fredag 18 februari 2011
Kan man snorta ostbågar?
Jag behövde bara vända ryggen om 1 minut så hade Hulliganen och Näsapan hällt ut en hel skål ostbågar som de frenetiskt traskade runt på som om de vore två slovenska vintrampare som jobbar på ackord. Det är bara smulor kvar. Ostpulver... Jag kanske kan snorta upp mitt fredagsmys istället.
fredag 11 februari 2011
Det var en gång en högtalare och en liten hålfetisch.
torsdag 10 februari 2011
Mer Vab-lekar
Barn fattar inte när det är nog
tisdag 8 februari 2011
Vabb-lekar
Nu kommer reklamutdelarsnubben... Jag hör hur det smäller i grannarnas brevlådor. Han närmar sig. Undrar om jag ska ta och skrämma honom när han når min brevlåda. Jag ska blåsa i en sån där utrullningsbar kalastuta rakt upp i brevlådan upp i nyllet på honom, i precis rätt tillfälle.
Ja, jag är mentalt understimulerad. Jag vabbar fortfarande.
fredag 4 februari 2011
Dåliga mamman ringer myndigheter
När man vabbar kan man passa på att ringa diverse myndigheter. Om ingen unge skriker just då. Det kan man aldrig veta. Man får chansa helt enkelt.
När den automatiska telefonrösten upprepat mantrat "Det är många som ringer just nu, men du behåller din plats i kön" 78564389 gånger, så liksom slappnar man av mer och mer, blir blassé, börja pyssla med annat samtidigt som man väntar på den där 983769932 platsen i kön...
Hulliganen har börjar med ett otyg. Han fyller snart tre och hans anusring har börjat koppla så smått med bajscentrat hjärnan. De tränar att komunicera, anusringen och hjärnan. När det är dags att göra nummer två så håller han emot, kämpar. Det är som en envis maktkamp. Ett krig. Tredje världskriget. Som en thriller-rulle. En riktig nagelbitare. Hulliganen VS bajskorven 2. Visas även i 3D. Har jag tur råkar det finnas pop corn till hands precis när det hela börjar.
Hur som helst, mitt i denna kamp var jag tvungen att rycka in. Som nummer 76492537:e plats i kön uppmanar jag förtvivlat min bajsstrejkande son som står i en spänd båge alldeles knallröd i ansiktet "Du måste släppa ut bajset! DU MÅSTE SLÄPPA UT BAJSET!!" Varpå plötsligt en kvinnoröst i luren svarar. "Eh, ja... Vad kan jag hjälpa dig med?"
När den automatiska telefonrösten upprepat mantrat "Det är många som ringer just nu, men du behåller din plats i kön" 78564389 gånger, så liksom slappnar man av mer och mer, blir blassé, börja pyssla med annat samtidigt som man väntar på den där 983769932 platsen i kön...
Hulliganen har börjar med ett otyg. Han fyller snart tre och hans anusring har börjat koppla så smått med bajscentrat hjärnan. De tränar att komunicera, anusringen och hjärnan. När det är dags att göra nummer två så håller han emot, kämpar. Det är som en envis maktkamp. Ett krig. Tredje världskriget. Som en thriller-rulle. En riktig nagelbitare. Hulliganen VS bajskorven 2. Visas även i 3D. Har jag tur råkar det finnas pop corn till hands precis när det hela börjar.
Hur som helst, mitt i denna kamp var jag tvungen att rycka in. Som nummer 76492537:e plats i kön uppmanar jag förtvivlat min bajsstrejkande son som står i en spänd båge alldeles knallröd i ansiktet "Du måste släppa ut bajset! DU MÅSTE SLÄPPA UT BAJSET!!" Varpå plötsligt en kvinnoröst i luren svarar. "Eh, ja... Vad kan jag hjälpa dig med?"
Farliga småbrorsor och hånfulla handukar
Jag vabbar. Snoret flödar i både Näsapans och Hulliganens små näsor. Men det är mest snor i Hulliganens näsa. Hulliganen är rädd för Näsapan. I normala fall skulle man ju kunna tro att det är storebror som är brodern med pondus och respekt. Men inte den här familjen. Näsapan, spinkig och skallig jagar han ljulbent sin storebror runt runt med en röd (eller blå) kloss i handen och ser allmänt livsfarlig ut. Hulliganen gnäller ynkligt och flyr i panik. Där brukar jag rycka in som den ömma moder jag är. Så dålig är jag inte trots allt. "Är du rädd för storebror?" brukar jag fråga. "Ja,a,a" snyftar han ynkligt.
Det enda positiva med att vabba är att diskbänken ser någorlunda sjysst ut. Man hinner diska lite i omgångar mellan snortorkandet. Man hinner även hänga upp nya handukar i badrummet. Det har nämligen blivit en sport att finna handukar som fortfarande har hel hängögla. De flesta har gått av, och man syr ju inte fast dem igen. Det är ett sådant typiskt twillight zone göremål man aldrig tar sig tid att göra. Därför ligger de där. De 26 vikta handukarna i udda färger med ett slappt hängande snöre. De riktigt hånar medvetet. "Ta mig, ta mig.... HAHA! april april, din dumme fan, jag är inte heller hel! Hur ska du hänga mig nu då din dumme f.." Då tar jag den där fula öglelöse handuken och torkar Näsapans röv med den istället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Kanin = Blottare???
Jag har tydligen närt en liten blottare vid min barm. Det brukar komma små jobbiga småungar och plinga på dörren eftersom Trotsmaskinen har ...
-
Nu känns det äntligen som ebolan är under kontroll. Alla mår bättre och jag kunde tom rasta både Näsapan, Torsten och till och med Exorcist...
-
Det var en härlig natt i natt. Nu har även Hulliganen ärvt Fästingens ögoninflammation. Det är jobbigt för föräldrar med sjuka barn, men tro...
-
Äntligen sover de små samtidigt för en gång skull. Men snart kommer trotsmaskinen hem från skolan, då är det slut på lugnet. Det har varit e...