Knarkarkvart??

Asså FY! Måste berätta en vidrig sak. Jag hittade en spruta med kanyl och allt på ett märkligt ställe i min lägenhet. Tänk om ungarna hade hittat den. Det verkar som min lägenhet har varit en knarkarkvart en gång i tiden. :-O Det förklarar varför spöket här hemma verkar så disträ och pratar så sluddrigt nattetid... Jag har ett alldeles eget pundarspöke.

Julefrid

Står och stampar i golvet och gnäller som ett barn över alla intrasslade ljusslingor. Trotsmaskinen står bara och tittar förvånat och frågar "Vad ska du med allt det här till!?" ...FAN! Nu blir det en till glögg.

Frysskadad snopp?

En liten tanke som slog mig när jag pulsade hem i mörkret. Det kan fan inte vara mycket våldtäktsmän ute nu. Och om jag mot förmodan råkar möta en så får han problem ty mina termobrallor är lika svårforcerade som Fort knox.

Det blir ingen blöjbrasa på lördag

Stopp och belägg! Jag måste tyvärr ställa in sprit och blöjbrännarfesten på lördag. Näsapan pissade på sig inne på Ica Maxis lekhörna. Vi kanske kan ta det på hans artonårsdag istället.

Äntligen rumsrent.

I helgen ska jag ta mig tusan fira att ALLA mina barn äntligen blivit rumsrena! Jag ska ställa mig på gården och bränna blöjor och dricka sprit. Nån som vill vara med!?

Byta namn på bloggen...?

Funderar faktiskt lite på att byta namn på bloggen för det händer att bekanta/vänner tycker det är fel att jag kallar mig själv dålig mamma. Jag hoppas alla förstår att bloggen är väldigt ironisk. Tyvärr finns det de som inte riktigt förstår ironin och glimten i ögat med min blogg, och det händer att jag får lite skit ibland. Men det är inget jag bryr mig om direkt.

Jag vet bara inte vad den skulle heta istället. Jag ville ju inte ha en helylle-blogg med en falsk uppmålad bild om det perfekta familjelivet med rykande nybakta bullar i bakgrunden. Då tappar ju bloggen all sin mening.

Och givetvis är jag ingen dålig mamma. Mina barn är det bästa jag har och de har det fruktansvärt bra hos både mig och deras ömma fader som är en helt fantastisk pappa. De får kärlek i överflöd. Bara så att ni vet.

Kass musik på gymmet

Ska ta och mixa ihop den ultimata gym musiken. Det är tur att man har mp3,n. Herregud, ibland kör de lungna favoriter därinne! Lugna favoriter!!? Hur ska man kunna växa av den musiken?? Jag lägger mig i fosterställning på en pressbänk och gråter mig till sömns. ZzZzzzz

Jag skiter i första advent.

Om man ställer fram en flaska glögg och en chokladask på bordet.. Räknas inte det som julpynt då.. ?

Rocky IV - Training Styles

Jahapp, verkar som man blir utan bil nu då. :-/ Så antingen går jag upp i gryningen för att passa bussen till dagis och sen till jobbet... Eller så springer jag som en jävla jak med ungarna i pulka så blir det lite extra a la Rocky Balboa träning i snön. Varje dag! Fatta sexpacket i sommar. :-O

Att spela på tänder

Näsapan tjuter ursinnigt för att han vill spela på mitt röda laptopunderlägg. Jag försöker förklara att det inte går... För det ÄR ingen dator! Men utbrottet är ett faktum. Trotsmaskinen försöker rädda situationen genom att erbjuda den aggressiva lilla späda brodern hennes Nintendo istället.
Näsapan kontrar med att veva med armar och ben samtidigt som han brölar förtvivlat - "Det GÅR inte att spela på tändeeeeer!!!"

Ingen jul i detta hus?

Inser plötsligt att jag inte äger en enda julpryl. Antingen får jag sätta mig och pyssla ihop såna där fula, hemgjorda, kassa papperpyssel som bara går sönder.... Eller åka och handla helt enkelt.

Personliga tratteringar och slappt lördagshäng överlag

Var på AW igår. Det var trevligt.  Men nu är alla barn hos mig igen. Hulliganen och Näsapan kom över en bläckpenna och har skaffat sig varsin "trattering" Hulliganen har gaddat in lite olika motiv. Bland annat ett frågetecken och ett Opelmärke. Det tycker jag var väldigt personliga motiv egentligen. Han frågar mycket och älskar bilar. Den kommer han aldrig ångra. Näsapan lyckades hinna med en hel sleeve. Inga tydliga motiv, men rätt sjyssta mönster faktiskt. Jag kan lägga in bild sen, men nu har Hulliganen lagt beslag på min iphone. Han spelar galna farmorn. Ett spel om en speedad pensionär som löper amok på gatorna. Nu ska jag sopa upp en hel hushållsrulle som de rivit isär till mikroorganismer och spridit över hela köksgolvet.

Pungar, Bajsande riddare och bajspolare i kloakerna

Näsapan kommer glatt galopperande med ett svärd nedstoppat i blöjan samtidigt som han hojtar stolt: "HEEEJ!! Jag är en riddare som har bajsat.!"

Sedan skulle vi spola ner bajset så att han kommer till sina vänner.

Efter det brainstormade han huruvida pappa har pung och jag snippa... Men vad hade Trotsmaskinen? ...Ja, Vad ÄR syrran för något egentligen. Ingen vet så noga...

We shall overcome!

Creepy old town

Jag har haft ännu en emokväll. Gick och såg Nya Twilight filmen. Brydde mig inte ens om att fråga om sällskap. Det var skönt att vara ensam. Men retade mig på tjejen bredvid som knaprade och smaskade någon sorts illaluktande snacks. Hon försökte inte ens äta diskret, utan verkligen åt med öppen mun som en utsvulten boxerhund med hängläppar och stirrig blick.

Efter filmen tog jag en promenad från Hötorget till Skanstull. Det var mysigt creepy i Gamla stan. Nästan så man kunde ta på alla vilsna själar som vandrar omkring i gränderna. I like it!

