Släng aldrig barr som du fått av ditt barn

Det är lätt hänt att man som vuxen inte värderar ett barr eller en halvkrossad tallkotte så högt på gåvolistan. Det är lättare med blommor. Blommor brukar man få. Blommor har människor givit varandra i alla tider. Det hör till.

Därför är det lätt hänt att när min lilla dotter glad i hågen skänker mig ett litet barr, har jag det inte kvar när vi kommer hem. Jag har kastat det på vägen någonstans.

Detta svek är inget man visar öppet. Ofta kan jag hålla detta lilla, lilla, barr i flera kilometer tills det rätta ögonblicket är inne. Hon tittar bort, verkar ha glömt, hittat något annat intressant... kanske en sten. Stunden är inne! DÅ "svisch" *host,* och där flög barret ner i gräset.

Man tror att allt är frid och fröjd, barret är sedan länge bortglömt. Hon har ju en rolig sten nu!

Tills man är hemma vid porten 7 timmar senare.
-"var är barret mamma?" kläcker ungen ur sig plötsligt!

Vaddå barr? Man försöker låta så oskyldig man bara kan. Men sveket är ett faktum. Barnet blir hysteriskt och man har sabbat 3 timmars frid och fröjd. Man får så dåligt samvete och försöker trösta, förgäves.

Nu har jag lärt mig. Kasta ALDRIG ett barr som du fått av ditt barn. Hur litet eller fult barret, stenen eller kotten är, så är det faktiskt lika mycket värt som 100 röda rosor. 100 röda rosor som du fått av ditt barn... för att hon älskar dig.

Barr betyder ju kärlek! Att jag inte begrep det!