Nakenråttan

Inatt drömde jag att hulliganen var en liten, liten råttunge. Ni vet en sån där naken rosa liten rackare på 3 cm. Han var så ynklig och bräcklig. Jag matade honom med en liten pipett av något slag. Jag fick liksom pumpa ur, och sen ge mjölken via pipetten. Samtidigt som jag oroligt försökte vårda denna lilla rosa råtta, så blev vi förföljda av nåt äckligt skumt väsen. Det var fruktansvärt läskigt och frustrerande. Jag vet inte riktigt hur det slutade... jag hoppas han växte till sig till slut.

Vad lider jag av egentligen?

Fenomenet bantningshäxan

Känner ni till fenomenet bantninghäxor? Låt mig förklara vad det innebär och varför jag avskyr bantninghäxor.

Det är när du äntligen bestämt dig för att banta ner dig några kilo, och när det äntligen går bra, du är verkligen på G osv, ja då möter du ständigt alla dessa kvinnor, tjejer, tanter, kärringar som envisas med att just du ska smaka på deras bullar, kakor, tårtor.

Ofta bakar dessa bantinghäxor som värst när just DU bantar, och givetvis i din närvaro. Observera att bantningshäxor själva inte äter en enda smula sv sina bakverk. De vill endast bjuda. Deras primära mål är att göda sin omgivning. Skoningslöst!

Tackar du snällt och artigt nej, envisas de med "Jamen EN kaka kan du väl ta!"
"EN liten bulle skadar väl inte!"

JO!!!! En enda jävla bulljävel skadar så in i helvete kan jag säga. En enda jävla bulle får mig att tappa fokus totalt! EN enda jävla bulle sabbar allting. Ok, en bulle kanske inte är hela världen, men betänk då att du är hos fem OLIKA bantningshäxor på en vecka, då är fan "en enda liten bulle" en jävla massa kalorier! Varför FATTAR de inte det!

Därför avskyr jag bantningshäxor. Bantninghäxor VILL nämligen att du ska vara fet, deras största mardröm är att du ska bli smal och fin. Bantningshäxor njuter av att förstöra din diet helt enkelt.

Undvik dessa häxor när du går på diet, det är mitt råd, ty de är listiga och onda som jävulen själv.

Nu ska jag äta lite godis framför tv,n innan jag går och lägger mig.

Släng aldrig barr som du fått av ditt barn

Det är lätt hänt att man som vuxen inte värderar ett barr eller en halvkrossad tallkotte så högt på gåvolistan. Det är lättare med blommor. Blommor brukar man få. Blommor har människor givit varandra i alla tider. Det hör till.

Därför är det lätt hänt att när min lilla dotter glad i hågen skänker mig ett litet barr, har jag det inte kvar när vi kommer hem. Jag har kastat det på vägen någonstans.

Detta svek är inget man visar öppet. Ofta kan jag hålla detta lilla, lilla, barr i flera kilometer tills det rätta ögonblicket är inne. Hon tittar bort, verkar ha glömt, hittat något annat intressant... kanske en sten. Stunden är inne! DÅ "svisch" *host,* och där flög barret ner i gräset.

Man tror att allt är frid och fröjd, barret är sedan länge bortglömt. Hon har ju en rolig sten nu!

Tills man är hemma vid porten 7 timmar senare.
-"var är barret mamma?" kläcker ungen ur sig plötsligt!

Vaddå barr? Man försöker låta så oskyldig man bara kan. Men sveket är ett faktum. Barnet blir hysteriskt och man har sabbat 3 timmars frid och fröjd. Man får så dåligt samvete och försöker trösta, förgäves.

Nu har jag lärt mig. Kasta ALDRIG ett barr som du fått av ditt barn. Hur litet eller fult barret, stenen eller kotten är, så är det faktiskt lika mycket värt som 100 röda rosor. 100 röda rosor som du fått av ditt barn... för att hon älskar dig.

Barr betyder ju kärlek! Att jag inte begrep det!

Jag har förlikat mig med springan i dubbelsängen

En lustig sak slog mig i morse då jag vaknade mitt i springan pga alla barn omkring mig. Det var nästan behagligt. Det hade varit en otänkbar tanke innan jag fick barn. Jag var faktiskt ruskigt bekväm tidigare.
När man haft barn några år så upphör diverse bekvämlighetsbehov.

Sängspringan är ju helt ok. Man är mest glad att fått sova tre timmar i sträck. Toppen! Man längtar faktiskt efter att lägga sig i springan på kvällarna! Man lär sig dessutom att sova längst ut på sängkanten utan att ramla ner. Man får helt gratis balansträning. Kanon!

Bära barn gör man en hel del. Man får jävligt ont i ryggen, axlar mm, men finner sig på något vis i det. När jag ser gamla tanter som går extremt framåtböjt så tänker jag, att de måste haft barn. För precis som de ser ut, känner man sig. Ofta bär man på en speciell arm vilket resulterar i en högerbiceps som får Arnold Schwarzenegger att bli avundsjuk. Medan den vänstra är förtvinad pga bristande träning.