Kycklinggrannen ska ut ikväll!

Kycklinggrannen är i farten igen! Det är ju fredag kväll och nu klampar hon runt däruppe i sina röda klackskor. Fixar och donar och gör sig vacker. Smörjer in sin slappa, knottriga hud. Målar ögonbryn i pannan eftersom hon säkert inte har några egna. Letar febrilt efter en tampong i strl xxxx-large. Jag skulle tro att hon traskat runt i ca en halvtimme nu. Jag ska nog fan försöka kolla hur hon ser ut. Jag kan smyga på henne i trapphuset när hon går iväg. Det börjar bli en principsak att ta reda på hur kycklinggrannen ser ut. Jag undrar vart hon ska... Togaparty kanske.

Kycklinggrannen med vänner på togaparty.

Emohelg

Känner mig riktigt emo idag. Har jobbat som vanligt... Det var segt... Efter jobbet smög jag lite smått paranoid med hårdrock i öronen mellan hyllorna på Ica Maxi. Kände inte för att träffa någon. Barnfri helg, så min inhandling kändes minst sagt labil. Mat och blöjor eller Groggvirke, en kajalpenna och partyhattar?  Det är frågan. Vad händer ikväll liksom? Det slutade med att jag sket i att handla mat.. Blev lite helggodis bara.

Smög hem i mörkret, slängde mig i badet och stirrade en lång stund på tre badleksaker i form av två Viking Line båtar samt något som liknar en slida med ögon. Nu njuter jag av tystnaden bara och kommer nog ligga i soffan hela helgen. Jag behöver ladda mina batterier. Vila öronen, slippa svara på hundra frågor, slippa koncentrera mig, bara lägga ner hela hjärnverksamheten. Jag ska låta min hjärna ligga i koma i två dagar. Den BEHÖVER det. Kanske Kolla på nån blodig zombiefilm och äta av mitt tax free godis. Ja, såna saker som varenda  småbarnsmamma borde göra ibland UTAN att känna press att göra något "nyttigt" under helgen.

Middagstips tack

Vad kan jag göra med dessa ingredienser? Proteinpulver, fiskpinnar, två halvruttna bananer, en flaska absolut vodka och en halvsugen grön karamell från Cinderella.

Ett hemligt meddelande

Nämen se där. En liten morgon överraskning. Eller kanske ett litet kryptiskt meddelande. En kladdig begagnad karamell intorkad på koftarmen. Ursprung: Viking Line cinderella. Misstänkt gärningsman: Näsapan.

Inte så mycket att orda om

Det är väl inte så mycket att orda om den här dagen. Barnfritt unkisliv kan man väl kalla det. Ett liv då man kan sticka sent till jobbet (och ändå komma i tid!) eftersom man bara behöver klä på sig själv och inte två slingrande barnkroppar. Dagar då man kan laga en hafsig märklig middag bara för överlevnads skull. Skita i att diska. Gå till gymmet och träna samt snegla på snygga killar, för att sedan utsvulten på närhet bege sig hem för att dra på sig ankmössan och hoppa in i duschen. Ja, typ en sådan dag.

Och nu den berömda pappa-veckan

Det är nu första kvällen då Hulliganen och Näsapan har åkt till sin ömma fader. Pappa-vecka! De första timmarna känns olidligt ensamt. Saknar dem så det värker i hjärtat. Ingen som öser ut, slår, kladdar, vrålar, pussar, bråkar, gråter, kramar, gosar och säger att jag mina tuttar är som gossedjur och att de hänger långt ner. Ingenting av allt det. Ena veckan allt och den andra veckan inget. Det känns märkligt.

Som tur är så brukar Trotsmaskinen hänga kvar hos mig några dagar extra för att få lite egentid med mig utan brorsorna. Då brukar vi göra sånt som gör en till en lite typiskt dålig mamma. Typ käka godis mitt i veckan och titta på film lite för sent fast det är skoldag. Eller så åker vi till närmsta zoo och köper en massa djur. Typ två duvor och en hamster.

Plötsligt händer det

Jag kanske inte är så dålig trots allt.

Hittat appen

Nu har jag äntligen hittat bloggers app till mobilen. Om den funkar bra så kanske jag stannar här. För övrigt har vi en vanlig vabb dag i snorets tecken med spridda leksaker och odiskad disk. Måste försöka städa lite idag. Huliganen roar sig med att spela en extremt enformig "troodeloo" ( trudelutt) på sitt leksakspiano. Näsapan är ovanligt lugn just nu.

Min granne ovanför.

Jag vet inte hur hon ser ut. Min granne ovanför. Men jag vet att hon gillar klackskor. Och jag kan verkligen se mig framför mig hur hon i princip trär på sig sina kanske.. (röda?)... klackskor, omedelbart då väckarklockan ringer. Hon förvarar sina älskade skor under huvudkudden.

Liggandes på rygg som en grillad kyckling pressar hon flåsande in sina liktornsprydda, torra fötter i de trånga skorna. Sedan kliver hon upp. Tar en dusch (med skorna på) och klampar sedan runt en timme tills alla kläder är på och hon till slut kan lämna lägenheten för att åka till jobbet kl sju..

Precis så tror jag att det är. Det låter åtminstone så. Inte för att jag störs direkt av det... Jag är ingen gnällig granne. Men så tror jag att det är.

Min granne.

Vabb-rehab tack.

Hur kan små sjuka ungar vara så pigga. Jag behöver åka på rehab efter den här vabbdagen.
Dagens bus:
1. Näsapan: Sugit på en massa olika karameller och spottat ut dom på golvet.
2. Hulliganen: Ritat "tratteringar" (tatueringar) över hela sin lilla bleka nakna kropp.
3. Näsapan: Smulat brago i soffan.
4. Näsapan: Jagat duvorna (våra egna skrattduvor)

Övrigt båda två: Studsa i soffan, rivit ner tvätt, spridit leksaker, slagits med varandra, slickat i smörpaketet och smörjt bregott mellan tårna. Och jag ska vabba i morgon också. Men sedan är det pappa vecka.  :-O

Dåliga mamman is back!

Nä blogger suger numera, jag ska hitta något annat ställe att blogga på...  Alla mina gamla bilder har dessutom försvunnit. Så irriterande!!! 

Gungor och Kumla anstalten

Nu känns det äntligen som ebolan är under kontroll. Alla mår bättre och jag kunde tom rasta både Näsapan, Torsten och till och med Exorcisten-ungen på gården en stund. De minsta dvärgarna hasade runt med sina bobby cars runt runt på den grusiga asfalten (det låter förjävligt) och sedan gick vi på äventyr till gårdarna runtomkring. Det är jobbigt när de vill gunga tycker jag. Finns det någon förälder som verkligen gillar att stå och putta fart om och om igen. Jag själv tycker att det suger, men man måste ju ibland för att inte vara en alltför kass mamma.

Näsapan blir vansinnig om han inte får rätt fart. Då brölar han argt under sin stora, slappa mössa -"Mäjja fat, mäjja fat!!! Och medan man puttar Näsapans gunga, så tjatar Hulliganen också om mer fart. Och så håller det på. Länge. Eller så står de och bråkar om samma gungjävel i en halvtimme. Fast alla är lediga och ser precis likadan ut. De hänger i gungan och sprattlar desperat som ilska små flatlöss, som om det vore det sista orakade könshåret i världen. Patetiskt.

Det var riktigt skönt ute. Jag kände mig lite som en nyutsläppt fånge från Kumla anstalten. Eller kanske Hall. Jag slog mig ner på en sandig bänk bredvid gungorna. Jag andades in den friska luften i mina rossliga luftrör och njöt av det starka solskenet i mina ljuskänsliga trötta ögon. Jag blundade och lyssnade på ljuden omkring mig. Vinden, de svajande ekarna, ett svagt ljud av fotbollsspelande målbrottsgrabbar med tuppröst borta vid skolan... En sopbil som sopade gatan. Ett flygplan. Det lät vår helt enkelt. Men min inre harmoni fick ett abrupt slut när jag blev avbruten av Näsapans evinnerliga tjat. -Mäjja fat, mäjja fat, mäjja faaaatt!

Därför tänker jag jobba i morgon. Nu räcker det. Basisten är också bättre och orkar ta hand om ungarna själv. Från att sett ut som en döende vattenbuffel, ser han mer ut som en något mindre gnällig och bajsnödig vattenbuffel.

 Men ungarna är ändå inte riktigt redo för dagis ännu. Man märker det, för de liksom brölar arg mycket tidigare än vanligt när något gå emot dem. De behöver de äta upp sig också. De har haft en diet som skulle få vilken anorektiker som helst alldeles grön av avund. En Paris Hilton-diet kan man säga.

Kumla anstalten. Precis som hemma.

Ebolaviruset sprider sig

Så där ja! Nu har fler anmält sig till VM-mästerskapet i Kräk-kaskad spelen 2012. Det känns kul med fler tävlande. Vi har ju så himla lite tvätt som det är nu. Kanske fler vill anmäla sig och spy ner lite sängkläder, madrasser, täcken och filtar. Det är bara att hojta till.

Som sagt. Ebolaviruset sprider sig. I går ringde Trotsmaskinen från skolan och mådde dåligt, så Basisten åkte och hämtade henne, sedan tog det väl ca en timme innan hon spydde som en räv i soffan. Hon påminde lite om den där lilla besatta flickan i exorcisten. Eller, ja, exakt faktiskt. Det enda som skiljer sig åt är att hon inte sagt "your mother sucks cocks in hell" till mig ännu. Men det kanske kommer, för hon är jävligt stingslig. Jag springer och baddar hennes panna och sköter om min lilla exorcist-unge så gott jag kan.

Igår insjuknade även Basisten och har legat och brölat och stånkat hela natten som en sårad, döende vattenbuffel. Så där höll inte jag på när jag var sjuk. Ja, just det, jag glömde. Han är ju en man. Nåväl, han fick en dosa snus av mig som tröst.

Men jag ser ljus i tunneln, för jag mår lite bättre, och Näsapan är så gott som helt bra, och Hulliganen har inte kräkts sedan i går. Och då kräktes han inte ens på mitt täcke. Jag hoppas bara att Hulliganen och Trotsmaskinen är bra tills på fredag för då ska vi till min vän i fucking Åmål.

Näsapan lämnar jag hemma med basisten, så han inte kommer bort på tåget. Såna där Näsapor kan man ju för bövelen inte ha med på tåg. Han skulle bara hoppa omkring på hatthyllorna och smita bort till resturangvagnen. I BÄSTA fall. Hulliganen däremot är en liten tågfetisch så jag förväntar mig att han sitter still och tittar saligt ut genom fönstret hela resan. Men visst kommer han säkert få ett och annat Torsten flinck-utbrott under helgen, men jag är mentalt förberedd på det. Om inte annat så kanske det finns nåt stackars barnlöst par i Åmål som kan tänka sig att adoptera en liten Flinck-kopia med hjälmfrilla.

Trotsmaskinen

Basisten

Alla vill kräkas på mitt täcke

Sådär ja. Nu är även min egen rufsiga Torsten Flinck och jag smittade. Vilken ebola, fy fan säger jag bara. Mitt luttrade täcke har nu hunnit tvättats ytterligare en gång. Sammanlagt tre gånger på nu. Varför ska alla spy på just MITT täcke! Det spelar ingen roll var jag gömmer täcket. Någon lyckas alltid spy på det i alla fall. Det skulle säkert inte spela någon roll om jag körde täcket ända till en sopstation i Säffle. Torsten skulle nog se till att pricka täcket i alla fall. På något sätt skulle han lyckas. 


