR MAMMA!!!"

Vad skulle jag säga? Det var ju bara att hålla med. Den var ju JÄTTEBRA! Väck aldrig den björn som sover.

Barn har verkligen ingen känsla för kvalitet.

Kan fiskar vara kvinnohatare?

Vi har skaffat en tjej till vår stackars ensamma kampisk-hane vid namn blåbär. Trotsmaskinen har döpt henne till det passande namnet Lingon. Jättesöt liten tjej.

Vi trodde Blåbär skulle bli dödsförälskad och uppvakta söta Lingon som vanliga vettiga karlar brukar göra, för jag antar att han är oskuld och förmodligen vill bli av med den innan dödsbädden.

Så fel jag hade! Blåbär är inte ett smack intresserad av brudar. Tvärtom! Han är brutal! Burrar upp sig och jagar stackars lingon, hugger efter henne så hon måste gömma sig bakom växterna.

Vad fan är det med snubben!? Jag funderade på lite alternativ...

Jag har gjort en psykoanalys.

1. Han tycker Lingon ser ut som stryk. Vi människor har ju ingen aning om vad fiskhanar tänder på. Hon kanske tex har för liten stjärtfena eller skitfult fjäll. Vi vänder på steken. Tänk dig själv att du sitter i en bur i 30 år, husdjur åt en fiskfamilj. Plötsligt slänger de in en man till dig och tar för givet att ni ska börja idka sexliv första kvällen. Problemet är bara att snubben de gett dig är det fulaste du någonsin sett. Klart som fan man blir sur och jagar iväg fanskapet.

2. Blåbär kanske är homosexuell. Han kanske helt enkelt är en man som föredrar att umgås med andra män. Men bara för att man är bög så behöver man ju inte vara elak.

3. Han är en riktig kvinnohatare. Kanske han har upplevt något traumatiskt i barndomen. En hona kanske gjort honom illa. En mamma som misshandlat honom. Då blir man ju lite som Norman Bates kan jag tänka mig.

4. Han kanske lider av en psykisk åkomma som gör att han har taskig självbild. Han vet inte hur man ska tolka sociala koder. Han kanske vill men vet inte hur man gör. Möjliga diagnoser kan vara adhd, damp, autism, shitzofreni.

5. Han har en sadomasochistisk sida. Tänder på på lite hårdare tag helt enkelt.

6. Han är våldtäksman. Försöker ta henne mot hennes vilja.

Jag vet inte. Jag ska nog fråga på något fiskforum tror jag. Hur som helst så tycker jag fruktansvärt synd om Lingon som får dela akvarium med denna skitstövel.

Trotsmaskinen blev så arg på honom så hon föreslog att vi skulle straffa honom. Men hur? Lite svårt att fya en firre. Katter kan man spruta vatten på... men hur straffar man en fisk? En knäpp på nosen? Elhalsband?

Trotsmaskinen ville dammsuga hårt på akvarierutan. Det borde skrämma honom trodde hon. Jag var mer tveksam till den straffmetoden.

Nä! Jag antar att Lingon får ringa kvinnojouren i morgon bitti.

Trotsmaskinen gör en Karlsson på taket

Trotsmaskinen ang delandet av en kaka. Hon är ju precis som Karlsson på taket!

-"Jag tar den största halvan, eftersom du vill ha den minsta"




Jasså!? Ville jag? Haha.