Inte så mycket att orda om

Det är väl inte så mycket att orda om den här dagen. Barnfritt unkisliv kan man väl kalla det. Ett liv då man kan sticka sent till jobbet (och ändå komma i tid!) eftersom man bara behöver klä på sig själv och inte två slingrande barnkroppar. Dagar då man kan laga en hafsig märklig middag bara för överlevnads skull. Skita i att diska. Gå till gymmet och träna samt snegla på snygga killar, för att sedan utsvulten på närhet bege sig hem för att dra på sig ankmössan och hoppa in i duschen. Ja, typ en sådan dag.

Och nu den berömda pappa-veckan

Det är nu första kvällen då Hulliganen och Näsapan har åkt till sin ömma fader. Pappa-vecka! De första timmarna känns olidligt ensamt. Saknar dem så det värker i hjärtat. Ingen som öser ut, slår, kladdar, vrålar, pussar, bråkar, gråter, kramar, gosar och säger att jag mina tuttar är som gossedjur och att de hänger långt ner. Ingenting av allt det. Ena veckan allt och den andra veckan inget. Det känns märkligt.

Som tur är så brukar Trotsmaskinen hänga kvar hos mig några dagar extra för att få lite egentid med mig utan brorsorna. Då brukar vi göra sånt som gör en till en lite typiskt dålig mamma. Typ käka godis mitt i veckan och titta på film lite för sent fast det är skoldag. Eller så åker vi till närmsta zoo och köper en massa djur. Typ två duvor och en hamster.

Plötsligt händer det

Jag kanske inte är så dålig trots allt.

Hittat appen

Nu har jag äntligen hittat bloggers app till mobilen. Om den funkar bra så kanske jag stannar här. För övrigt har vi en vanlig vabb dag i snorets tecken med spridda leksaker och odiskad disk. Måste försöka städa lite idag. Huliganen roar sig med att spela en extremt enformig "troodeloo" ( trudelutt) på sitt leksakspiano. Näsapan är ovanligt lugn just nu.

Min granne ovanför.

Jag vet inte hur hon ser ut. Min granne ovanför. Men jag vet att hon gillar klackskor. Och jag kan verkligen se mig framför mig hur hon i princip trär på sig sina kanske.. (röda?)... klackskor, omedelbart då väckarklockan ringer. Hon förvarar sina älskade skor under huvudkudden.

Liggandes på rygg som en grillad kyckling pressar hon flåsande in sina liktornsprydda, torra fötter i de trånga skorna. Sedan kliver hon upp. Tar en dusch (med skorna på) och klampar sedan runt en timme tills alla kläder är på och hon till slut kan lämna lägenheten för att åka till jobbet kl sju..

Precis så tror jag att det är. Det låter åtminstone så. Inte för att jag störs direkt av det... Jag är ingen gnällig granne. Men så tror jag att det är.

Min granne.

Vabb-rehab tack.

Hur kan små sjuka ungar vara så pigga. Jag behöver åka på rehab efter den här vabbdagen.
Dagens bus:
1. Näsapan: Sugit på en massa olika karameller och spottat ut dom på golvet.
2. Hulliganen: Ritat "tratteringar" (tatueringar) över hela sin lilla bleka nakna kropp.
3. Näsapan: Smulat brago i soffan.
4. Näsapan: Jagat duvorna (våra egna skrattduvor)

Övrigt båda två: Studsa i soffan, rivit ner tvätt, spridit leksaker, slagits med varandra, slickat i smörpaketet och smörjt bregott mellan tårna. Och jag ska vabba i morgon också. Men sedan är det pappa vecka.  :-O

Dåliga mamman is back!

Nä blogger suger numera, jag ska hitta något annat ställe att blogga på...  Alla mina gamla bilder har dessutom försvunnit. Så irriterande!!!