Något däremot småbarnsföräldrar skyddar med sitt liv är den heliga bäddmadrassen. SÄRSKILT en bäddmadrass utan fodral över. Eftersom Torsten spydde ner hela min säng, så är hela det sårbara skumgummit blottat. I går kväll lade sig Flinck i framåtlutad sidoläge över min skumgummi-madrass på golvet samtidigt som han visade tecken på kväljningar. När jag försökte få bort hon drabbades han av ännu en av sina massiva fyraårs-hardcore-utbrott. Jag vet inte hur detta ska sluta. Just nu har Basisten tagit över så jag får vila. Jag tror jag behöver se en film nu. Något med mycket zombies, för det är terapi för mig. Inte ljudboken om mindfulness jag fick gratis häromdan, jag blir mest rastlös av att lyssna på sånt.


Här sitter jag och vaktar mitt täcke på sopstationen i Säffle. Hulliganen sitter hulkande på nästa tåg, för att hinna kräkas på täcket. 

VM i Kräk-kaskad 2012

Det är "VM i det stora kräk-kaskad spelen 2012" här hemma. Näsapan leder, för han är den ende tävlande. Näsapan är magsjuk, och därför så håller jag en rastlös Hulligan hemma i karantän för dagis skull. Men han är fortfarande frisk. Jag hoppas att det uppskattas. Jobbigt är det i alla fall, för han har ca 30 utbrott om dagen och påminner lite om Torsten Flinck med sitt labila temperament och sin råttfärgade hjälmfrilla. Han har något galet i blicken och det flyger både fjärrkontroller och trådlösa telefoner över hela vardagsrummet så fort han inte får som han vill.

Näsapan bara spyr och kräks. Mitt mjuka favorittäcke från Ica maxi har redan tvättats 2 ggr på ett dygn. Jag gissar att jag äger Sveriges mest luttrade och härjade täcke. Det är väldigt synd att inte småbarn kan pricka en spyhink, det vore så mycket lättare allting då. Nu sover näsapan äntligen vilket jag också skulle behöva göra, med det kan jag inte för Hulliganen måste övervakas noga innan han river hela lägenheten. Basisten jobbar och Trotsmaskinen är i skolan. Lycko dom.

De behöver sitta!!!

Aftonbladet

"En högvakt svimmade i stentrappan inför konseljen. Han fick snabbt hjälp att resa sig. – Fallet berodde på blodtrycksfall, rapporterar Aftonbladets reporter Mattias Sandberg direkt från slottet."

Jag anade att detta skulle ske. Det var bara en tidsfråga. Det är bara för att de inte får sitta ner de stackars satarna. De får säkert syrebrist under pälsmössan också. En uppmaning till Hovet. skänk högvakterna en varsin stol. Jag rekomenderar stolen Henriksdal från Ikea, för den matchar mössan. 

Oj, det var länge sedan, jag kompenserar.

Jag vet inte VAd som hänt med bloggen. En del (de flesta) bilder kan inte visas. Jag är mest ledsen över att min hårt arbetade röv i paint är borta. Jag arbetade sjukt länge med den.

Dålig uppdatering har det också varit. Och jag som skrev på nyårsafton att jag minsann skulle blogga på. Det är typiskt mig. Opålitligt humörmänniska. Det har bara varit så mycket den sista tiden, så jag har inte tyat med riktigt. Hur som helst så är vi sjuka just nu. Men jag är bättre på att uppdatera min facebookstatus konstigt nog. I brist på fantasi och som kompensation på dåligt uppdaterad blogg, så koppar jag in några fraser här nedan. Som en liten sammanfattning från den senaste tiden i mitt oglamorösa liv. En retroaktiv kompensation kan man säga.

Dåliga mammans senaste uppdateringar på Facebook. Håll till godo.
Jag vill inte sitta här i soffan med ebolahosta och med ett gult leksaksflygplan intrasslat i håret. Jag vill vara frisk och gå i skogen.


Dagen VAB-engagemang. (ja, jag har tråkigt) I min lokaltidning (kontaktannonserna) söker en Afrikansk, diskret man en vit fräsch kille.... Ett par rader nedanför söker en fräsch VIT kille en Afrikans man för diskreta träffar. Det är ju tamejfan helt strålande. Hur ska jag få dem att träffas! Borde man ringa och tipsa! Ja, för tänk om de är ämnade för varandra, själsfränder, men missar varandra. Picture it! Afrikanen blir utvisad och ensam i sin hydda med en skavande läpp-platta och den vita snubben gifter sig med en tjock elak Polack bara för att han inte vågar komma ur garderoben. Så förödande. Något måste göras!


Hemma pga av kombinationen vab och sjuk själv. Ont i halsen, stel i nacken och allmänt kasst mår vi. Försöker passa på att vika tvätt, men blir alldeles kallsvettig efter tre tröjor. :-/ Känns som ett tämligen smart val att inte gå i skogen tre timmar idag.


När mina barn blir tonåringar så ska jag INTE bli en sån där morsa som envist ska in och väsnas med dammsugaren i deras rum kl 9 på helgmorgnarna. Jag ser fram emot den dagen de sover till 13. Då ska jag också göra det.


 Varit på Ridskola med barn nr 1, där plötsligt två hästar började misshandla varandra helt hysteriskt i ridhuset. Det såg rätt... dumt ut. :-O Efter det, shoppat lite kläder och mat och dyl. Sedan blev det thaimat. supergott. Och nu dricker jag en Breezer mango (faaarligt god!) medan barnen leker. -"Vem vill vara Gladiatoooor!?!" -"JAAG vill vara kladdig Tooor!!" :-O


Hästarna ställde sig med rumpan mot varandra och började mata sparkar. Jag tänkte att det skulle se skumt ut om människor också slogs på det viset.... Såg verkligen framför mig hur ett gängslagsmål i Jordbro skulle kunna se ut. :-O




Om ni nu promt ska sätta en korv, gurka, ostbåge, fotboll eller dyl i halsen så gör det med fördel nära mig, för idag har jag gått en hjärt/lungräddningskurs på jobbet. Bara så ni vet. P.s. Vi lärde oss INTE att dra ut föremål i andra änden.


