Dåliga mamman´s blogg

Här serveras ingen kaffe latte

Min bilder
Namn:
Plats: Uppe i örn nästet, I en beige förort, Sweden

Om Dåliga mamman och pappa Basisten samt barnen Trotsmaskinen 11 år, Hulliganen 4 år och Näsapan 2 år. Om livet som trebarnsmamma utan förskönande gulligull och kaffe latte... Välkommen till det verkliga livet mitt bland spyor, bajs och allmän trebarnschock.

onsdag 23 juni 2010

En dag på skansen. Igen.

Jag skäms lite över att jag fogade mig för Trotsmaskinens begäran att åka till skansen. Jag som skrev att jag inte skulle återvända dit i år. Men igår var vi där igen, och det var precis lika värdelöst som vanligt. I år var det dessutom mycket jobbigare eftersom Hulliganen och Näsapan var med. Det var de ju inte sist jag var där. De fanns inte ens. I dag vet man att det är rena semestern att bara ha ett barn. Att ens fundera på att åka dit ensam med alla tre är helt galet. Men som tur var så kunde Basisten möta upp mig där.

Redan på färjan över till Djurgården möttes vi av märkliga människor. Ni som vistades i Stockholm i går vet kanske att det fruktansvärt varmt. Men det hindrade inte en familj från England, vars farsa såg precis ut som mannen med den gula hatten i Nicke nyfiken, att pälsa på sina stackars barn i tjocka stickade tröjor. I den vääääldigt gamla antika vagnen låg dessutom ett till påpälsat barn. I en fårskinnsåkpåse!! Jag vet att jag kanske är en ganska halvkass mamma, men jag försöker i alla fall inte utsätta mina barn för värmeslag. Jag vill att de ska leva, trots att de är lite jobbiga ibland. Nicke Nyfiken-familjen dök upp lite här och där under hela vår vistelse på Skansen.

Vi började med att fika, för jag var helt slut redan vid ingången.

Och som vanligt lös djuren med sin frånvaro.

Vi såg dock en liten vit Hitler-kanin.

Några översexuella marsvin.

En andfamilj som Huliganen ville hämta.

Jag var lite osäker på om jag verkligen vågade släppa in Hulliganen till getterna. Jag är ju trots allt en stor djurvän. Men det gick faktiskt väldigt bra. Jag tror han har ärvt mina djurvänsgener.

Lill-Turtle var där! Jag såg inte Balrog, men hon virrade väl omkring i någon skoaffär någonstans och letade efter Turtle.


Som vanligt möts man av lockande skyltar, löften om att leka och gosa med en massa söta kattungar mm.
Men som vanligt är det bara skitsnack. Såvida man inte tycker att det är en fantastisk upplevelse att leka men en fet stock och några stenar.


Tydligen fick jag även chansen att agera lite paparatzzi fotograf. Jag hörde nämligen en kvinna som väste till sin väninna att tjejen i rosa keps var någon sorts kändis, jag hörde inte så noga. Men ni läsare kanske kan identifiera henne.

Här dyker plötsligt kändisen upp bakom Näsapan. Så passande!

Näsapan ville mest hänga med grismorsan och pilla på hennes spenar.

Tänk att det är så fascinerande med tuttar.
Det var stundvis ganska trevligt faktiskt, men lite för mycket stök och bök. Hulliganen rymde några gånger, slog sig m.m och Näsapan vill gå själv fast han inte kan. Men det fattar han inte. Till slut var de små så slut att de somnade utmattade i vagnen båda två. Så då åkte vi hem. Och hel vägen hem surade och gnällde Trotsmaskinen över att det var tråkigt och att hon inte fick göra det hon ville mm. Precis som förra gången. Det känns så givande att åka till Skansen!

Etiketter:

7 kommentarer:

Anonymous Ulrika sa...

Tack för din UNDERBARA blogg som jag just upptäckt! Trodde knappt mina ögon när jag såg dina bilder från Skansen ha ha, familjen du fotat är inte turister :-) Jag delar buss med pappan och 2 pojkar varje dag i city...den vagnen och den familjen tar man INTE miste på ha ha ha. Tack igen för att du förgyller med dina fantastiska inlägg. Ullis

13 april 2011 15:58  
Blogger Dåliga mamman sa...

Är det sant!!! Helt otroligt att du känner igen familjen. Jag menar, hur stor är oddsen för det!?? Ja vagnen är onekligen speciell. Haha.
Tackar även ödmjukast för dina uppmuntrande ord ang bloggen. :-) Sånt värmer. :-)

13 april 2011 18:24  
Anonymous Ullis sa...

Ja, du skulle sett hur jag satt och gapade som en guldfisk i säkert en hel minut innan jag började gapskratta :-D Och så måste jag fråga om profilbilden *försöker blinka bort skrattårarna* Är det du??? Och HUR tänkte du när den bilden kom till??? Såg nånstans på sidan att dufinns på Facebook också..men hittar dig inte ;-( Får man bli nätvän så man kan följa dig där också? Ha en härlig kväll /Ullis

13 april 2011 18:51  
Blogger Dåliga mamman sa...

Haha, ja helt galet. Jag har tänkt att jag ska ha bloggen på fejjan också men det har inte blivit av, men jag kanske ska ta och fixa det nu då.

13 april 2011 20:59  
Blogger Dåliga mamman sa...

Just det, profilbilden... Det är inte jag. Det är bara en bild jag fann på nätet, men eftersom kvinnan i diskhon är så lik mig så tyckte jag att den passade som profilbild.. :-)

13 april 2011 21:00  
Anonymous Ullis sa...

Säg gärna till om du vill ha en fejjanläsare till, men behöver ett namn där :-)

13 april 2011 21:41  
Blogger Dåliga mamman sa...

Nu så Ullis. Det vore en ära om du ville bli min första vän på fejsbok :-)

14 april 2011 20:28  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida