Jag har inte orkat göra så mycket idag, men fick faktiskt lite barnledigt en stund under dagen. Dvs, Ryss-pappan höll i bajsmaskinen så jag kunde diska i lugn och ro i vårt ryska kök. Det var skönt, kändes nästan som ett litet spa-bad.
Sedan upptäckte vi att Hulliganen kommit över min mobiltelefon och ringt runt till diverse släkt och vänner. Bla, Hulliganens farmor hade blivit uppringd av någon hon trodde var en pervers flåsare... Det lät, "Flämt, flämt, flås, stööön, med de avslutade orden, "Oj, oj oj." Jag skulle också få snuskiga tankar om någon ringde mig på det där viset.
Småbarn gör ju så. De vägrar svara på tilltal när man försöker konversera med dem i telefon. Man hör bara ett snorigt väsande och flåsande. På sin höjd kan man få höra en liten kass sång. Barn sjunger ju ofta väldigt falskt.
Jag brukar tänka på det då jag ibland tvingas se bollibompas "dagens visa" ni vet, då olika ungar sjunger riktigt illa till gitarrackompangemang. Barnet och gitarristen synkar liksom aldrig varandra.
Man kan höra hur barnet plötsligt börjar sjunga skitfort och hur den stackars gitarristen febrilt försöker plinka i kapp, medan i nästa andetag sjunger ungen så sakta och otydligt så att gitarristen nästan spelat klart hela låten innan ungen är klar.
Snubben bakom strängarna ser helt jävla förvirrad ut, medan ungen ser helt galet lycklig ut. Hur kan de vara så glada!? Hör de inte själva hur illa det låter!?
Men ibland är ungarna så sjukligt blyga att de stirrar apatiskt ner i marken samtidigt som de stötvis väser fram sången så tyst att man inte ens hör att de sjunger över huvud taget!
"Men ställ inte upp dårå om det är så satans jobbigt!!!" ser det ut som gitarristen tänker bakom sitt ansträngda leende.
1 kommentar:
Du är väldigt duktig på att formulera dig när du skriver, du skriver roligt!! Att du inte tar och skriver en bok av dina dagliga upplevelser, det tror jag skulle bli en storhit!!! :)) Kram Ullis
Skicka en kommentar