Sambon iväg och spelar bas, 11-åringen sitter inlåst som en liten Kumlafånge i sitt rum. (låser på insidan) Och Hulliganen och Näsapan leker i sitt rum. Snart läggdags. jag försöker bara samla lite kraft. Att lägga dem är som att fösa in en hjord rabiessmittade kossor i Texas. Och att lägga elvaåringen är som att försöka trycka in en sur, hal bläckfisk i en kaviartub. Typ så.


är lik Herr Tumnus. Faunen... Lika kort och märklig känner jag mig när jag pulsar omkring i den pudriga Narnialiknande skogen. Den gula labben vid min sida påminner faktiskt även han om Asslan. Blir lite paranoid när jag plötsligt hör någon närma sig flåsande bakom mig, tänk om det är häxan! Puh! Det var bara en skidåkare.


känner mig hjärnlobotomerad idag. All mental energi är totalt utsugen.


Helt slut efter jobbet idag. Skönt att det är helg. Det var isigt och rått i skogen. Kände mig som en gammal sleten Yak när vi mödosamt vandrade uppför snöiga, knöliga kullar i ett långt led.


Hon är bara 11... GAH! Hur ska det bli när hon är 14!? *ryser*


rast på jobbet, snart dax för prommis nr 2. Trött! Skulle helst bara vilja åka hem och lägga mig i ett skumbad. Men det är bara att dra på sig vandringskängorna och mössan och gå. gå. gå.


Dricker te och tröstäter en mockaruta... Fan, nu är det cocosflingor mellan tangenterna också. Jag måste tröstäta en till.


Gjorde bort mig på gymmet idag. Hade tränat klart och kände mig lite lätt slutkörd. Lyssnade fortfarande på hög rockmusik i mp3 spelaren medan jag vinglar in i omklädningsrummet. Och det kändes väl helt ok... Förutom att det var herrarnas omklädningsrum jag traskade in i. Jag hann tom hänga upp min ryggsäck på en krok innan jag tänkte: "Fa,an vad brudarna är stora och håriga på det här stället. :-/




Konstigt att man vaknar på sin första dag som 38-åring med en finne på näsan. Antar att det bara går utför nu. :-O


Idag har vi haft lite kalas och julgransplundring här hemma. Jag har tagit över en viktig tradition vi hade som barn när farmor levde. Hon delade alltid ut den obligatoriska julgransplundringspåsen till barnen innehållande lite godis samt kalastuta, ballong en frukt och en russin. DÅ kändes det ganska beiget med mandarinen och den lilla russinasken, men nu som vuxen är det tamejtusan kult. Så därför, nu för jag traditionen vidare. Moooahahaah.


Borde sova, men kan inte sluta döda zombies! :-O (Jag är ett stort fan av zombie Lane på facebook) 


Äntligen får man sitta en stund. Grabbarna sover äntligen och jag har hjälpt den förstfödde med grisarna. (marsvinen) Städa buren och klippa klor så sammanlagt tolv sprattliga hobbit-liknande fötter och trimma ner den ena som såg ut som en avdankad Burt Reinolds. Nu ser de lite mer civiliserade ut. Ja, för att vara marsvin i alla fall.


Nu är alla förkylda igen utom jag. När ska de fatta att det är bra att marinera sig i glögg.


Äntligen har jag ordnat en snarkfri zon som jag kan fly till nattetid. Annars är risken tämligen stor att ni får läsa följande på löpsedeln de närmsta dagarna: "Trebarnsmor försökte kväva sin snarkande sambo genom att pressa ner tre skitiga tubstrumpor i halsen. Kvinnan är efterlyst och skäligen misstänkt för dråpförsök." Vi har försökt prata med sambon, men han är för rosslig och hes för att kunna göra sig förstådd. En nära bekant har dock meddelat oss att han ständigt går barfota (även utomhus) och ser väldigt rädd och osäker ut.


Också avslutningsvis en liten fräckis på det:
En kvinna drar med sig en man hem från krogen och de hamnar direkt i säng. De börjar med missionären och killen drar på och ger henne vad hon tål rätt bra, när han plötsligt bara stelnar till och ser helt död ut i ögonen...
Gick det för honom nu, undrade hon, men efter bara fem sekunder sätter han igång igen och knu**ar på som fanken igen, för att plötsligt bara stanna upp igen och stelna till med helt död blick...
Men, tänker hon, vad händer? när han plötsligt drar på farten utav bara helvete igen och samma visa efter ett tag. Han stelnar till med död blick. Nu kan hon inte hålla sig längre.
- Vad håller du på med, frågar hon?
- Något jag lärt mig på RedTube, svarar han. Det kallas ”Buffrar”...


:-D

Gott nytt år!

I dag är det bråda tider. I dag är det ju nyårsafton! I kväll SKA jag fanemej bräcka Tyskan. Jag ska ha mer skumpa, snyggare outfit, fler raketer och en mycket coolare fest än henne. Som tur är så var Näsapan vaken till 3 i natt så mina ungar kommer vara mycket piggare och roligare än hennes trötta gnälliga ungar vid tolvslaget. Äntligen är alla friska också. Det ska vi fira.

Jag vet inte riktigt hur jag ska summera 2011. Det har varit ett ganska hektiskt och sömnlöst år tycker jag. Lite som kristina från duvemåla fast i en förort. Det har varit väldigt mycket sjukdom och spring till vårdcentralen i tid och otid. Egentid är något som jag sett långt fram i tiden. Jag ser fram emot ett 2012 med mer sömn och lite mer Dåliga mamman i fokus. Längtar efter lite mer egentid än när man står med händerna i en löddrande diskho. Helvetestrapporna får jag fortsätta leva med några år till. Men förhoppningsvis kommer grabbarna knata upp mer och mer självmant utan protester. Förhoppningsvis. Och förhoppningsvis kommer Näsapans Jackass-fasoner lägga sig en aning. Förhoppningsvis kommer Hulliganen bli lite med stabil i humöret och förhoppningsvis kommer Trotsmaskinen trotsa lite mindre.

