Jag har hädat mitt under juletid

Jag har fått ett återfall i chokladträsket.

Vad tänkte jag på när jag ordnade choklad i de där små tygfacken till barnen. Nu har jag bara 4 dagar på mig att fylla den mjuka filt kalendern med all choklad jag ätit upp. Jag började lite försiktigt att smaka på nr 17... sedan 20, 21, nr 16 syns inte, den tar jag... jag bara lånar, smakar liiite, man kan ju köpa nytt!

"Äh, vad fan, spela roll, jag behöver choklad!" Plötsligt blev jag som besatt av amningsdemonen och tryckte i mig nästan hela kalendern. Allt medan Tutt-Malen och Hulliganen låg och sov, och Trotsmaskinen intet ont anande befinner sig i skolans korridorer.

Plopp var det. Plopp är gott. Ploppen försvann. Varför köpte jag just plopp!? Jag vet ju själv att det är kört när det gäller plopp. Nu har jag en timme på mig att gömma alla papper som ligger utspritt över hela lägenheten.

Jag skulle lagt i små leksaker eller något istället. Eller bett Skyggot gömma kalendern.

Jag kan inte handskas med choklad, så är det bara. Det är ungefär som om en heroinist ska försöka dela ut små påsar knark i 24 dagar till sina kompisar utan att nalla något själv. Ni hör ju själva. Det går ju inte.

Jag får försöka åka och handla nytt innan den 4:e annars har vi mycket ledsna barn här när det är dags att kika i påse nr 4. Vad ska jag säga, nä, ungar det blir inget idag för mamma har ätit upp er kalender!

Jag är en värdelös mamma.