Missförstå mig rätt. Jag gillar barn, även andras barn, och även detta barn. Problemet är att just detta lilla barn säger precis vad det tycker. Och värst av allt. Det hon säger är sant.
Men jag vill inte höra sanningen.
Jag vill inte höra att det ser ut som jag bär pyjamas på dagtid, och att det har minsann aldrig hennes mamma. Jag vill inte höra att det ser ut som att jag väntar ytterligare ett barn. Jag vill inte höra att det syns att jag inte städat på länge och inte heller att jag är en lustig mamma.
Jag blir lite arg på mig själv när jag känner att jag borde städa innan denna lilla besserwisser anländer.
Men jag fick en idé.
Hädanefter ska jag ta emot dessa små tandlösa åttaåringar i min nyskrubbade, kliniskt rena lägenhet. jag ska vara uppklädd i min finaste klänning, klackskor, fixat hår, proffssminkad och fixad. Jag ska stå där och servera nybakta bullar i hallen. Hulliganen ska ha fläckfria märkeskläder och bete sig exemplariskt. Lyda minsta vink. Tutt-Maskinen ska helst bara sova i sin spjälsäng och inte spy och bajsa en enda gång. Sedan kommer min underbara man Skyggot brett leende med blänkande tänder, och vi ska bara pussas, vara ständigt romantiska och aldrig någonsin bråka. Allt ska vara perfekt!
Det kommer att vara precis som det förmodligen alltid är, hemma hos detta lilla barn...
Jag, före och efter förvandlingen.
Före
Efter
2 kommentarer:
Glöm för tusan inte att du ska servera bullarna rykande färska, direkt från plåten!!
Jajaja.. givetvis! Annars vore jag en dålig mor.
Skicka en kommentar