Barn fattar inte när det är nog

Idén kändes perfekt när jag lät hulliganen och Näsapan mata våra undulater så jag kunde ängna mig roligare saker som tex skrämma brevbäraren och blogga mm. Men det blev bara jobbigt att städa efter dem. Varför fattar inte ungar när det är nog? De bara häller och häller.

Vabb-lekar

Nu kommer reklamutdelarsnubben... Jag hör hur det smäller i grannarnas brevlådor. Han närmar sig. Undrar om jag ska ta och skrämma honom när han når min brevlåda. Jag ska blåsa i en sån där utrullningsbar kalastuta rakt upp i brevlådan upp i nyllet på honom, i precis rätt tillfälle.

Ja, jag är mentalt understimulerad. Jag vabbar fortfarande.

Dåliga mamman ringer myndigheter

När man vabbar kan man passa på att ringa diverse myndigheter. Om ingen unge skriker just då. Det kan man aldrig veta. Man får chansa helt enkelt.

När den automatiska telefonrösten upprepat mantrat "Det är många som ringer just nu, men du behåller din plats i kön" 78564389 gånger, så liksom slappnar man av mer och mer, blir blassé, börja pyssla med annat samtidigt som man väntar på den där 983769932 platsen i kön...

Hulliganen har börjar med ett otyg. Han fyller snart tre och hans anusring har börjat koppla så smått med bajscentrat hjärnan. De tränar att komunicera, anusringen och hjärnan. När det är dags att göra nummer två så håller han emot, kämpar. Det är som en envis maktkamp. Ett krig. Tredje världskriget. Som en thriller-rulle. En riktig nagelbitare. Hulliganen VS bajskorven 2. Visas även i 3D. Har jag tur råkar det finnas pop corn till hands precis när det hela börjar.

Hur som helst, mitt i denna kamp var jag tvungen att rycka in. Som nummer 76492537:e plats i kön uppmanar jag förtvivlat min bajsstrejkande son som står i en spänd båge alldeles knallröd i ansiktet "Du måste släppa ut bajset! DU MÅSTE SLÄPPA UT BAJSET!!" Varpå plötsligt en kvinnoröst i luren svarar. "Eh, ja... Vad kan jag hjälpa dig med?"

Farliga småbrorsor och hånfulla handukar

Jag vabbar. Snoret flödar i både Näsapans och Hulliganens små näsor. Men det är mest snor i Hulliganens näsa. Hulliganen är rädd för Näsapan. I normala fall skulle man ju kunna tro att det är storebror som är brodern med pondus och respekt. Men inte den här familjen. Näsapan, spinkig och skallig jagar han ljulbent sin storebror runt runt med en röd (eller blå) kloss i handen och ser allmänt livsfarlig ut. Hulliganen gnäller ynkligt och flyr i panik. Där brukar jag rycka in som den ömma moder jag är. Så dålig är jag inte trots allt. "Är du rädd för storebror?" brukar jag fråga. "Ja,a,a" snyftar han ynkligt.

Det enda positiva med att vabba är att diskbänken ser någorlunda sjysst ut. Man hinner diska lite i omgångar mellan snortorkandet. Man hinner även hänga upp nya handukar i badrummet. Det har nämligen blivit en sport att finna handukar som fortfarande har hel hängögla. De flesta har gått av, och man syr ju inte fast dem igen. Det är ett sådant typiskt twillight zone göremål man aldrig tar sig tid att göra. Därför ligger de där. De 26 vikta handukarna i udda färger med ett slappt hängande snöre. De riktigt hånar medvetet. "Ta mig, ta mig.... HAHA! april april, din dumme fan, jag är inte heller hel! Hur ska du hänga mig nu då din dumme f.." Då tar jag den där fula öglelöse handuken och torkar Näsapans röv med den istället.

Monday bloody mondayś

På måndagar är basisten iväg och spelar fiol. Förlåt, bas skulle det vara. Då är jag ensam med hans barn hela kvällen. Ja, då är det mest hans barn anser jag. I skrivande stund så vinglar Näsapan omkring som ett litet dregglande fyllo och drar en liten hund på hjul. Och han ser INTE djurvänlig ut. Trotsmaskinen har jag äntligen fått att duscha efter mycket tjat och gnat. Ungen såg ju för tusan ut som Dregen i Backyard Babies i håret. Inte ens när påpekade det, ville hon duscha. Jag vet inte vilken ålder ungar bryr sig om sin egen hygien. Inte vissa 10 åringar i alla fall. Men till slut så. Det är som med triss. Plötsligt händer det!


Hulliganen sover i alla fall. Efter ca tre bajsblöjebyten, vellingmeck och vild jakt runt lägenheten en timme. Skrikande lade han motvilligt sitt lilla kladdiga huvud på sin blåa blommiga kudde och somnade till slut. Då tänkte jag. Vilken satans tur att inte Basisten skriker så där innan han somnar. Det skulle se så... sjukt ut.

Nu sitter jag och samlar ny kraft för att försöka få Näsapan att somna. Jag vet inte vad det är för fel på den ungen, men han tycks inte ha något som helst sömnbehov. Om han somnar som de flesta normala barn runt 20.00, så vaknar han ca 23 och beter sig som en speedad tjackpundare i fem timmar. Den som hävdar att vi fostrar fel önskar jag att de får ett exakt likadant tjackbarn. Då kan vi diskutera uppfostran. Gärna en som klättrar också.

Jag tror jag måste avsluta här, för nu släpar han iväg med Basistens förstärkare. Det känns som vad som helst kan hända nu.

Larvigt frussen

Samtal vid frukostbordet i morse.

Jag: "Vet du vad! Jag hittade en larv i aprikosmarmeladen igår! "
Trotsmaskinen: "UUUEEUUHH! Vad äckligt! Hur såg den ut...!?"
Jag: "Svårt att säga... lite brunaktig.. Den hade ju varit död ett tag."
Trotsmaskinen: "Ah, just det... Han frös ju ihjäl."

Intressant. Den lilla larven överlevde:
1. Aprikosplockarprocessen.
2 aprikostvätten.
3. Aprikos-mosar-maskinen.
4. Tillsats-meckandet.
5. Ytterligare snurr och mos och press ner i små lufttäta burkar.
6. Transport till butiken.
7. Färden från ICA maxi i Dåliga mammans stökiga baklucka för att slutligen ställas i kylskåpet. DÅ plötsligt dog den!

Larver är inte särskilt köldtåliga varelser helt enkelt.

Navelbråck är ett viktigt ord att kunna när man är 1,5 år

Nu har äntligen Näsapan lärt sig det användbara ordet navelbråck!
Det är Trotsmaskinen som är den pedagogiska läraren.

Var är navelbråcket!? Var är navelbråcket!? har hon upprepat likt ett mantra i veckor, samtidigt som hon pekat envist på Näsapans praktfulla utåtstickande navelbråck.

Och Härom dagen hände det! Poletten ramlade ner. Han tittade allvarligt på Trotsmaskinen, flåsade lite, en dreggelsträng dinglade sakta ner på parketten. Han pekade fundersamt och sakta på den lilla knappen på magen och utbrast plötsligt,

"Däh äh navebockee..."