Men det har också varit ett år med mycket kärlek, spänning och skratt. Det har varit "livet" som livet ska vara. Oro, motgångar, sorg, kärlek, kris och lycka i en blandad kompott. Min viktigaste önskan inför 2012 är att vi alla får vara friska.

Som sagt! 2011 var året då: Min morfar dog, Basiten började odla skägg, fjärrkontrollen försvann 43 gånger, jag aldrig kom i tid till jobbet, Hulliganen och Näsapan äntligen fick byta dagis (The house of terror) Trotsmaskinens undulat blev ihjälbiten av Tanthunden. 2011 var året då Trotsmaskinen fick tre marsvin och jag blev en anonym glöggalkoholist. Bland annat.


Nyårslöften? Nä, det är ingen idé att jag lovar något som jag ändå inte kommer kunna hålla. Men en sak är säkert, och det är att bloggande kommer fortsätta i samma anda som tidigare.

Önskar er alla därute ett riktigt gott nytt år!!!

Ett nytt vaccin mot influensa!

Alla var sjuka under hela julen utom jag. t.o.m svärföräldrarna är nu smittade. Jag har gjort en egen vetenskaplig analys av fenomenet. Varför insjuknade inte jag? Jag har forskat i vad familjens offer intog för dryck och föda innan det våldsamma insjuknandet.

Basisten: Kaffe, julmust, normal dos pepparkakor, snus och vanlig mat: Blev sjuk. (fortfarande jättesjuk)

Trotsmaskinen: Ingen speciell föda, julmust, normal dos pepparkakor: Insjuknade hastigt.

Näsapan: Åt vanlig mat, lite julmust samt sög stadigt på olika nappar i olika färger: det hjälpte inte, blev sjuk.

Hulliganen: Åt väldigt varierad föda, lagom dos julmust: Smittades.

Svärföräldrarna: Gammalmodig husmansost och kaffe. Inte ens svärmors stickning hjälpte. Inte heller svärfars skytteklubb skyddade honom.

Dåliga mamman (jag, alltså) Intog extrema mängder glögg (Blossas starkvinsglögg) samt Nyåkers pepparkakor ca två månader innan ebolan slog till. Resultat: Forfarande frisk.

Fattar ni vad det betyder för vetenskapen! Jag har funnit ett vaccin mot influensa!

En liten påminnelse

En viktig liten påminnelse i dessa sjukdomstider.

Jag är mycket stolt över att ha ritat denna håriga röv alldeles själv i paint.

Hur blir det nu med julen...

Julafton närmar sig med stormsteg och dåliga mamman agerar familjens Florence Nightingale idag. Lägenheten är som ett militärsjukhus med sjuka människor lite här och där i olika rum. En ligger och sover med mössa på skallen, en lever i blind förnekelse och krälar envist hostande runt i soffan, den tredje vägrar "alvedon i rumpan" (supp) medan den fjärde KRÄVER alvedon i rumpan samtidigt som han trycker upp en 300 ml mollipect-glasflaska under min näsa. Funderar faktiskt på att lägga ner hela julen i år.

Fjärrkontrollen borta igen.

Fjärrkontrollen är borta. Igen! Sedan i lördags morse. Varför kan det inte finnas en "söksignal" på

fjärrkontroller precis som det finns på trådlösa telefoner?? Vore inte det väldans bra! Jag har korsförhört ungarna likt en envis, fet munkätande snut i ett trångt förhörsrum, men jag får inget vettigt ur dom. De bara svamlar om ditten och datten. Helt oväsentliga saker. Verkligen goddag yxskaft-svar. De snackar bara om sina bilar, hur många hjul de har mm. De spelar totalt oskyldiga, men jag kan se i deras små falska blickar att de döljer något. De VET något. De döljer information. Jag VET att det är en av dom som är skyldig! Jag måste nog öka pressen lite.

Vill du vara som Kristen Stewart - Flåsa!

Precis det här jag satt och tänkte på när jag såg den senaste Twillight filmen med Trotsmaskinen. (Även om jag tyckte den var bra) Kunde ändå inte sluta notera alla dessa flåsanden, stönanden, suckanden och viskningar, tusen blinkningar och i princip exakt samma minspel på Bella hela filmen igenom. Hon stänger aldrig sin mun helt. Jag tror inte hon kan det. :-D Är det bara jag som noterat detta fenomen?

Får jag seniorrabatt nu?

Jag börjar se ett skrämmande mönster. Lätt-Glögg mitt i veckan, militant Touchskärm-motståndare, romrussinätare, Isdubbar på skorna samt läser hemmets journal. Med en brutal-akut självanalys har jag just kommit fram till att jag förvandlades till en tant i veckan. Jag tror det skedde i måndags. Förvandligen torde vara helt klar på söndag. Nä! Nu ska jag ta en svalkande dusch, fick såna brutala svallningar här.

Påslakanset från Ellos

Så passande om man är både hårdrockare och sängvätare på samma gång.

Elaka dvärgar och Romrussin

Ebolan sprider sig i hemmets lugna vrå. Idag har jag haft både Hulliganen och Näsapan hemma. Dagis ringde och frågade efter Näsapan fast vi meddelat läget. Jag tror att de misstänker att vi sålt Näsapan. Det känns så när de ringer. Visserligen känns det ibland som att man vill sälja sina barn rätt billigt på blocket, men bara en kort stund. Jag skulle faktiskt aldrig göra det. Blocketköpare är så jävla jobbiga, det ska alltid pruta och föreslå en massa skumma byten. Typ, din unge mot en varmvattenberedare, fast jag inte ens bor i hus. Eller, din unge mot mot 2 spinkiga getter plus en vecka i en sunkig sommarstuga i Azerbadjan. Förmodligen blir man även våldtagen av två håriga Azerbadjan-bor med flottiga skägg mitt i natten, eftersom det inte går att låsa den sönderruttna dörren ordentligt... Och ingen varmvattenberedare finns det heller för den blev bortbytt på blocket. FAN! Nä, jag behåller mina ungar.