Man blir konstant skallad! Jag vet inte hur många smällar jag fått av trotsmaskinen. Speciellt under åldrarna 6 mån-5 år känner man sig som en levande sandsäck för proffsboxning. Deras stora stenhårda, flintiga skallar utan självkontroll far hit och dit som bowlingklot. Jag bävar lite för bajsmaskinens kommande skallperiod. Av honom blir jag endast riven än så länge.

Man blir även misshandlad av övriga tentakler. Armar, ben mm. Det finns alltid någon liten vass lem som fyller sin funktion som grov misshandlare.

En klassiker är när man står böjd över barnet och hjälper med något varpå barnet tjångar upp huvudet under din haka. Oftast har du dessutom din tunga mellan tänderna då detta sker. Resultatet: Den fruktade tungsaxen. Tungsaxen är ytterst smärtsam, blodig och jävligt irriterande. Jag råkade ut för tungsaxen senast igår. Kanske därför jag kände för att håna hennes bristande musiköra. Man blir hämndlysten efter en tungsaxning. Det är TUR att man har spärrar.

Äta i lugn och ro är också något man finner sig i att INTE göra. När man väl får tid att äta så skyfflar man i sig som en galen Tyrannosaurus rex ty man vet aldrig när man får äta nästa gång. Ofta kommer man på sig själv när man är borta på middag. De andra stirrar så konstigt.

Man lär sig springa omkring på nätterna för att byta lakan pga kräk, läckande blöjor mm. Du lär dig även att en spya på axeln är en världslig sak...

Det finns så mycket men jag sätter stop där för man hinner inte sitta vid datorn heller...

Hur som helst! Om man inte är beredd på detta så tycker jag inte att man ska skaffa barn.

Så gick det till när jag födde trotsmaskinen

Jag tänkte berätta om när trotsmaskinen föddes.

Det hela började en strålande fin decemberdag. Närmare bestämt 23:e December 2000. Jag var rund och trind som en valross. Skyggot och jag hade precis köpt vår fina lägenhet. Vi hade även köpt en fin bil, men hade inte hämtat den ännu. Denna vackra decemberdag tänkte vi utöka vårt julgranspynt med lite extra kulor eftersom det såg så katastrofalt glest ut i granen.

Sagt och gjort. Skyggot älgade iväg till sina föräldrar för att låna deras bil. Jag hade precis duschat och stod och sminkade mig lite.

Plötsligt börjar det rinna... kändes som jag kissade på mig en smula... det fortsatte mer och mer. Det var likssom ingen tvekan. Vattet gick. Mina byxor var genomblöta, jag stod i en stor rund pöl. Jag blev lite skakis, ringde skyggot som fick panik. Därefter ringde jag sös och berättade vad som hänt.

-"Är du säker på att det är vattnet som gått" Undrade den luttrade barnmorskan i andra änden.

Vad svarar man när man sitter på hallgolvet, men det känns som man befinner sig på en jävla vattenfestival!?

-JA, Jag är säker, såvida det inte är normalt att pissar ca 2 liter genomskilnigt vatten med livmodertappen varje gång man målar ögonfransarna?"

-"ok, kom in ni..."

De kunde inte neka mig, jag var bara i V 34. Sagt och gjort. Skyggot och jag åkte in till sös. Vi var där runt 12 mitt på dagen. En annan luttrad barnmorska konstaterade att det var vattnet som gått. De vill hela tiden ha bevis. Tror att man ljuger om allt! Man funderar ju lite över hur vissa kvinnor är.... Åker de in om det råkat läcka tre droppar kiss i trosorna? Tror vissa kvinnor att de är gravida fast de egentligen bara väntar en stor hård bajskorv? Var de två blå sträcken på graviditestest-stickan bara spilld blåbärsoppa? I så fall fattar jag varför alla dessa barnmorskor har denna speciella "jag-tror-dig-inte-utryck" i ansiktet.

Jag antar att de får vara med om ett och annat. Men en sak visste jag, och det var att jag inte bluffade. Här skulle födas barn!

En av de luttrade barnmorskorna tyckte jag skulle prova akupunktur. Vilket skämt! Ok, om man har lite huvudvärk eller nåt, men under en förlossning! Det enda som hände var att jag vred mig i svåra förlossningssmärtor SAMTIDIGT som min hand liknade en nåldyna. Inget annat. Varken mer eller mindre.

Jag och skyggot får ett rum och en TENS-apparat som jag numera hyser starka fobikänslor för...
De som inte vet vad en TENS-makapär är, så kan jag informera att det är en liten manick som man ska fästa vid det smärtande området varpå det vibrerar såinihelvete, Vibrationerna ska tydligen lindra smärtan. Det gjorde det inte på mig. Skyggot fick den att öka min smärta.

