Jag minns Trefiderna, jag minns mitt 70-tal

Jag minns mitt gamla 70/80-tal i betongförorten. Jag och min bästis Vivi i porten brevid. Glada solbrända, barfota 6-åringar. Ibland fick vi vara med i den coola indianstammen. Jag kallades "snabba foten." Jag var en snabb 6-åring. Ibland smög vi oss ner i källaren och lekte i hennes gallerförråd. Hemligt! Där fick vi inte vara. Gamla gossedjur i säckar. Askul! Vi fick inte heller ränna i det kolossalt stora betonggaraget. Gömde oss bakom en bil när det kom folk. Jag har alltid älskat doften av betong/bil/bensin/smuts.

Ibland gick jag till närkiosken för att handla choklad till mamma. Hon skulle alltid ha sådan där besvärlig "Schweizernöt." Jag hatade att handla saker jag inte kunde uttala namnet på... Jag protesterade till slut. Då fick jag tillåtelse att handla vanlig mjölkchoklad istället. Tack mamma för det.

På den tiden låg allt gott BAKOM disken. Även plockgodis. Vi handlade ofta ETT gelehallon, EN seg napp, EN av varje sak... -"räcker pengarna?" man visste aldrig riktigt säkert. Tanten plockade tålmodigt ihop alla färgglada små karamelleren, en och en i en liten vit papperspåse. 3.50 tack! Puckstång ville man också ha ibland, ibland lakritspuck.

Jag och Vivi ville ha långt hår.... Speciellt jag tror jag. Men det hade vi inte. Strumpbyxor funkade då. Bara att klippa benen till många fransar, sen dra på huvudet. Då var vi "tuffa tjejer" Mammas tomma gula Blend paket och några pinnar gjorde leken otroligt realistisk. Vi var coolast Vivi och jag.

Ibland lekte vi tivoli. Bladen var biljetter, en bortslängd kundvagn "virvelvinden" En lek som ibland kunde göra ont. Men vi var odödliga Vivi och jag.

Jag var avundsjuk för att Vivi fick gå på dagis. Jag hade dagmamma. En liten galet pigg dagmamma som tog oss dagbarn på långa promenader tills vi nästan stupade. -"Lyft på fötterna!" Uppmanade hon alltid när vi skrapade våra bruna promenadskor mot asfalten. Jag ville gå på dagis. Det verkade så roligt. Dockvrån och allt...

Vi lekte hund också Vivi och jag. Släpade våra gossedjur i långa koppel. De blev alldeles svarta av smuts på magen. Jag kom på det strålande idén att simulera bajsplockning för att göra leken verkligare. Vi satte hunden nära en riktig hundbajs för att sedan ta upp den lilla kringlan i medhavd påse. Väldigt realistisk känsla över det hela.

Vi badade i svarta vattenpölar i skogsdungen. Vi samlade mygglarver. Jag skrev en beteendebok om dem. "När larven står uppochner så är de trötta," upplyste jag i min bok. Fodret bestod av vetemjöl. Men alla mygglarver dog plötsligt, och min bok såldes aldrig i några större mängder... ingen såldes närmare bestämt. Jag samlade fler djur. Kopparormar, igelkottar, björktrastar, grodyngel och skator.

Jag minns flera tillfällen då jag var taskig mot dig Vivi. Förlåt... När jag var elak var du snäll. Minns när min bror förstörde din igelott av lera, i tron att det var min. Min mamma bestämde att du skulle få min igelkott. Dagen därpå fick jag en present av dig. Det var min igelkott. Jag tror inte jag ens tackade dig... Tack.

Vi lekte Trefiderna som gick som tv-serie. Vi fick inte se på Trefiderna. Men gömd bakom vår brun/orangeblommiga hörnsoffa kunde man se mycket man inte fick. ( även poltergist såg vi på detta sätt.)

När man leker trefiderna så behövs en stor gräsmatta full med maskrosor. Och det hade vi! Sedan är utrotningen ett faktum!

Jag minns Trefiderna, jag minns mitt 70-tal... Jag minns allt.