Idag var dagens sattyg så många att jag inte ens orkat dokumenterat dem. Bara konstaterat dem. Hulliganen har nog varit värst. Det beror på att han fick vara hemma fast han inte ens är sjuk. Något jag ångrade ganska fort. Morgonen började med att jag hör hans satanist-vrål närma sig samtidigt som han tätt följd av Näsapan klättrar upp i min säng. De lyser i mina näsborrar med en varsin ficklampa. Näsapan gräver bestämt i mina igenmurade bihålor med en nerdreglad blockflöjt från 1978 och ger mig en fet käftsmäll så fort jag vänder bort huvudet. Han slår mig även i pannan med blockflöjten. Trotsmaskinen sitter bara bredvid och flinar åt övergreppet. Näsapan har bajsat och en oangenäm odör sprider sig i sovrummet. Men han ger mig bara fler smällar så fort jag föreslår att ta bort bajset. Det slutar med att Korven plattas till och förvandlas till en kaka då han hoppar på mig och landar flera gånger på ändan. En stund senare bajsar även Hulliganen. När han krystat klart vill även han hoppa. Jag får nog och går till köket och fixar ett par mackor som jag äter i en tät ridå av bajsångor.

Som den ordentliga ömma moder jag är så fick de pulvermos till lunch. Vände dem ryggen ca 4 minuter och när jag kom tillbaka så hade Hulliganen kladdat ner hela köket med mos. Hela fönstret var igenmurat. Det var extremt jobbigt att få bort. Det var när jag tvättade fönstret som jag upptäckte att tyskan julpyntat balkongen. FAN, jag trodde jag vann i år.

Jag var så nöjd när jag fixat min balkong så fint med all röd porr-belysning och sneglade ner på hennes beiget tomma balkongräcke. Men nu jävlar hade hon gjort det finare på sin balkong. Som hämnd tänkte jag hardcore-förföra basisten framför fönstret med alla lampor tända bara så hon skulle få se att jag har ett grymmare sexliv än henne. Men det blev aldrig av. Jag ville äta choklad istället. Alladin. Den gula asken. Jag fick då även käftsmäll nr 2, när jag upptäckte att jag gillar romrussin. Då är man verkligen kärring på riktigt. FAN!

Senare på dagen försökte jag roa dvärgarna med lite pyssel. De satt alla tre och pysslade. Vi har en stor låda med diverse Panduro-prylar. Väldigt användbart. En stund senare informerade Hulliganen mig om att Trotsmaskinen gjort honom julfin. Han hade lika många tomtestämplar på sin lilla nakna kropp som femton gamla förköpshäften från 1987 och lika mycket glitter på kroppen som en diskotönt från samma årtal som busshäftet. T.o.m i armhålan! Jag fick sanera dem i badkaret allihop. Där roade sig Näsapan med att spöa skiten ur Trotsmaskinen. Han vevar med sina små spinkiga armar som en sån där liten krigs-leksaksgubbe från 80-talet med en knapp i ryggen som styr höger arm. En stel rörelse svingar armen upp och ner i en märkligt hitler-rörelse. När han inte fick spöa Trotsmaskinen så började han kasta shampoflaskor och dyl. Det hela fick ett abrupt slut när han försökte hiva Trotsmaskinen över badkarskanten.

Nu sover dom äntligen allihop och jag har halsat lite ur Cocillana flaskan. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu... Kasta ägg på Tyskans balkong kanske. Eller äta upp den sista romrussin biten.

Hjärnskadad silverfisk

Idag kom Trotsmaskinen springande och berättade med allvarlig och ivrig röst, att hon mött en hjärnskadad silverfisk på lill-toan. Aset hade tydligen vinglat runt i snäva cirklar och betett sig mycket besynnerligt. Strirrat i kors och dregglat och haft sig. "Det var den feta!!" fortsatte hon upphetsat.

"Den kanske har drabbats av en hjärnblödning... eller en förlossningsskada" Svarade jag ointresserat. Men sedan funderade jag vidare på fenomenet och kom på att det KAN ju också bero på allt klorin jag skvätte runt därinne igår. Jag minns nu hur en av de spinkiga farsorna klängde sig febrilt fast på väggen med en panikslaget uttryck i ansiktet.

Inte nog med att de är hopplösa whitetrash, nu kommer de börja kräva hjälpmedel också. Dra in LSS och kräva rullstolar, timstockar, färdstjänst och daglig verksamhet. Fan!

Jag brukar ju googla fram mina bilder, men denna gång lyckades jag faktiskt inte få någon träff på "Hjärnskadad silverfisk" Så jag antar att jag måste använda mig av paint igen. Men jag ritar i morgon, för nu haaar Cocillanan börjar verka. Jag ser ljuset! Jag ser ljuuset!

Cocillana is the shit

Näsapan har smittat ner mig med sin hosta. Jag känner mig tämligen kass, men med tanke på alla våra besök på vårdcentralen så har ett fett städskåp proppfullt med alla möjliga skumma vätskor och piller. Jag skulle kunna bli storlangare och sälja prylarna på plattan. Salva för sönder-ammade bröstvårtor tex. Alla förpackningar som det står etylmorphin eller ephedrin behåller jag för mig själv. Sånt ska man inte sälja bort. Just ikväll valde jag flaskan med etylmorphin. Dumt att ta ephedrin när man ska sova tänkte jag. Om jag börjar skriva väldigt långsaaamt så veeet ni varfööör. I morse drack jag av flaskan som det stod ephedrin på, och jälar vad jag städade köket fort.

2011. Cocillana-Etyfin Oral lösning (ATC kod: R05FA02) Läkemedelsföretag MEDA

Cocillana-etyfin bör avnjutas i vinglas alternativt snapsglas. Smaken har en något jordig ton med en tydlig bitter bakrund. En angenäm touch av kemikalier ger en karaktäristisk halvtorr känsla. Sötman är väl integrerad i cocillanan. Och jag undrar om inte cocillana-fabriken ligger belägen i en brant sydsluttning. Det känns faktiskt så. Särskilt ca 20 minuter efter intag.