Skyggot är en data & teknik-nörd. Så denna TENS-apparat fångade hans intresse som en knarkare lockas till sitt knark. Därför roade det honom att pilla med den lilla ratten som styrde intensiteten på vibrerandet. Min TENS-apparat slutade fungera plötsligt. Skyggot var genast framme och skulle reparera, han skruva och fixa. När den plötsligt gick igång igen var den på MAX. Jag kan tala om för er att maxnivån är jävligt jobbig. I synnerhet när man redan ligger och kvider av värkarbete. Känslan påminner om elekriska stolen. Åtminstone tror jag det. Det är inte skönt att sitta i elekriska stolen och föda barn samtidigt. Jag lovar.

Flera gånger kom han åt den där jävla apparaten. Till sist slet jag av mig den i ett vansinnesutbrott. Undrar om jag inte skrek något könsord också... Skyggot backade som en strykrädd hund och satte sig lydigt längst bort i ett hörn och förblev tyst. Mer minns jag inte av honom det dygnet. Äntligen var han ur vägen och jag kunde koncentrera mig på mig själv!

Jag skulle få ryggbedövning också... Vi väntade på narkosläkaren. Det dröjde. Vi såg bara en städare, snubben som liknade en riktig haschtomte. Det visade sig att vara narkosläkaren. Då blev jag rädd. Men han satte bedövningen perfekt. Alla smärtor försvann plötsligt. Helt otroligt!

Klockan började närma sig 10.00 och det var julafton, även denna morgon sken solen, snön låg som ett tjockt täcke på marken och glittrade vackert. Men själv var jag inte på vidare poetiskt humör... snarare ångestladdad. krystvärkarna började ta fart...

10.08 En jävligt märklig känsla av att försöka skita fram en soffgrupp infann sig plötsligt i den nedre regionen. Jag tror att jag skrek. Jag minns inte... soffgruppen i dämpade säkert allt ljud i rummet. Det jobbigaste var att när soffgruppen satt halvvägs ut så fick jag inte krysta ut hela. Den var tvungen att sitta fast där ett tag. Då kändes det som hela södersjukhusets personal satte sig i soffguppen och fikade. De luttrade barnmorskorna sa att det var för att jag inte skulle spricka så mycket. Men det gjorde jag iallafall. Till slut kom nästa värk och jag fick tillåtelse krysta ut resten av soffgruppen, bokhyllan och chiffonjen också...

Men den luttrade barnmorskan lade inte någon soffgrupp på min mage, inte heller en chiffonje... Det var en hal liten varm klump. En människa. En dotter.

Där låg trotsmaskinen i min famn så fin... Men så fasansfullt liten. Alldeles för liten. 6 veckor för tidigt. De tog henne och gick iväg, hon var slö... gnydde lite bara. De ska skrika, inte pipa som små möss. Jag blev livrädd! Skyggot var med och frotterade den slöa lilla kroppen på de luttra barnmorskornas order. -"Hjälp till då!" hade de uppmanat honom strängt. Han var svimfärdig av oro stackarn.

Men det gick bra tack och lov. De lade henne i ett terrarium. Ett dygn fick hon ligga där. Men sedan räckte det , hon var i fin form. Vi var kvar på neontalen 1 vecka, men fick sedan åka hem. En luttrad barnsköterska gjorde regelbundna hembesök. Trotsmaskinen fick ju sondmatas den första tiden. Det var en jobbig tid. Jag mådde inte alls bra. Vilket inte var så konstigt. Inget blev som jag tänkt, men hon lever och är det finaste jag har min lilla trotsmaskin... Vilken julklapp jag fick! Hon är allt jag kan begära.

Och nu har jag en liten röjmaskin och en bajsmaskin också. Två mirakel till. Men det ska jag berätta om en annan gång...

Såg en dokumentär om mördare

Såg en dokumentär om mördare. En snubbe dräpte hela sin familj varpå han matade fiskarna innan han försvann. Varför matar man sina fiskar efter man mördat sin familj!? Borde man inte göra det före!?

Hur som helst. Motivet bakom morden var att han inte ville avslöja att han mist jobbet.

Skyggot, älskling, om du läser detta. Om du har fått sparken, snälla det är ok. Vi kan bo i tält, det gör mig inget. Och våra fiskar har jag redan matat idag.

Lättlurade barn

Jag har börjat smyga med mitt sjukliga chokladbegär. Jag vill inte att trotsmaskinen ska ta efter mina dåliga ovanor, så idag har jag smusslat som en heroinmissbrukare med min chokladkaka. I affären fintade jag henne så att den kunde slinka ner i korgen obemärkt. Men det var inte särskilt svårt faktiskt.

Barn är så otroligt lättlurade, har ni tänkt på det” Man kan peka åt vilket håll som helst och hojta -”Kolla en elefant!” och ungen får ett totalt nollställt uttryck i ansiktet och börjar cirkulera runt, runt och flackar med sin lilla naiva blick i hela affären, ”var då, var då mamma! Jag ser inte”

Medan de snurrar runt så där förvirrat kan man i stort sett utföra vilka handlingar som helst så länge de letar, ty de befinner sig i någon sorts trans. Helt borta i kolan! När de fått tillbaka sinnesnärvaron har man hunnit packa en hel kundvagn full med choklad. Skitbra!

Nu sover den lilla lättlurade ungen medan jag kan äta choklad hela natten om jag vill.