I morse när Hulliganen vaknade så hade han bestämt sig för att han absolut ville åka och handla mat. Fiskpinnar. På stört. Han skrek och grinade som en rabiat... Hulligan, om att få åka bil till affären och handla fiskpinnar. Han kan inte ens uttala det rätt. Han skriker "Kickipinni!!!" "kickipinni!!!" "Åka hannla kikkipinnnniiii!!!"
Men det är inte det första prioriteringen som nyvaken förälder att kasta sig i bilen för att handla fiskpinnar kl åtta på morgonen. Vad får tvååringar allt ifrån. Varför!? Vad är det som gör att de känner att endast ett paket inhandlade fiskpinnar på Willys kan få dem på bättre humör. Nej, jag förstår inte.
Han fick vänta. Men det slutade med att han faktiskt fick följa med och handla mat. T.o.m fiskpinnar. Hulliganen är glad nu.
7 kommentarer:
fiskpinnar är livets nektar ;p
fiskpinnar är livets nektar ;p
fiskpinnar är livets nektar ;p
oj då..
Att jag inte begripit det tidigare. Jag är en dålig förälder.
... Stammar du? :-)
a-a-a-a-aa lite ;)
Skicka en kommentar