Handla sopor

I en tvåårings värld gör vi vuxna väldigt besynnerliga saker när vi går hemifrån. Detta är vad Näsapan tror. (Oavsett vad klockan är på dygnet.)

1. "Ska du handla pizzaaa?" (Japp, mamma handlar alltid pizza kl 07.30 på morgonen.)

2. "Ska du handla sopor?" (Jaaaa! Andras sopor behöver ju verkligen eftersom vi har så lite egna. Särskilt då blöjsopor.)

Alltså. När vi är utanför lägenhetens fyra väggar så består våra liv endast av att skaffa pizza och sopor. Inget annat existerar.

Storshopping!

Porrig advent

Nu är det adventspyntat och klart. Nu lyser en sån där härligt röd och skum porrbelysning upp hela vårt örnnäste. Även på balkongräcket. Vilken tur att vårt lilla preventivmedel (Näsapan) fortfarande är vaken, annars skulle jag inte få dricka min glögg ifred för basisten. Särskilt tänd blir han säkert av att jag fortfarande bär min säckiga svartvit randiga pyjamas sedan i morse.

Vi har marsvin... och silverfiskar.

VARFÖR är silverfiskar så jävla tröga. Varför ska de prompt bo på just våran lill-toa när de slaktas metodiskt vareviga dag och natt. Ett mer obeboeligt område får man leta efter. Att bo på vår toalett är som att bygga ett hus på toppen av en vulkan där det sker mest jordbävningar, där det är brutalt krig och bebos av världens livsfarligaste folkslag. Mördare, psykopater. You name it. Vi sprayar med diverse läbbiga medel, skurar, mosar dem, krossar, överaskar dem nattetid och utför brutala folkmord så t.o.m Hitler skulle gråta blod. Ändå utvandrar de inte. De vägrar flytta.

Vår toalett är den mest ogästvänliga platsen på jorden. Ändå ska de små fanskapen bo just där. De bara blundar för problemen. Förökar sig och spelar happy family. Små barn springer omkring i kakelfogarna och larvar sig. Föräldrarna har ingen koll alls. De bara lämnar sina ungar helt utan uppsikt. Såg en fet morsa ligga innanför tröskeln mitt på ljusa dan och vräka ut sig på en papperstuss. Så jävla nonchalant! Skulle inte förvåna mig ett dugg om det var hennes unge som jag fann drunknad i toalettborsthållaren. Ni vet den där lilla äckliga skålen där det samlas en liten vattenpöl. Morsan makade på sig först när jag petade lite på henne för att kolla om hon var död. Hon blev skitsur när jag väckte henne. Stirrade stint på mig och kröp sakta iväg.

Men jag tror jag anar nu. Vår toalett är en sorts silverfisk-världens svar på ghetto område. De är trailertrash-firrar allihop. De har ingenstans att ta vägen. Så de stannar och förlikar sig med sitt öde. De har blivit så präglade på vår närvaro så många generationer tillbaka så de inte bryr sig om oss längre. Som kossor. Eller något annat kreatur. De är tamejfan framavlade husdjur. Det skulle inte förvåna mig om jag kunde tävla i agillity med dessa silverfiskar. Dock ej den feta, lata morsan på papperstussen, hon får bli knarkfisk... eller möjligtvis spårfisk.

Man kan också sätta små bjällror på dem och låta dem hoppa igenom små ringar till hurtig musik. Ibland kan ringen få brinna... ganska mycket. Då hoppar de fortare... Förutom morsan. Hon brinner upp.

Nä, i morgon är det jag som springer (twilight-fort) och tjackar en sån där klicker. Jag har planer...

Plötsligt händer det, och jag fick beröm för det också!

Tänk vad man kan hitta under soffan när man möblerar om. Och tänk vad mycket roligare det känns när man möts av dessa uppmuntrande ord mitt i allt äckel och eländet. Av egoistiska skäl så inbillade jag mig att det var en gammal avlägsen, död släkting som ville sända mig ett litet kryptiskt budskap om att jag kanske inte är så tokig morsa ändå. Jag städade ju till slut i alla fall!

Ja, jag bytte en dag.

Hulliganen 3 år kommer hem från dagis en höstdunkel dag i November. Skitig som en liten uteliggare från Bronx klampar han in med leriga stövlar på hallgolvet. Han strirrar förvånat in mot det dunkla vardagsrummet och utbrister fascinerat:

"MAMMA!! Har du BYTT!??"

Ibland får man lust att byta plats på möblemanget helt enkelt.

Royal Gala - nu med steroider!

Fan vad småbarn är ostadiga i humöret. Frågade snällt om Hulliganen och Näsapan ville ha ett varsitt äpple. Näsapan tackade glatt ja, medan Hulliganen blev som en aggressiv steriodertryckare. Han vrålade så det ekade i hela huset. Jag vet inte vad hans problem är. Varför han måste svara så kraftigt på tilltal!

Hur som helst så skalade jag ett äpple och sträckte fram det till Näsapan varpå han också blev rabiat. Han sög tag i äpplet och slungade iväg det så saften stänkte över parketten. Hur kan ett litet royal gala äpple väcka dessa ursinniga känslor i så små barn. Jag vet inte.

Jag skällde ut dem en stund för deras heffa-behavior och gick sedan för att skala ett eget äpple, för jag blev sugen. Jag hinner ta tre och en halv tugga då Näsapan plötsligt ljudlöst dyker upp bakom min vänstra flank och hardcore-stjäl mitt äpple. Helt känslokallt rycker han mitt äpple ur handen och sätter sig i soffan och gnager förnöjt med sina små vassa vampyrtänder. Det blir långa skåror i äpplet. Han kan inte ta ordentliga tuggor. Han liksom rispar upp sitt äpple. Rätt åt honom!

Plötsligt i samma veva så bestämmer sig Hulliganen för att ta upp Näsapans förra ivägslungade äpple på golvet. Nu sitter jag här utan äpple medan mina små skitungar sitter nöjda i soffan och tuggar... och rispar. Jag tror jag tar mig en banan istället, den sista halvruttna i fruktskålen... Övermogna bananer väcker inte lika starka känslor.