En skitkladdig morgon

Medan säkert de flesta av er därute fått sova så där äckligt extra länge denna lördagsmorgon så började min glamorösa morgon ca kl 06.30. (efter att ha ammat bajsmaskinen från och till hela natten.)

Eftersom bajsmaskinen ändå bara låg klarvaken och gjorde det han gör bäst.. bajsar, samtidigt som jag hör Hulliganen ropa med sin lilla ängsliga röst i mörkret "paappaa, pappa" till ljudet av Skyggos högljudda snarkningar, så kände jag att jag lika gärna kunde skita i att försöka sova vidare.

Med kraftig självömkan fixar jag välling i Ryss-köket och byter ca 4 bajsblöjor. Sätter Hulliganen framför hans favoritprogram som jag hatar. Teletubbies...

Vad är det för något egentligen? Barnaliens från yttre rymden? homosexuella nallar? utvecklingsstörda djur? Jag förstår inte. Ett helt jävla avsnitt tjatar de "va e bollen" "va e bollen" va bollen" "va bollen" Till slut får jag lust att ta tag i den där jävla gula varelsen, trycka in en fet boll i käften på han (eller vad det är för kön på fanskapet) och skrika, "Här har du din bolljävel! ser du den! håll reda på den nu!"

När allt verkar relativt stillsamt får jag för mig att äta frukost. Ska precis sätta tänderna i min efterlängtade frukost bestående av te och macka, när Hulliganen plötsligt stöter ifrån sig ett märkligt harklande ljud och spyr över hela sig och soffan. Det är helt fantastiskt vad mycket 300 ml ser ut att vara när hela sörjan ligger utspritt i soffan!

När jag klär av honom upptäcker jag EFTER att jag fått av blöjan att han skitit också. Han är gnällig och försöker klättra upp i famnen... utan blöja och med bajs upp till armhålorna. Jag vill inte det. Det luktar. Han luktar bajs och kräk.

När jag slutligen får kräk på kinden får jag nog. Jag trycker sonika ner Hulliganen i badkaret och spolar av honom som om han vore en lerig volvo på biltvätten. Han blir omedelbart nöjdare och skvätter förtjust ner hela badrummet samtidigt som han sjunger något som påminner om blinka lilla stjärna.... fast på arabiska.

Te´t kallnade, mackan lockade inte längre.

Nu sitter jag framför datorn och tröstäter en 230 grammare marabou till ljudet av "vae bollen!?" "va ebollen?" "vabollen?"